Strikt konfidentiellt

Jag fick mig tillsänt ett material från Mannheimer Swartling, som är en advokatbyrå. Materialet var ställt till generalsekreteraren för Svenska kyrkan och märkt "strikt konfidentiellt". Hur kan jag hantera det, frågade jag min vän advokaten. Jag fick till svar att det för dem som betalar måste vara transparent vad saker och ting kostar. Och kostar är just vad Mannheimer Swartling gör. Sedan översändes ett beslut att materialet efter prövning inte var sekretessbelagt. Det tog sin tid att pröva detta och beslutet åtföljdes av beklaganden att det dröjt.

Det är alltså granskningen av SKUT och församlingen i London det betalas för.
Jag tar det del för del och det är av omtanke om läsekretsen som denna morgon kan vara rätt däven. Jag har inga synpunkter på det, bara ingen får för sig att fråga vad Gud menar med lidandet i stunder som dessa. Fråga hellre munken Perignon.

Projekt 1
avser bland annat resor och representation inom SKUT.
Det uppskattas att tidsåtgången för granskningen av detta tagit 224 timmar. Uppksattningsvis 1500-2000 dokument har gåtts igenom.
Kostnaden har inkl moms blivit 587 500:-

Projekt 2
avser arbetsmiljöfrågor i SKUT-församlingen i London.
Den uppskattade tidsåtgången är 550 timmar. Genomgång av cirka 300 dokument, dvs e-post och dagboksanteckningar. Utläggen för flyg, taxiresor, hotell och måltider uppgår till 37 650:-, inalles 1 903 313:-.

Det har lämnats 10% rabatt på arvodena, sålunda en rabatt på 217 500:- Det tackar vi för. Men notan slutar alltså, inkl utlägg, på 2 409 813.  För enkelhetens skull kommer detta belopp att medialt bli 2,5 miljoner. Medialt. Ja, förstås. Bara ni minns var ni såg uppgifterna först och vi får väl samfällt tacka den som grävt fram underlaget. Det är ingen i kyrkostyrelsen, inte jag, förstås, men det finns fler frimodiga.

Min vän advokaten uttryckte sin glädje över att ha lämnat Svenska kyrkan, men sa likväl på sitt advokatbistra sätt att en redovisningsfirma enklare kunnat gå igenom verifikaten, för det är ju inte Telia-storlek på affärerna. Han visste dock både vad advokatfirman finns i för kostnadsläge, att advokater därifrån inte bor på de enklaste hotellen i London och att någon upphandling inte skett. Advokaten uttryckte inget misshag med advokatfirman men undrade, och här lät han mer än bister, över "idioten som beställt undersökningen". Tror ni jag hade hjärta att säga att det var generalsekreteraren?

På mitt enkla sätt sammanfattar jag nu att det kostade 2.5 miljoner och resulterade i en omställning och två som lämnade.  Dessförinnan var de arbetsbefriade en viss tid. Med lön. Nu är inte detta hela kostnadsbilden. I Kyrkans Hus har det gått åt arbetstid i ansenlig mängd och så har den kyrkliga personalen rest till London. Vad det hela kostat i utträden och förlorad goodwill för SKUT, vet ingen.

Jag har begärt ut rapporten från London utan maskningar av generalsekreteraren. Det är några veckor sedan, men jag har inte hört något ännu, trodde jag. Men så upptäckte jag i e-postmängden en anmodan att komma in med en skriftlig begäran till rättschefen. Så gjorde jag då  undrande över varför det inte kan gå till på ett enklare sätt, men i grunden begär jag detta underlag på anmaning av Svenska kyrkans egen revisor. Känns det lite irriterat inuti nu? Eller är det bara återverkningarna efter mitt nyårsfirande?

För klarhets vinnande. Rapporten har jag fått från en utomstående och vet att den finns på några tidningsredaktioner. Det eventuellt konfidentiella som jag får i Kyrkostyrelsen hamnar inte på bloggen. Jag är angelägen om transparensen och mån om att Bloggardag ibland är först med nyhetsförmedling, men menar att det finns sådant som inte ska ut till alla. Det kallas själasörjarsinne.

Hur känns det för Kyrkostyrelsen när generalsekreteraren av en välrenommerad advokat i landet Sverige kallas "idioten"? Borde styrelsen skicka blommor eller vad? Skulle vi teologiskt kunna analysera det hela och säga att blir det fel i utgångsläget så hänger felen i som pärlor på band. Syndafallet har sin självklara logik. Rädslan också.

Nu slutade allt väl, som ni minns.
Inga egentliga fel har begåtts mer än detta att två chefer för privat bruk använts bonuspoäng från SAS. Den enkla lösningen kanske hade varit att sänka lönerna för den flygande personalen och säga att ni får använda bonuspoängen för att resa med era familjer. Det är ju de som avstått från er närvaro. Att ni med ett omfattande tjänsteresande på fritiden skulle vilja slänga er på flygplan för eget nöje kanske inte är så sannolikt. Självfallet är detta bonusuttag skattepliktigt. Det hade hursomhelst blivit betydligt billigare än den härva som nu har hanterats med utträden och utredning.

Finansministern gnäller nog emellertid inte så mycket. Staten har fått in 498 162:50 i moms tack vare denna undersökning. Slutet gott, allting gott?

Det var en dum replik.
Det är ju gott nytt år och detta faktum är inte strikt konfidentiellt. Nu börjar vi på nytt. Fast kanske mest på nytt med det gamla?