onsdag 25 januari 2017

Julian Felsenburgh m fl

Jag läste Mgr Robert Hugh Bensons bok The Lord of the World, som utkom år 1907, på hemresan. Benson var präst i anglikanska kyrkan och hans pappa ärkebiskop av Canterbury, men han averterade till Rom är 1903 och det väckte inte så lite uppståndelse. Han skrev flera böcker, som tydligen räknas till den dystopiska litteraturen. Fast oss emellan, kan en kristen räkna en bok som räknar med Kristi återkomst som en dystopi?

Jag ska inte dra hela handlingen.
I boken finns de förvirrade. Kristendomen är avskaffad. Det finns kristna kvar, men de kloka bekänner sig tillsammans med den väldiga majoriteten till humanismen. Gud, en transcendent Gud tror inte människorna på. Finns det en Gud är människan Gud!
Eutanasiprogrammet är också konsekvent genomfört. Världsfreden likaså. På olika ställen i världen visar sig den mystiske Julian Felsenburgh, som inte grundat något parti men som alla inser är den som ska leda världen. Han är en stor talare, Felsenburgh.
Världen försonas, tack vare Felsenburgh, med sig själv och detta manifesteras vid en stor gudstjänst. Dess liturgi har skrivits av fd präster, som kan dra en liturgisk slipsten.

De fyra delarna i gudstjänsten kan enklast presenteras som en gudstjänst till Livet under fyra aspekter:
"Maternity correspondens to Christmas and the Christian fable; it is the feast of home, love, faithfulness.
Life itself is approached in spring, teeming, young, passionate.
Sustenance in midsummer, abundance, comfort, plenty, and the resp correspondung somewhat to the Catholic Corpus Christi;
and Paternity, the protective, generative, masterful idea, as winter draws on.. I understand it was a German thought."

Hur går det? Några står emot och de förgörs. Rom förvandlas efter en attack till en grushög. Tre kardinaler överlever och kan insätta fler så att de blir ett dussin. I London har ärkebiskopen, elva präster och två biskopar hängts vid Westminster. Det är fasa överallt. Den unge prästen från London, som vi mött tidigare i boken, blir påve och det som gör att han överlever är hans vana at meditera över de heliga skrifterna. Så drar det ihop sig till strid men de utsatta kristna har ingen som strider för dem. None. "None that fought for them but God."

Minns jag rätt att det var sr Inger som först satte mig på spåret att läsa denna bok. Den påminner om några grundläggande basfakta: Kristus är där, framför oss. I historien! Och den där Felsenburgh som är överallt och ingenstans och lägger orden så vackert men vars röst blir iskall när Felsenburgh möter ifrågasättande, kunde jag enkelt identifiera. Han är, trots alt, körd.

Jag tror vi ska vara för dystopiska kristliga böcker. På Wikipedia såg jag en omfattande genomgång av boken förresten, men den har jag egentligen inte läst, bara skummat. Själva boken beställde jag på Amazon och fick ett print-on-demand-tryck (utan sidhänvisning och konstigt sidbrytning...).

Problemet med att vara bortrest är att nyheter ska läsas in i efterhand. "Dä går la", som pojken sa, men det blir annorlunda. Det upphetsande blir kanske mindre upphetsande. Som socialdemokraten Roland Petersson. Han undrade på Facebook över Trump och frågade: "Kan ingen d-l skjuta honom?" Stor oreda under himmelen och Petersson fick avgå från alla uppdrag. Och detta var hans första fb-inlägg! Den lokala partiledningen i Kalmar tog raskt avstånd och då blev det som det blev.

Nu undrar jag, är det inte rätt bra om politiker rätt oförblommerat skriver vad de faktiskt menar? Han tänkte så  och han skrev det. Nu gäller kritken att han skrev det. Han har säkert tänkt dolska tankar om andra i t ex kommunfullmäktige, tankar som närt hoppet att politiska fiender skulle åka dit och utsättas för andras missaktning. Det går till så. Lika bra att vi får se det.

Vad hade Julian Felsenburgh tyckt om det inträffade?
Han hade velat att orden skulle läggas så, att folk tyckte allt var vackert.
Borde inte den insikten bekymra mer än att någon som slår vakt om klimatet finner det välbehagligt om någon av Felsenburghs anhängare eliminerar Trump?

Nå, man kan fundera vidare över Roland Peterssons ställningstagande. Han hör till ett parti där Palme och Lind var med. Ändå lutar han åt mord som politisk metod... Men är det inte lika bra att den saken blir allmänt känd? Det var det jag undrade när jag satt böjd över tidningshögen och just läst boken om Felsenburgh, som alltid dolde vad han tänkte och planerade och i allt framstod som klok och modererad.

14 kommentarer:

  1. Under Felsenburghs styre skulle minst 99% av Svkys prelater bli den ogudaktliga statsmaktens cermonimästare. Den förändringen i yrkesutövandet skulle bli väldigt litet!
    Antony

    SvaraRadera
  2. Jag säger som påven Franciskus om Robert Hugh Bensons bok: "I advise you to read it."

    'Lord of the World' finns i en riktig nyutgåva på Ave Maria Press. Man behöver inte nöja sig med print-on-demand och får dessutom på köpet ett nyskrivet förord och en informativ introduktion. Kan t.ex. köpas för 148 kr här: http://www.bokus.com/bok/9780870612985/lord-of-the-world/

    Till kuriosaavdelningen hör att boken kom i en svensk översättning 1911, 'Världens furste' (övers. Kr. Anderberg, AB Hiertas bokförlag). Albert Lysander - den sydsvenska högkyrklighetens urfader som hämtade mycken inspiration från England - stod i personlig kontakt med Robert Hugh Benson. Jag har i min ägo ett handskrivet brev från Benson till Lysander; det låg i Lysanders gamla ex av tvåbandsbiografin 'The Life of Monsignor Robert Hugh Benson' av C.C. Martindale, S.J., som jag köpte antikvariskt.

    Bensons bok inordnar sig i den dystopiska traditionen med Aldous Huxley 'Brave New World' (1932) och George Orwell '1984' (1949) som huvudverk. Fast det finns djupare tematiska kopplingar till två andra och mer samtida verk: dels vår egen Selma Lagerlöfs 'Antikrists mirakler' (1897), dels Vladimir Solovjevs 'Tre samtal' (1900) och den fascinerande berättelsen om Antikrist som finns inlagd i det tredje samtalet (sv. övers. 1911, rev. nyutgåva Artos förlag 1993).

    Robert Hugh Bensons 'Lord of the World' har fått en förnyad aktualitet. Författaren ställer frågorna om trons överlevnad i den sekulära tidsåldern. I sitt företal skriver han: "Jag såg intet annat sätt att finna uttryck för de principer jag jag önskade behandla än genom att draga ut konsekvenserna af dem till den punkt i framtiden, då mellan dem uppstår en strid på lif och död."

    Påven har rätt då han manar oss att läsa romanen på nytt.

    Mikael Löwegren

    SvaraRadera
  3. Vi är hundra år efter samtiden. Ryssarna gick den tillmötes 1917. Om Gud är nådig - vilket han är - finns det anledning att be om ny tro för detta land såsom han förbarmade sig över ryssarna. Problemet är snarast att grunden för Felsenburgs visions nu dominerar i Rom. Då bannlystes modernisterna där. Mötet i Augsburg presenterar ännu katolsk tro på svenska. För Kristi ära heter en dagsaktuell(?) sammanfattning. an.

    SvaraRadera
  4. Var det inte Dostojevskij som skrev om det där med hotelser om mord. "Om jag inte får tillbaka boken du lånade, så slår jag ihjäl dig" var exemplet och han visade med stor tydlighet att man mycket väl kan häva ur sig sådant utan att ha den ringaste avsikt att verkligen ta livet av någon. När uttalandet citeras i pressen blir det en annan sak. Detta är väl f.ö. problemet med Facebook: det känns som ett personligt samtal men är lika offentligt som ett uttalande från talarstolen i riksdagen.

    SvaraRadera
  5. Intressant att tendenserna varit tydliga så länge. Vilddjuret spelar symfoni med variationer på temat:

    -För att du (Adam) må bliva såsom Gud!

    Och när vi stackars människor betänker oss själva och vår omgivning, måste vi yxa oss ett vackrare beläte, Den Ideala Människan, den som tillbedes och äras av alla överallt och alltid. Utom av De Onda, dessa som måste upplysas, tystas, förhånas eller slutgiltigt elimineras.

    Det som inte passar in i bilden, retuscheras; Downs syndrom, ålderssvaga, mentalsjuka, de svagpresterande. Eutanasin är redan här. Krav sänks, statistik manipuleras. Värdegrunden får inte ifrågasättas. Och kyrkorna fyller villigt sitt tomrum med det som för stunden är heligt och icke får hädas. Präster och teologer tjänar påfallande ofta och villigt sitt samhälles gudar. De som inte gör det, marginaliseras och elimineras.

    http://kvartal.se/artiklar/mnniskovrde-ett-mantra-med-komplikationer


    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svkys nihilistiska nomenklatura står det Tredje Rikets ideal närmare än de begriper!
      Antony

      Radera
  6. Perspektivet att Kristus kommer till oss från framtiden är viktigt och bevarar en från ett historiserande synsätt på kristen tro. Kyrkan är inte en dödsboförvaltning efter en död Messias utan samlingen kring den Uppstådnne idag. Kontinuiteten är levande: "jag är med er alla dagar" i väntan på att Gud ska bli allt i alla. Den gemenskapen kan man delta i men inte ändra på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kristus kommer väl till oss från den oändliga tiden, vilken i vårt perspektiv är framtiden?!
      Antony

      Radera
  7. Det är väl för väl att ingen välfrekvent kommentator på denna blogg framstår som Felsenburgh, d.v.s. klok och modererad.
    Ingen nämnd och ingen glömd.

    SvaraRadera
  8. Dystopiska skildringar utnyttjas regelbundet för att synliggöra de gömda och obehagliga följderna av människans vägval. Det gäller särskilt det s.k. moderna teknikdrivna samhällsbygget och dess tillrättalagda politisk-ekonomiska konstruktioner och tillhörande bekännelser och trossatser. I nutid skymtar vi många röda flaggor från olika tankestugor över den mästrande teknokratiska staten styrd av institutionella koryféer som vet vad som är bäst för folket. Medborgarnas konstanta acceptans av det tillrättalagda språkbruket och noggrant utstakade idégodset motsvaras av deras infantila trygghetsbehov som i grunden betingas av de själsligt plågsamma och psykiskt stressande aspekterna av den postmoderna tidens intellektuella utarmning och förflugna trosmässiga övertygelser. Den ultimata djävulsbilden av en kallt maskinell verklighet och oupphörligt kampanjorienterad samhällsordning.

    SvaraRadera
  9. "han averterade till Rom" Höhöhö!

    SvaraRadera
  10. En viktig aspekt av Bloggardag och den evangeliska katolicitet den vill företräda, är att det är bildade att läsa den! Tack, och flera bidrag av denna sort, ja tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. https://www.youtube.com/watch?v=hPZfN2iC_Qs

      /smun

      Radera
  11. BOD,

    Nog skall man tänka själv . Framförallt skall man väl tänka innan . Att man kan ha skilda åsikter inom en grupp t ex är inget konstigt, inte heller att man kan vara oenig i hur t ex en vissuppkommen fråga skall besvaras eller hur man skall agera.

    Det finns dock gränser. Det får inte vara så att köttgrytorna styr och att ngn går in i en grupp bara för att få vara med och bestämma(?) samt plocka ut arvode.

    Att gå in i exempelsevis POSK som klart och tydligt har ett program man inte delar och aktivt motarbetar är oärligt. Då är det enda hederliga att liksom DS ta konsekvensen och lämna . Det krävs hederlighet till detta något som tyvärr sällan utmärker en politruk men det är enda hederliga.

    Det är inte samma sak, inte ens jämförbart, som att i KM kämpa mot partipolitiseringen- ett factum du förnekar men som ändock är och förblir ett faktum. Partipolitik är inget som stadgarna föreskriver utan något som skett och sker mot stadgarna.

    Den dag när partipolitik blir stadfäst som en stadga eller t ex trosbekännelsen får en ny stadfäst formulering då gäller att de som inte kan eller vill acceptera denna som enda hederliga val har att ta konsekvensen av detta och lämna oavsett om det innebär förlust av arvoden.

    Varje människa har rätten och även plikten att agera enligt sitt samvete men detta innebär bl.a att inte ohederligt och illojalt verka i en grupp med uttalad annan målsättning än den man förfäktar.

    //HH

    SvaraRadera