Sverigedemokraternas människosyn

Jag misslyckades med fromhetslivet i går när jag läste nyheten, att SD inte fick komma samman på Flämslätt för ett möte och äta lunch. Förklaringen var SD:s människosyn. Men är detta verkligen sant? Har SD en annan människosyn än vi andra?

Jag tänkte först i min fromhetsruin att det kanske är så och i ty fall beror på dem som röstar SD. Så slog det mig att väljarna inte bara utgörs av Aktinforms- och Demokratisk Allians-entusiaster utan av sådana som tidigare röstat på socialdemokraterna. Så vad med människosynen då? Visar inte detta att SD är som de flesta andra när det kommer till frågan om människosyn?

Finns det, min andra fundering anmälde sig efter att ha gjort ställningssteg och hälsat, något dokument, ett partiprogram som uttrycker en människosyn hos SD? Något sådant har jag inte sett, vilket inte är ett tungt argument, men inte heller hört anföras mot SD, vilket är ett tyngre argument. I ett land där partier förväntas stå för ideologisk renhållningsarbete hos andra, borde sådana precisa formuleringar ha lyfts fram och stampats ihjäl. Jag kan inte minnas att det skett.

Nu funderar jag på några av SD:s riksdagsledamöter som också är ledamöter av Kyrkomötet. Julia Kronlid och Aron Emilsson kan knappast misstänks för en annan människosyn än t ex Stefan Löfvens. Snarast har Julias och Arons människosyn en djupare begrundning än FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Märker ni att jag inte kommer från tanken att SD alls inte ska hindras från att hyra lokaler med hänvisning till frågan om människosyn. Vad menar Skara stift om människosynen hos dem som säger ja till abort, om man frågar. Och "ja" säger en riksdagsmajoritet.

Vad ska vi då ha emot SD?
SD röstade för Svenska kyrkans miljoner till flyktingarbete och Kyrkostyrelsen har, just som SD ville, satsat rejält med pengar på arbete i fjärran belägna flyktingläger. Där kan kritiken inte sättas in. SD vill ha bort Dan Eliasson som rikspolischef, men det kan man väl få mena utan att det i varje fall är en fråga om människovärde. Att SD vill avvisa sådana som inte har asylskäl ska väl egentligen inte vara uppseendeväckande om detta är de lagar vi har, lika lite som om SD menar att Dublinförordningen, den som vi i god demokratisk ordning ställde oss bakom, ska följas.

Kan det vara så att det är det nationella i SD:s politiska program som vi ska ogilla? Jag menar det där med att just korset stod tecknat på fanan?  SD håller knappast fram andra meningar i nationalitetsfrågan än vad ungkyrklighet/folkkyrklighet hållit fram. Det var sådana stämningar som byggde stiftsgårdar! Flämslätt är inget undantag.

Jag misstror det jag får höra från Skara stift.
Sanningen är nog väldigt enkel.
Vi vill inte ha SD på Flämslätt.
Vi tycker som alla andra och upprepar enkla slagord. Det är det hela. Vi förvaltar något gemensamt men bestämmer vilka som egentligen ska ingå i gemenskapen. SD gör det inte. Inte ännu. Inte innan SD får ett rejält politiskt och kyrkopolitiskt inflytande och den saken säkras inte minst genom särbehandling. Då kan SD träda fram som trons försvarare och tala för en konservativ kristendom och inte en politiskt korrekt. Det kan ge röster. Och då står Frimodig kyrka och talar om en radikal kristendom, en som är radikal i meningen rotfast och därför trofast. I de politiska uppgörelserna är det inte säkert att den utmaningen hörs. Jag ogillar att kyrkovalet blir valplats för partipolitiska uppgörelser. Så  var det sagt. Finns det inga argument mot SD:s politik. Jo, men fram med dem då! Man behöver nog inte vara nationalkonservativ. Men Trump framstår som sådan... Skulle han få komma till Flämslätt?

Tillvägagångssättet att stänga ute från den öppna folkkyrkans sammanhang är inte nytt.
Synoden fick inte låna kyrkorum i Lund när det var möte för länge sedan. Lånade utgjorde i stället de romerska katolikerna. Det var pinsamt. För Svenska kyrkan. Pinsamt men politiskt korrekt. Riktigt kristligt, som min moster skulle sagt, var det inte heller.

Nu ska jag återgå till min fromhet och se hur dessa mina fromma övningar kan utfalla. Kanske går det bättre om jag inte får höra hur det går till i Skara stift. Men osvuret är bäst och i morgon är det söndag. Vi får se hur allt utfaller. Märker ni att jag är lite osäker? Och ändå läser jag just nu de mindre profeterna. Kanske just därför är osäkerheten motiverad?