fredag 25 november 2016

Inte lett, inte ballt

Jag tänker faktiskt inte på Timothy Snyders utomordentliga bok,  Den svarta jorden, i allo läsvärd därför att den nystar upp sammanhang som historien försökt glömma och förstärker/konkretiserar tanken på syndafallet, som i sina konsekvenser blir tätt enahanda, historien igenom. Snyder ger sammanhang men inte bara i Baltikum, förstås. Jag tänker på den boken men inte just nu och här.
Nej, jag tänker mer den samtid som Snyders bok också styr mot.
Jag tänker på det svenska biskopsmötet.

Biskoparna fick för sig att Antje skulle skicka brev till ärkebiskop Vanags. Den evangelisk-lutherska kyrkan i Lettland har ju infört en bestämmelse att kvinnor inte ska prästvigas. Det tycker inte de svenska biskoparna om och utsträcker nu sin episkopala makt över Östersjön för att ge sin oförytterliga mening letterna till känna. Det är något storsvenskt över det hela. Eller kanske Tyska Ordens hållning? Östersjön som ett svenskt innanhav eller Tyska Ordens ansvar, något i den stilen.

Argumentationen tycks mig bygga på Junia/Junias och Andronikos, som är - ja, vad är de? Kända som apostlar eller kända bland apostlarna? Rom 16:7 Biskoparna tycks antyda att utifrån detta exempel kan ordningen med kvinnor i prästämbetet hävdas. När det begav sig i Sverige övertygades Lars Hartman inte av tanken att Junias var en kvinnlig apostel och i boken Kvinnor i biskopsämbetet? avvisas den tanken (vill ni skaffa boken vänd er med förtroende till sr Gerd på Te Deum, tror jag). Dåförtiden var detta inte ett bärande argumentation i själva kedjan. Men här stampar Svenska kyrkans biskopar piggt av. Vad man vill uppnå när man bygger sitt resonemang på dessa ord - eisin episämoi en tois apostolois - fattar ett barn på sju år

Den enkla biblicismen slår till i biskopsmötet!
Så enkelt behöver vi inte diskutera namnet Junia/Junias som möter i ackusativ, inte heller fundera över om det är en kortform (smeknamn) av ett längre namn (Junianus?) eller om det finns namn som både kvinnor och män kan ha (Kim, Conni - ie -y...) eller över Bibel 2000, som till skillnad från biskopsmötet ser det som ett mansnamn.

Biskoparna samverkar med Lutherska Världsförbundet, som på sin samling i Wittenberg i flera sammanhang tog upp beslutet i Lettland. Säg vad ni vill om tyskar, men där finns ett Drang nach Osten, det kommer vi inte undan. Att dr Luther själv efter viss tankemöda just i Wittenberg kom fram till att den Helige Ande inte tillät kvinnor i prästämbetet är en liten omständighet att notera mest för att problematisera - fast egentligen inte med denna infallsvinkel beslutet i Lettland.

Hur vet jag allt detta? Antjes brev har jag läst, men det får ni nog begära från Kyrkans Hus Biskopsmötets handlingar, §104/2016. Biskopsmötet hölls den 29 augusti så man kan undra över uppmärksamheten kring biskoparnas "deepest concern about the decision". Ska Vanags lugnas av beskedet att ett "we" Svenska kyrkan "have 56 years of experience of ordaining women to the apostolic ministry of word an sacrament, and almost 20 yerars of women in th episcopate." Biskoparna vet dock att "there are differences in the doctrinal and ethical teachings between the Church of Sweden abd the Evangelical Lutheran Church of Latvia" men så har det alltid varit i kyrkohistorien. 1 Kor 12:24-26.
Jag kanske ska lägga till vad biskoparna skriver om solidariteten?
We express our solidarity with the sisters and brothers in the Evangelical Lutheran Church of Latvia who suffer from the restriction of ordand ministry to men only, (håll i er!) thus taking away from the fullness of apostolic service 'in Christ', that the Apostle talks about in Romans 16. Det kommer mera:
"It has been a blessing for the Church of Sweden, and for the indivisible Church as a whole, to have both women and men serving in the ministry 'in Christ'." Biskoparna ber för Association of Lutheran Women Theologians in Latvia. Kunde de inte också be att biskop Hanns inte får hjärnblödning när han läser detta? Denna välsignelse var ju den han själv inte skulle undfå i Svenska kyrkan - och inte vi heller genom honom och andra ovälkomna prästkandidater.

Länken till LVF kan ni få.
https://www.lutheranworld.org/sites/default/files/council_2016_-_public_statement_women_in_the_ordained_ministry.pdf

Till dem (den?) som tänker att jag och doakören bara tjatar om kvinnor i prästämbetet, vill jag nu vänligt men bestämt påpeka, att problemet aktualiserades av LVF och de svenska biskoparna sedan letterna formaliserat en praxis sedan 20 år.
Vi andra noterade.
Vi för vår del är antagligen för att kyrkor i LVF-gemenskapen är autonoma och fattar självständiga beslut. Någon däremot?

82% av medlemskyrkorna i Lutherska Världsförbundet prästviger kvinnor. Därmed är inte någon sanningsfråga avgjord. På den punkten är dr Luther och jag också överens. 82% betyder alltså 8 av 10 kyrkor. Antalet medlemskyrkor är 140. Hur många 82% är, får ni räkna ut själva. Jag vågar mig inte på försöket. I tre av medlemskyrkorna  avgjordes frågan om kvinnliga präster av staten, Danmark, Norge och Sverige. Vilken kyrka i LVF - eller LVF självt - har kommit på den formel som knäcker de teologiska invändningarna och i sak korrigerar Luther? Jag frågar i all nyfiken ödmjukhet eller i all ödmjuk nyfikenhet. Svårt att dissikera.

Vad med denna dag?
Stiftsfullmäktige sammanträder. Undrar om Hedin får på moppo av Modéus II för den där irrlärande motionen i kyrkomötet. Och så ska det väljas ny ordförande. Eller ska det? Ska vi inte gå in för Elsa Jönsson? Hon sköter det hela bra.

Om Kent Ekeroth som slogs på krogen skriver jag inget. Publikationsreglerna i Svenska kyrkan förbjuder mig nog. Annars kunde jag haft någon synpunkt på en riksdagsman som är full och slåss på krogen. Men jag tolkar allt till det bästa, och respekterar tilltaget. Det var ju respekt vi skulle visa på sociala medier. Gellert Tamas bok Det svenska hatet (Natur & Kultur 2016) är berättelsen om Ekroths liv och gärningar. Man kan fundera.

18 kommentarer:

  1. Om den lettiska kyrkan inte står ut i LVF längre - där man erinrar sig att "not all member churches are at the same point on the journey towards women in ordained ministry" - kanske man lämnar LVF. I sådana fall skulle en ännu större andel av medlemskyrkorna stå bakom praxis. Polarisering pågår.

    SvaraRadera
  2. För att förtydliga det som Dag hänvisar till:

    I den ursprungligen engelska boken "Kvinnor i biskopsämbetet" refereras en expert på grekiska språket. Prepositionsuttrycket med 'en' används aldrig i betydelsen 'bland' i meningen 'en av'. Bibel 2000 översätter därför fel med "högt ansedda som apostlar". Uttrycket betyder 'bland', Folkbibeln översätter korrekt. Om de två själva var 'apostlar' kan inte utläsas av uttrycket. Detta oberoende av om det handlar om kvinnan Junia (Folkbibeln) eller mannen Junias (Bibel 2000).

    Ordet apostel används på två sätt. Dels allmänt som 'sändebud' i något ärende. Dels som just 'apostel'. I NT används detta aldrig om några andra än de tolv och så Paulus.

    När den här frågan tas upp i "Kvinnor i biskopsämbetet", ställs frågan: Om nu verkligen de två var apostlar, i specifik mening, skulle då Paulus ha stoppat in dem först på 6:e och 7:e plats i sin rad av hälsningar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej +Göran. Det är inte så enkelt som du skriver. I Matteus 11:11 översätts ofta en + dativ som "Amongst". Om man slår upp sin gamla Liddell och Scott så finns det belagt från Homeros och framåt. Därmed inte sagt att det inte är det vanligaste av förståelser.

      Radera
    2. Mitt återgivande av vad som sägs i "Kvinnor i biskopsämbetet" var något kortfattat. Noggrannare sägs att M.H. Burer och O.B. Wallace har undersökt frasen "episemos en …" i den grekiska litteraturen – New Testament Studies 47 (1) (januari 2001). Saken behandlas i "Kvinnor i biskopsämbetet" sid. 81-83.

      Radera
  3. Kontextualitet Bloggardag!Hermeneutik Bloggardag!
    Hur hade M Luther förhållit sig idag om han levt?
    Tänk dig att du och doa -kören har bordssamtal med dr Luther denna fredag. Blir ni inte omvända under nutidsgalgen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nutiden ropar alltid "korsfäst!" . Det hör till kristen övning att möta det så som Herren gjorde.

      Radera
    2. Frågan om "bordssamtal" ovan är helt irrelevant. Den katolske munken Martin Luther ville inte på några villkor ha någon ny kyrka uppkallad efter sig. De "kyrkor" som mot hans uttryckliga vilja ändå bildades kan därför inte kalla sig för "lutherska". Martin Luther tog klart och tydligt avstånd från alla utbrytartankar och skulle med stor sannolikhet inte ha deltagit i några bordssamtal alls med företrädare för denna splittring. Av den så kallade "reformationen" återstår idag inom sv"k" en politikerstyrd panteism. Martin Luther hade med stor sannolikhet därför fördömt sv"k" i grunden och krävt dess omedelbara avskaffande. /John

      Radera
  4. Så biskoparna i SvK menar på allvar att det inte finns fullhet i Krisus hos kyrkor som inte prästviger både män och kvinnor?
    Hur var det med de där imperativen, gällde de bara en dag i Lund eller bara visavi RKK?
    Om nu en Luthersk kyrka är bedrövad av en systerkyrkas teologiska beslut, varför tar biskoparna i SvK inte större intryck av bedrövelsen som Mekane Yesus uttryckt över SvK:s väg i äktenskapsfrågan?
    Varför ekar ordet kulturimperialism i mina öron?

    Angående Ekeroth så kan man fråga sig vilke politisk ideologi som vill slå meningsmotståndare med järneör eller bränna obekväma bloggar på bokbål?

    SvaraRadera
  5. Jag håller med påve Franciskus som hänvisar till den Helige Johannes Pauls II och deklarerar att den Katolska Kyrkan aldrig kommer att införa kvinnliga "präster"!
    Antony

    SvaraRadera
  6. Jag misstänker att detta försök att få ärkebiskop Vanags att skratta ihjäl sig är dömt att misslyckas. Han är inte den sorten. Men mordförsök är alvarliga saker.

    SvaraRadera
  7. När brevet skrevs var väl medlemsraset i full gång? Nämnde biskoparna något om det? Att nuet knappast är en succéhistoria för Svenska kyrkan? Och att kvinnligt ledarskap kan vara ungefär lika kul som manligt vad gäller härskartekniker? Junia är en spännande historia för en exeget. Mvh, Annika B

    SvaraRadera
  8. Jaså,
    citat: "It has been a blessing for the Church of Sweden, and for the indivisible Church as a whole, to have both women and men serving in the ministry 'in Christ'."
    Slut citat.

    Om det är något som är ett faktum så är det att inget av det som förutspåddes av de som påtvingade SvK ämbetsreformen har uppfyllts.

    Det enda förespråkarna kan / försöker med är det helt obevisade. Det hade varit värre utan ämbetsreformen.

    En "from?" förhoppning men som saknar all grund i något påvisbart. Nog hade man trott att en "Teolog" borde kunna bättre.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Påståendet kan enkelt bevisas genom att visa på ett exempel på en kyrka som inte prästvigt kvinnor och som har en sämre numerär medlems- och gudstjänstutveckling.

      Frågan är bara vilken kyrka det skulle vara?

      Radera
  9. Biskop Göran har rätt. Utan att hänga upp sig allt för mycket på om Junia/Junias var en man eller kvinna fanns det två typer av apostlar/lärjungar; dels de som var lärjungar/apostlar till Jesus i en mer allmän betydelse (men som kunde vara ack så viktiga, som t.ex. Maria från Magdala och Guds moder Maria) dels de tolv som utsågs av Jesus (inklusive Mattias som valdes att ersätta Judas). Till den sistnämnda skaran kan man lägga till Paulus som genom uppenbarelsen på vägen till Damaskus likaså utsågs av Jesus till apostel.

    Eftersom då Jesus utsåg endast män till apostlar (liksom efterträdarna gjorde) av detta slag kan Kyrkan inte ändra på detta nu.

    Jonas M

    SvaraRadera
  10. Jag tror inte att Janis Vagags skrattar ihjäl sig, som sagt, men ha fnissar nog lite i lönndom över "slika" brev.

    SvaraRadera
  11. Peter T,

    Nu vet jag inte helt säkert vilket påstående Du alluderar på om det var mitt citat"..."Det hade varit värre utan ämbetsreformen."

    Om så måste jag bara för ordningens skull påpeka att även om det skulle gå att hitta ngn kyrka som alltså vägrar viga kvinnor till ämbetet som präst och samtidigt för en än mera tynande tillvaro än SVeK gör så bevisar det inget. Det kan finnas andra skäl som förklarar medlemsminskningen.

    Vad vi kan konstatera och jag gör är att inget som förespeglades vid ämbetsreformen kan påvisas ha gett annat resultat än att prästeriet nu huvudsakligen inom SVeK blivit en syssla för kvinnor.

    Sekulariseringen har ökat. Medlemsantalet kraftigt minskar trots alla jippon SVeK ägnat sig åt. Vidare att SveK blivit gnostisk, synkretisk och i viss mån nästan ateistisk där man t ex på domssöndagen utrycker sig i termer av om och där man sedan länge avskaffat synd och helvete . Bekväm lära om den vore sann men gör isåfall Jesus till lögnare. Ja ÄB gör det ju redan formellt genom förnekandet att "ingen kommer till himlen utom genom mig"

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Brevet borde ju referera till vilken typ av "välsignelse" som kvinnliga präster medfört för SvK.
      Jag försökte leda fram till ett sådant.
      Frågan är om någon kyrka med endast manliga präster haft en sämre gudstjänstutveckling?
      Vilka kvantifierbara belägg finns då på att beslutet varit en välsignelse för SvK?

      Radera
  12. Ämbetsreformen 1958 var/är en välsignelse för SvK i så måtto att om den inte tagits hade SvK isolerats på ett sätt som vi nu enbart kan fantisera om som något otänkbart.
    Att Lettiska kyrkan fattar ett beslut i denna sak kan också ses ur en mer sociologisk synvinkel. Genom beslutet markerar Lettiska ev-luth kyrkan att man INTE följer västtrenden och DÄRMED förblir trogen den bekännelse som bar igenom befrielseåren. Man följer inte den trend i Sverige som luften redan gått ur.
    Jag gissar att beslutet kom därför att trycket hårdnat. Att då fatta beslutet och rösta fram Hans Jönsson som biskopskandidat är signaler som inte går att misstolka.
    Problemet för SvK är ju ffa det som Bloggardag indirekt skriver: det bekräftar sådana existenser som raderats i den egna verkligheten.
    Det våras för kvinnoprästmotståndarna. Hur många gånger kan det skrivas innan nya drev sätts in?
    Är det meningen att det ska få finnas gudstjänstgemenskaper som medvetet vill fostra nya gudstjänstfirare att värna biskops- och prästämbetet pånytt?! Ämbetet som är grunden för att en reformatorisk förkunnelse ska kunna existera. Inte ett ämbete som i första hand ska bekräfta samhällsvärderingar. Man kunde åtminstone tillåta så många så att de aldrig(?) får något majoritetsinflytande i kyrkans beslut?
    På vilka sätt stöder Skandinaviens bekännelsetrogna Lettlands ev-luth kyrka? an

    SvaraRadera