måndag 7 november 2016

Jag är inte överens

Jag firade mässa och predikade i Berga, G län, på Alla Helgons Dag. Jag slås över vilka fina kyrkorum vi har. Berga har uppenbarligen haft präster av allmänkyrkligt sinne/kynne. Men ni vet att jag hör till dem som menar att Göteryd, Hallaryd och Pjätteryd inte går av för hackor heller. I veckan ska jag till Berga (Lagan) och ha husförhör nr 2 i socknen. Vi talar om bönen och sjunger husförhörspsalm sv ps 210. Nästa söndag är det högmässa i Göteryd. Jag uppfattar saken så, att när prästerna inte tror att det blir folkstorm och allmän indignation så fort jag dyker upp vid ett altare och i en predikstol, så kan man fråga... För alla vet ju att jag inte är överens och då blir jag misstänkt. I deras "vi" blir jag och mina gelikar ett "dom".

Nu läste jag inte i dagens Barometern om mobbing i kyrkan. Den artikeln återfinns alltså enbart på nätet för pluskunder? Den ålderskategori som skulle bry sig får aldrig läsa - eller kanske läsa i morgon?  Jag funderar.

Överens är jag inte.
För att inga missförstånd ska uppkomma så vill jag berätta att det är vår fina och högt värderade samt vetenskapligt briljanta ärkebiskop som varit på kyrkomöte i Magdeburg tillsammans med kyrkomötesordföranden  Karin Perers (C).
Antje var förtjust över att finansministern i Bundesregierung Wolfgang Schäuble riktade en hälsning från regeringen till kyrkomötet. Karin Perers facebookade om hur tv sände från kyrkomötet och undrade hur det skulle bli om det hände i Sverige. På den punkten kan jag ge besked: Väl motiverade massutträden.

Karin Perers berättar om programmet och sitt känsloliv:

"Förunderlig afton i Magdeburg där tyska Evangeliska kyrkan samlas till kyrkomöte. Ärkebiskopen och jag är inbjudna från Svenska kyrkan. I afton samling där kyrka och stat bekräftar Martin Luthers betydelse för både kyrka och solidariskt civilsamhälle med utbildning för de många och socialt stöd till människor på samhällets marginal. Förtjusande musikal av och med unga om munken som blev medmänniska, Martin Luther, allt i Johanneskirsche som nu är profan samlingssal."

Detta är, om jag analyserar rätt (men jag kan ha fel, jag är bara en skröplig och något åldrad människa, före detta komminister på norra Öland) civilsamhällets behov av religion, det som blir civilreligion. Munken blir människa - nu borde de romerska katolikerna skynda oss till hjälp. För munkar är också människor. Om inte, tanken slår mig, de är bakverk med äppelmos inuti. Var Dr Martin Luther egentligen en friterad munk som blev människa? Det skulle slå det mesta. Att jag inte fått lära mig detta i min utbildning för att bli teologie kandidat. Hade professorerna Hägglund, Persson och Wingren detta klart för sig, men sa inget?

Nu framfördes programmet i en fd kyrka i Magdeburg, forna DDR.
Borde inte en viss förstämning då gripit kyrkomötets ordförande som är just (C)? Till och med jag
(som inte är en briljant teologisk vetenskapsman så docent jag är) fattar att det i ekumenik- och kyrkohistorisk mening kan vara besvärande när civilsamhället (de ideologiska statsapparaterna) vid ett möte där finansministern talar vackert, hyllar Luther som ett pålitligt alibi. Gustaf Vasa tycker vi alla illa om just därför.
Eller inte alla?
Gillar Antje detta och gillar hon att frottera sig med ministrar av skilda slag, Schäuble, Bah Kunke eller Löfven lika? Men då blir väl den rätt självklara konsekvensen det vi ser i Magdeburg. Johanneskirche (ordet stavas så för det är inte ett körsbär, Kirsche) är ett tydligt uttryck för en kyrka som förlorat sitt centrum och blivit profan, det som profanum vulgus knappast kan ogilla.

Nu är jag inte särskilt vittnesgill i detta. Den svenska staten har lärt mig att döda östtyskar och polacker, ryssar och många fler. Det satsade den svenska staten stora resurser på att lära mig redan vid unga år.

Jag är inte överens när jag läser vad Allhelgona är på norra Öland heller. Så presenterades inte ärendet på min tid:


"Allhelgona är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som lämnat det här livet. En helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.
Minnesgudstjänsterna präglas av stillhet, bön och ljuständning. Kaffe finns att värma sig med från en timme innan varje gudstjänst.
Vem minns du?
#taenminut #svenskakyrkan "

Vart tog helgonen vägen?
Vart tog framtidsperspektivet vägen? Eskatologin? Kyrkan kan göra två saker samtidigt. Minnas och vänta.
Ska jag vara ledsen över hur det nu går till på norra Öland.
Det ska jag nog.
Och självklart markera att jag inte är överens.

Men samtidigt: Detta är inte Svenska kyrkan. Det är något annat.
Jag medger att detta andra framställer sig som Svenska kyrkan, men det är inte detta som lever i högmässan. Jag läser Staffan Carlshamres artikel En sann historia? i det bokverk som nu utkommer i tre band, Historiens hemvist, (Makadam förlag): "de viktiga historierna är de som vi lever i, inte de som redan är över." Men jag lever i de viktiga historierna! Är det därför jag inte är överens?

Det finns dom som tror att det inte ryms 6.2 miljoner svenskar i helvetet. Jag tror det ryms många fler svenskar om vi räknar tiderna igenom och varför skulle alla som inte tillhör Svenska kyrkan hamna i himlen?
Min hållning är enkel: Den som är döpt med församlingen tror och bekänner Jesus som sin Frälsare och Saliggörare finns det sakligt hopp för.
Också detta kan jag för egen del understundom finna underligt! Men i sak är jag på denna punkt överens med 1878 års katekesutveckling.
Jag är inte på denna punkt överens med den alldeles övervägande majoriteten svenskar.





16 kommentarer:

  1. Paulus var inte heller överens med den övervägande majoriteten romerska medborgare.
    Med Dag har fel, det han ser på norra Öland är SvK av idag.
    Åtminstone till den övervägande majoriteten.
    Jag finner det ologisk att DvK försöker anpassa sin PR till de 98% av medlemmarna som inte vill veta mer av kyrkans budskap genom det pedikade ordet.
    Det blir bara logiskt om kyrkans huvuduppgift blivit att upprätthålla antalet medlemmar, helt oavsett innehåll och förkunnelse.
    Vad fyller predikan och nattvard för en funktion i en sådan kyrka?

    SvaraRadera
  2. Dag
    Det finns hopp för oss alla.
    Om så Luther är den näst siste kommer han att kämpa för den siste.
    Hans ord är ett ord att lita på.

    SvaraRadera
  3. "Var Dr Martin Luther egentligen en friterad munk som blev människa? Det skulle slå det mesta."

    För Gud är ingenting omöjligt. :-)

    SvaraRadera
  4. Ja Dag, vi är många som ser förbränd mark bakom oss! När jag var i S:t Jacob i Stockholm på 80-90-talen, hade vi söndaglig högmässa (naturligtvis!) och veckomässa varje dag. Nu firas inte längre högmässa (i Svenska kyrkans regi) och på sin höjd en veckomässa.

    Den moderna tron på utvecklingen kan göra mig förstämd!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodu, Göran. När man besöker staden får man minsann söka upp nåt annat ställe. Så gick det med det. Men tack för det som var, det har satt sina spår./ Maria

      Radera
  5. Hej Dag!

    Du är varmt välkommen att fira Alla helgons dag i
    Högby kyrka nästa år. Bokat och klart.
    Du leder högmässan.
    Kram på dig från Eva Solid

    SvaraRadera
  6. Inskrivet i almanackan.
    En Solids
    ord måste ju vara ett ord att lita på...
    Ulf, ej helt oförankrad på norra Öland.

    SvaraRadera
  7. ”Detta är inte Svenska kyrkan. Det är något annat” skriver broder Dag efter att ha tagit del av sv”k”:s annonsering inför allhelgonhelgen.
    Detta tydliggör att sv"k" har minst två stora pedagogiska problem framför sig under 2017:

    1. Att på ett trovärdigt sätt förklara vad detta ”andra” och avskalade står för och innebär. Här handlar det om en rent intellektuell anständighetsfråga: vad står man för?
    2. Att på ett trovärdigt sätt förklara varför man prompt kallar sig för luthersk när den förmente ”grundaren” under inga omständigheter ville ha någon splittring med ny kyrkobildning som följd - i all synnerhet inte en sådan uppkallad efter honom själv. Detta paradoxala behöver antingen en förklaring - eller ett erkännande av att den åberopade "reformationen" inte i första hand var kyrkligt betingad utan ett politiskt projekt med syfte att tillskansa sig pengar och makt.
    /John

    Lästips: ”Luther für Katoliken”. Luther-texter på tyska utvalda av kardinal Kurt Koch (som besökte Sverige tillsammans med påven Franciskus förra veckan). http://www.bokus.com/bok/9783734610967/luther-fur-katholiken/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anders Rönnblom
      Reformationen var ett andligt projekt initierat av en visselblåsare som sett den andliga nöden hos sina församlingsbor.
      Kyrkosplittringen orsakades av Leo X som vägrade ompröva de faktiska förhållanden som påpekats. Naturligtvis ville inte Leo X orsaka en kyrkosplittring, han ville bara tysta visselblåsaren, och i sin bannbulla förbehöll han sig rätten att bränna oliktänkande (Exsurge Domine punkt 33). Metoden var beprövad och hade tillämpats mot Johann Hus som brändes upp 1415. Men det historiska förloppet tog en annan vändning än Leo X hoppats. Pengaintresset fanns på flera håll enligt följande;
      1) Avlaten var viktig för att finansiera Peterskyrkan och för att betala den simoni som Albrecht av Brandenburg bedrev.
      2) De tyska småstaterna kunde till skillnad från tex Frankrike och England inte hävda sig mot Rom-men nu såg man chansen att få slut på den religiöst motiverade ekonomiska utsugningen.
      Kanske John kan svara på om den ännu gällande läran om avlat för döda (katekesen punkt 1471)är ett uttryck för omsorg om människors andliga väl, eller är ekonomiskt motiverad?

      Radera
    2. Åh! En visselblåsare som ser den andliga nöden hos sina församlingsbor! En sådan vill jag träffa. Var fylkas dessa nu för tiden?

      Radera
    3. Herr Rönnbloms tirader tangerar vanligt förgrämt fraslutheranskt trams. /John

      Radera
    4. John, jag undrar just vem som Frasse skulle tycka bidrar med mest trams i dessa bloggkommentarer?

      Jo jag vet, men god tvåa då?

      Radera
    5. Ettan lägger beslag på alla platser. /John

      Radera
    6. "fraslutheransk" finns inte i min ordbok. Vad betyder det? Är det felstavat? Varför inte "luthersk" med prefix?

      Radera
  8. Dag - du är en biskop de facto, en "väktare på Sions murar" som skådat vidden av sitt kall. Tack för klarspråket! Jag tror att både du och Torbjörn Lindahl är präster till evig tid (om än inte efter Melkisedeks sätt, och om än ni för er andliga hälsas skull nog då och då bör påminna er om att gatorna i helvetet enligt S:t Martin av Wittenberg är stensatta med prästskallar).

    Men det beror nog mer på att ni trots vissa egna dubier - präster är människor dom med, friterade eller inte - respekterar allmänkyrklig lärosuccession än på att ni är rejälare handpålagda än våra norska och danska vänner. (Nå, det där sista skadar åtminstone inte, så länge man inte har för sej att Hans Ulfvebrand skulle ha blivit biskop mer än Eva Brunne blev - eller att K-G Hammar var en sann ärkebiskop mer än vad Antje Jackelén är).

    SvaraRadera
  9. Dag känner inte igen sig. Kanske är Dag till och med vilsen.
    Och Dag har nog rätt i det. Det är en påtaglig skillnad mellan den kyrka han prästvigdes i och den som finns idag. Innehållet har ändrats. Hur ska man se på det?
    Först skulle jag vilja påstå att det inte var bra då Dag inträdde i prästämbetet heller. Redan då hade Svenska kyrkan kvinnliga präster till exempel. Men idag är det värre, utifrån Dags ståndpunkt, det kan konstateras. Men är det någon principiell skillnad?
    När man själv är mitt inne i någon slags elände är det ofta svårt att se sakligt på problem. Därför är det extra viktigt att man angriper och analyserar dem på ett principiellt plan. Annars fastnar man lätt i sin egen situation. Kanske kan inpass från utomstående vara till hjälp?
    Det kan också vara intressant att ställa sig frågan om den är sådan att den ska besvaras utifrån axeln ”rätt-fel” eller om det är ”bra-dåligt” som gäller. Om något är dåligt, då får man göra vad man kan åt saken och så är det inte mer med det, men om något är fel, då kan man inte låta det passera, för då blir man medskyldig.
    Svaren på de ovanstående frågorna tror jag påverkas av de grundantaganden man gör. Finns det absolut och objektivt rätt respektive fel? Var finns i så fall denna Sanning? Är jag beredd att granska frågan förutsättningslöst? Ju högre man siktar, desto längre når man.

    SvaraRadera