Antje ska skriva krönika i vår älskade rikskyrkliga publikation, den som förgyller våra torsdagar genom att insätta oss i ett särskilt mentalt tillstånd, ni vet. Hon fokuserade på tre saker som förtjänade särskild uppmärksamhet.
Den första var reformationsårets strålande start.
Frasse kom. Men var det så strålande? Jag får frågor just om det ekumeniska klimatet eftersom de romerska katolikerna prövade att få vara på Malmö Arena för mässan med påven, men det sa tydligen Svenska kyrkan nej till, liksom nej till en gemensam mässa, som annars brukar tråcklas ihop i det ekumeniska. Det skulle inte heller vara två mässor, en evangelisk och en katolsk parallellt. Därför fick vi huttra på arenan. Och så sägs det att Antje gick sin väg när det var tid för kommunion. Det uppmärksammades och nu tolkas det. Här är en betydelse som kanske ännu inte sjunkit in helt?
Jag tillfrågas om saken och kan bara svara att jag vet ingenting.
Var det en dyrbar förmån när Frasse gav så klart besked i ämbetsfrågan? För kv*nn*pr*stm*st*nd*rn* förstås - annars? Men visst. Det skrattades när Frasse och Antje kramades och saken kommenterades: "Ingen av dessa två skulle prästvigt den andra!"
Detta sagt, förväntar jag mig mycket av den andra fokusfrågan - men den ska Antje återkomma till framöver! Så var frågorna i texten endast två. Då styr det över till kyrkohandboksfrågan.
Det är ett svar som både säger att vi vet och inte vet hur handboken kommer att se ut.
Det är sant. Men vi vet att professor Nelson inte fick veta och att kyrkomusikerna skriver under ett upprop. På Facebook diskuteras livligt. Och ryktet går att Antje skrivit ett argsint brev till initiativtagaren till uppropet. Jag har fått för mig att det ryktet är sant, jag har nämligen hört det av en som själv har berättat det.
Kyrkomusikerna beskylls av Antje för att ha förutfattade meningar. Tja, det kan man kanske säga. Men vad är förutfattat för en musiker som lever Kyrkans liv och ägnar sig åt kyrkomusik om inte förutfattat? Kyrkomusiker är ju utbildade för att fatta just - kyrkomusik! Och visst fattar dom. Kykomsuikernas kritik, särskilt den, har varit till nytta, markerar Antje. Och Antje frågade ju själv vid det beramade mötet med sina främsta kritiker hur det var med kyrkomusikernas åsikter. Denna hennes undran utlöste uppropet.
Antje är mot namninsamlingen eftersom den riskerar "att undergräva själva remissarbetet".
Vad är det? frågar vi med katekesförklaringen av år 1878.
"Det viktiga demokratiska verktyg som vi har för att få fram bästa resultat".
Jojo.
Men fri debatt och öppet samtal därtill?
"Sådant kan ge bilden av en kyrka som inte respekterar sig själv och sina egna beslutsprocesser, vilket i så fall slår mot oss alla."
Jag tänkte skriva att själva omständigheten skulle kunna visa kyrklig vitalitet, men blodsockerhalten är tydligen så låg denna morgon att jag faktiskt surnar till. Kan ge bilden? I så fall slår mot oss alla? Någon måtta på det översåtliga får det vara.
I Kalmar blev domkyrkoorganisten Jan H Börjesson ledsen i ögat. "Det är utomordentligt allvarligt att vår ärkebiskop betraktar 1/3 av vår yrkeskår som osaklig och oseriös", skrev han på Facebook. Kanske. Om det inte är utomordentligt informationsbärande.
Kyrkohandboksarbetet har inte kunnat sägas vara en framgångssaga precis. Hur kommer sig det? Förra omgången, jag talar 70- och 80-tal, var mer transparent. Och nu har inte bara Svenska kyrkans egen Voldemort, docenten Christer Pahlmblad, utan också andra från en allmänkyrklig tradition bemötts med tystnad. Mikael Löwegren och Mikael Isacson t ex. Och hast Du mir gesehen, för några år sedan ordnade en ersättare i Kyrkostyrelsen en sittning i handboksfrågan. Det irriterade handläggarna redan då! Ersättare ska hållas kort och inte ta några initiativ!
Hade vi haft mer fart på kyrkojournalistiken hade vi fått veta varför den tidigare handläggaren av kyrkohandboken, teol dr Anders Björnberg, lämnade sina arbetsuppgifter. Jag vet faktiskt inte. Han blev SKUT-präst. Men det var väl ett oväntat avhopp och skulle kunna motivera en undersökande journalistik. Sket det sig redan då och där? Vet Per Eckerdal något?
Har vi förresten ett parallellt fenomen när koordinatorn för reformationsjubiléet också lämnar? Vad finns då att upptäcka bakom kulisserna? Cherchez la femme!
Antje citerar Luther och påstår att teologin skänker ett lugnt och glatt hjärta. Jag fick fundera en lång stund och nådde fram till slutsatsen att det kan vara så, förutsatt att vi talar om teologi. Inte religionsvetenskap sålunda.
Och musik?
Jodå. Jag har hört de musikaliska inläggen ikyrkohandboksfrågan på Youtube och gett er tipsen. Kanske skänkte inte musiken lugn - men glädje! Det behövs, fast vi har en pigg, käck och munter Bloggardag.
Kl 08.15 ska det bli kyrkohandboksdebatt i P1 mellan kyrkomusikern och tonsättaren mm Maria Löfberg och Wanja Lundby Wedin. Om någon för bara fem år sedan sagt mig att Maria och Wanja i radio skulle debatterat detta ämne, hade jag inte trott uppgiften. Jag ska lyssna och därför kommer blogginlägget tidigare än vanligt. Man är väl på G!
Antje menar att (bl.a.) kyrkomusikernas upprop inte respekterar kyrkans beslutsprocesser. Jag misstänker att det är vad ledningen i Kyrkans hus har tutat i henne. Där är ju hållningen: vi vet bäst, och att all opposition är problematisk, eftersom den inte inser detta faktum. Maktfullkomliga härskare och administrationer har alltid menat att motstånd mot deras goda förslag är i bästa fall irriterande, i sämre fall uppror som stör den goda ordningen. Bara för att det kallas 'folkkyrka', är det inte meningen att folket skall få vara med och bestämma.
SvaraRaderaBengt Olof menar att motsatsen till folkkyrka är präststyre. Vad vi här ser att man kan ha byråkratiskt styre, som är helt ointresserade av vad förtroendevalda kan tänkas anse – deras uppgift blir endast att fastställa vad administrationen har funnit vara det bästa och rätta.
Oseriöst och odemokratiskt, är inte det ett typexempel på när man inte lämnar över remissvar till demokratiskt valda eller ens revisionsgruppen?
SvaraRaderaAtt på populärvetenskapligt sätt offentliggöra en del av den kritik man givit i sitt fackområdes remissvar, är troligen bara uttryck för den frustration man känner efter att remissvaren inte beaktas mellan remissomgångarna. Hur som helst är att offentliggöra sitt remissvar inte odemokratiskt, snarare tvärt om. För inte tycker väl Antje att Svenska Akademien var odemokratiska som offentliggjorde sitt remissvar?
Att publicera sina tyckanden om Gud, kyrkan och kyrkomusiken på ett populärkulturellt sätt är väl lika lite oseriöst om det rör sig om ett youtubeklipp av kyrkomusiker eller om en bok av Jonas Gardell. Det senare gav ett hedersdoktorat vid Lunds universitet och betraktas knappast som oseriöst av Antje (även om somliga andra betraktade hedersdoktoratet som oseriöst.)
Men jag tycker att det är upplyftande att SvK har en ärkebiskop som har den fottvättande tjänaren Jesus som ideal och inte underlåter sig till att använda sin maktposition till härskartekniker mot lärjungarna i sin egen kyrka.
Det är ju helt sanslöst. Om jag har synpunkter på stadsplaneringen i min stad och torgför dessa åsikter innan förslag till detaljplan publicerats, så skulle jag därmed ha bristande respekt för den kommunala demokratin?!
SvaraRaderaSå dum kan man väl inte bli!
Jag tykte Antje var helt ok i Lund, men något måste ha hänt i Uppsala. Inte bara ryggraden förefaller ha tagits ut.
Canutus Hahn
Tack Canutus,
SvaraRaderadet är så nipprigt att man undrar om hon gör någon form av trubbigt practical joke? Ni gnäller så förbannat, att jag ska göra mitt bästa för att retas ännu mer. Visst pratar många elakt om ärkebiskopen, men ingen tror väl att hon kan mena vad hon säger? "Ingen får klaga på ett förslag som ingen har sett, men jag får försvara det, och dessutom kan jag glatt meddela att jag har bestämt att de folkvalda uppskattar det, i förväg. Vi ska också satsa lite på kyrkomusiken när vi redan har antagit handboken där det borde ha varit med från början."
Varför i Herrans namn debatterar Wanja i radio?
/Kantor Martin