söndag 4 december 2016

Charlemagne, söndag

Det blev en ofrivillig sovmorgon. Sådant kan få drabba pensionister men det var alltså, som sagt, ofrivillig. Jag trodde att jag skulle vakna när adventsstjärnan utanför sovrummet tändes. Det gjorde jag kanske men ackomoderade mig bara så att hundarna kunde hitta sina favoritplatser i min säng: foxterriern i knävecken, kooikern på kudden. Det är som det ska. Vakthunden med chans att titta sig omkring och terriern i grytet. Hunden på kudden kollar därtill om det finns någon hand, som kan klia henne och om detta händelsevis finns, klappar hon handens innehavare vänligt. Allt som sker med en hundtass är vänligt. Att den har klor är i sammanhanget betydelselöst. För hunden. Det är bara vänligt.

Charlemagne?
Jag lurade er att tro att jag är i Charlemagne. Det är jag inte. Men jag har läst honom. Carl Magnus Adrian har skrivit boken Luther. Om kamp och frihet, Argument förlag 2016. Den är under december månad billig, sa förlaget. Hundra spänn.  Carl Magnus - Charlemagne - berättar historien på ett enkelt sätt genom att följa platserna men det är inte utanverket utan det som tänks och sägs och händer som blir ärendet. Snygga bilder därtill. Insikter och utsikter, om ni vill sammanfatta perspektiven i boken.

Språket är lättfattligt. Till och med jag fattar, och funderar på om detta är en julklappsbok till något tonårigt barnbarn. Hade jag varit församlingspräst, hade jag beställt 50 böcker men förlaget har inte så många ex kvar att jag kan ge er min första idé - att göra 50 julklappspaket och dela ut vid julens gudstjänster till dem som antecknar sig för tre studiegudstjänster och ett bordsamtal. En lista och så bok i januari, när förlaget har fått hem fler hade det fått bli. Men under våren hade jag slagit till.
Nu är jag inte församlingspräst och församlingsprästerna som är nuförtiden är nog 1. svårt överlupna och 2. har redan planerat sina ledigheter under våren. Men OM?

En studiegudstjänst är en gudstjänst söndag eftermiddag. Den består av att folk läst på i boken och så snappar prästen ett tema och utlägger det kort. Det kan bli små samtalsgrupper utan redovisning i kyrkan (med en slurk kaffe) och sjunger man någon Luther-psalm, välsignas och går hem.
Första gången kunde handla om kampen och tredje gången om friheten. Däremellan gör man helt enkelt en musikgudstjänst med Lutherpsalmer och lite Bach. Fjärde gången blir ett bordsamtal - men inte under fastetid. Först kanske en inledning i kyrkan om Käthe och därefter till församlingshemmet. Öl och korvar,  surkål (?) samt glammande. Med öl menar jag inte lushunnabier. Med korv avser jag korv. Vad talas det om när det är bordsamtal. Några repliker från Luther samtal kan prästen ge. Kortleken för bordsamtal kanske kan konsulteras för små teman.

Detta är enkelt, så enkelt att idén kan ackomoderas för privat bruk. Alla kyrkoanställda är ju så upptagna. Men några vänner kan bestämma sig för att läsa Carl Magnus och samtala fyra gånger under våren. Det värsta med det kyrkliga är när planerna blir så storslagna att ingenting händer.

När ni läser Carl Magnus Adrians bok ska ni inte vara sura felfinnande teologer. Hade ni varit sådana, hade ni dock kunnat fundera över avsnittet om ämbetet och anfört Luther. Det blir tillkrånglat det där med att vi är kungar och präster när vi håller oss med en präst i församlingen - som är kung han också, liksom vi är kungar, och vad ska vi präster med en präst till och skulle inte en kristen replublik införas för om alla är kungar, behövs då en kung?
Ändå finns också för Luther en poäng med att viga präster och handpåläggningen är inte en mänsklig tradition utan Gud gör och ordinerar präster. Vatten i dopet, bröd och vin i mässan och handpåläggning vid vigningen är yttre tecken, säger Luther i Genesis-föreläsningen. De evangeliska kan kalla prästvigningen rätt förstådd för ett sakrament (Apologin).

Om nu Gud gör präster, är det något särskilt inte med dem utan med ämbetet, som vi brukar säga.
Sic impositio manuum non est tradition humana: sed Deus facit et ordinat ministros.
WA 43,599
Det sista är en hänvisning till Luthers arbete. Weimar-upplagan.

Har jag inte bråttom till högmässan nu?
Inte förrän kl 16 i Hallaryd med den nye kyrkoherden Kalle Wallerstein. Personalen får ytterligare förlustelser i församlingshemmet därefter.






11 kommentarer:

  1. Vällovligt initiativ av broder Dag med studier efter gudstjänsten! Läsvärd teologi finns det gott om! Lycka till!
    Doch – det finns ett stort pedagogiskt problem med ämnet som föreslås. Så stort och grundläggande problematiskt att det kräver en alldeles egen studieomgång:
    Den katolske munken Martin Luther ville ju inte på några villkor bidra till att den katolska kyrkan splittrades och att nya kyrkobildningar uppstod utanför den. Definitivt ville han inte få dem uppkallade efter sig.
    Factum est: Martin Luther tar i praktiken alltså helt och hållet avstånd från de utbrutna “kyrkor” som pretenderar på att kalla sig "lutherska". Däribland i all synnerhet den idag panteistiska svenska "kyrkan". Varför ännu 2016 framhärda i något som så klart går tvärt emot Martin Luthers uttryckliga vilja? Här finns ju ett stort pedagogiskt problem, eller hur broder Dag? Vart tar den intellektuella hederligheten vägen? Hur förklaras detta förhållande utan att åhörarna inser att de har en veritabel Herr Lügner framför sig? För blåljuga för Petri så kärleksfullt anförtrodda lamm vill väl ingen?
    I och med detta faller ju även alla hemmasnickrade idéer om protestantiska så kallade "prästvigningar". Hur kan dessa överhuvud förekomma när de då så kallade "lutherske" vid "reformationen" klart och tydligt avskaffade de nödvändiga sakramenten bakom?
    Varför detta ständiga ut-och-in-vrängande av klara och tydliga kyrkohistoriska fakta?
    Att därpå som lök på laxen kalla detta för en “demokratisk folkkyrka”, är inte det samma sak som att spotta broder Martin rakt i ansiktet? /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. John: för ditt egen skull: Det förhåller sig inte så som du påstår, och lammentill hör Kristus, först och främst: "Föd *mina* får" sade HerrenJesus,som bekant. (Johannesev. kap. 21, v 15 ff). Obs: inte inte "dina" får. Och det är ett missförstånd, som man kunde ha botat redan genom att bara läsa vad Dag skrivit här, att "så kallade "lutherske" vid "reformationen" klart och tydligt avskaffade de nödvändiga sakramenten bakom". Det handlar om flera perspektivskiften, och det var inte de med störst trut som vann i slutändan, vilket ju manar oss alla till eftertanke!
      Gå in i Uppsala domkyrka och beskåda väggmålningarna i koret. Vad säger de?

      Radera
    2. Snudd på obegriplig kommentar. Vad menas? /John

      Radera
  2. Mycket är att spotta Martin Luther i ansiktet men han ska inte ta skit för allt vad folk som lever århundradena efter honom tar sig för. Luthers sakramentsrealism är glasklar och den styr alltså över till ämbetet. Rätt självklart. I Sverige var det en enda kyrka som kan visa upp den historiska kontinuiteten - och sannerligen, hon är sig just Kyrka. Det är ett anspråk som vilar på solid grund, måste jag säga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Solid grund" är uppenbarligen ännu ett uttryck som i likhet med flera andra getts en helt annan innebörd. Nåväl. Nu vet vi det också.
      Broder Martin syftar självfallet på den befintliga katolska kyrkan i sitt teologiska tänkande – även om ämbete och sakrament. Att få det att till att gälla förhållanden i en blivande "kyrko"-bildning som han var avgjort motståndare till hänger ju inte på något sätt logiskt ihop, eller hur? Borde inte vår jubilerande vän i ärlighetens namn besparas att tillskrivas sådana kompletta ologiskheter? Vad är det annat än hophafsat fraslutheranskt önsketänkande? /John

      Radera
    2. "Evangelisk katolik i en katolsk kyrka vars dåvarande ledning inte ville reformation enligt evangelium" kan prof Luther beskrivas. Vad det bör betyda idag kan både den ene och den andre ha anledning att fundera på.
      Kh på landet

      Radera
  3. Men menar allas vår Frasse detta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag avstår från att lägga ord i Frasses mun. Det räcker med att alltför många gjort det i Luthers. /John.

      PS! Tack förresten för boktipset! Har beställt och ser fram mot att läsa.
      http://www.argument.se/produkt/gudstjanst-och-forsamling/luther/

      Radera
  4. Nej, nej, nej - här spottas inte Martin Luther i ansiktet!

    -Varför är benämningen på, och innehållet i, vår kyrka så motbjudande för vissa röster på detta kommentarsfält? Som för John exempelvis. De två orden "Demokratisk folkkyrka" får honom uppenbarligen att vrida sig av semantiska utfall.
    Obegripligt, ofattbart, oacceptabelt - med tanke på verkligheten. Den av Svenska kyrkan - vårt lands helt dominerande Kristi kyrka - själv en gång fastslagna benämningen. Den lättförståeliga och korrekta identiteten med dess tilltalande spår rakt in i demokratin och folket!


    Får inte kyrkan kalla sig så, John? Vad är fel i benämningen? En luthersk demokratiskt styrd folkkyrka med för vårt lands utveckling, djupa, betydelsefulla och avgörande rötter.

    -Se någon gång dessa rötter, acceptera dem till fullo (och verkligheten kanske då kommer närmare Dig), gläd Dig åt kyrkans demokratiska styrfundament och starka folkförankring.

    Och låt åtminstone bli att försöka underminera fundamenten genom smutskastning av den landsomfattande Kristusförankring, som kyrkan såväl totalt som i varje byggnad är. Om Du inte, vilket vore det enda rätta, vill dra ett positivt strå till stacken genom att med hull och hår engagera Dig för att Svenska kyrkan skall kunna återta förlorade själar och vinna nya!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  5. Herr Dike har som så ofta förr inte förstått något av det som avhandlas. Idag är det värre än vanligt. /John

    SvaraRadera
  6. John,

    -Ett alltför billigt och vanligt sätt att slippa debattera sakfrågor: beskyll alltid då meningsmotståndaren för att inte förstå något!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera