måndag 5 december 2016

Tonen på sociala medier

Diskussionen om tonen på sociala medier engagerar. Den sägs vara förskräcklig. Det kan vara svårt att tillägna sig. Ton har med röst att göra, inte med skrivna ord. Då handlar det inte om ton utan om sak.

Pröva ordet "idiot". Det är det grekiska ordet för vanlig fotsoldat, vanlig alltså. Idiotos. Maskulinum därtill. Nu kan begreppet idiot användas i många sammanhang:
Teologiskt kvalificerat i rytande ton: Djävla idiot. Klassisk svensk genitiv för att ange idiotens verkliga tillhörighet i det andliga, eller?
Det kan sägas upprört: Idiot.
Eller uppgivet: Idiot.
Bra slutreplik.
Nu kan det också sägas med ett smeksamt tonfall: Min lilla idiot.
Så det långa talets korta mening är at ett skrivet ord alls inte kan ton-bestämmas.

Vad är det då som upprör?
Sakinformationen, förstås.

Mikael Mogren, min vän, har varit Canterbury och i England jaja googlat på sitt namn och hittat två hatiska inlägg. Om jag förstod sammanhanget rätt bottnade hatet i att Mikael gråtit publikt när han skulle tala om barnen som drunknade i Medelhavet. Jag såg inslaget i tv när det sändes och kan redovisa två reaktioner.
Han gjorde sig inte till utan slogs av förtvivlan. Det är en sund reaktion.
Men den andra reaktionen var att denna förtvivlan inte ska vara i det offentliga, lika lite som prästen ska gråta vid begravningsgudstjänsten. Det får hanteras på annat sätt hur förtvivlat det än kan kännas.

Jag vet att det kan vara populärt i somliga kyrkliga kretsar med gråtande biskopar och jag vet att folk som inte befinner sig inom denna magiska krets blir till sig. Fejkar biskopen? Försöker han ta över kritiken mot flyktingpolitiken med tårar, som vi inte kan försvara oss emot, och vad tänker vi i största allmänhet om de religiösa och deras hövdingar? Jag varsnade problem.

Mikael fick utstå spydiga kommentarer. Det är detta som blir illa tålt, att någon ironiserar över en annans känslor. Sakinformationen om detta avståndstagande kan uppröra.
Det man kan lära sig är att använda andra medel i det offentliga eller vara tyst tills vidare. Av en läkare kräver jag kompetens, inte tårar. Det gäller biskopar och präster också, kanske. Med motiverat ursinne går det att tala om de döda barnen i Medelhavet. Kanske effektivare.

Jag tar ett annat exempel.
Det är nu inte de gråtande som kommer till tals utan de med medelklassiga värderingar och hållningar, antar jag. Där finns en codex om vad som ska - kan - får sägas och vad man ska vara tyst om, sådant vi inte nämne. Uppträder man inte som denna klass önskar, blir det kritik över tonen. Så August Strindberg, vars samtliga verk hade varit i farozonen och de polemiska hade hamnat under domen om August skrivit i sociala medier och inte i press och böcker eller skådespel. Han bröt med den goda smaken och skrev upprörande. Sant? Upprörande! Det räcker för att frågan om sanning inte ska ställas.

Det tredje exemplet handlar förstås om översåtarna.
Den översåte är icke av kvinna född som uppskattar kritik eller ens kritiska synpunkter.
En veritabel översåte vill alltid från sin position göra slut på all antydan till kritik, ty översåtarna är de upplysta, illuminati. De vet bäst. Om vi inte förstår detta, beror det på att vi inte "har hela bilden klar för oss". Det heter så. Hur dumt det än är.

Är Rowan Williams kanske modellen? När Trump vann presidentvalet talar Williams om massdemokratins död. Massan har ingen politisk makt men får välja monark då och då. Massan kan inte välja och vi behöver därför söka "a humane alternative". Att det alternativet skulle kunna vara demokratiska grundvärden och allvarliga politiska medborgarsamtal och inte bara politik för konsumenter är inte det Williams lyfter fram. Han vill ha alternativ till demokratin. Överheten talar.

Rowan Williams möts av näthat. Hans lösning är "mumbo jumbo lingo" och han hanteras med karaktäristik som en man "with the wisdom and cultivated looks of Albus Dumbledore of Hogwarts".
De religiösa översåtarna är inte roliga men polemiken mot dem, kanske. Eller inte. En fin man som Rowan Williams, ärkebiskop före detta och allt. Vi får nog ta avstånd från tonen mot honom. Mumbo jumbo lingo! Oförskämt.

Slutsatsen?
Det är ändå inte tonen det handlar om, det är de ord som uppfattas vara oförskämda. Visst ska vi inte dela in i "vi" och "dom" heter det och just detta gör de. Vi vet alla hur det går till. Och varför inte. Om det går vägen är detta den enklaste metoden att hantera kritik. Vi kan vår Thomas Kuhn. Men vi vet också tillsammans med samme Kuhn att vid ett givet tillfälle, raserar den kritik som dömdes ut också de största byggen. Vetenskapens revolutionära struktur fungerar så. Därför är den kloka metoden att integrera kritiken och med tillkämpat lugn säga som Hägerstrom: "Värdeomdömen endast livar framställningen."

Ska man inse detta, måste man besinna vad en pigg, käck och munter blogg egentligen är.

Hur det var i går?
Högmässa som jag deltog i och så trevligt folk från pastoratet på fest.
Kluriga frågor och psalmquizz som underhållning. Skulle då min själ bedrövas?

8 kommentarer:

  1. Lika lite som en sten är ett argument, så är tårar det. Kan annars vara uttryck för det dna eller det andra - ibland en härskarteknik.

    I det här fallet är det ett exempel på hur det så ofta går när Svenska kyrkan ska bli politisk: Sentimentalt, ointellekgueekt och frånkopplat från verligheten.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  2. Blev lite felslag på mobilen som jag inte hann rätta innan det gick iväg. Som kyrkans centralförvaltnibg ungefär.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  3. Jag fick fundera lite extra över detta med dagens upprördhet över ton när jag nyss skulle skriva ett blogginlägg om Malaki, ffa kap 3 o 4. (En bibelläsnngsgrupp på FB med blogg kopplad till. Mest unga som låter även några äldre skriva. Ge och du ska få heter bloggen.)
    Jag är närmast överförtjust i de mer "dundrande" profeterna just nu. (Samt sådant som Gal.1:10 där min marginalanteckning säger "LÄS SvK!"
    I dessa dagar är det rätt roande att se hur diverse potentater reagerade då o inte så svårt att göra en hel del jämförelser med dagsläget.
    Även då det jag tänker på som "fulheter" typ att skälla för dålig "ton" när någon inte håller med.
    Högmässa igår här också, o insikt jag behöver tala allvar om ljusstakens rätta vändande.
    Eva H

    SvaraRadera
  4. Mikael Mogren tippar jag som mycket het kandidat som näste ärkebipp. Hans personlighet är hans styrka. En sällsynt tillgång på hans nivå. /John

    SvaraRadera
  5. Ohyfset på nätet och i sociala media säger mycket mera om dem själva än något annat. jag kan tycka, att folk är väldigt ömtåliga av sig! Nog ska väl skitstövlarna få lite plats, de med, i vår mångskiftande demokrati?

    SvaraRadera
  6. http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/biskop-eckerdal-om-kyrkohandboken-blicken-ar-riktad-mot-framtiden

    Käre Dag, fortsätt träget visa på vilket övergrepp denne biskop gör på Svenska kyrkans liturgiska tradition.

    /TD

    SvaraRadera
  7. Tonen i sociala medier är väl en västanfläkt jämfört med Melanchtons värdeomdömen om papisternaeller Jesu ord om fariséerna?
    Har någon präst eller biskop ofta blivit kallad djävulens hantlangare elller huggormsyngel den senaste tiden på fejjan?
    Frågan är väl snarare vem som borde göra ett gissel och driva ut handbokskommittén ur kyrkans hus?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu ska det för allt i världen inte tas som en uppmaning till fysiskt våld mot tjänstemän och ämbetsbärare.
      Men ett gissel av verbal kritik som får stopp på galenskaperna kan vara på sin plats.

      Apropå det, när kommer rapporten om framgångssagorna efter strukturreformen?

      Radera