torsdag 3 november 2016

Eftertanke

i går var jag i Jonsboda Missionshus. Det var husförhör på tre ställen i Berga pastorat  och jag hade fått Hult/Jonsboda rote om hand. Vi talar alltså Vittaryd i Ljungby kommun. Temat i år är bönen. Jag inledde och så pratade vi tillsammans. Smörgåstårta med cider. Kaffe. I höstmörkret är husförhör något att se fram emot för alla - utom för Lina i Katthult, förstås. Polis Peter ordnade i köket. Jag trivdes i vart fall.

På eftermiddagen var det några snöflingor i luften när jag motionerade i trädgården genom att plocka upp sådant naturen släpper ner när det blir höst.
Med vinterdäcken på och ny sarg bak på bilen drog jag alltså västerut. Den resan gav tid för eftertanke. Jag såg därför inte Antjes kommentar i den statliga televisionens båda kanaler till Frasses skämtsamma svar på Kappelins fråga om kvinnliga präster med inpasset "är ni rädda för konkurrensen?". Detta inpass lockade fram 1) talet om starka och duktiga kvinnor och 2) skämtet, som vid en analys har udden riktad mot män som just är rädda... I sak ger Den Helige Fadern sedan ett allvarligt svar på hennes sakfråga.
Tack vare Försynen förses vi med SvT Play. Jag såg i efterhand hur Antje kommenterade svaret som något annat och antydde att Den Helige Fadern inte har en balanserad människosyn eftersom han lever i enkönad miljö..
Det tog verkligen inte lång tid innan det artar sig till ekumeniskt sammanbrott.

Har vi inga kommunikatörer i Kyrkans Hus? Varför blir det inte rätt då?
Den som inte förstår när ett skämt är ett skämt, det syns på Frasses ögon vad det handlar om (gilla skämtet eller inte, men fatta genren) och inte hör sammanhanget, ska alls inte kommentera. Det är grundläggande själasörjarkunnande att förstå språk och kontext för att inte säga minspel. Antje gjorde det inte eller ville inte göra det.
Illa. Riktigt illa. Blå skåpet.

Inte får chefredaktören Inger Wallin till det i dagens Torsdagsdepression, som också har en artikel som i rubriken fokuserar på kvinnoprästfrågan.

Inomkyrkligt illa också. Här fanns ännu en chans att komplicera för tittarna. Den togs inte. I stället heter det i en skriftlig kommentar att"prästvigning av kvinnor är en omistlig del av Lutherska världsförbundets självförståelse." Till all glädje hette det att påven uttalat sig på flyget mellan Malmö och Lund. Det rättades. Frågorna står minst sagt kvar.

Vad är det vi ser i samtiden - bortom Antjes insats?

Stefan Löfven ska nödvändigtvis säga något i slutet av det så kallade eventet. Jag fattar inte varför. Uttrycks här den grundläggande kyrkliga längtan att få vara Konstantin nära?
"Mitt kyrkosystem är av denna världen", sa kanske Jesus även om ingen evangelist lagt orden i hans mun. Vad vet jag? Eller ni?
En svensk statsminister, och ett par av dem vi haft har varit uppenbara hedningar, kan föga säga som uttrycker kristen tro. Det blir civilireligiöst.
Är det inte bättre med radikalt tal om Jesus än reformistiskt tal som uttrycker snällism?
Jag bortser nu från de hårdhjärtade, de som skulle säga att det blir för mycket om en man som måst svänga från "välkommen" till "go away" i flyktingfrågan ska stå för slutackordet, när det ska talas solidaritet med asylsökande och flyktingar.

Jag bestämde mig för egen del att inte reta mig på fenomenet utan försöka förstå det. Jag måste säga att jag fick hjälp i tisdags kväll när påvens besked om hur den katolska kyrkan ser på kvinnor i prästämbetet uppenbarligen chockade så många på nyhetsredaktionerna.
Vi har kanske hanterat hela ämbetsfrågan fel?

Den har hanterats inom det svenskkyrkliga systemet, som en fråga där vi kan argumentera teologiskt. Nåja, det har kanske inte skett i praktiken, men jag resonerar nu principiellt. Vad Luther menade vet vi. Vi har läst på och kan läsa De Konciliis und Kirchen. Vi har läst Bibelsyn och bibelbruk också, där det argumenteras inom kyrkosystemets ram, som vore vi överens om utgångspunkterna men sedan drog olika slutsatser. Vad påven i kraft av sitt ämbete skrev i sitt apostoliska brev vet vi också. Den påven är helgonförklarad.

Tänk om det aldrig varit en teologisk fråga inom ett teologiskt system?
Det handlar i stället om två helt olika system som kolliderar.

Det ena är det gamla kyrkliga, det där med Bibel och bekännelse som i andra sammanhang kallas Tradition. Tradition med stort T är döda människors levande tankar att skilja från tradition med litet t, som är levande människors döda tankar. Jag menar här den traderade tron. Den har sina av Kyrkans Herre givna markörer: det ska vara precis som Herren vill ha det med dop, nattvard och ämbete.

Det andra är civilreligionen.  Den är religiös, inte tu tal om saken. Den tror på Gud, värnar dygd, väntar uppståndelse för alla snälla och praktiserar sin trosuppfattning i en kvantitet som heter "lagom".
Svensk civilreligion talar gärna om alla människors lika värde och detta värde konkretiseras i att alla får bli präster. Kvinnliga präster blir ett bärande grundvärde, en avgörande markör. Sådana får inte ifrågasättas. Ett ifrågasättande blir hädelse.

Prästämbetet är visserligen i den svenska civilreligionen egentligen ingenting, men kvinnor ska ha det. Därför har prästvigningar blivit tillställningar med applåder och presenter, som vi alla andra examineringstillfällen. Mycket folk är tillstädes och många bilder ska tas.
Vi som varit med vid prästvigningar fordom med ett fåtal närvarande, kan förundras. Men vi borde förstå. Civilreligionen är svag för yttre ståt. Denna böjelse kan uppfattas vara ett uttryck för liturgisk glädje. Det tror jag inte. Numera. Den uttrycker i stället lusten till yta. Frågar man vad det ena och andra egentligen betyder, blir svaret (antar jag) irritation. Varför ska det fina ifrågasättas och därmed förstöras?

Om detta är svaret, är motsättningen grundläggande, som mellan två trossystem och inte som en fråga inom ett trossystem där förutsättningarna för förståelse är gemensamma och där det blir viktigt att slå vakt om det som förenar för att så hantera oenigheten.

Kommer imperativen från Lund att implementeras i Svenska kyrkan?
Det finns två svar.
1. Självklart.
Det är så mycket mer som förenar än det som skiljer. Trygga i det som förenar tar vi ett tag till i de frågor som skiljer. Vi vill veta hur Herren vill ha det i sin Kyrka. Samtalet är livsformen.
2. Självfallet inte.
Beslutet är fattat. Det går inte att ifrågasätta och får inte ifrågasättas. Ifrågasättarna hanteras efter en hädelseparagraf i Kyrkoordningen... Det finns inget att diskutera, frågan är en icke-fråga.

Vilket av de två svaren tror ni är rätt svar på frågan om imperativens funktion i Svenska kyrkan?

Om efterspelet till den ekumeniska festen säger jag endast: Liten tuva välter ofta stort lass. Det behövdes inte ens en eftertanke för att se det. Svensk statstelevision, kommunikatörerna i Kyrkans hus och Antje levererar.

23 kommentarer:

  1. Det är mycket tydligt vad som är Auktoriteten med stort A, norma normans, för ärkebiskopen. Lutheraner tror att det är Skriften, Guds Ord, romerska katoliker tror att det till syvende och sist är påven, men SvK främste företrädare tror att det är tidsandan och de betingelser vi lever under. Hon är så inne i detta att hon inte ens förmår svara att påven har en annan grund än SvK för sitt ställningstagande om kvpr, utan hon svarar i sin egen värld.

    SvaraRadera
  2. I Vor Frue Kirke i København finns ju bl a Bertel Thorvaldsens statyer av lärjungarna.Judas Iskariot saknas. Paulus finns i stället. Var Paulus den fjortonde lärjungen? Om vi samlar ihop Pauli brev - kan vi kalla dom ett femte evangelium? Sidofråga :Hur mycket av Pauli esoteriska undervisning sipprar ut i de esoteriska breven?
    Var i Evangelierna omnämns att kyrkan ska ha speciellt kallade präster och det av ett av könen? Kan enbart kvinnliga präster motiveras av att Marta var den första att erkänna vem Jesus var: Ja,herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma till världen.
    Utförde Maria en prästerlig gärning när hon smorde Jesu fötter?
    Hur kom det sig att de första som fick reda på att Jesus uppstått var kvinnor?
    Det finns fler exempel på att jag lutar åt åsikten /insikten att blott kvinnor ska vara präster om nu vi överhuvudtaget ska ha kyrkliga ämbetena. Inför Gud är vi nog alla präster.
    Vad Konstituerar en teolog? Mitt svar:förmågan att förvränga evangeliet!
    När uttalar sig påven ex cathedra? När man anar glimten i ögat.
    Har undertecknad tagit del av Antjes skriftliga kommentarer och givit den tummen upp? Svar ja!
    Ulf H Berggren, allvarsman

    SvaraRadera
  3. Att vissa svenska män föredrar kvinnor från andra länder är väl en obetvistlig sanning och teorin om att det beror på att svenska kvinnor är starka är väl så god som någon.
    Ett skämtsamt svar på en skämtsam fråga.

    Att bli stött av ett sådant uttalande tyder inte på någon styrka, men nu var det ju svenska kvinnor som Frasse sa var duktiga, inte tyska.

    SvK behöver nog bestämma sig för om en präst är en Guds tjänare eller en statstjänsteman i Civilreligionens tjänst. De går inte riktigt ihop, men om man ofta går före så får man itne bli förvånad om man plötsligt finner sig ha gått fel.

    SvaraRadera
  4. Den obehagliga sanningen som aldrig framkom vid det bejublade påvebesöket i Lund: Den katolska kyrkan har aldrig haft som ambition att ställa sig jämte protestantiska. Det är vi som skall underordna oss. Det är ingen ändring på detta, vilket ju också tydligt framkom vid SVT:s intervju. Svenska kyrkan gick helt enkelt på en nit i Lund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Leonardo, jag menar att du är orättvis mot Rom. Rom är, på Skriftens grund, bekymrad över de kristnas bristande enhet. Dessutom försvinner kristen tro från Europa, och hotas i andra delar av världen. Att då fortsätta med att var och en håller sig på sin kant, är inte det bästa sättet att hantera situationen.

      Problemet, vare sig man är påvetrogen eller inte, är hur gemenskap och enhet skall uppnås utan att man behöver svika den övertygelse som man efter bästa förstånd och samvete har kommit fram till.

      Radera
    2. Jäpp, Svky gick på en nit och i de lättkränktas land är fru dr Jackelén uppenbart jättekränkt!
      Antony

      Radera
  5. Inte fel att bli bekräftad av påvens firande/deltagande i upptakten till reformationsjubileum!
    Den reformatoriska kyrkan säger INTE att det är tidsandan som gäller, det är precis tvärtom om. Gör som påven sa(?!): läs teserna utifrån ett Allhelgonaperspektiv https://sv.wikipedia.org/wiki/De_95_teserna
    Dessutom klargör den 7e tesen att både Piltz och Jackelen far med osanning om att det skulle vara någon reformatorisk avsikt att tömma prästämbetet på innehåll. an.

    SvaraRadera
  6. En av de mer insiktsfulla bloggar jag läst på svenska. Tack.an.

    SvaraRadera
  7. Vad gäller enkönad miljö – hur är det med Kyrkans hus? Där är det ju kvinnor som har de flesta tjänster av betydelse.

    SvaraRadera
  8. Ibland blir man trött på journalister. Här en lite' fylligare bild av och kommentar till vad påven faktiskt sade: http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2016/11/02/p-229-ven-kvinnorna-och-gubbarna.aspx /Paul

    SvaraRadera
  9. Det är nästan outgrundligt att förstå vad Antje egentligen avser att säga, och varför hon inte helt enkelt kniper käft om saken. Men visst lever hon i en egen värld när hon vill få kvinnors inkluderande att tillhöra ett "konstituerande " kriterium för ett lutherskt ämbete. Häpnadsväckande argumentation, även om man stödjer hennes egen kyrkas ordning i frågan. Fick SvK alltså ett i grunden helt nytt ämbete 1958? Fanns det inga autentiska präster före det?
    TD

    SvaraRadera
  10. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika B
      Jag förstår nu varför du postat mig på Twitter. Borgsk härskarteknik. Jojo...
      Ulf H Berggren

      Radera
  11. ICL har också haft samtal och möten med RKK men PM dessa sägs det ingenting i våra kyrkliga media. Det intressanta med dessa samtal är att RKK är enig med ICL på de punkter där RKK är oeniga med LWF:s kyrkor.
    Roland K

    SvaraRadera
    Svar
    1. ICL? International Lutheran Council, ILC, känner jag till men inte ICL. Fick du bokstäverna fel eller behöver jag utöka min bildning?

      Radera
    2. Bokstäverna kom fel. ILC skall det självklart vara.
      Roland

      Radera
  12. sv"k" är sedan länge ett varnande exempel för andra kyrkor som tydligt visar att det inte finns något alls att vinna på att införa prästinnor i leden. En sådan "reform" leder bara till inomkyrklig splittring och för med sig en mängd uppfattningar där könet blir det centrala i stället för Kristus.

    Den borgerliga feminismen har heller ingenting att skaffa vare sig i samhälleliga eller kyrkliga sammanhang. Den är ett djävulens påfund med enda avsikt att splittra. /John

    SvaraRadera
  13. Missionstrategiskt har jag förstått, att det är ett felgrepp att se civilreligionen som ond- lika lite som människan i sig själv är ond.
    Civilreligonen är otillräcklig: den duger för tillfället men inte för evigheten: den ropar efter sin uppfyllelse i Kristus.
    Det är ett allvarligt problem om den augustinsk-lutherska traditionens teologiska föeställningar blockerar, så att den inte förmår svara på detta rop.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om nu civilreligion är detsamma som folkreligion. 1789 var det inte så och än mindre i september 1792. Då och dör framträder civilreligionen som den kristna trons fiende. Dödsfiende.

      Radera
    2. Ja, uppgiften är att omvända civilreligionen.

      Radera
  14. Antjes agerande får mig av någon anledning att tänka på filmen "Musen som röt". Minns ni den?
    F.ö. är det ju en allmänt spridd uppfattning att tyskar inte har någon humor. Undantaget är när de har lösnäsa och roliga karnevalshattar. För att undvika missförstånd borde påven ha tagit på sig en röd lösnäsa.

    SvaraRadera
  15. Det auktoritativa utlåtandet om påven har nu framställts av Leif GW Persson: "Jag har inget emot påven [...] Han verkar dessutom vara en vettig karl"

    SvaraRadera
  16. Om en av de mest osannolika händelserna kommer att inträffa inom Katolska kyrkan, så inte blir det att kyrkan "öppnas upp" för kvinnliga präster. Alltså blir det samkönade vigslar inom Katolska kyrkan.

    Det finns en teologisk förklaring till detta. "Till man och kvinna skapade han dem". Tillägget, som man ofta hör från motståndarna till samkönade äktenskap "men inte till man och man och kvinna och kvinna", står inte i Bibeln, utan är ett argument som är gripet ur luften.

    Men en eventuell acceptans av samkönade äktenskap kommer att åtföljas av mycket starkt "förbud" mot alla försök till könsbyten. Jag tror att kyrkan redan nu kan konstatera att homosexuella män är män, och inte kvinnor "som är födda i fel kroppar" och att homosexuella kvinnor är kvinnor och inte män "som är födda i fel kroppar".

    Därmed kommer kyrkan att slå fast att män och kvinnor är skapade till olika uppgifter, vilket inte innebär att alla människor nödvändigtvis måste göra allt det, som de är skapade till. Kvinnor är skapade till att föda barn, män till att bli präster - men en ytterst liten del av alla män är kallade till att bli präster.

    Det är emellertid lite svårt att hålla fast vid att all sexualitet ska vara inom äktenskapet och dessutom bygga på "äktenskaplig kärlek mellan makarna" (d.v.s. sexuell åtrå), som dessutom ska vara ömsesidig, och det tills döden skiljer dem åt, om vissa par som känner så inte har möjlighet att ingå äktenskap.

    Om Katolska kyrkan någonsin kommer att införa samkönade vigslar, vilket alltså är ytterst osannolikt, så kommer de vigande prästerna att ytterst noga pröva om förutsättningarna att ingå äktenskap är uppfyllda i varje enskilt fall. Heterosexuella samkönade par, som gör det som en kul grej eller som en politisk markering göre sig ej besvär.

    Att detta är "förbjudet" framgår av Skriftens tydliga ord om "männen som övergav sina hustrur och låg med män som man ligger med kvinnor" och kvinnor som gjorde på motsvarande sätt. Detta torde syfta på gifta heterosexuella män och kvinnor". Det var vanligt i det hedniska Rom att gifta män hade manliga älskare.

    Vad gäller prästämbetet, så vet vi att Jesus kallade tolv lärjungar, varav elva blev de första prästerna, samtliga män. Dock var det kvinnor, som fick se honom först, både som nyfött barn och som vuxen man, när han hade uppstigit från de döda.

    Kvinnan hade en stark ställning i den medeltida kyrkan. De kunde nå högre än alla män. De kunde bli helgon, och den främsta av helgon är jungfru Maria. Genom den s.k. reformationen reducerades kvinnornas möjligheter att nå långt från abbedissor och helgon till prästfruar.

    Detta har skapat ett tomrum, som man har försökt fylla genom möjligheten för kvinnor att bli präster. Men samtidigt har man reducerat prästämbetet, så att kvinnorna aldrig fick någon chans att bli präster, om man nu tror på vad Svenska kyrkan idag säger om prästäbmetet.

    Själv tror jag att kvinnor kan bli präster - förutsatt att de själva tror det, att de har fått del av ett apostoliskt prästämbete. Men hur det är med den saken, bestämmer inte jag. Och Katolska kyrkan kommer inte att ändra sig till följd av kampanjer och påtryckningar eller som en anpassning till "tidsandan".

    Det är inte en tidsfråga, som vissa liberalkatoliker (till vilka även bloggaren Bengt nu har sällat sig) tycks tro. Endast ett mirakel kan få Katolska kyrkan att ändra sig på den punkten. Medan det kanske (?) räcker med en fördjupad teologisk reflexion för ändrad inställning i homoäktenskapsfrågan.

    SvaraRadera