Julian Felsenburgh m fl

Jag läste Mgr Robert Hugh Bensons bok The Lord of the World, som utkom år 1907, på hemresan. Benson var präst i anglikanska kyrkan och hans pappa ärkebiskop av Canterbury, men han averterade till Rom är 1903 och det väckte inte så lite uppståndelse. Han skrev flera böcker, som tydligen räknas till den dystopiska litteraturen. Fast oss emellan, kan en kristen räkna en bok som räknar med Kristi återkomst som en dystopi?

Jag ska inte dra hela handlingen.
I boken finns de förvirrade. Kristendomen är avskaffad. Det finns kristna kvar, men de kloka bekänner sig tillsammans med den väldiga majoriteten till humanismen. Gud, en transcendent Gud tror inte människorna på. Finns det en Gud är människan Gud!
Eutanasiprogrammet är också konsekvent genomfört. Världsfreden likaså. På olika ställen i världen visar sig den mystiske Julian Felsenburgh, som inte grundat något parti men som alla inser är den som ska leda världen. Han är en stor talare, Felsenburgh.
Världen försonas, tack vare Felsenburgh, med sig själv och detta manifesteras vid en stor gudstjänst. Dess liturgi har skrivits av fd präster, som kan dra en liturgisk slipsten.

De fyra delarna i gudstjänsten kan enklast presenteras som en gudstjänst till Livet under fyra aspekter:
"Maternity correspondens to Christmas and the Christian fable; it is the feast of home, love, faithfulness.
Life itself is approached in spring, teeming, young, passionate.
Sustenance in midsummer, abundance, comfort, plenty, and the resp correspondung somewhat to the Catholic Corpus Christi;
and Paternity, the protective, generative, masterful idea, as winter draws on.. I understand it was a German thought."

Hur går det? Några står emot och de förgörs. Rom förvandlas efter en attack till en grushög. Tre kardinaler överlever och kan insätta fler så att de blir ett dussin. I London har ärkebiskopen, elva präster och två biskopar hängts vid Westminster. Det är fasa överallt. Den unge prästen från London, som vi mött tidigare i boken, blir påve och det som gör att han överlever är hans vana at meditera över de heliga skrifterna. Så drar det ihop sig till strid men de utsatta kristna har ingen som strider för dem. None. "None that fought for them but God."

Minns jag rätt att det var sr Inger som först satte mig på spåret att läsa denna bok. Den påminner om några grundläggande basfakta: Kristus är där, framför oss. I historien! Och den där Felsenburgh som är överallt och ingenstans och lägger orden så vackert men vars röst blir iskall när Felsenburgh möter ifrågasättande, kunde jag enkelt identifiera. Han är, trots alt, körd.

Jag tror vi ska vara för dystopiska kristliga böcker. På Wikipedia såg jag en omfattande genomgång av boken förresten, men den har jag egentligen inte läst, bara skummat. Själva boken beställde jag på Amazon och fick ett print-on-demand-tryck (utan sidhänvisning och konstigt sidbrytning...).

Problemet med att vara bortrest är att nyheter ska läsas in i efterhand. "Dä går la", som pojken sa, men det blir annorlunda. Det upphetsande blir kanske mindre upphetsande. Som socialdemokraten Roland Petersson. Han undrade på Facebook över Trump och frågade: "Kan ingen d-l skjuta honom?" Stor oreda under himmelen och Petersson fick avgå från alla uppdrag. Och detta var hans första fb-inlägg! Den lokala partiledningen i Kalmar tog raskt avstånd och då blev det som det blev.

Nu undrar jag, är det inte rätt bra om politiker rätt oförblommerat skriver vad de faktiskt menar? Han tänkte så  och han skrev det. Nu gäller kritken att han skrev det. Han har säkert tänkt dolska tankar om andra i t ex kommunfullmäktige, tankar som närt hoppet att politiska fiender skulle åka dit och utsättas för andras missaktning. Det går till så. Lika bra att vi får se det.

Vad hade Julian Felsenburgh tyckt om det inträffade?
Han hade velat att orden skulle läggas så, att folk tyckte allt var vackert.
Borde inte den insikten bekymra mer än att någon som slår vakt om klimatet finner det välbehagligt om någon av Felsenburghs anhängare eliminerar Trump?

Nå, man kan fundera vidare över Roland Peterssons ställningstagande. Han hör till ett parti där Palme och Lind var med. Ändå lutar han åt mord som politisk metod... Men är det inte lika bra att den saken blir allmänt känd? Det var det jag undrade när jag satt böjd över tidningshögen och just läst boken om Felsenburgh, som alltid dolde vad han tänkte och planerade och i allt framstod som klok och modererad.