Alvesta nästa!

Det fortbildas i hbtq-frågor i Alvesta. Det är ändå inte det mest intressanta i reportaget Kyrkans Tidning försåg sin förväntansfulla läsekrets med.

Inte ens det faktum att ett stort arbetslag, 24 personer, lägger arbetstid, fem samlingar, på att studera denna fråga och att detta studium är prototypen till vad alla ska få vara med om, är det jag stannar för. Det kunde annars finnas goda skäl att både diskutera prioriteringar och tidsanvändning - eller för att säga det enkelt: vad allt kostar.

Kan det intressanta vara att Ekho Västsveriges enkät besvarades av "knappt tjugo procent" och att de ortodoxa och katolska församlingarna inte svarade alls?  Det är väl intressant att denna stora och viktiga fråga tydligen inte uppfattas vara så stor och viktig. Men jag fastnade för det andra, de små informationerna.

Kyrkoherden vet vad det är att känna sig diskriminerad.
Hon besökte ihop med kontraktsprosten/ förre kyrkoherden i Alvesta och en kollega grannförsamlingen, där präster tog emot. De var tydligen många för "alla" var män. Vi ger kyrkoherden ordet:
- Det som hände chockade mig och känns fortfarande märkligt när jag talar om det. När vi kom dit, sträckte jag fram handen för att hälsa, men i stället för att ta min hand, vände de bort blicken och hälsade på mannen bakom mig."

Nog vore det av intresse att få veta vad detta kan ha varit.
Diskriminering eller ryggmärgsreflex att först hälsa på kontraktsprosten när han kommer?
Vad var det för samling? Kontraktskonvent? Varför åks det annars till grannförsamlingen?
Märkte kontraktsprosten diskrimineringen och vilka var de diskriminerande prästerna?
Här blir frågorna många.
Men kan inte kvinnor särbehandlas och inte mötas med respekt? Jo, jag vet det väl. Morsan var provinsialläkare och hennes erfarenheter var på många sätt familjens, förstås. Missöden händer också i sällskapslivet som annorstädes, det vet jag. Är det just därför jag blir så frågande inför den historia som berättas? Men det spelar inte så stor roll hur det var. Nu har kyrkoherden skapat intrycket av diskriminering och fört det ut i kyrkolivet. Kan någon som var med kommentera här?

Nu har situationen i Alvesta förändrats även om kyrkoherden inte på något sätt vill recensera sin företrädare. Det är självfallet också en recension. Kyrkoherden har format sitt lag som hon vill ha det. Nu blir jag intresserad. Här har vi pastoratet som kyrkoherdens lilla firma. Vad har hänt? Kyrkoherden igen:
- Nu när vi skapat ett klimat som präglas av oss, funderar vi mycket kring inkludering och bemötande."

Nog är det intressant.
"Oss-et" är tre kvinnliga och skapande präster. Vilken syn på församling och arbetslag i stort ligger bakom denna replik? Vart tog de förtroendevalda vägen (jag skojar inte! DS)? Och innefattar inte repliken en recension av något som var tidigare och var annorlunda? Man ska läsa Kyrkans Tidning uppmärksamt även om jag lärt mig av Sartre att man inte ska säga "man", - "l' on". Det begreppet innefattar alla men egentligen ingen, nämligen.

Nu förmår kyrkoherden hantera frågan om vigsel av samkönade. Hon känner utifrån inledningen till skapelseberättelsen att hon har teologiskt på fötterna för sin syn. Står det något särskilt om äktenskapet i inledningen till det som kallas skapelseberättelse?
Mitt minne sviker mig.

Morsan har nog för den delen fördärvat mig.
Om jag sagt att jag kände att jag hade nog kunskap på fötterna, hade hon antagligen blivit förvånad om jag haft så föga sakmaterial. Läkare är lite petiga med at vilja prata om vad saken gäller. Jag tror att det grundläggande är bra. För patienterna, alltså. Så hur är äktenskapet tänkt av Gud när Gud uppenbart skapat människan till man och kvinna?
För kyrkoherden i Alvesta räcker det med inledningen till skapelseberättelsen. Jag läser sålunda: "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord." Här är inledningen? Hur kan den ge något att ha på fötterna? Sedan handlar det om växter och djur och så människan, skapad som man och kvinna. Det måste till ett rikt känsloliv för att känna att detta räcker som teologi för den egna synen på vigsel av samkönade par, det må jag säga.

Kyrkoherden har varit kyrkoherde i 1 1/2 år. Nu skulle ju inte företrädaren recenseras, men vi lämnar ordet till kyrkoherden igen:
- Från konservativa män till oss kvinnor som alla går klädda i kaftaner först bland Svenska kyrkans representanter i Växjö Pride och hissar Prideflaggan hela veckan, har resan varit lång. Men vi är en bit på väg för att göra kyrkan till en plats där alla känner sig välkomna. Jag är så glad att vi nått hit.

Lång resa? Så långt är det inte mellan Alvesta och Växjö och det går tåg så att man kan gå i tåg. I tid måste utvecklingen sägas ha gått fort om det bara är 18 månader sedan de där konservativa männen.
Jag fann reportaget vara precis vad en bildningstörstande behöver. Så läste jag noga också.

Om jag bott i Alvesta, hade jag haft stora problem med att min kyrkoavgift skulle hamna där.
Ju mer inkluderande kyrkoherden blir, desto mer exkluderad blir jag.
Inte för att jag skulle känna mig exkluderad utan för att jag helt objektivt skulle vara det. Förutsatt naturligtvis att jag fortsatt vill vara inkluderad i Kyrkans tro, den tro som en gång för alla anförtrotts de heliga. Annars inte.
Så vad gör de som lärt sig något annat under kontraktsprostarna Larssons och Alexanderssons predikstolar?
Att kyrkoherden i Alvesta och jag står i någon andlig gemenskap förmår jag inte uppfatta.
Hon sitter förresten med i kyrkohandboksarbetet.