fredag 23 december 2016

Julfriden börjar i det egna hjärtat

Östra Småland/Nyheterna täcker in delar av Linköpings stift. Därför skickar Modéus I sina tankar till redaktionen i Kalmar och kan läsas också i det stift Modéus II ansvarar för. Kyrkorättsligt skulle detta kunna komma att uppfattas som att föra kräkla i annans stift. Nu handlar det om julfriden och den skulle kunna tänkas omfatta hela vårt land och hela vår värld, så stiftsgränser kanske är av mer ringa betydelse.

Vad menar Modéus I?

"Fred och frid är gåvor vi får ge och ta emot. Kanske skulle denna jul kunna bli en jul då vi ser varandra med lite mer förlåtande ögon."
Det kan man kanske säga - men det Modéus I formulerar saknar ett första led, detta att se på varandra med förlåtna ögon! Julens ärende är ju det som kommer utifrån och in i denna värld. Det är en radikal tro, som markerar vad vi själva inte kunde, men som Gud gör för oss då han i nattens timmar vilar i krubbhalmen.
Jag ser en tendens till hygglighetsreligion, dvs 1919 års läroplan för den svenska skolan, den som gav oss en statlig tolkning av vad kristen tro är, som Oloph Bexell påpekat. Det var en tolkning som med goda skäl ifrågasattes av unga högkyrkliga präster. Är den tillbaka nu?

"På många sätt börjar nog friden i det egna hjärtat. I tilliten - känslan av att duga, vara älskad, vara mottagen både med mina brister och med mina mänskliga förmågor."
Herrens frid börjar, om man ska vara noga - och det ska man i detta sammanhang - hos Herren. Den räcks mig och börjar utanför mig. I Svenska kyrkan kopplas den liturgiskt tydligt till eukaristin.

Men vad då med känslan av att duga?
Det finns väl en uppsättning präster, som vet att de egentligen inte duger. Prästvigda hade de inte blivit av Modéus I, deras mänskliga förmågor behöver inte Svenska kyrkan. Det är fastställt i Kyrkoordningen. När vi vet hur det egentligen är med biskopars tillit till många präster och till sådana som aldrig får bli präster - vilket råd ska då ges till biskopar? Att de inte ska tala så mycket om sådant som enkelt kan konstateras inte riktigt stämma med den verklighet de själva svarar för?
"Känslan av att duga" kanske egentligen är en insikt om hur det är?
Om vi vänder på frågan - hur är det med tilliten just (ett stort ord) till biskoparna. Till vem har jag just tillit och i så fall varför?
Nu ska vi inte låtsas. Saken gäller för den delen inte bara i Svenska kyrkan utan handlar om grundhållning i utsorteringssamhället, det som speglas också i Svenska kyrkan. Tilliten brister precis överallt.

"Jesus är en fridens följeslagare till oss när vi inte själva orkar skapa frid eller förmår att hitta frid i livet."
Fridens följeslagare - eller fridens förutsättning och upphov? Han kommer till vår frälsning sänd, bryter ner skiljemuren och skaffar mänskligheten frid med Gud. Friden följer i hans spår, inte tvärtom!
När vi inte orkar skapa frid eller förmår hitta frid i livet?
Är inte problemet att det enda som är värt att kallas frid bara finns hos Jesus. Sv ps 272 är den psalm Einar Billing skrev på temat.

Vilket är problemet?
Problemet är att när det låter fromt och fint, ställs inte sanningsfrågor, kliniska, logiska, teologiska sanningsfrågor. Det är en omständighet att ha i minne när vi ska få en ny kyrkohandbok. Då ska begreppen nagelfaras dogmatiskt. Det är Kyrkans tro som ska komma till uttryck i gudstjänsten. Inget annat. Julfriden börjar inte på något sätt i det egna hjärtat. Konkret börjar den i en kyrka nära dig om där förkunnas evangelium. Evangeliet gör klart att julfriden börjar hos Gud.
Det är det som är själva grejen.

30 kommentarer:

  1. Jag sitter på bussen och undrar vad det var för svärd som går genom Marias härta.
    Jag sitter ovis och undrar över Herodes.
    Jag sitter på Botulfsplatsen i Lund och funderar över den som rensade templet.
    Jag ska snart på linje ett mot en jordlott i skenbar idyll -jag sitter och funderar över världsläget...
    Jag sitter här och funderar över födslovåndor...
    Som hörde jag hans röst :Varen icke förskräckta...
    Ulf H Berggren Lund Hälleberga

    SvaraRadera
  2. Litet då och återkommer hos DS tanken att frälsningen är något som tillförs denna världs och människorna utifrån. Men är det inte så att den sakta uppenbaras inifrån? "I världen var Han och genom Honom hade världen blivit till, men världen ville inte veta av honom". "Men åt dem som tog emot honom ..." Bara för den rätta tankeordningens skull.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inifrån och utifrån möts. Frälsningen kommer genom den utifrån kommande inifrån...
      UHB

      Radera
    2. Jo, så är det ju, men först hade Han ju kommit utifrån. vi har inte det som behövs i oss själva. Det är väl det Dag syftar på?

      Radera
    3. Ja,skapelsen är kanske också fallen, men inte mer än att den kan frambära den genom vilken den blev till, och låta honom födas ur en kvinnas sköte och bli till frälsning för världen. Min poäng var att unvika ett dualistiskt tänkande, där allt skapat är så fallet att endast en räddningsaktion utifrån kan rädda situationen.

      Radera
    4. 1 Maria födde Jesus.
      2 Vid Jordanfloden hörs från
      himlen: Detta är min älskade son ;idag har jag fött honom.
      Ordet blev kött.
      JESU FÖDELSE
      KRISTI FÖDELSE
      Dualismen upphävd
      UHB

      Radera
    5. Aha!
      Hög kyrklig ska särskrivas.
      Dimman lättar :-).
      God Jul på er!

      Radera
    6. Björn, det DS skriver är inte "en tanke", han återger Bibelns lära, vad det står i Bibeln. Kristendom är inte en filosofi, något som människor uttänkt eller ens har makt att förändra. Skapelsen ÄR så fallen att endast en räddningsaktion utifrån kan frälsa den! (Den klassiska dualismen innebär att skapelsen är så fallen att den inte KAN frälsas, frälsningen blir helt andlig och består i att slippa fri från materiens bojor = gnosticism)

      Radera
  3. Friden ger Herren.
    Vi kan dock få förmedla den genom t.ex. jullunchen för utslagna.

    SvaraRadera
  4. Jag, som då är utan akademisk bana, har i veckan lärt ett nytt ord: eiseges. Där fick jag ett ord på vad det är som så länge skavt hos mig o bl.a. fick mig att överge min boendeförs. trots kyrkvärdsskap.
    Tack för att du ställer de teologiska frågorna o bl.a. hjälper just mig till mer tänkande!
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggen fungerar onekligen som ett lättsamt och öppet teologiskt seminarium.

      Lars Jensen

      Radera
  5. Jag är en stor beundrare av dig, DS och din hustru. Jag önskar er båda en riktigt God Jul och ett Gott Nytt och stridbart År.//Länsmansdjäveln

    SvaraRadera
  6. Modehus I och II - övertydliga bevis på det teologiskt och intellektuella tillståndet i det postkristna samfundet!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antony, Antony
      Dom är från Smålands Jerusalem och icke post-kristet representativa ; vi från Hälleberget f'låt Hälleberga är det post festum...
      Ulf H Berggren

      Radera
  7. Modeus I "julbetraktelse" förekommer på flera håll. Hen verkar ha skickat runt den till alla tidningar i närheten. På webben får man ibland hänvisning även till Linköpings stifts famösa mångmiljonsatsning nyligen på kycklinguppfödning, ett sätt att "förvalta kapital" som det uttrycktes. Även satsningen på helt profana pilgrimsvandringar för att ”finna sig själv” dyker upp. För någon vecka sedan kunde man i en smålandstidning läsa en ”intervju” med den förment episkopale efter en "visitation". Den var både dråplig och obegriplig på samma gång.
    Tänk ändå att det finns folk som årligen låter sig avluras skamlösa summor för att understödja sådant! Helt vettlöst! Den luttrade har betydligt mer utbyte av Röda bönor: "Det ska bli slut på rumban, si señor!" https://www.youtube.com/watch?v=YoVR-JYGoBM

    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svky är lika mycket "episkopal" som DDR var "demokratiskt" - förljugenheten regerar!
      Antony

      Radera
    2. Herr Antonys "kunskaper" om Demokrati är lika rörande som underhållande. Var någonstans skulle Demokratin finnas om inte i socialismen? För inte kan väl den av så många ängsliga "demokrater" förhärligade marknadsdiktaturen USA betraktas som en demokrati? I så fall skulle ju fru Clinton ha vunnit presidentvalet med råge. /John

      Radera
    3. Att stava demokrati med stort D är nog karaktäristiskt för totalitära kommunister!
      Antony

      Radera
    4. Åhåå, åhåå...

      /John

      Radera
  8. "Betlehem är platsen där livet börjar – Vi är från Betlehem" heter det på Kyrkans Tidning hemsida i vad som väl skall vara en betraktelse (man kan inte så noga veta, eftersom vi som inte slösar pengar på prenumeration, nekas vidare tillträde).

    Jag undrar om det är sant. Antingen börjar väl livet vill skapelsen eller vid Jesu uppståndelse, vilken mening man nu vill lägga i ordet. Och att vi är från Betlehem – om det inte bara är romantiskt tal, så är det väl knappast i någon mening sant, om man inte först säger vem det är som alldeles påtagligt är från Betlehem.

    En välsignad Jesu födelses högtid tillönskas er alla!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast i den kontext betraktelsen publiceras kan det väl knappast vara några problem att förstå vad och vem den syftar på? Så här låter det ju på många håll dessa dagar… eller vad säger du?
      Däremot om vi som svart- och gråmunkarna på sin tid skulle ställa oss i gathörnen och missionera blir det nog rätt obegripligt. Men det är ju det som är den stora uppgiften. /John

      Radera
    2. +Göran - det verkar inte finnas någon gräns för Svkys "neognosticism"?!
      Antony

      Radera
    3. John, det som till att börja med är en så självklar förutsättning att den inte behöver formuleras, måste dock då och då markeras, annars glöms den till slut bort. Jag befarar att detta är vad som har skett i stora delar av Svenska kyrkan. Då kommer Jul och Betlehem inte att handla om Jesus, utan om födelse och liv i allmänhet.

      Radera
  9. Vem är den smått skräckslaget leende prästinnan som har skrivit ihop det här refererade betlehemsalstret i KT? Hon liknar Ma Oftedal som sannolikt av krasst ekonomiska skäl nu nödgats återvända till den rangliga gren från vilket hon en gång flaxade bort i sådan triumf.
    Kändisbegravningsprästinnan Ma ser ut och låter så här nu för tiden: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/822164?programid=2151

    /John

    SvaraRadera
  10. Min lilla julhälsning till bloggaren och alla som dyker upp med kommentarer!

    -Jag önskar er alla - utan ett enda undantag - en lugnets och fridens julhelg och med Jesus Kristus i centrum! Han som är vår trygghet, vårt skydd, vår hjälp, vår klippa i vardagen!

    Beskrivningen, som en gång har gjorts, att kyrkan är sjukhuset och Jesus läkaren, sitter mitt i prick. Kyrkan, som alltid bostavligt finns nära oss, Jesus som alltid är beredd att leda oss, om vi tackar ja, vägvisaren framför alla andra!

    Meningsbrytningar i vardagen hör en fri och öppen debatt till; bloggaren har verkligen sett till att taket i debattens kyrka, om jag får skriva så, har varit högt. Precis alltså som i den vanliga kyrkan.

    En God och Välsignad Jul önskar jag er nu. Och överge aldrig hoppet - hoppet om en fin framtida kyrka, hoppet om en fredlig värld, hoppet om människovärde för alla!

    Hoppet är ju första steget mot fördrivningen av ondskan!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD - Jag önskar också Dig en God och Välsignad Jul! Vi kan träta om mycket, och vara oense om ännu mer, men grunden är ändå Jesus Kristus./Paul

      Radera
    2. Detsamma!! Må ljuset från krubban i Betlehem lysa och stråla genom oss i våra liv!!
      F Pierre

      Radera
  11. Dag,

    Den kyrkan där evangelium förkunnas kanske inte finns så nära, den kan också ligga långt bort.

    SvaraRadera
  12. På något sätt är Dags blogg ett bevis på att SvK fortfarande lever. Trots alla de politiska beslut ("övergrepp") som avkunnats om ämbetssyn m.m., finns här fortfarande fokus på trons kärna och den allmänneliga (katolska) tron. Många kan - som jag - dra slutsatsen att detta samfund är förlorat och att det nu gäller att skudda stoftet av sina fötter. Dag får oss att tänka en gång till.../Paul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Paul,
      SvK är fortfarande en kristen kyrka. Det är dock inte argumentet för skuddandet, det måste ske långt tidigare. Om en kristen i SvK blir övertygad om den baptistiska dopsynen lämnar han så klart SvK och blir baptist av något slag. Detta innebär inte nödvändigtvis att han menar att SvK inte är en kristen kyrka. På samma sätt lämnade jag SvK när jag blev lutheran. Det betyder inte att jag menar att SvK inte är en kristen kyrka.

      Radera