Jag kan knappt bärga mig!

Någon gång idag får vi läsa Katarinauppropet, det som har som mål att frågan om svensk vapenexport ska bli en, håll i er, kyrkovalsfråga.
KG Hammar är med på uppropet ihop med fd pingstvännen Olle Carlsson, nu kyrkoherde i Katarina i Stockholm. POSK-are i kyrkomötet. Vem som är den kloke av dessa två hade jag tidigare inte funderat över. Men nu!

En humanare flyktingpolitik och mot svensk vapenexport. Det tar sig.
Jag frågar bara: Vilket vapen blir du helst dödad av? Ett svenskt, ett tyskt, ett franskt, ett brittiskt, ett amerikanskt eller ett ryskt? Och vilket vapen, om nu något, skulle du vilja att fienden blir dödad av? Finns det inte något grundläggande viktigt med att det svenska stålet biter och moskoviter får lägga märke till det?

Jag kan fråga på annat sätt.
Ska vi ensamma bära kostnaderna för vårt eget försvars beväpning?
Ska vi köpa från utlandet?
Eller är de egna kostnaderna bara möjliga att bära om vi efter reglering kan sälja utomlands?
Om vi inte säljer, vem tjänar på det, dvs vilka andra länder exporterar?
Är inte den rimliga hållningen att reglera vapenhandeln - så gott det nu går.

Frågorna om vapenexport är komplicerad och utredda i omgångar.
I Sverige har vi försökt väga intressen mot varandra, fredens, våra egna och andras. Vi har haft som målsättning att rusta för krig för att undvika det. Vi har en försvarsminister, ett försvarsutskott och har genom värnpliktssystemet haft en betydande demokratisk insyn i hela det militära systemet. Samtidigt är annat hemligt, nämligen vapensystemen som utvecklas av försvarsindustrin, Kockums, SAAB, Svenska Philips, Bofors, Hägglunds, Scania, Volvo ... Annat inte lika hemligt. Hiabs kranar, fast de stämplades som krigsmateriel när det begav sig.

Så vad har frågan om vapenexport i det svenska kyrkovalet att göra?
Den frågan ska alltså tränga undan andra frågor.
Jag vet inte om Frimodig kyrka har något svar att ge. Vi har aldrig röstat om saken. Jag återkommer strax till varför.

Nu tror jag det är något lurt med alltihop. KG och Olle utnyttjar kyrkovalet i eget, dvs i högre, intresse.
Man kan lura all någon tid, några all tid men inte alla alltid.
Några fattar att frågor som är viktiga för Svenska kyrkan försummas när de viktiga frågorna om vapen export och flyktingar ska ta intresset. Egentligen tycker jag detta är helsjukt.
Det kan vara ett bönesvar också, jag undviker alltid att vara tvärsäker.
Den lärde docenten O ber nämligen: "Gode Gud, låt dom inte hindra sig utan gå för långt!" Är det detta som händer och folk fattar? Då tycker jag synd om KG. Igen.

Om KG Hammar läser jag i Johan Sundeens bok om 68-kyrkan. Hans namn finns med - men egentligen ingenting om hur vänster han var och är. Det beror på att KG satt på Finngatan och skrev avhandling och sedan gick han hem och skötte barnen. Fint, men vad som är vänster, socialistiskt eller bolsjevikiskt läste han? Frasradikalismen triumferar och passar väl i de kyrkliga salongerna.
Så noterar Ottestig att Hammar är relativt osynlig i 1960- och 70-talens tidsningsmaterial (Dagen 4 mars 2015). Jojo.

Sundeen själv noterar att Hammar förekommer anmärkningsvärt lite i den bok han nu skrivt, 68-kyrkan. Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989, Bladh By Bladh 2017. Den som vill jämför not 335 s 412. Har Hammar och Lind i egentlig mening mött marxismen? Har de läst band 1 av Kapitalet, Bohmans översättning när de kom ut? Sandlers översättning har de nog inte läst. Kanske Marxismens politiska ekonomi? Nä, det är nog att ta i. Tidsignal - på den tiden när de lösa klamrarna från Aftonbladet förmodades skola användas för Tidsignal, som alls inga klamrar hade, inte ens lösa? Läste FiB/K från första numret och framåt? Zenit? Pro Orthodoxia? Betalade de och deras familjer något till SDS bötesfond? Jobbade på Bokcaféet på S:t Petri Kyrkogata i Lund?

Nu hoppas jag att Frimodig kyrka orkar stå emot och kan säga att frågan om vapenexport hör till det politiska liv där vi måste kräva ansvar av de politiska partierna och menar att just i det politiska arbetet har politiska partier mycket att göra. Gör det då, politiker! I rätt forum. Minns att abusus non tollit usum. Och bekämpa den klerikala patetiken, för Guds skull! Det finns inget ställföreträdande kristet förnuft i det politiska. Där står vi ihop med goda hedningar och de mer indifferenta för att föra besinningsfulla och komplicerade/komplicerande samtal.

Humanare flyktingpolitik?
Nu ska de överträffa varandra. Så konstigt att de inte skrev motionerna om medel för Svenska kyrkans flyktingarbete. Det gjorde Frimodig kyrka! Snacka går ju, som vi frimodiga säger. Det innebär att vi menar att man inte bara ska säga tulipanaros utan göra också. Det gör vi. Då återstår bland slagorden att göra de kritiska men konstruktiva analyserna, de som tar in också ovälkommen information och styrs av förnuft, inte fördomar. Inte ens kristliga sådana.

Nästa gång jag ser KG går han väl omkring med skitig tygkasse på bokmässan i Göteborg. Han tror att radikaler ska se sådana ut. Jörn Svensson var rätt tydlig med att radikaler inte ska se sådana ut.

POSK-are tänker jag över. Bengt Olof Dike och Olle Carlsson.
Så det kan gå.

Nu kan jag knappt bärga mig innan jag får läsa hela uppropet och inte bara få det refererat för mig.
Jag fortsätter läsa Sundeens bok. Den ska presenteras i Borås den 31 januari, har jag fått höra. Stalltips: jag återkommer i ärendet för att ge några indiskretioner på vägen. Till båtnad för vad? Det återstår att se.

I morgon får jag väl reflektera över kyrkohandboksarbetet, det Antje bestått en krönika i det organ som påverkar torsdagars sinnesstämning. Jag ska läsa med stor noggrannhet.