söndag 15 januari 2017

Rädsla

Kan temat "rädsla" rymmas på Andra söndagen efter Trettondedagen (eller Epifania, som jag envisas säga)? Den rädsla som hotar vid bröllopet i Kana, tänk er själva en fest utan vin! Hoppsansa. Detta är ett evangelium som för somliga fromsinta helt saknar mening! Det är dem fördolt, de kan inte förstå.

Nå, kvinnan vid Sykars brunn? Med erfarenhet av idogt predikande anar alla att hon hade ett rätt utsatt eller instängt liv och måste hantera sin utsatta situation ensam, utan kvinnors gemenskap. Så kör för att rädsla kan man skriva om denna söndag utan att bryta mot några av Strukturutskottets förhållningsregler!

Drivkraften är rädsla.
Den lamslår mycket i det kyrkliga. Därför gör prästerna som de gjort tidigare. Utmanar inte. Omprövningen sker tysta kvällar när prästerna vet att de egentligen skulle vilja göra något anat än det som tröttat ut dem den gångna dagen. Men vad händer då?

Nu bevittnar vi höga utträdestal men lokalt uppfattar inte prästerna att de kan göra mycket. Naturligtvis dyker det upp en och annan förståsigpåare som vet precis vad präster ska göra. De ska ut bland folk och missionera tills natten kommer. Då blir prästen ännu räddare, har prästen missförstått alltihop? Var det inte lekfolkets uppgift i första hand att missionera? De stora missionstiderna har det varit så. Prästerna skötte detta lekfolk och biskopen skötte prästerna. När martyrtiden sedan kom, stod i princip biskopen främst i ledet, prästerna därefter och sist lekfolket.

Jag kan bli rädd för mindre.
Som tanken att präster inte, enkannerligen de högkyrkliga, skulle röra sig bland folk.
Eller är det så det har blivit?
Tar den kyrkliga apparaten så mycket tid och kraft, att det blir rätt lite kvar för det andra? Har evenemanget flyttats till expeditionen eller församlingshemmet så att präster inte rör sig fritt till fots eller per cykel i stadsdelen för att prata dop och begravning eller (mindre fritt) tar bilen ut i landsbygdsförsamlingen?
Hur det än är nu - varifrån kommer tanken på att just högkyrkliga präster inte rör sig bland folk? Fader Gunnar på cykel var väl högkyrklig? Och vad med prästerna i de nybyggda småkyrkorna - typ PO Sjögren - och i industriförsamlingar - typ Rune Klingert i Sura?
Men jag kan förstå. När folkkyrkor faller samman, kan folk i folkkyrkor inte hata folk utan måste hata några andra eftersom de misslyckade strategierna upprätthålls ända in i kaklet. Högkyrkliga präster blir de självklara hatobjekten. Hur skulle det annars kunna vara?

Nog ser jag väldigt mycket av uppgivenhet i det kyrkliga.
Föga i samtiden lockar. I framtiden kanske inte ens Herrens återkomst räknas till det roliga? Handen på hjärtat, vad ser du med reservationslös glädje fram emot detta år? De flesta av oss kan till och med tveka inför det där med "reservationslös" glädje. Vi lever i en värld som ter sig oroligare och mer problemfylld än för 15-20 år sedan. När vi vid aftonlampans sken mediterar över detta faktum, kan vi slås av insikten att den problemfyllda världen är världen som den är normalt.
Man kan bli rädd för mindre.

På tal om problem har jag förstått att antalet kvadratmetrar i simhallarna i Berlin betyder att alla som bor i Berlin inte kan simma samtidigt, trots att det finns 60 simhallar. Det var ett faktum jag aldrig tidigare besinnat. Finns det annan allvarlig information som jag inte tillgodogjort mig? Att det är fler begravningar i Berlin än italienare - 31 753 mot 26 715. Vad säger det? Själva osäkerheten kan skapa en rädsla, känns det som.

Och så har vi migrationskrisen. Baumanns bok hjälpte mig inte så mycket, är jag rädd och nu är jag rädd att jag inte ens vet var jag lagt den. Jo, jag la den i hallen för att sorteras in i den samtida politiska litteraturen, slår det mig. Rädslan släppte lite. Jag läste förutsägelser om större migrationsströmmar än någonsin detta år. När jag såg att Agnes Rubin nyligen avlidit, 95 år gammal, tänkte jag också på hennes man Nils, min folkskollärare. Han sa att vi skulle få vara med om en ny folkvandringstid och det hade jag lite svårt att hämta in 12 år gammal. De länder som folkvandringen skulle starta i låg så långt borta.  Han hade nog rätt. Det är en folkvandringstid av aldrig skådat mått vi lever i. Men vilka konsekvenser ska vi dra av detta förhållande i så fall. Rädslan är vår arvedel.

Jag tror att det finns de som inte skrattar. Det är välbetänkt. När medlen i polemiken mot kyrkohandboksarbetet blir dessa och 600 kyrkomusiker eller så skriver på ett upprop skrattar inte alla. Bara somliga. Skäms på oss! Prästerna är mer försiktiga med att skriva på. Så står de under biskopens kontroll, sas det mig, när fenomenet kom att avhandlas. De kanske skrattar ändå när ingen ser dem.

https://www.facebook.com/groups/328793047191594/?fref=ts

https://www.youtube.com/watch?v=dbYf9tBVZZU&feature=share

Och så har vi ju alltid Elof Sundin, teologie doktor och allt.
https://www.youtube.com/watch?v=ooCebjkyk7A

Själv är jag nog rädd att vi får en kyrkohandbok som dragits igenom hela apparaten men som inte svarar mot särskilt mångas längtan. Den förväntan biskoparna talar om är en illusion. Och en kyrkohandbok ska vara något annat än en handbok för illusioner. Mer handfast, liksom.

Nu ska jag gå till morgonbestyr och samla ihop mina pinaler för att ta mig till högmässan i Berga, där jag celebrerar.
Jag är rädd att komma för sent, typ.







34 kommentarer:

  1. Är det inte kyrkval i höst?
    Varför inte komplettera med en medlemsomröstning om nya handboken, det skulle väl vara demokratiskt och bra när nu experterna är så oense med byrokraterma och biskoparna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka "biskopar", du menar stiftchefer utan både apostolisk succession, läroämbete och juristiktion!
      Svkys "ecklesiologi" är en förljugen schizofren kökkenmödding där både postkristna och hägkyrkliga dansar runt guldkalven!
      Antony

      Radera
  2. Nu fick vi svart och vitt på det jag trodde!

    Allra först en kort kommentar till bloggarens inpass ovan, frågan om det inte var lekfolkets uppgift att missionera.
    Precis, det är ju det som jag vid otaliga tillfällen har inskärpt: att det också är de förtroendevaldas ansvar att sprida Ordet, missionera, gå ut och arbeta i Missionsbefallningens anda.

    Men senast häromdagen opponerade sig en medlem i Dags doakör. Han viftade bort tanken att förtroendevalda kan och skall göra något sådant.
    Nå, jag tröstar mig i varje fall av stödet från bloggaren - och naturligtvis förnuftet: vilken samlad resurs är inte Svenska kyrkans förtroendevalda ryggrad!

    Och nu kommer det intressanta - och avslöjande för dem som inte har tänkt i sådana banor:

    Jag kastade ut en krok för att verkligen testa högkyrklighetens lojalitet mot den kyrka som varit jordisk huvudman för de flesta av dess företrädare och som har givit dem så mycket: ett tryggt, säkert, intressant och viktigt arbete.

    Finns det någon värme och känsla för kyrkan hos högkyrkligheten? Är högkyrkligheten beredd att stå upp för kyrkan som den tillhör, göra välkomna arbetstuppgifter för kyrkan, visa känsla och engagemang?

    Jag ville veta, sätta frågan på sin spets, se hur det VERKLIGA kyrkoengagemanget var, få svart på vitt på om prästerskapet och andra i högkyrkligheten just bortsåg från för dem irriterande bisaker och satsade helhjärtat på den helt överskuggande huvudsaken. Här skulle högkyrklighetens själ visa sig, menade jag.
    Lojalitet, tacksamhet, viljan att arbeta för något stort, engagemanget för den kyrka som i alla år ställt upp för denna själs respektive bärare, osv.

    Eller uttryckt så här i de önskade orden:
    -Svenska kyrkan har givit mig så oerhört mycket under ett stort antal år, varit Guds röst på jorden, låtit mig och min familj bo och disponera en stor och fin prästgård, där bygdens folk har kommit och gått, givit mig en fantastisk frihet i mitt arbete och tillfredsställelsen att vara ett med mitt ämbete.
    -Jag vill nu återgälda lite av allt detta, ställa mina krafter till denna kyrkas förfogande, rycka in då och då för att göra vissa arbetsuppgifter. Det känns fint och fantastiskt att kunna gå göra detta och visa min kyrka att jag med glädje, förtröstan på Gud och Hans Son är beredd att ställa mig till förfogande.

    Jag fick svar, tämligen omgående. Först av bloggaren själv i avvisande, delvis attackerande form. Sedan av den ene efter den andre i hans kör. Samma attityd, samma besked, de flesta dessutom kryddade med omdömen om min text: den är förfärande, dum, obegriplig, korkad och allt annat mer eller mindre otryckbart.

    Så var det alltså med den lojaliteten och känslan för Guds kyrka och hus i vårt vackra Sverige.
    Det kan också uttryckas så här:
    Högkyrkligheten avslöjade sig; den ställer inte upp för Svenska kyrkan!

    Nu vet vi det! Visst är det sorgligt, jag vill faktiskt skriva obegripligt.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara för att Dike inte begriper, betyder det inte at någonting är obegripligt. Själv kom jag just hem efter högmässan i Berga med kyrkkaffe och samtal. Jag ska i eftermiddag skriva några rader som jag ombetts göra och i morgon möta ett gäng präster för att prata kyrklighet. Föra veckan gick åt till sådant ett par gånger om. Nu är det upp till Dike att börja städa trappan uppifrån och erkänna att den kyrkopolitiska linje han fört har varit ett formidabelt misslyckande.

      Radera
    2. Jag tycker att det är närmast rörande att Bengt Olof nu ser de högkyrkliga som värdefulla för Svenska kyrkans framtid, efter att ha förklarat att de är ur takt med tiden och utan kontakt med folk och, inte minst, ha kritiserat dem för att vara glada över att stat och kyrka har skilts åt. Det har tydligen blivit klart att krisen är total, när också de måste uppmanas att medverka.

      Radera
    3. Ja, nämn då en enda av de sekulärpartistiskt förtroendevalda på nationell nivå (utan prästvigning) som spridit teologisk litteratur i syfte att öka lärjungaantalet?

      Jag kan nämna en i FK, men kan BOD nämna någon i S, C, BA, SD, XiSK?

      Radera
    4. Varför går herr förtroendevalde Dike inte i kyrkan på söndagarna?

      Idag var det högmässa i Mörrums kyrka klockan 10:
      https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1563939

      Herr Dike var bevisligen inte där eftersom han postade sin drapa här på bloggen kl 10.07. Förra gången han skolkade från högmässan i Mörrums kyrka ursäktade han sig med att i stället ha sett på TV-"gudstjänsten".

      Det här är andra gången på kort tid som herr Dike avslöjas.
      Varför går herr Dike inte i kyrkan på söndagarna?
      Varför lever inte den förtroendevalde som han lär?
      /John

      Radera
    5. John,

      Den förtroendevalda med undertecknads namn befann sig 17 mil från Mörrum aktuell dag, hostade en del i efterverkningarna av influensa samt följde TV-gudstjänsten klockan 10.05.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  3. Länge trodde jag att Svenska Kyrkan i förlängningen skulle bli en sorts identitetsmarkör för det svenska i ett mångkulturellt samhälle. Ett SKUT på hemmaplan. Det tror jag inte längre.

    Svenska Kyrkan får se sig reducerat till ett samfund bland andra. Om trettio år - 15 - 20 %? Å andra sidan kommer då kanske mindre än 35 procent av befolkningen att ha två "ursprungssvenska" föräldrar. Kanske ett rätt bra resultat för en f d folkkyrka i globaliseringens och folkvandringarnas tid?

    Under alla omständigheter blir islam inom denna tidrymd en större kraft i Sverige än den samlade kristenheten. Allt större politiska hänsyn kommer att visas, och visas redan, gentemot islam och islamism. Det lär ju bara finnas EN islam, trots europeiska önskedrömmar om motsatsen?

    En invandrad , praktiserande, katolsk god vän brukar om svenskarna med en förundrad huvudskakning säga:

    -Den som överger HERREN slår Han med galenskap.

    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. "-Den som överger HERREN slår Han med galenskap."

      Det var otroligt bra sagt och förklarar mycket.

      Radera
  4. Apropå fruktan: fruktan är det "mörkrum" där allt negativt börjar! Predikans titel var: winning battles you can't afford to lose! (Saddelback church, dagens online service )
    Hur mycket styrs av fruktan som ej är Gudfruktan i sund bemärkelse! Vad ska folk/ partiet / biskopen säga? Så har vi aldrig gjort här förut! Det behövs många frimodiga, som hör och gör Guds vilja har och nu!
    Prästänka

    SvaraRadera
  5. Bengit Duva Dike står kvar på bron och kämpar med sin
    bajonett - men emot vad? Stats-saligverket var bättre???

    SvaraRadera
  6. BloggarDag, +Göran och Peter T,

    -Men se i DS har vi ju ett bra exempel på vad jag önskar. Jag har också nämnt det tidigare och kan göra det igen: han känner trots allt lojaliteten till den kyrka, som är hans huvudman och som han sitter i ledningen för. Han dementerar faktiskt också nu - genom sina insatser ute på fältet, i dag Bergs kyrka vid Lagan - vad han ilsket skrev i går, nämligen att Svenska kyrkan inte har varit intresserad av tjänsterna.

    Men, bäste bloggare. varför skall jag erkänna ett misslyckande för den kyrkolinje som jag stått fast vid. Folkkyrkoäktenskapet med staten var nämligen bevisligen framgångsrikt i jämförelse med vad vi ser nu. Liten medlemsavtappning, trygg och stabil ekonomi, betydligt högre dop-, konfirmations- och vigselstatistik än dagens. Har det aldrig fallit bloggaren och +Göran in att det var - betonar jag för femtioelfte gången här! - just skilsmässan som blev om inte spiken i kyrkans kista så ändock ledde till de allvarliga problemen i dag?

    Därför var det både logiskt och nödvändigt, bäste +Göran, att kritisera högkyrkligheten för att den, tillsammans med främst Missionsförbundet, ha varit en av generatorerna bakom sprängningen av det trygga äktenskapet - mot kyrkans egen vilja.

    Jag ber Göran också tänka på konsekvenserna, om hans och högkyrklighetens linje med stopp för kvinnliga präster hade gällt. Då, min vän, att dagens utträdessiffror varit en västanfläkt i jämförelse med de som hade blivit följden.
    Vågar man tro, att Du innerst inne håller med mig om detta? Det är ju denna punkt i högkyrkligheten som är dess akilleshäl och som - givetvis! - inte minst DS skulle erkänna mellan skål och vägg.

    Peter T efterlyser ej prästvigda förtroendevalda i fem KM-grupper som spridit teologisk litteratur. Själv kan han bara nämna en i FK.

    Märkligt. Är inte alla i denna grupp prästvigda, utom en som är vigd hustru till en präst?

    Men att missionera, Peter T, är ej blott att sprida teologisk litteratur. Det är att frimodigt i samtal med medmänniskor, vid samlingar och föreläsningar, möten (även på gator och torg), i tidningsartiklar, bönestunder etc, etc, sprida Guds ord, markera sin kristna tillhörighet och rakryggat stå upp för den.
    Mission täcker alltså ett brett samhällsfält, i dag inte minst det som kan nås digitalt och sekundsnabbt.

    Och det finns ett otal antal förtroendevalda som står upp för Ordet och som med glädje och engagemang fullgör sina av väljarna anförtrodda uppdrag.
    De skall kyrkan och vi alla vara rädda om.

    En självklarhet, trodde jag.

    Uppenbarligen dock inte, eftersom ringaktande omdömen inte sällan är synliga om de förtroendevalda på denna bloggs öppna torg.

    Den skivan är det dags att byta! Varje människa, gammal eller ung, man eller kvinna, latinprofessor eller bonde i Moheda, general eller malaj i försvaret, som vill göra en insats för Svenska kyrkan skall välkomnas med värme och öppna armar. Var och en av dem är en resurs, kollektivt är kraften fantastisk och den samlade resursen nästan formidabel.

    I kyrkan samlas vi alla under ett enda tak, på samma nivå med krucifixet på altaret framför oss och konstnärens fantastiska Jesusmålning, där Mästaren sitter omgiven av sina lärjungar, utgörande altartavlan.

    I Guds hus är ingen förmer än den andre men ingen ej hellre mindre än sin granne.
    Det är folkets kyrka, folkkyrkan, allas kyrka som, vitkalkad och med klockorna i tornet ringer till gudstjänst på söndagarna, visar i dess vackra klang och fysiska närvaro på den vackra småländska eller blekingska kullen och belyst nattetid, att Gud, den Högste, är närvarande, nära oss, hos oss.

    Förakta, förtala och fördöm inte denna vår kyrka, vädjar jag vänligt om.

    Se med glädje, tacksamhet och värme på att helgedomen finns där, nästan alltid geografiskt tämligen nära oss, var vi än bor.
    Vilken himmelsk och jordisk skatt, vilken kyrka, vilken känsla!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad ska all denna höga svansföring egentligen tjäna till? Varför alla dessa spelade omsorger? Herr Dike går ju själv inte särskilt ofta i kyrkan visar det sig, något som även bekräftats nu på eftermiddagen av pålitlig källa. Idag var det andra gången på kort tid som herr Dike ertappades. Som substitut vill den alltmer isolerade politruken få oss att tro att han i stället sett den “på TV". Idag är det ytterst tveksamt om det ens blivit det. Att TV-gudstjänsten började kl 10.05 har uppenbarligen slagits upp i tidningen i efterhand. Varför skulle annars just detta klockslag, liksom de övriga “ursäkterna” betonas så noga?

      Åter igen: varför lever inte den “förtroendevalde” som han lär?
      /John

      Radera
    2. Jag bara undrar....
      Ponera att kyrka o stat inte skiljt men övrig samhällsutveckling sett ut som den nu gör - tros det att konfirmations- o annan statistik skulle varit hög ändå? Skulle statskyrkan ha börjat tvinga landets döpta 15-åringar?
      Vid den beskrivning jag läser om stabil ekonomi, mindre medlemstapp osv (vilket ju inte alls är säkert givet samhällsutvecklingen, eller skulle den automatiskt blivit annan med bevarat kyrka stat kanske...)får jag osökt "leva i världen men inte av den" i tankarna.
      Vad gäller geofrafisk närhet kan jag då konstatera att min närmsta är 10 min prom bort, men eftersom vi med min tro är lika lite välkomna där som på så många ställen åker jag 30 min till EFS. Så nej, närmsta helgedom ger ingen glädje alls här.
      Eva H

      Radera
    3. Fromma, sympatiska sagor med föga anknytning till någon identifierbar verklighet. Ett fall av faktaresistens? Vanligt förekommande förvisso. Mest tragiskt för den som lägger så mycket kraft på en förlorad sak?

      GR

      Radera
    4. Men finns det då något skriftligt vittnesbörd förutom BODs egna tidningsartiklar på att någon nationellt förtroendevald inom de sekulärorienterade nomineringsgrupperna vittnat om Jesus utan att vara prästvigd?
      Name one!

      Radera
    5. Men BOD, det var ju STATEN som orsakade skilsmässan! Genom att inte respektera SvK som självständigt trossamfund! Regeringen ville öppna prästämbetet för kvinnor, men kyrkan sade nej. Varpå regeringen utlyste ett nytt kyrkoval där mängder av okyrkliga - till stor del icke-kristna - "röstberättigade" mobiliserades, så att det "nya" kyrkomötet fick en majoritet som godtog "reformen". Följden blev naturligtvis att kyrkfolket nu insåg att det inte längre kunde lita på staten, och skilsmässan blev så småningom - den självklara och oundvikliga - följden. Jag var själv en av dem som såg vad som hände och som därför (1958) sökte mig till en mer genuint kristen - och icke partipolitiskt styrd - kyrka. Sedan dess har utvecklingen eskalerat, trots den formella "skilsmässan". Vad är det Du inte förstår?

      Radera
    6. BOD
      SvK beter sig som ett statligt verk nu. Så vad är skillnaden? Möjligtvis hade det varit ännu värre, eftersom statliga verk tenderar att bli avstjälpningsplats för avdankade politiker. Då hade cheferna tagits från det offentliga. Kommunikationschef Åsa Romson. Ärkebiskop Ilmar Reepalu. Typ.

      Radera
    7. Eva H,

      -Är Du och Dina närmaste inte välkomna i Svenska kyrkan? vem eller vilka där har varit avvisande?

      Sedan skriver Du "min tro". Är den en annan än Svenska kyrkans?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  7. Eva H,

    -Vem har påstått att Du inte är välkommen i Svenska kyrkan?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  8. BOD,

    Om det inte i grunden vore så tragiskt kunde man nästan le åt dina drapor.

    Du ber de "högkyrkliga" om hjälp för att Du inser att de drar folk men samtidigt vill Du inte tillåta dem att agera som de lär utan de skall agera som Du och dina politrukkolleger.

    Dvs Du vill både äta kakan och ha den kvar.

    Du ironiserar över att de "högkyrkliga" är så få och låtsas inte om att Du och dina politrukkolleger under många decennier aktivt kämpat för att marginalisera ,ja rensa ut dem från din sk folkkyrka.

    Du vägrar att inse att en folkkyrka i "bästa (?) fall bedriver en folkreligion som inget har med den Kristna Kyrka som Jesus och apostlarna grundade. Den sätter människotankar i högsätet och anpassar sig efter tidsandan vilket inget har med den Helige Ande att göra.

    Svagt tycks du inse att denna PK-kyrka inte drar folk och ber nu de Du förföljt och marginaliserat att vända trenden medan Du samtidigt klavbinder dem genom att vägra lyssna på dem och deras råd.

    Du agerar som den sjuke patient som visserligen vill bli botad men som samtidigt vägrar ta sin medicin. Klagar på läkaren att medicinen han ordinerar smakar illa och begär att han skall ge något annat som smakar bättre.

    Att det inte finns någon annan betyder inget. Hellre verkningslös men välsmakande sådan. Allt för att patienten skall vara nöjd och Du sedan när det inte hjälper skall kunna fortsätta skylla på läkaren.

    Skall SveK ha en framtid måste den inse att räddningen ligger i att vända åter till Herren . Inte att med kosmetik och bländverk söka dölja sjukdomen.

    Kyrkan är förvisso något annat och långt mer än ett företag vilket som helst. Dock ,även om man som Du bara ser det som ett företag med problem så bör Du då betänka att i alla företag har styrelsen det yttersta ansvaret och att när då denna gång på gång har misslyckats med rekrytering av VD och genomförande av "sitt" program så är det inte bara VD:n som skall bort utan fof hela styrelsen.

    Inom SVeK är det stora och genomgående problemet just en inkompent och illojal styrelse, illojal mot sin uppdragsgivare- Jesus Kristus vilket bl.a visar sig i att den hela tiden väljer sådana "ledare" som inte ser till den verklige uppdragsgivarens intresse utan till den illojale styrelsens och tidsandans intresse.

    Medicinen som ger bot är besk och börjar med en annan styrelse, en styrelse som inser och accepterar vad en Kristi Kyrkas uppdrag är. Att detta sedan innebär avlägsnande av alla anpasslingar såframt de inte seriöst kan visa att de verkligen menar bot och bättring. Något jag i högsta grad betvivlar att någon enda nuvarande biskop är beredd till men visst -under sker -även om SVeK´s styrelse de facto i mångt och mycket förnekar underverk vare sig de salvelsefullt eller inte plikttroget läser den apostoliska trosbekännelsen.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, HH, för en lysande analys!

      Radera
    2. Elisabeth och HH

      -Är anklagelser om inkompetens och illojal kyrkostyrelse, som administrerar en folkreligion vilken inte har med den kristna att göra, också är illojal mot Jesus Kristus och således allmänt usel detsamma som "en lysande analys"?

      Då har Du inga som helst krav på vad en seriös och välgrundad analys måste innehålla. Det tycks Dig viktigare att nicka bifall till groteskt känslomässiga, nästan hatiska, utbrott mot Svenska kyrkan, bara därför att den inte i precis allt har anammat högkyrklighetens krav, exempelvis då stopp för kvinnliga präster.

      Då blir kyrkan, dess ledande företrädare (utom möjligen vår vän Dag S) spottkoppar, som inte ens ett minimum av mänsklig, normal återhållsamhet kan undanröja.

      Att den s k analysen därtill bygger på och helt sväljer HH:s stora sakfel - att kyrkostyrelsen har makt och myndighet att ge direktiv och dekret till de helt självstyrande församlingarna - gör den förstås inte bättre men i stället förvandlar den till ett ytterst lättviktigt stoff, som blåser bort vid minsta vindpust.

      När detta är betonat måste en fråga ställas till Dig och HH, eftersom den sistnämnde påstår det och Du finner HH:s text lysande:

      -Har Jesus Kristus hävdat att Svenska kyrkans styrelse (KS) är illojal mot honom?
      När gjorde Han det i så fall och på vilket sätt?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  9. John och Peter T,

    -Nu har vi fått beviset, den skriftliga dokumentationen på det som jag flera gånger har frågat men faktiskt utgått ifrån: att deltagande i söndagsmässan eller -gudstjänsten, helst i hemförsamlingen, som konstituerar en kristen medborgare. Jag är ju av John "avslöjad" och "ertappad2 för att ej - enligt hans undersökning . ha infunnit mig i min församlingskyrka i söndags.

    Den som inte går i kyrkan X antal gånger är alltså inte kristen eller värdig att vara förtroendevald. Det är summan av Johns kardemumma. Räkna, kontrollera, summera Anderssons gudstjänstdeltagande! Utvärdera sedan matematiken och uteslut Andersson, därför att det saknas ett eller två gudstjänstbesök under aktuell tid.
    Adjö, stick, du är inte välkommen som kandidat på vår lista! Du är inte tillräckligt kristen!
    Att det finns andra kyrkor i Sveas rike som Du kanske har besökt är ovidkommande; det är i hemförsamlingens kyrka Du skall sitta varje söndag!
    Adjö!

    Och John tror sig kanske kunna samla människor kring denna kyrkofilosofi. Då skall jag göra honom djupt besviken - jag den ertappade och avslöjade, den som vid Johns kontroll ej har befunnit mig i hemkyrkan!
    Frågan som John uppenbarligen inte ställt sig är om en person kan vara kristen, trots att han eller hon ej deltar i gudstjänsten varje söndag.
    Han skall få svaret här. Det lyder som följer:
    -
    Det kan han eller hon!
    Det förs inga skriftliga dokument över samtal mellan människor om Gud, Jesus och den kristna övertygelsen. Mission, Peter T, är att exempelvis varje dag lämna ett vänligt, innehållsrikt ord till sin medmänniska.
    Något fel i det?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herr Dikes svar är mycket intressant. Han går här i härnad för något som tydligt motsäger den bild han annars så gärna och yvigt brukar ge av sin ”folkkyrka”. Han verkar nu inte bara bekräfta att han inte deltagit i någon gudstjänst under söndagen - utan anmärkningsvärt nog även försvara sin ”rätt” att utebli. De taffliga dimridåer som lagts ut väcker då frågan om han överhuvudtaget av fri vilja brukar delta i några sv”k”-arrangemang utöver det fåtal han förväntas närvara vid som arvoderad statist.

      Summan av Johns kardemumma är och förblir: lever den “förtroendevalde” som han lär?
      /John

      Radera
    2. John,

      -Låt det än en gång bli understrukit, att det inte ankommer på Dig att klassificera människors kristna tro efter matematikens addition, dvs betygsätta den efter antalet gudstjänstbesök. Inte heller efter någon annan modell, bör tillägas.

      Vem eller vad ger dig rätten att vara självutnämnd trospolis, som vill, och vågar, dra slutsatser av det slag som vi läst om i ett par kommentarer?

      Berätta vänligen för oss varifrån Ditt mandat kommer att döma och fördöma medmänniskorna efter detta matematiska räknesätt.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Enda fördelen med tv-gudstjänster är att ingen frågar efter om man skrivit på juluppropet, med samma emfas som de vill försäkra sig om att man inte gillar Mittkorskampanjen.

      Radera
    4. Nej, herr Dike, berätta i stället själv om anledningen till hyckleriet här på bloggen i åratal där folk skrivits på näsan om den förträffliga "folkkyrkan" med Mörrumsdômen och dess självutnämnda domkapitel som förebild. Varifrån kommer mandatet för dessa mytomanier?
      Herr Dike har avslöjat sig själv två gånger på kort tid och en pålitlig källa i hans närhet därhemma uppger att herr politruken inte på långa när är den kyrkogångare som de dagliga draporna här vill ge sken av.
      Gårdagens postades 10.07, när den påstått sedda TV-gudstjänsten redan var igång, därtill av en influensasjuk skribent som trots det befann sig hela 17 mil hemifrån.
      Djävulen bor i detaljerna, herr Dike. Här blev de väl i påkommandets panik lite väl fantasifulla för att framstå som trovärdiga, eller hur?
      Herr Dike får göra vad han vill med sina söndagar utan att behöva redovisa en enda minut - men frågan är: varför fara med osanning? Varför komma dragande med trospoliseri när han i själva verket åter står där med de utslitna sammanträdesbyxorna nere? Varför låtsas vara någon annan än den stora skara som gäspar sig igenom möte efter möte utan att sätta sin fot i “folkkyrkan” annat än just det som de i själva verket bara är - arvoderade statister? /John

      Radera
  10. BOD,

    Den som missionerar i syfte att sprida kristendom bör fof vara kristen och med sitt leverne visa detta. Det räcker inte att vara PK eller kalla sig förtroendevald -framförallt inte när det ofta visar sig att detta förtroende hämtats hos en valberedning och att kyrkfolket med förvåning konstaterar att denne i kyrkbänken oftast osynlige nu helt plötsligt styr och ställer...

    Dock, det det gäller kyrkan så heter det i skriften -fast det betyder väl inget i vår demokratiska(?) folkkyrkan att man skall välja sådana som av församlingenen gjort sig kända som goda kristna.

    Det gör man knappast framför TV:n. Med det inte sagt att man inte kan vara kristen även om man inte går i kyrkan. Förr för inte så länge sedan lämnade folk kyrkan därför att de tog konsekvensen av att vara ateister. Nu, vilket är mera sorgligt börjar de som vill kunna kalla sig kristna att lämna SVeK. Anledningen helt enkelt därför att de inte längre möter kristendom där och känner att inget de gör tycks kunna få SVeK att vända om.

    De följer rådet att lämna den fallna kyrkan för att inte bli delaktig i dess synder.

    Det är lätt att tro och ursäkta sig med att medlemstappet enbart beror på ekonomiska överväganden. SVeK tycks åtminstone tro det eftersom de istället för att med kristna argumentet försöka behålla sina medlemmar enbart talar om allt vad de får i form av exempelsevis konserter, kaffebord ,barnpassningar och annat. De borde betänka att de som av kristna skäl och övertygelse lämnar SVeK de går oftast in i ett annat samfund t ex missionsprovinsen och betalar då frivilligt mångdubbla beloppet. (Personligen känner jag en familj som skänkt miljonbelopp för att hjälpa en församling på traven.) Det handlar alltså inte för dessa om att spara pengar- det handlar däremot om att de inte vill betala till en "kyrka" som inte ens har ambitinen att verka som en Kristi Kyrka på jorden utan bara eftersträvar att vara PK och berömmas av den sekulariserade världen för sin humanism(?)

    Ännu högaktar jag de som trots sin sorg över förfallet stannar kvar och hoppas att SVeK skall kunna få en ny styrelse, apologeter som biskopar och präster. Mao Sions väktare som helt och fullt går in för att verka som en Kristi Kyrka på jorden.

    Själv inser jag att jag inget kan göra. Att tidsandan styr -denne ande som i vart fall inte är den Helige Ande.

    //HH

    SvaraRadera
  11. HH och John,

    -Vill Du inte, HH, svara på frågan om Jesus Kristus har gjort gällande, att Svenska kyrkan är illojal mot honom - och på vilket sätt Han gjorde detta.
    Du har ju påstått att så är fallet.
    Var då vänlig att styrk Ditt påstående!

    Vad gäller John fortsätter han att agera trospolis - vem har givit honom mandat att ikläda sig den rollen? - och upprepa sina förklenande omdömen om kyrkoväljarnas utsedda förtroendevalda.

    Hans ord talar för sig själva; de behöver inte kommenteras. Men författaren tror kanske att utbrotten faller i god jord.
    Det gör de inte.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  12. BOD,

    Du pratar inte ens som Du har vett till utan försöker bara "vinna poäng". För vilka? De som arvoderar Dig eller de som valt Dig?

    Din fråga,ja jag skulle med större rätt kunna fråga Dig om det är den Helige Ande som lett din medverkan i olika beslut och i din stupida övertygelse att "läronämnden som ni helt behärskar skulle vara ngn slags garant för renlärighet?

    Däremot gav jag ett exempel på illojalitet. Det hade varit hederligt, men visst, jag förväntar mig inte hederlighet av en politruk men om vi leker med tanken på hederlighet så hade det varit hederligare av Dig att visa på i vad mitt exempel vore fel.

    Det kan Du inte, lika lite som Du tycks kunna eller vilja läsa innantill och försöka förstå vad den som skriver vill ha sagt.

    Det är som t ex Ann Heberlein. Jag är ingen beundrare av henne men ditt fnysande av hennes påpekande.. Ja, det är just politrukfasoner att kalla påpekanden man inte gillar för gnäll.

    Politrukmetoder- förvisso men inget som ha med kristendom att göra.

    //HH

    SvaraRadera
  13. HH,

    -Jag upprepar lugnt min synnerligen berättigade fråga med tanke på Ditt påstående att Svenska kyrkan är illojal mot Jesus Kristus:

    -När meddelade Han detta? I vilken fråga eller vilka frågor?
    Var nu vänlig och styrk Din anklagelse mot Svenska kyrkan!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  14. BODär Dig läsa innantill!

    //HH

    SvaraRadera