tisdag 24 januari 2017

La parola di Dio

Förseningar i går. Från Rom satt en trevlig kinesisk familj bredvid mig. Vi samtalade lite vänligt oh jag läste slut på min leopard. Väl hemma packade jag upp tyst och smög sedan in i sovrummet. Fruar behöver sova om de ska jobba. Det dröjde dock inte förrän jag kände hennes heta andedräkt mot mitt öra och hennes tunga på halsen. Det pockades på kel och smek, förstod jag. Ja, så är det att ha kooikerhund. Foxterriern bestämde sig för at det redan var tid att krypa ner i min säng och sova där.

Skönt att vara hemma men roligt att ha fått vara ute och röra sig också. Jag såg och insåg, tror jag.

Ärkebiskopens adjunkt celebrerade och predikade i en av de många mässorna i katedralen i Palermo i söndags. Återkommande talade han "La parola di Dio", Guds Ord. Här var den självklara utgångspunkten, referenspunkten och punkten at återvända till. Jag uppfattade inte att prästen körde det där med att någon av evangelisten hittat på att lägga något i Jesu mun. Kring läsningen av evangeliet sjöng församlingen sitt "halleluja". Det var inte bara en punkt som skulle aktivera församlingen utan en bekännelse, som uttryckte en förväntan: Nu får vi höra något viktigt och glädjande.

Jag medger att jag kanske inte är helt vittnesgill. Jag ska predika ett antal söndagar i Göteryd, Pjätteryd och Hallaryd och laddar upp inför söndagarna. Kyndelsmäss och Sexagesima är höjdardagar. Kolla evangelieboken så fattar ni vad jag menar. Därmed inget ont sagt om Septuagesima. Men det finns ett kristet gudstjänstliv där det troende folket förenas i uppriktig glädje.

Folket, ja.
Det är ett gudsfolk som samlas till gudstjänst och det är denna samling som gett oss församlingar i Sverige. Utan denna egentliga samling och allra minst på sikt finns några församlingar. Kristendom är inget privat. Personligt, ja. Men personligt i gemenskap.

Några upprörs över min policy att släppa fram gräl på Bloggardag. Men vad är det som gör att somliga inte förmår uppskatta grälandet som livsform. Nå, Prinsen i boken The Leopard vet att hålla igen, men det beror endast på hans goda uppfostran. Annars uppskattar han mest när det blir oväntat och livfullt. Skulle min hållning vara en annan än den sicilianske ädlingens? Men uppgiften blir självfallet att vaska fram information ur de grälsjuka replikerna. Ibland håller ädlingen inte igen. Då går han fram som en vild elefant...

Har vi fattat det rätt att för POSK är det där med gudstjänstfirande mest en privatsak? I Mörrum i vart fall. POSK försvarar också partipolitiseringen och det noteras tacksamt. Jag menar, det är bra att få veta. Då kan vi också sluta oss till var skiljelinjerna går. Jag menar att söndaglig kyrkogång är det normala. I en bra församling finns det också en veckomässa och kanske något annat gudstjänsttillfälle. Veckomässan/mässorna är viktiga eftersom vi lever i en tid då många är på resande fot. Också på söndagar.

Här blir det problem för somliga av oss, som levt ett rikt gudstjänstliv på nära håll, men nu måste ta bilen och fara iväg. Jag ska till en högmässa som är sakramentalt säker. Då blir det inte så mycket att välja på. Min osäkerhet har jag öppet deklarerat i decennier. Ingen, säger INGEN, har bekymrat sig över den saken och tagit mig ur min osäkerhet med goda teologiska argument, dvs med hänvisning till la parola di Dio. I stället har de använt kyrkopolitiska metoder och falska beskyllningar och tänkt att detta skulle fungera. Det har det inte.

Nu tror jag inte att någon egentligen trott på metoden, men de har uppfattat att den skulle fungera om den tryfferades med lite lockande anbud - intressanta tjänster, utvecklingsmöjligheter, högre lön och större anseende t ex. Poängen är att detta är en metod utan tro. Det borde i ett kristet sammanhang vara en omöjlig hållning. Men förhållandet är, det finns inget annat ord, förhållandet är informationsbärande.

Vad behövs för en mässa?
I normalfallet människor som samlas, en församling.
Därtill behövs det bröd och vin. Något som är bröd och vin och inte bara kallas det. Byter man från en ordning till en annan ordning, en oordning, får det argumenteras för förändringen och inte bara smygas eller låtsas!
Därtill behövs det en präst, en sådan Kristus sänt oss, vigd så att det utan vidare kan uppfattas vara en präst så som Kyrkan uppfattar en präst tiderna igenom. Det räcker inte att fuska sig undan utmaningarna, hänga liturgisk utrustning på och säga att detta är en som vigts i apostolisk ordning när det just är apostolisk ordning det inte är.

Läs vigningsordningarna och fatta.
När folk tar i för mycket i uttrycken och säger sådant som uppenbarligen är osant och gör detta just i en högtidlig gudstjänst, ska man dra örona åt sig.
Då gäller det att vända sig till la parola di Dio och ställa grundfrågorna om hur Kyrkans Herre vill ha det i sin Kyrka.

Den som kommer på vad som är Kyrkans hållning, kommer därefter att få problem. Hållningen är reformatorernas. Dr Luthers t ex. Kyrkosystemen vill alltid ha lugn och ro. Men lugn och ro blir det först på kyrkogården om Kyrkan själv är levande och livskraftig. Och när sakramental osäkerhet redovisas - vad gör biskopar, domprostar, kontraktsprostar, kyrkoherdar och annat fint folk då? Talar om något annat, är stalltipset.

Nu har jag reservationslöst redovisat ett problem. Bengt Olof Dike hade valt läsa fler reservationer av mig. Nu har jag ingen reservationsrätt i Kyrkostyrelsen men jag tror mig kunna säga, att jag sagt ett och annat samt i övrigt fascinerad följt hur kyrkosystemet drivs av de partipolitiskt invalda kamraterna.







36 kommentarer:

  1. -Dags för att "ställa till rätta" som Karlsson sa i Hemsöborna!

    Det gör jag genom att än en gång slå fast felaktigheten i att Svenska kyrkan har "partipolitiskt invalda" företrädare och att det finns en "partipolitisering" där. Har inte de som påstår slikt vetskap om att kandidaterna på kyrkolistorna är invalda av väljarna och att - exempelvis kyrkomötet - INTE har politiska agendor (uppgjorde av partier) som styr dess arbete?

    Vad avsändarna av sådana här påståenden däremot INTE pratar vitt och brett om är vars och ens rätt att kandidera i dessa val. De vet förstås omöjligheten av att i en demokrati förbjuda partier och politiker att ställa upp, vilket ju annars vore enda vägen att få bort det som de kallar "partipolitisering". När jag påpekar detta för dem, blir det alltså moltyst på bloggen. Jag har också väldigt svårt att föreställa mig bloggaren som en förbudssjäl med krav till Wanja Lundby-Wedin:
    -Nu får Du inte ställa upp längre i kyrkovalet! Du är härmed förbjuden att kandidera!
    Så mitt herrskap, det ankommer nu på er att förklara hur den påstådda partipolitiseringen skall tas bort!

    Intresset för min ringa persons kyrkogång förefaller nu också ha nått bloggens pappa och författare med slutsatser i tryck. Har han, eller andra, inte funderat över möjligheten som varje svensk har att besöka andra kyrkor än hemförsamlingens i nämnt syfte?
    Det är ju det fantastiska med Svenska kyrkan: överallt i landet och oftast med korta avstånd emellan dem, finns de stolta kyrkorna, vårt gemensamma kulturarv, med öppna portar och låga trösklar. Nästan överallt inbjudes till mässa eller gudstjänst. Vår tacksamhet över detta syns dock inte på denna blogg.

    Sedan undrar jag förstås varför högkyrkligheten fortfarande graderar människors tro efter deras antal gudstjänstbesök. Att på detta sätt döma och fördöma är i varje fall undertecknad främmande. Och faktiskt trodde jag att den även var detta för bloggaren.
    Oh, vad man kan missta sig ibland!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste ha missat något. Jag har aldrig varken hört eller läst något om att förbjuda personer (även om de är politiker annars) att kandidera. Att partierna ska sluta försöka styra SvK är ju en annan sak.
      Att påstå att det inte finns partipolitiska agendor är antingen ren lögn eller också verklighetsflykt.
      Eva H

      Radera
    2. Alla andra demokratiska medlemsorganisationer lyckas utan problem förbjuda nomineringsgrupper som kan sammanblandas med sekulärpolitiska partier.
      Så ett påstående som "omöjligheten av att i en demokrati förbjuda partier och politiker att ställa upp" är en ren och skär lögn.
      Att påstå att 2009 års äktenskapsreform i SvK inte är en direkt följd av den tidigare äktenskapsreformen i Riksdagen vore också det en lögn. Att inte se den partipolitiska kopplingen mellan de två besluten är däremot verklighetsflykt.

      Kristen tro utan regelbundet gudstjänstliv är en ovanlig märkvärdighet genom kyrkohistorien. Dock knappast något framgångsrecept för någon kyrka, allra minst i ett sekulerat samhälle.

      Radera
    3. Som barn var jag hemma både i Moheda och Ormesberga, där lantegendomen ligger. Lite mer vuxen gick jag till Ormesberga, för där var jag söndagsskollärare. Med körkort försedd var det Öjaby, förstås, och Växjö domkyrka. Ör kunde också tänkas då och då. Liksom Härlöv. Kyrkor i grannskapet. Det var ju högmässa på riktigt som gällde. I ingendera av dessa kyrkor kan jag nu gå med sakramental säkerhet. I Ormesberga undrar jag när det senast firades en vanlig svenskkyrklig högmässa, de flesta söndagarna firas över huvud taget ingenting. Varför gå? Inte för att få sin tro graderad utan för att den ska hållas vid liv. Apg 2:42. Det problem Dike inte vil se är problemet med för dåliga leveranser av det som skulle levereras. Jag undrar om det inte vore en bra folkkyrklig idé att få intyg på gudstjänstbesök i annan församling och på grundval av detta intyg begära reseersättning från Moheda. Det är ju till Moheda min kyrkoavgift går och Moheda församling som inte levererar sakramental säkerhet. Vad säger Dike?

      Radera
    4. Bengt Olof,

      Delar du den uppfattning som Posk har?

      POSK anser också att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Företrädare knutna till de politiska partierna strävar ofta efter att utforma kyrkliga bestämmelser efter de regler som gäller för stat och kommuner.

      Radera
    5. Det märks att BENGT OLOF inte är så förtrogen med resor på landsbygden i gudstjänsttid. Det är långt mellan öppna kyrkor. Det mesta är nedstängt. Det råder mycket sällan sakramental säkerhet där något till äventyrs är på G.

      Svenska Kyrkan är ett varumärke som står för - tja, vad då, egentligen? Att köpa dess produkter rakt av, utan stor medvetenhet och kunskap, är vanskligt.

      Dags att starta Svenska Kyrkoavgiftsbetalares Förening, SKAF? En granskande organisation, på ständig jakt efter slöseri och missbruk, lik Skattebetalarnas Förening.

      Bäva månde det kyrkoindustriella komplexet!

      PP

      Radera
  2. Tron växer av gemenskap med Kristus i hans kyrka. Kommer man inte dit, hindras den tillväxten. Så enkelt är det.

    SvaraRadera
  3. "Oh, vad kan missta sig"- alltid!
    Tänk om vi fick dikes-fria bloggar ett tag...

    SvaraRadera
  4. Kyrkobesök är i normala fall ett tecken på kyrkotillhörighet i en allmänkyrklig förståelse av vad en kyrkoförsamling är. Men ingen döms efter det. Gud allena dömer. Men för att företräda kyrkan som ansvarig i ett jordiskt sammanhang är delaktigheten i gudstjänsten en rimlig förutsättning.

    SvaraRadera
  5. Ja BOD förnekar sig inte,

    Blind och döv för verkligheten och som den politruk han är förnekar all partipolitisering inom "sin" folkkyrka fast den ä

    SvaraRadera
  6. Dag gillar att trycka dit POSK för Dikes skull. Tja, det ska ju sägas att herr Dikes syn på kyrklig demokrati knappast är representativ för hans grupp. Särskilt inte om eftersom det förefaller osäkert om han delar huvuddragen i POSKs formulerade syn på demokrati och valsystem. Om något är Dike ett exempel på att POSK inte har så mycket av en partipiska för hur man bör tycka eller förhålla sig.

    /TD

    SvaraRadera
  7. BOD

    Jag kan bara inte fatta hur en fd journalist kan vara så blåögd! Det var ju under ecklesiastikminister Artur Engberg det tillkom, att svenska kyrkan skulle vara ett bra instrument att föra IT socialdemokratiska idéer till folket. För där fanns saligheten.

    På en kongress med "Socialdemokrater för tro och solidaritet" dök Stefan Löfven upp och talade över franska revulotionens tre ord: frihet, jämlikhet och broderskap.
    Kristendom?
    Kyrkan är enligt vår bekännelse, de heligas samfund. Den helige Ande drar samman de heliga för att fira gudstjänst. För världens skull.
    Den gångna söndagen hade ju "Jesus skapar tro". Hur gör han det? Genom Kyrkan som enligt vår bekännelse "föder och när vår tro" . Hur ska den kunna göra det, om man inte går dit? Där har vi Ordet och Sakramenten. Den gemensamma bönen och gemenskapen.
    Jag dömmer inte, det gör människor själva. Det är sorgligt, eftersom Jesus kom till världen för att frälsa den.

    SvaraRadera
  8. Självklart är det partier som styr, försök inte att slå blå dunster i våra ögon. Partier är politiska korporationer. Var gör Dike och andra om exempelvis SD får majoritet? Eller är det bättre om S styr allt? Det finns ingen möjlighet att med dagens ordning hindra katastrofer. I en lokal SvK församling, på den tiden jag var med, förklarade V frankt att de ville vara med och styra överallt där det strömmade skattepengar. Knappast omsorg om evangeliet.

    Den som förnekar partiernas styrning är blind. En episkopal kyrka är en bättre garant för att kyrkan följer sitt uppdrag. Och är dessutom den modell som fanns från början.

    Det går självklart inte att mäta måttet av vår tro genom att räkna kyrkobesök. Det går däremot att ha en insikt i och åsikt om SvK baserat på var hon står. Synen på nattvard liknar den reformerta. Politiskt styrning beslutar och verkställer saker som strider mot bibelns ord och det förklaras med att vi numera vet bättre. Bättre än Skaparen? Lite väl förmätet kan man nog tycka.
    Detta, och en hel del till, gör att en hemvisst i SvK är en omöjlighet.

    Snow

    SvaraRadera
  9. "Det är ju det fantastiska med Svenska kyrkan: överallt i landet och oftast med korta avstånd emellan dem, finns de stolta kyrkorna, vårt gemensamma kulturarv, med öppna portar och låga trösklar. Nästan överallt inbjudes till mässa eller gudstjänst. Vår tacksamhet över detta syns dock inte på denna blogg."
    Det är osäkerheten och oklarheten i vad du lägger in i dessa ord och - än mer - vad de gudstjänstfirande och ffa ledande menar med sina ord som skapar en oro som jag är rädd - går dig helt förbi.
    Det handlar just inte om olika grader av människors tro, precis det rakt motsatta - att människor oavsett hur mycket tro de själva anser sig eller tror sig ha ska kunna få veta att de möter Herren, den levande och uppståndne när Ordet förkunnas och Sakramentet utskiftas.
    Det är av denna anledning som människor lämnar kyrkan och inte känner sig duga för man fattar inte att all denna gudstjänstverksamhet skulle spegla så mycket mer än vad vilka artister som helst skulle kunna åstadkomma.
    Vi måste t.ex. få veta d.v.s. höra att t.ex. i alla gudstjänster man kan ha anledning att överväga kommande söndag firas i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Nuv handboksförslag når inte ens upp till den nivån.an.

    SvaraRadera
  10. "Nästan överallt inbjudes till mässa eller gudstjänst" skriver herr Dike som själv tre söndagar på kort tid har ertappats med att i stället för att gå i kyrkan suttit här på bloggen och skrivit under gudstjänsttid. Nu antyder han att han har besökt gudstjänster på annat i håll. Var det inte framför TV:n han hade suttit och zappat? Eller har han haft laptoppen med sig i kyrkbänken? Och hur har han i arla morgonväkten hunnit åka långa vägar till andra kyrkor (i ett fall ”17 mil hemifrån” och därtill ”influensasjuk”)?

    Varför dessa alltmer invecklade ursäkter och undanflykter? Risken är ju att det svala intresset hos den förtroendevalde för gudstjänstlivet därhemma bara ännu mer bekräftas. De kan ju rentav få honom att framstå som bluff och hycklare - oavsett om det skulle vara sant eller inte.

    Skulle ett alternativ kunna vara att i stället lägga korten på borden och säga: ”Jag är inte mer än människa, jag går mot 77 och orkar inte alltid längre som förr”?

    Då skulle man förstå honom. /John

    SvaraRadera
  11. BloggarDag och alla övriga kritiker!

    -Är jag månne redovisningsskyldig gällande mäss- eller gudstjänstbesök? Ja, frågan är inte obefogad med tanke på vissa slutsatser ovan. Som jag dock tidigare lugnt har påpekat, är det mer än vanskligt att bedöma människors tro och kyrkoengagemang utifrån matematiska formler. Att högkyrkliga företrädare gör detta är mig obegripligt. Att bloggaren själv nosar på tanken gör mig ännu mer förvånad och föranleder en blixtsnabb motfråga: när blir vederbörande besökare i kyrkan "godkänd" av höga vederbörande, dvs de som självutsett sig till deltagartribunal? Ett besök i månaden? Eller två? Eller kanske det krävs fyra, dvs ett varje söndag.

    Ge oss svar, hr bloggare, så att vi vet vilken den "rätta" siffran är!

    De geografiska gudstjänstproblemen runt Moheda är jag ingen expert på. Men för allmänheten i gemen är avstånden mellan söndagsöppna kyrkor inget eller ett lätt överkomligt problem. Intyg och reseersättning, skämtar han frågande om; av deklarerad omtanke om folkkyrkan. Officiell omtanke alltså. Men reell? Något för varje läsare att lista ut.

    Och nu skall vi återkomma till det som fått flera här ovan att hoppa jämfota i spalterna: mitt stilla påpekande att de beslutande kyrkoinstansernas agendor inte är partipolitiska och således inte författas på partikanslierna.

    Då uppmanar jag er av ilska hoppande kritiker att presentera någon sådan agenda. Fram med den! Samtidigt erinrar jag än en gång om att dagens nomineringar av grupper och kandidater till kyrkovalen följer en rak linje decennier efter decennier bakåt i tiden. För säkerhets skull denna försäkran, bortsett ifrån tryckta fakta:
    -Jag vet, för jag var med även då: partierna ställde upp, samlingslistorna var många, allt var frid och fröjd - och inga skrek i högan sky som många gör i dag. Varför denna drastiskt förändrade inställning?

    Jag kan från min ungdom inte erinra mig högkyrkliga utbrott, bannor eller attackbandage mot just den ordning, som nu gäller.
    Vem eller vilka har plötsligt kommit på att det som accepterades tidigare nu är uppåt väggarna uselt?

    Skrek DS kanske, darrande av ilska, när Kalmarfolket på 1980- och 1990-talet satte upp sina listor och kandidater?

    En av kritikerna ovan, Eva H, förstår tydligen inte att förbud för partier och för politiker att sätta samman listor och kandidera i kyrkovalen är enda utvägen, om hon och de andra skall nå sitt mål. Vad gör hon nämligen, om partierna inte lyder hennes uppmaning att frivilligt dra sig ur? Och det är kanske svårt för de grupper, som storleksmässigt helt dominerar KM, att lyssna till henne.
    Får vi läsa Eva H:s svar på denna berättigade fråga?

    Slutligen är det mer än märkligt att kritikerna ovan inte någon gång öppet har pläderat för den konkurrens, som just öppna och fria val innebär. Ta era respektive grupperingar i hand, höj rösten och aktivera datorn i debatt med de avskyvärda politiska partier, som envisas med att ställa upp!
    Ty visst vågar ni väl detta - eller?

    Lycka till på barrikaderna! Låt exempelvis FK också stå för Fri Konkurrens om kyrkovalssjälarna.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kyrkovalen handlar inte om att jaga röster utan att de som röstar ska kunna känna igen dem man ska rösta på som i någon mening bekännande kristna förankrade i kyrkans gudstjänst. Därefter må du sätta vilka stämplar som helst på dessa kandidaterna. Det är inte för stämplarnas skull som de får legitimitet utan därför att de ber om liv i kyrkan, för Guds skull.an.

      Radera
    2. Att Bengt Olof Dike skulle varit ungdom 1982 när kyrkomötet så starkt politiserades är kanske att tänja på begreppet ungdom.
      Sedan undrar jag verkligen om den som räknas gudstjänstbesöken (John), på något sätt visat upp några högkyrkliga kännetecken?
      Man kan inte påklistra alla sina meningsmotståndare epitet man själv ogillar, speciellt inte om de uppenbart inte tillhör någon liknande gruppering.

      Om partipolitiken höll sig utanför kyrkan, varför avslog då konstitutionsutskottet riksdagsmotionen om att SvK själv skulle få besluta om församlingstillhörighetens geografiska koppling?
      Sanningen är att partierna har samma agendor i Riksdagen som i Kyrkomötet, om än något mindre omfattande i det senare.
      Överbevisa mig gärna genom att peka på motsättningar mellan partiprogram och kyrkopolitiskt program för något parti eller partiderivat.

      Radera
    3. Att BOD inte förstår hur man kan vilja förbjuda sekulära partiers inblandning men inte människor som annan tid är politiskt engagerade. Är dessa människor hoplimmade med partiet? Kan de inte göra ett enda något utan att först fråga partiet? Det tror jag att de visst har fullt normal förmåga till. BOD delar tydligen inte min optimism om människor där.
      Eva H

      Radera
  12. Tanken är söndagsskolenkel. Jesus kommer söndag förmiddag för att möta sit folk och föda det med Ord och Sakrament. Var ska jag vara då - om jag vill vara med i Societas Jesu, Jesu sällskap?
    Ingen har talat om att förbjuda politiska partier att ställa upp men tänker sig att politisk klokskap innebär att allmänpolitiska parier (inte ens under förklädnad) i ett mångkulturellt samhälle ska in i kyrkovalet. Vad jag sa på 1970-80- och 90-talet är i det lokala helt klart. Politrukerna visste. Och det återgavs i media. Inte minst när Olle Ekman 1982 blev kyrkoherde. Fåna dig, inte Dike. Avskyvärda politiska partier? Icke. Men var sak på sin plats, som flickan sa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog har åtminstone jag argumenterat för att politiska partier och därtill förväxlingsbara namn på nomimeringsgrupper ska förbjudas inom SvK på samma sätt som de är förbjudna i alla andra medlemsorganisationer i detta land.

      Radera
    2. Kan man inte införa någon slags märkning sv gudstjänsterna?
      Så man vet om det är Livgiverskan eller Gud som kommer och möter oss? Eller om jag kommer att få nattvarden av en präst eller av en uttråkad dittvingad konfirmand?

      Jag kan köra långt, men vill undvika tomheten som kommer när man blir snuvad på det sakrala.

      Radera
    3. Kravmärkta gudstjänster har som minsta gemensamma nämnare att de inleds och avslutas i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.an.

      Radera
    4. Fast det vet man ju inte förrän man väl sitter och vrider sig i kyrkbänken och undrar om Gud blir arg nu när man sitter och lyssnar på synkretisk smörja. Av artighetsskäl går man ju inte iväg, även om man har god lust. Sedan åker man hem och känner att det inte är "redigt" gjort.

      Radera
  13. Är Dike Magistern för denna blogg, eftersom han hutar åt
    och befaller besked bland komentatorerna? Hans andliga
    kyrkstatus må vi undra om, men hans självförtroende är
    absolut ÖVERDIMENSIONERAT !

    SvaraRadera
    Svar
    1. BloggarDag och - igen - andra kritiker!

      -Kyrkomötet 1982 ändrade inte på nomineringsförfarandet och kandidaturerna till kyrkovalet; de är desamma idag som då - och alltså långt tidigare. Att bloggaren drar in utnämningen av en kyrkoherde har inget med den sak att göra som vi diskuterar: politiska partiers nomineringsgrupper. Typiskt nog undvek bloggaren också min fråga vad kritikerna skall göra, om partierna inte självmant drar sig tillbaka, vilket inget, absolut inget (S och C exempelvis) tyder på nu.

      De som skriker i högan sky över "partipolitiseringen" har då ingen annan väg att gå än förbudsvägen. Punkt! Kasta fram förslaget, och ni får svar på tal. Det lovar jag. Svar från annat håll än mitt.

      När en (anonym förstås) kommentator frågar om jag är magistern. Svaret är förstås också nej. Jag befaller inget, hutar inte åt några men försöker lugnt och sakligt svara dem, som ifrågasätter och kritiserar mina redovisade fakta och åsikter.

      Svårare än så är det inte.
      Var sak har sin plats, som bloggaren citerade flickan.
      Nomineringsfakta och kandidaturer i kyrkovalet också.
      Punkt!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Vännen BENGT OLOF DIKE har ett självförtroende som i beaktande av hans person är VÄLDIMENSIONERAT.

      Det tycker Bull oxå!

      Bill, kommunikatör hos EKM

      Radera
    3. Nomineringsförfarandet inför Kyrkomötet 1982 och KM 1983 var väsensskilt. Det var ju detta som också skulle vara poängen! Om partierna inte självmant drar sig tillbaka kan ingenting göras. Då fortsätter resan till den nya religion Felsenburgh m fl vill se.

      Radera
  14. Det här har jag funderat på i natt.
    Kan man inte lansera en hemsida där man kryssar i sina önskemål, typ:

    Gud genom Jesus, check.
    Trosbekännelse, check.
    Riktigt bröd och vin, check.
    Präst läser Evangeliet, check.
    Politiskt fri predikan, check.
    Brutet duklag, check.

    Klick, klick och lämplig kyrka kommer upp. Sedan kan vi köra långt från öst och väst och syd och nord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren,

      -Eller denna checklista:

      -Svenska kyrkan fortsatt folkkyrka, check.
      -Svenska kyrkan - demokratiskt styrd, check.
      -Kvinnor varmt välkomna som präster, check.
      -Obligatorisk och - som hittills - unison
      läsning av Trosbekännelsen, check.
      -Trons och andlighetens betydelse i
      samhällslivet i predikan, check.
      -Gud och Jesus i gudstjänsters och mässors
      centrum som hittills, check.
      -Förtroendevalda och präster i samförstånd för
      en starkare och bred folkkyrka, check.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Det låter inte som någon publikmagnet.

      Vi hamnar nog inte på samma ställe. Men ok, jag respekterar dina urvalskriterier om du respekterar mina, även om vi inte ses.

      Radera
    3. Alphadeltagarens tredje punkt eliminerar effektivt 95% av gudstjänsterna i SvK som notoriskt använder oblater från Ersta gjorda på mjölblandning utan vete.

      BODs fjärde punkt eliminerar nog hälften av gudstjänsterna i huvudstaden.
      De två första och sista punkten har dock föga att göra med upplevelsen av gudstjänsten.
      Men jag undrar om inte folkkyrkan skulle bli bredare om man blev bättre på att vara välkomnande åt kvinnoprästmotståndare och homofober?

      Radera
    4. Med andra ord finns här inget för någon. Lite konstigt låter det, det kan väl inte vara förbjudet för en församling att baka eget bröd? Ugnen är ju ändå alltid på, det bakas ju till språkcafeerna.
      Förresten, finns inte det gammaltestamentliga receptet kvar?

      Och jag tror att Dikes förslag på folkkyrka visst ger efterdyningar i gudstjänstlivet.

      Radera
  15. Magistern är inget annat än en uppblåst bluff. Marcus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marcus,

      -Så talar och skriver den som inte har något att komma med i sakfrågorna!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  16. Ja, Lettströms majsoblater från 1879 kanske faktiskt VAR ett oförskämt bedräger? Eller?

    SvaraRadera