fredag 13 januari 2017

Berlin, fredag

Jag har forslats till Berlin av AirBerlin och ska forslas hem idag. Sedan dröjer det, innan det blir Kastrup igen. Bildande i Berlin? Jag har i vart fall lärt mig vad Kita är. Det är på vanlig svenska "Dagis". Vad man lär sig.

På avstånd har jag förstått att Antjes uppdrag i Sälen var att på Folk & Försvar tala om tillit. I Kyrkans Tidning deprimerades jag av påståendet att "tillit" är en teologisk fråga. Det tror jag egentligen inte. Den är psykologisk, kanske existentiell och möjligtvis existentialfilosofisk. Allt ska inte förvandlas till teologi.
Jag menar: teologi handlar om Gud, Fan och i någon mån hans moster, det kan jag väl förstå. Men det är inte mostern som ska ha uppmärksamheten och all god mänsklig verksamhet ska inte gälla för att vara teologi.
Den där tendensen, att religionsvetare älskar att målas ut som de teologer som ska ta hand om hela tillvaron, är illavarslande. De kristna/Kyrkan finns till som jordens salt, men för mycket salt förstör hela anrättningen. Kyrkohistorien (men också den politiska historien) ger besked.

Är då inte allt mänskligt teologi?
Vad då? Teologi handlar främst om Gud, läran om Gud. Dena koncentration har mänskliga implikationer, men utgångspunkten är given. Annars blir en sådan mänsklig aktivitet som toalettbesök också teologi och vem vill göra teologi av skit?

Är då inte frågan om tillit en viktig fråga?
Tja, NATO skeppade in sig i Bremerhaven och urlastade ett pansarförband (var det en brigad?) på tåg till Polen. Förbandet lastades ur och inkvarterade i veckan, alltså samma vecka som Antje talar om tillit. Det uppskattas säkert i de klerikala kretsarna. Andra undrar i stället om det inte är annat än tal om tillit som analytiskt klart måste sägas. Kanske hur klokt det är att vara vaksam och se till att försäkringen är betald?

Men frågan om tillit är självfallet viktig.
För Antje kanske den bristande tilliten i Svenska kyrkan och tilliten till Svenska kyrkan dock skulle vara prio 1. Det är inte riktigt så att folk i tider av oro (som nu?) vänder sig till Svenska kyrkan. Det behövs en plats för ljuständning, men här i Berlin tänds ljusen på platsen där lastbilen plöjde ner folk. Och vad ska Svenska kyrkan säga i tider av oro om det inte finns en gemensam tro att hantera situationen utifrån?

Det finns en risk med detta att den kyrkliga överheten rör sig i de högre skikten för detta kan skymma sikten och mest skapa illusioner. De gammalkyrkliga visste att, omvändelse i tider av nöd är omvändelse utan allvar och varaktighet. I det svenska militära systemet lärde den israeliske armépsykologen Ben Shalit somliga av oss en del om detta. Inte för att jag vill skryta och det gör jag inte heller. Men...
Överstarna Olofsson och Salander kan intyga att jag har en god militär utbildning, som begynte för mer än 50 år sedan, mitt under det kalla kriget och strax efter Kubakrisen.

Zygmunt Baumans bok Die Angst vor den anderen (ed Suhrkamp 2016) köpte jag och kände mig som en posör, när jag just på ett näringsställe i Berlin började läsa honom vid ett glas Glühwein. Det var uppseendeväckande råkallt så glaset, serverat i ett teglas, behövdes. En man som just dött och som tagit pulsen på samtid och samhälle är inte oviktig. Boken kom på engelska, men finns alltså nu på tyska och eftersom jag var i Berlin högg jag den å det lokala tungomålet. Die Angst vor den anderen är en essä om migrationen. Man ska inte göra det för enkelt för sig, säger jag, och lämnar öppet om jag avser Bauman eller mig själv.

"Mehr kann man da gar nicht sagen", som vi säger här.
Jo, ett.
Årets "Unwort", ett ord man inte ska använda alltså, har i Tyskland förklarats vara "Volksverräter", folkförrädare. Det är "ein starkes politisches Schimpfwort", då använt av naziregimen men nu av vanliga medborgare. Hur detta fula ord kunnat få nya användare måste undersökas. Men ett "Unwort" är det. Unwort var ordet. Vad det nu är för tankesystem som gör skillnad på orden och stämplar somliga som oanvändbara.
Sådant kan också få sina konsekvenser.
Kunde en fingervisning vara att kolla vilket Wort som är Unwort för att därefter bruka det? Agere contra, liksom.
Jag lovar inte men känner igen en utmaning när jag möter den.

14 kommentarer:

  1. F d svenska Unwörter är ju svordomar. Inte har det blivit bättre av att de används av alla från akademiledamöter till skolpojkar.

    LG

    SvaraRadera
  2. Förslag till årets "Unwort":

    'populist´ - 'populistisk' - 'populism*.

    http://ledarsidorna.se/2017/01/chris-forsne-europa-tyskland-och-framtiden/

    GR

    SvaraRadera
  3. Nu vet vi sannigen om Kubakrisen!
    Telefontrafiken mellan Kreml iMoskva och Vita Huset: "Hej, nu får vi tänka om!-Vaddå, just när det är som mest spännade?- Dag Sandahl har börjat militärutbildning i Sverige!- Ajdå! Nä, då är det bäst vi lägger ned det här, vi drar hem grejerna! -OK! So long!"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, själv var jag gymnasist under Kubakrisen, så Dag gick nog bara i realskolan. Men för en tonåring var det spännande timmar till dess att sovjet gav vika./Paul

      Radera
  4. -Doch, DS, mann kann viel sagen!

    -Den kyrkliga överheten rör sig i de högre skikten, läser vi, vilket då är en risk.

    Det slog mig då att precis detsamma - med ännu större tydlighet - kan sägas om högkyrkligheten. Rör sig dess företrädare bland folket, förtroendevalda och i folkkyrkan? Knappast. Inläggen på denna bloggs öppna torg vittnar i varje fall inte om att så är fallet. Visserligen vet jag fuller väl att bloggaren själv förmår såväl tala med de lärde på latin som med bönder på deras småländska eller blekingedialekt.
    Tyvärr är han ganska ensam om denna förmåga bland sina teologiska fränder.

    Men vi kan väl vara överens om att en präst inte skall höja sig över mängden? Han, eller hon, skall vara en del av den.

    Själv skulle jag vilja utrycka det så här:
    -Hos folket, med folket och i folkets kyrka. Det är väl inte så pjåkigt formulerat?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren13 januari 2017 23:18

      BOD.
      Är det inte en slags irrlära att säga att en kyrkoherde inte är präst längre? Har man inte kommit väldigt långt från folket då?

      Radera
    2. Folket är sedan länge dekonstruerat. Folkets kyrka är folktom. En ny, multietnisk och multikulturell befolkning tar genom migration och globalisering form på territoriet Sverige. Där finns ingen plats för folkkyrkor och föga för det gemensamma/res publica.

      BENGT OLOF lever i en svunnen tid. Är han egentligen en sverigedemokrat i själ och hjärta? En arg, bitter, lantlig, kaukasisk, gammal man, på oföränderlig spaning efter den tid som ohjälpligen flytt?

      GR

      Radera
    3. Om DIke läser Effesierbrevet igen, i sin förmodar jag, flitiga bibelläsning, så ska han se, att kyrkan (1917 "församlingen ) är Kristus: alltså,m Kyrkans väsen är inte "folket" (inte ens alla folk") utan Gud som kommit kroppsligen och bär namnet Jesus.

      Radera
    4. Nej, det är inte så pjåkigt men det är innehållslöst och saknar verklighetsanknytning. Ännu en i den långa raden av politrukfloskler. Så herr Dike kan med fördel använda den i sin kyrkovalskampanj senare i år. /John

      Radera
    5. Nu är det äldreboendet nästa för BOD!!! Vad i hela friden vet du om alla du drar över en kam!!! Ska man delta i debatter är det bra om man vet vad man talar om!!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  5. Där har Dike fel igen. Kan man inte som högkyrklig församlingspräst röra sig bland s. k. vanligt folk,ja, då är man knappast högkyrklig utan ngt helt annat. Detta skriver en som varit präst i ett medelstort samhälle i över 40 år och aldrig gjort avkall på min högkyrklighet samt umgått med alla slags församlingsbor.
    Roland K

    SvaraRadera
  6. Alphadeltagaren m fl,

    -Vem har påstått att en kyrkoherde inte är präst? Vad fick Du sådant ifrån, käre kritiker?

    Roland K förnekar bestämt att han INTE rör sig bland vanligt folk.
    Utmärkt. Det är där prästerna hör hemma och skall missionera, verka tills natten kommer, som det står i texten. Men tendensen är annars tydlig i flera av de kommentarer som finns här och det jag har sett i kyrkan: det finns ett slags nedärvd auktoritetsattityd hos högkyrkligheten som dess företrädare har och som givetvis bottnar i uppfattningen, att de är de riktiga uttolkarna av Skriften och att andra då kommer till korta. Visst kan det också bli konflikter och irritation, när de då går "ned på golvet" och möter Andersson, Pettersson och Lundström, vilka alla blir upprörda när de hör att prästen inte vill se kvinnor i predikstolen.
    Men visst, vi är alla olika, så jag vill inte generalisera alltför mycket.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var väl domprosten i Härnösand som påstod att kyrkoherde inte är ett prästyrke?
      Snarare administratörsyrke.
      Hur många procent av arbetstiden ägnas åt gudstjänst och att förbereda gudstjänst?
      För en kyrkoherde?
      För en komminister?
      Avgående domprosten i Lund, fick hon nog av prästuppgifter eller av administrationuppgifter?

      Det finns ju kyrkoherdar - Värmdö är ett bra exempel - som visat att tjänsten snarare är en sociopattjänst än en prästjänst.

      Radera
    2. Alphadeltagaren14 januari 2017 15:11

      Fruntimret i Härnösand som ska ha två stavar, trots att hon saknar herdetänk.

      Radera