måndag 30 januari 2017

Kyrkohandboksförväntan

Jag har skrattat åt talet om den väldiga förväntan på en ny kyrkohandbok som finns i Svenska kyrkan.  Tidigt i går kom jag på att jag nog haft fel. Det finns verkligen en förväntan och detta beror på en förfärande omständighet. Förfärande för varje kyrka som har folkkyrkliga ambitioner i billingsk mening, dvs det folkomspännande draget.

Jag tror att min tanke från gryningstimmen späddes på av radiogudstjänsten.
Kyrkoherden la tonfallet så påfallande frikyrkligt. Det brukar jag ha svårt med, det kryllar sig på ryggen. I går kryllade sig tarmluddet. Evangeliet bättras på vokalmässigt och sentimentaliteten, den som gamla kärringar sägs ha sådan lust till, spelades för fullt register. Det kan förhålla sig så, att jag är orättvis och till och med så illa att denna min bedömning kostar Frimodig kyrka en röst, men sanningen ska göra er fria.
Jag vet inte mycket om kyrkoherden mer än att han är prästvigd 50 år gammal och gjort en karriär som varit mig förmenad. Denna omständighet kan förklara tarmluddskryllandet, men jag vet inte. Ska jag fråga en mag- och tarmspecialist eller en psykolog - själasörjare har väl inget att bidra med?
Radiogudstjänsten resulterade i mig i ett sakligt kosnstaterande, att detta var inget för mig. Det var ambitiös yta, ambitiös i den meningen att det hela skulle framstå som djup!

Men felet då?
Jag har inte fattat att församlingar är reducerade till kyrkliga arbetslag, som producerar något arbetslaget tänker att folk vill ha (så att folk ska komma...). Dessa arbetslag har tröttnar på det gamla vanliga. Dessa arbetslag vill ha något nytt och fräscht. Därför finns det en stor förväntan på en ny kyrkohandbok.

Förstår ni hur katastrofalt det hela är?
Det finns så få församlingar i betydelsen samlingar av gudstjänstfirare som kan relatera till Kyrkans hela historia, att nu kan vad som helst hända.
Det än mer katastrofala är att dessa arbetslag, med väl tilltagen tid att planera och överlägga om gudstjänstförnyelse vid arbetslagsmöten med kaffe och tilltugg, gladeligt kommer att förnya gudstjänstlivet på ett sätt som alienerar de flesta av oss.

Vi som varit vana kommer att tröttna.
Det blir för ytligt och de liturgiska identitetsmarkörerna försvinner. Det blir helt enkelt inte i någon mening svenskkyrkligt.
De som alls inte är vana kommer en gång men sedan inte mer. Förnyelse är aldrig vad denna grupp längtar efter. Som bäst kommer denna grupp att tänka att de som agerar verkar ha roligt. Men till skillnad från hur det varit, kommer denna grupp inte längre att vara beredd att betala för dessa de andras nöje.
Kvar är arbetslaget med de närmast sörjande. De närmast sörjande kan vara konfirmander och det fåtal som inte har vett att dra fast de inte gillar det de utsätts för. Nu kommer själva naturen att reglera detta förhållande. "Vilka kommer inte att ha lämnat Svenska kyrkan år 2030?" frågade jag. Här räcktes upp händer och jag log och sa: "Ni tänker bli långlivade." Lite elakt men väldigt roligt, som ni förstår.

I en kyrka som inte är folklig nog, kan kyrkohandboken förändras egentligen hur som helst.
Fattar ni allvaret?

Ska detta gå att säga?
Självklart inte. Den som säger så har därmed bevisat sig vara en bakåtsträvare som ingenting begripit.

Predikan?
Inkännande. Vi kunde kanske känna igen oss i hur livet kan vara ibland. Och jag minns inte riktigt vad det var vi kunde känna igen, för jag körde bil på E6 och passade på att klia en liten valp under tiden. Men jag förstod att predikanten vädjade om mitt medhåll. Vi stänger till genom dogmer och rädsla men egentligen skulle det inre och det yttre mötas och vi skulle in i vår mänsklighet och in i närvaro. "Jesus lär ha sagt" var en av formuleringarna. Jag märkte att jag var rätt långt ifrån glädjen över ett dogma, tanken på det gudomliga mer än det mänskliga och på avstånd från vad Herren har att säga mig - för nu var det Jesus som lär ha sagt. Inte sagt och lärt.

Jag insåg att det i egentlig mening är så, att i den där gudstjänsten hör jag inte hemma. Jag är helt enkelt inte from nog, kvalificerar mig inte. Men det är säkert bra för sådana som gillar sådant. Så ni kan fortfarande rösta på Frimdig kyrka utan att behöva bry er om mig eller folk som är som jag, lite allergiska mot det insmickrande och än mer allergiska mot det hällörade.

Dagens stora insikt är att det verkligen finns en förväntan på en ny kyrkohandbok.
Den än mer förskräckande insikten, att det inte är församlingarna som längtar utan de arbetslag vi fått i stället för församlingar. Religionsproducenterna, alltså. Det är dessa som biskoparna möter. Och den fina och fromma religion som förkunnades, den där jag ska in i vår mänsklighet, behöver inte bara en ny kyrkohandbok. Den behöver först och främst en annan. En som passar religionsproducerande arbetslag.

14 kommentarer:

  1. Svkys kommande kyrkohandbok är "bara" den logiska konsekvensen av att samfundet blivit postkristen, egentligen inte så mycket att bråka om!
    Antony

    SvaraRadera
  2. Till bloggaren.

    -Jag har också lyssnat till radioandakter, som jag inte precis har gillat. Men vi kan väl för den skull vara toleranta och kanske trots allt fundera en smula också över det som sägs. Att inte vara lyssnande, öppen, generös är ej rekommendabelt. Vill bloggaren verkligen alltid omge sig med jasägare (doakören)?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tolerans, är det när man tycker att de kyrkomusiker som offentliggör sina dubier mot handboksförslaget beter sig "odemokratiskt"?

      Radera
    2. Bengt Olof,
      Här på Bloggardag ställer du ofta frågor till bloggaren och andra skribenter och kräver av dem raka svar. Men själv är du inte villig att svara.

      Vid två tillfällen har jag här haft anledningen att fråga dig om din uppfattning om de politiska partiernas inflytande i Svenska kyrkans liv. Frågan är inte irrelevant, eftersom det du skriver verkar stå i strid med det som är POSK:s uppfattning. Du företräder POSK.

      Därför frågar jag igen. Delar du POSK:s uppfattning:

      "POSK anser också att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Företrädare knutna till de politiska partierna strävar ofta efter att utforma kyrkliga bestämmelser efter de regler som gäller för stat och kommuner."

      Rolf Pettersson

      Radera
    3. Rolf Pettersson,

      -De allmänpolitiska partierna gör inte upp kyrkliga agendor eller finns med i kyrkobesluten, som en del tror. Den citerade texten överdriver därför inflytandet. Varken POSK, FK eller någon icke partipolitisk nomineringsgrupp kan - med mindre än att förbud införs - bestämma över partiernas vilja eller ovilja att ställa upp i valen. Friheten att kandidera gäller alla. Och POSK har inte lagt något förbudskrav.

      Radera
    4. Jo, det är åtminstone i SAP så att det rikskyrkliga valprogrammet klubbas av partistyrelsen (inkl. dess icke- kyrkotillhöriga medlemmar). Huruvida arbetarkommunerna lokalt tar hand om programmen och valsedlarna för valen till pastoraten kan nog variera, / Markus

      Radera
  3. BOD,

    Tolerans visar man i Kyrkans värld, inte SVeK´s, mot de som av oförstånd eller "bara" beklagligt missförstånd beter sig olämpligt. Inte mot de som trots att de vet vad Gud vill och vad Kyrkan lär i rent trots och för att av världen hyllas som progressiv predikar och lär ett annat budskap och helt underlåter eller förvanskar budet - gå ut och gör alla folk till mina lärjungar!

    Troligen är detta något Du inte förstår . Du får väl trösta Dig med din egen doakör- dina politrukkolleger som säkert runt sammanträdesbordet applåderar dina inlägg och gratulerar Dig till din position som nyttig idiot. Ja högt utlämnar de nog ordet efter nyttig men invärtes?

    //HH

    SvaraRadera
  4. Hur skulle det vara om arbetslaget ändrade innehåll i Gevaliabönemötet till bönemöte inför den Helige, för var skull, och till vem man firar gudstjänst, mässa? ( en timma bön och bekännelse inför varandra för att med renade hjärtan och relationer kan tjäna Gud och människor! Planeringen går på en kvart om man vet vad man gör) Prästänka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men bönemöte kan de väl ändå inte ha. Sverige har ju religionsfrihet sedan 1952. Det måste ju även gälla inom sv"k"? /John

      Radera
    2. Vi har facit i handen! Val och konsekvenser. Prästänka

      Radera
  5. Äntligen har bloggaren förstått att arbetslagen identifierar sig med "församlingen" i de allra flesta fall i Svenska kyrkan.
    Hur många gudstjänstfirare utan anställning eller förtroendeuppdrag utöver kyrkvärdskap har varit med och skrivit remissvar?

    Men om det anställda arbetslaget identifierar sig som församlingen, hur kommer det sig att det sker så många arbetsrättsligt oreglerade uppsägningar och sjukskrivningar p.g.a. den psykosociala arbetsmiljön?
    Är det känslopjuck som ligger bakom?
    Eller kanske är det så att även en annan gruppering identifierar sig som "församlingen", nämligen de förtroendevalda i kyrkorådet?

    Det var omöjligheten att vara en del av församlingen som vanlig gudstjänstbesökare som fick mig att söka mig till frikyrkligheten. Som boende utanför församlingsgränsen var jag mer som regelbunden gudstjänstfirare sedd som en mer udda filur än boende i närområdet som aldrig satte sin fot i kyrkan, eller på sin höjd lämnade in sina barn i öppna förskolan ibland.
    De nytestamentliga exemplen med ett arvoderat arbetslag som ska göra allt, är försvinnande få. Det kan ingen förtroendevald ändra på.

    SvaraRadera
  6. När nu herr förtroendevalde Dike på fullaste allvar jämställt organisationen sv"k" med Kristi kyrka, hur ser han då på broder Dags (och Lundavispen Tyrbergs) skrivning om att församlingen utgörs av de anställda och de "förtroendevalda"?
    Är det månne därför som herr Dike så konsekvent avstått från att gå i kyrkan hemmavid på söndagarna? Dvs att han och gelikarna anser att gudstjänsten vid altaret har samma värde som den vid sammanträdesbordet (där man ju även får arvode, så kallad inverterad kollekt)? /John

    SvaraRadera
  7. Säga vad man vill om de gamla asar (Se mitt inlägg om hundnamnet Loke!) Det sprutade eld och svavel kring Tor, ormgift kring Loke, Oden slet ut sitt öga.
    Det skulle varit svårt att skriva en from kyrkohandbok på den tiden!

    LG

    SvaraRadera
  8. Frågan är om inte ökningen av antaletveckomässor återspeglar just tanken att arbetslaget är församlingen. Hur många av alla morgonmässor som firas består bara av kyrkligt anställda som sedan övergår till veckans personalsamling? / Markus

    SvaraRadera