söndag 22 januari 2017

Påpassligt med Pascalidou

I dag är det söndag. Då är denna pigga, käcka och muntra blogg snäll. Jag såg att Alexandra Pascalidou fått utmärkelsen "Årets europé". Nu visste jag inget om denna förnäma utmärkelse och läste inte på heller, men jag föll, trots söndagssnällismen, tillbaka på en vetenskaplig hållning, dvs misstänksamhetens hermeneutik. I Europa finns många människor. Varför just Pascalidou, vars insatser jag vet föga om? Hon kallas, såg jag, "mediepersonlighet", men det är sannerligen ingen kvalitetsstämpel att vara känd för att man är - känd. Från tv! Det var löjligt redan i tv:s barndom när musikläraren Håkan Nilsson i Alvesta tävlat i tv och därefter var känd som "TV-Håkan". Man skrev "tv" så på den tiden... Har vi fått en ansamling mediefolk/reklamfolk som prisbelönar varandra utifrån normer som inte är lätt tillgängliga rent intellektuellt?

När den grekisk-ortodoxa Pascaldou blev lutheran blev statsrådet Strandhäll förtjust. "Välkommen till min kyrka", skrev hon. På fråga deklarerade hon att kyrkan betytt mycket för henne när hon var barn och ung. Bra så. Inte ett ord av beklagande att grekisk-ortodoxa kyrkan förlorat en medlem som därtill är en mediepersonlighet. För det kan väl inte vara så, att den dubbla kyrkotillhörigheten är en rimlig hållning? Vad säger kyrkoherden i den församling som tar upp Alexandra Pascalidou och vad säger den grekisk-ortodoxa biskopen?

Antjes gillande av detta inträde kan man förstå. Det utlöste ett antal gillanden på Antjes fb-sida och bland dem som gillade återfanns - mediepersonligheter. Jag förstod att med mediepersonligheter avses en sort som gärna uppträder i flock. Känsliga personer skulle kunna komma att uppfatta detta som problematiskt, för att använda en svensk biskops favorituttryck. Vi andra noterar fenomenet.

Nu finns det tydligen problem i Kyrkans Hus, högkvarter i den kyrka Pascalidou ansluter sig till.
Koordinatorn för reformationsfirandet har sagt upp sig efter sjukskrivning och arbetsbefrielse. Märkligt nog har anmälan om kränkande särbehandling inte diarieförts, inte först, inte sedan men först nu i måndags. Sådant övertygar inte. Jag antar att Kyrkostyrelsen kastar sig över frågan och begär detaljinformation både om vad som föregått och vad som försiggått samt om hur det kan komma sig att arbetsrättsliga formalia inte iakttas. Arbetsbelastning som förhindrar att ärenden diarieförs? Måste vi förstärka med fler personer till Kyrkans Hus? Jag frågar inte mer. Det är söndag.

Ärkebiskopen ville komma på bild med mig, fick jag veta. Söndagsbild skulle det vara. Jag kan undra varför det just skulle vara en söndagsbild, men förklaringen är nog den, att jag ser mycket snällare ut på söndagar. Det är nog så med mig. Jag skrek mycket innan min dopdag, men efter dopet var jag betydligt blidare, sa Morsan. Kanske använde hon inte just uttrycket "blidare" men i sak var det nog så. Det sitter i. På söndagar. Så jag kammar mig på Karl XII-manér (fingrarna genom håret) och blir därmed photogenique. Jag vill ju inte ställa till det för ärkebiskopen utan ställer upp.

Konstigt att det trots min satsning på fromhetsliv kunde bli bloggar. "Jag vart häpen själver", som flickan sa.
Hur blev det med fromhetslivet då?
Det är lite för tidigt för att sammanfatta. Bara för att det är fromt omkring en, betyder detta inte med nödvändighet att det blir fromt inuti. Men jag har inte slutat hoppas...






23 kommentarer:

  1. Jag undrar just vad det säger om människosynen hos en arbetsgivare som "övertalare" en sjukskriven medarbetare att bli uppsagd/säga upp sig och bli arbetsbefriad, helt på kant med regelverk och kutym på arbetsmarknaden?
    Skulle en sådan arbetsgivare få hyra in sig på Flamslätts stiftsgård?
    Att personalärenden inte diarieförs är det normala av hänsyn till den personliga sekretessen.
    Att facket inte påkallar en förhandling om arbetsmiljöbrott - japp, den nya lagstiftningen är tuff på psykosociala faktorer - skulle vara upprörande.
    Har arbetsmiljöverket fog för att granska Kyrkans hus lite närmare i sömmarna?

    SvaraRadera
  2. " i den kyrka Pascalidou ansluter sig till."

    Så noterar bloggaren den s k mediekändisens inträde i Svenska kyrkan.
    Lägg här märke till orden igen. Han skriver inte "i min kyrka". Varför detta, kan man med fog undra?

    Skäms han månne för sin egen kyrkofamilj? Det gör inte jag och hundratusentals, eller miljoner, andra.

    Pascalidou må vara en s k kändis med bestämda åsikter i politiska frågor - åtminstone ser hon till att hålla sig på den vänstra sidan i politiken. Självklart är hon varmt välkommen i vår, min och bloggarens (inte i en obestämd) kyrka. Jag minns hennes uttalanden i radio som hade de sagts i går, när den akuta penningkrisen för Grekland och EU:s hjälpinsatser diskuterades. På fullt allvar hävdade hon att Grekland inte borde betala tillbaka sina lån från EU. Inte ett ord om att Grekland självt hade något ansvar för den uppkomna situationen!

    Sådana slutsatser gjorde inget intryck på mig. eller, rättare, de gjorde ett dåligt intryck. Sedan har jag läst X antal kulturartiklar av Pascalidou vilka heller är övertygande. Hon vet var hon hör hemma i politiken. Jag vet också min plats, dvs i vilket läger jag finns.

    Men välkommen är hon i Guds egen svenska kyrka! Bloggarens och min, dvs vår kyrka. Inte en obestämd kyrka.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men halledudane då! /John

      Radera
    2. Noterar att BENGT OLOF f f g i ett helt inlägg avstår från förledet "folk-" till -kyrka.

      Han börjar kanske komma till sina sinnen?

      /smun

      Radera
    3. Om Pascalidou ser SvK som en mötesplats och samhällsaktör så är det inget konstigt. Det är så kyrkan framstår. Men om hon anser sig ha sin andliga hemvist i ortodoxa kyrkan så är hon väl egentligen kv*nn*pr*stm*ts*t*nd*r*e? Vad tycker vi om sådana, Dike?

      Inte viger de samkönat heller, de exkluderande typerna. Tur hon inte ska in i Modeus 2:s stift, han tycker det är bekymmersamt att belastas med sådana.

      Radera
    4. Touché, Alpha, mycket bra sammanfattat gällande Pascalidous ecklesiologiska "schizofreni" samt Modéus 2:s hyckleri!
      Antony

      Radera
  3. Vad roligt att ärkebiskopen vill ha en priestfie till albumet.

    Har ni inte en enda gång - under alla dessa år - hamnat på samma bild förresten? :-)

    SvaraRadera
  4. Jag har väntat på nyheten om att ÄB skickat personligt brev till Ann H o beklagat utträdet.
    Så naiv kan jag (försöka) vara då o då...
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske hade varit ännu mer på plats att skicka brev till Eva H efter utträdet och tacka för mångårig tjänst i läronämnden?
      Jag fick brev av den lokale kyrkoherden(S) när jag lämnade. De teologiska atgument jag lämnade i mitt brev tillbaka var han dock helt oförmögen att bemöta.

      Radera
    2. Den kvinnan hade givetvis också varit värd sådant brev ja.
      Så naiv att jag blir förvånad över att du inte fick bemötande är jag dock inte. Tror jag just förvånat en biskop som tänkte jag skulle kunna avfärdas med fraser i mail.
      Eva H

      Radera
    3. Jag (Eva Hamberg) satt inte i läronämnden under många år utan bara under en valperiod. Därefter avböjde jag omval. (Signaturen Eva H på kommentarsfältet på denna blogg är inte jag, jag signerar med Eva M. Hamberg.)

      /Eva M. Hamberg.

      Radera
    4. Tack Eva M. Hamberg!
      Eva H
      (Hultén)

      Radera
  5. Pascalidou, om hon nu verkligen håller fast vid sin absurda tanke, kommer att bli ett härligt pain-in-the-ass för Jackelén och de andra i den hjälplöst spruckna stuckaturen. Kanske skulle den gravt humorbefriade sekulärortodoxen kunna "medlemsvigas" för att bli aningen muntrare, åtminstone till en början?
    Att "gå med" eller vara "medlem" i sv"k” innebär som bekant ingen förpliktelse till något. Alla är "välkomna" som de "är" och behöver inte tro på något. Detta framgick även tydligt av inringarna (varav några sv”k”-positiva med klar puckovarning) till måndagens "Karlavagnen" i SR P4 med fokus på de 86.000 lyckligt befriade som lämnade sv"k" 2016.
    Till det protestanta konverterar man inte. Det finns helt enkelt inget att konvertera till. Inte heller finns någon som kan bedöma vad det i så fall skulle vara. Panteismen/populismen i yoga-templet är oändlig och står öppen för allt. I praktiken är det själva kyrkobyggnaden med sina väggar och tak samt hypo/byråkratin kring denna som "medlemsskapet" går ut på. Det är detta och de otaliga jippona däri det ska "tros" på och betalas svindyrt för: i snitt 3.000 kr avrånas den ouppmärksamme varje år för absolut ingenting av substans i utbyte. För välavlönade Pascalidou kan detta därför sluta inte bara med en snar andlig tomhetschock utan även på sikt en rejäl ekonomisk smäll när de dubbla avgifterna ska betalas utan prut.
    Den obarmhärtiga metoden kallas “learning by doing”. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåja, genomsnittliga 3.000 kronor per år är väl inte mycket (250 kr per månad) för en vanlig arbetare (så länge han har jobb)? Det är knappast någon idé att fokusera på pengarna; snarare bör man väl uppmärksamma vad pengarna går till (som förtroendevaldas resor m.m.). Och vilka alternativa "nyttigheter" man kan få genom att flytta medlen till den församling man faktiskt är aktiv i, alt. till Amnesty, Lutherhjälpen o.dyl./Paul

      Radera
  6. För tredje gången på kort tid har herr Dike avslöjats med att inte ha bevistat söndagens gudstjänst i den egna Mörrums kyrka. Inlägget här kl 9.56 avslöjar tydligt att han omöjligen kan ha hunnit ta sig den 3,5 km långa vägen hemifrån till Mörrums kyrka där det idag kl 10.00 var "Mässa med enkelt kyrkkaffe efteråt". https://www.svenskakyrkan.se/morrum-elleholm

    Den "förtroendevalde" föredrar uppenbarligen gudstjänst-TV-zappande och sammanträdesbordet framför den söndagliga gemenskapen med väljarna.
    Det förklarar ett och annat. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kristligt blogg-kommenterande är väl också en gudstjänst?

      Eller?

      GR

      Radera
    2. Dag,

      hur kan du publicera tramskommentarer av detta slag. Oavsett vad man tycker om Dikes åsikter: Hans kyrkogång är väl hans ensak. Stoppa skiten!

      Radera
    3. "Kyrkogång" dvs var och när man församlar sig, är inte enbart en privatsak. Inte minst i Svenska Kyrkan måste man ha egen praktisk erfarenhet av vad som sker i kyrkorna, annars kommer man att konfabulera.

      Radera
  7. Herr Dikes kyrkogång är, efter alla yviga och självgoda utläggningar om sv"k":s överlägsenhet, i allra högsta grad intressant. I veckorna häckar han här på bloggen, angriper broder Dag och andra och lägger ut texten vitt och brett om den svenska "folkkyrkan" och dess oöverträffade förträfflighet. Lördag kl 17.45 skrev han: “Jag är med i kampen för vår kyrkas andliga tydlighet, modiga framträdande och vilja att alltid och i varje vrå av vårt kära avlånga land synliggöra Frälsaren”.

    Men - lever herr Dike som han lär??

    Herr Dike med sin höga svansföring går av allt att döma inte till kyrkan när klockorna kallar honom. Han uppger att han i stället sitter hemma och "tittar på TV" och ger som svar på min fråga: “Jag upplyser Dig härmed om att mina mål och vilken väg jag beträder är en fråga uteslutande för mig. Inte Dig.”

    Vem företräder man kyrkovalsåret 2017 med en sådan hållning? Annat än sig själv och ett hjälplöst uppblåst ego?

    En “förtroendevald” som nöjer sig med att kontakten med sv”k” går via en zappande fjärrkontroll och ett sammanträdesbord - hur trovärdigt är det? Vad skiljer en sådan från alla de andra arvodisterna?

    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. John,

      av dina kommentarer att döma skriver du frekvent här på bloggen både mitt på dagen och mitt i natten. Du är alltså inte bara en latmask som inte arbetar på dagarna, du är också en insomnia-virrpanna som är uppe och snurrar på nätterna. Ditt tänkande är trött. Din höga svansföring saknar alltså mental förankring och du bör hålla dig utanför den kyrkliga debatten.

      Radera
  8. Läser från min ekumeniska observationspost, att kyrkostyrelsen har beslutat (Dnr Ks 2016:1194) att skänka ett exemplar av till varje församling iSvenska kyrkan, medan arbetsutskottet, det så hårt prövade, hade föreslagit att skänka "det nya missalet". Hur blir det nu? Misaale elelr kyrkohandbok? Det är väl Noteria som gör Missalen? Eller är det Gleerups, som får denna ståtliga beställning? För det kan väl inte vara så illa, att arbetsgruppen inte kan namnen på böckerna? Vad vet fader Dag? Någon som heter både Natt och Dag har iallafall påpekat att det är så lagom "skänka" när det är med ens egna pengar de köps. Kanke kan man hitta en liten litrugisk ordbok att skänka som gengåva till arbetsutskottet, när nu Palmbladh absolut inte får lov att hjälpa dem?

    SvaraRadera
  9. Det var ju lite skrattretande att Pascaliduo i sin tweet undrade om hon skulle ansöka om medlemskap hos kyrkan eller Skatteverket(!).
    Även medborgarna uppfattar alltså SvK som en halvstatlig institution, något som BOD troligen kan glädja sig åt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svenska "kyrkan" glider längre och längre bort från kristendomen i sin ambition att vara en representant för den "goooda" tidsandan!
      Antony

      Radera