lördag 7 januari 2017

Göra bostäder av församlingshem

Equmeniamedlemmen Fredrik Jerner (från Påskallavik, tror jag) jagar på i Östra Småland/Nyheternas insändarspalter.

Hans utgångspunkt är att Juluppropet inte är trovärdigt och så utmanar han Svenska kyrkan att sälja skogar och bygga om församlingshem. "Visserligen", kunde jag invända, "är uppropets ursprung Equmeniakyrkan så varför inte....?", men jag förstår.
Han har fått svar av fromsinta, som manar honom att delta i arbetet med flyktingar. Detta var dock inte hans ärende, påminns vi om, och det är ju sant. Uppropet är inte trovärdigt eftersom det inte bidrar med förslag till konkreta insatser och avslöjar att kyrkoledarna inte förstått vidden av behov när nästan ett nytt Göteborg behövs. Jag förstår tanken. "I synnerhet Svenska kyrkan äger stora resurser som samhället och de nyanlända behöver få del av." Gustaf Vasa kunde inte sagt det bättre.

Problemet med upprop illustreras av Fredrik Jerner, medlem i Equmeniakyrkan. Jag tänker inte hetsa upp mig särskilt över hans konstruktiva förslag. Det kanske är en ärebetygelse att han kastar problemet i Svenska kyrkans knä.

Sex diakoner i Växjö stift, tre som kallas medarbetare, distriktsstyrelsen för Rädda Barnen i Kronobergs län, flyktingsamordnaren och Modéus II skrev också insändare i ÖS/Nyheterna.
Utgångspunkten tar de i ett bibelord, 3 Mos 19:33-34a. Invandraren som slår sig ner i landet ska behandlas som en infödd.
Här blir jag undrande. Är det inte så vi har det?
Med uppehållstillstånd kommer fördelar som skola och hälsovård, bostad och försörjningsstöd och detta gäller just den invandrare som slår sig ner i landet? Förklara för mig.

"I våra arbeten möter vi många asylsökande."
Det kanske stämmer - eller inte. Är det verkligen många asylsökande som Modéus II träffar i sitt arbete? Eller stiftsdiakonen?
Frustration, sorg och smärta är vad undertecknarna känner inför nuläget- Detta sagt utslungas satsen: "Men vi har hopp om förändring!" Av texten framgår faktiskt inte helt klart vad som motiverar detta hopp om det inte ska uppfattas beskriva hur barnet i krubban är den som ger hopp. Då saknas väl några tankeled. Först efter 40 år fattar väl folk varför barnet som vuxet (korsfäst, död och begraven,  på tredje dagen uppstånden) gav hopp?
Det fromsinta är besvärande i sin brist på precision, men detta är ingen nyhet.

Undertecknarna ställer kravet att asylprocessen måste skyndas på.
Om jag förstår saken rätt är det väldigt många fler ärenden som ska hanteras av många fler nya handläggare och alla tycks inte hålla högsta klass. Några talar om kaos i processen.
Är inte kravet som sälls av samma art som kravet att det ska vara sol på semestern?

Många av dem som får asyl i Sverige är välutbildade och vill arbeta, heter det vidare.
Stämmer det?
De ensamkommande barnen ska ju utbildning.
Läkare från Syrien har anlänt, men det går väl att få fram en siffra på hur många som kan gå in i arbetet i svensk sjukvård. Samma sak med lärare. Hur många av de 163 000 gäller för att vara välutbildade? Fram med siffran.

Undertecknarna ser att det är en självklarhet att återförena familjer.
Detta kan rimligtvis ske på två sätt, antingen så att ett antal killar bjuds på flygresa till Afghanistan eller så att familjen i Afghanistan får komma till Sverige.
Förstod jag det rätt att tretton killar bjöds på flygresan ihop med 28 medföljare och att det var tumultartat ombord på planet? Hur många platsar i kategorin av dem som inte ska ha asyl i Sverige utan avvisas och hur ska det gå till? Eller är avsikten att alla ska ha asyl och få stanna och deras familjer komma hit? Hur tänker undertecknarna när det hävdas, att de hinder som finns måste lyftas för att barn och föräldrar ska få leva i samma land?
Själv läste jag Aftonbladet, men vet att kvällstidningar kan narras. Så vad ska jag tro och tänka?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/Ee323/intern-rapport-sa-gick-utvisningen-till-kabul-till

Vi är medskyldiga till att många är oroliga för sina anhöriga i annat land och för barn som finns kvar i oroshärdar "lämnade i konflikter de helt saknar ansvar för".
Låt gå för denna syndabekännelse, men kan jag då få veta vari min skuld rent konkret består i? Oprecis skuld brukar själasörjare avvisa som skitsnack (somliga uttrycker detta med andra ord, men icke desto mindre!) och jag är en syndare i tankar, ord, gärningar och underlåtelser så det kan väl vara rätt enkelt att på individnivå beskriva skulden. Låt höra!
Jag försöker inte gå fri lättvindigt - men i Kyrkomötet motionerade jag två gånger om i flyktingfrågan och skatt betalar jag. Ibland känner jag mig nästan så präktig som mannen, som ställde upp vid krigsutbrottet och förklarade sig villig till insatser. Han var beredd att offra blodet från varje manlig vapenför släkting i fosterlandets intresse.

Vad gör det med oss som folk och som individer att gå emot vårt samvete, att handla i strid med empati och medmänsklighet, undrade undertecknarna.
Det där med samvete uppskattade jag. Det våras för barnmorskor också, tydligen.
Ska jag då ha dåligt samvete för svensk lagstiftning, för Dublinförordningen eller vad? Jag behöver få veta och de som drivs av empati och medmänsklighet, ger nog besked. Annars är risken stor att jag förtvivlar - och förtvivlan är en synd.

Några klara statements får jag i varje fall att stampa av emot.
* Alla människor är lika värda.
Det tror jag dock icke. Det som avses i FN:s deklaration är alla människors lika värdighet, det som på kristet språk skulle sägas som en grundläggande övertygelse att alla människor är skapade till Guds avbilder och till likhet med Gud (imago et similtudo). Livet är därför okränkbart. Barnmorskorna på vårbete igen!

* Alla människors liv är lika mycket värda.
Det tror jag inte heller. Då skulle inte några på en halv vecka dra in lika stora inkomster som det tar en medelinkomsttagare att få ihop på ett år men viktigare: då skulle den sista respiratorn lika väl användas för den som är 88 som för den som är 8. Och för mig är mina svenska barnbarns liv mer värda än afghanska barns liv om vi ska tala klartext. För att göra det än värre: detta är gott och naturligt. Inte för någon är alla människors liv lika mycket värda.
Inte ens för Gud? Tanken svindlar, men svaret är inte riktigt självklart.

* Alla barn har rätt att växa upp i trygghet, heter det vidare.
Kan man i denna fallna värld säga så? Jag skulle önska att alla barn fick växa upp i trygghet men är det deras "rätt"? Vem värnar då den rätten? Kanske de vuxna i det land där barnen föds? Därför betalar vi skatt till hälsovård och skola för våra barn. Jag tror inte att begreppet "rätt" är rätt, helt enkelt.

Kristlighet är något fint men samtidigt något intellektuellt besvärande, det är just nu min enkla slutsats. Så till diakonerna och de andra undertecknarna, ska vi göra församlingshemmen till bostäder? Och till Modéus II: Ska vi sälja skogsinnehavet?

31 kommentarer:

  1. Samtidigt som hycklaren Modehus II säljer sin sportbil och kyrkans skog så bör vi införa våra grannländers system för att åldersbestämma "barnen", se där, de 35000 var visst "bara" ca 12000 mycket kapabla unga män som verkligen behövs (tillsammans med sina äldre "bröder") för att bygga upp sina hemländer!
    Antony

    SvaraRadera
  2. Där det finns en vilja finns det en väg. /John

    SvaraRadera
  3. Det stämmer nog, broder Dag, att både en och annan sv"k"- representant inte bara kommer i kontakt med utan aktivt söker upp och på olika sätt hjälper asyl- och hjälpsökande med värdefulla insatser som tak över huvudet, en varm måltid, en vinterjacka eller en nallebjörn. Sv"k" ska ha stor heder och stort tack för detta viktiga arbete, många gånger i det tysta. Mer kan alltid göras där nöden och utsattheten är som störst. Att sälja av skogsinnehav och sätta in sängar i tomma församlingshem är bra idéer. Liksom att sälja av kycklinganläggningar och avstå från meningslösa reformationsjubiléer. En slant i bössan från dig och mig är minst lika välkommet. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. John,

      -Menar Du en slant från de höga arvoden, som Du påstår att förtroendevalda har?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Alla bidrag är välkomna! Inte minst sådant man fått mer eller mindre orättfärdigt. Det är en god gärning. /John

      Radera
    3. Klokt skrivet av John.
      KM

      Radera
  4. Alphadeltagaren7 januari 2017 10:34

    Efter alla sekel av svält, kyla, missväxt, fattigdom och armod som vi har haft i det här landet, så blir det lite ödets ironi om vi slutligen släpper till kyrkans tillgångar när i första muslimer behöver dem. Vad det gör ned kristendomen på sikt, vet vi inte, men korsen kanske får plockas ner snabbare än vi anat.

    Vad säger EU om vi gör något sådant här drastiskt? Efter att killarna - för det är väl de som prioriteras när släkten ska hämtas - levt några år i en förort utan kontakt med det svenska samhället riskerar vi radikalisering. Vill EU att Sverige ska bli den här basen i framtiden? Lilla Sverige, där en polispatrull bevakar hela Jämtland?

    Det bär mig emot att tömma kyrkokassan, det blir ju så att säga en engångsföreteelse. Samtidigt har killen från Påskallavik rätt; man kan inte dra igång sådana här förslag utan en plan. Vi vill veta hur budgeten ser ut!

    Equmenia har inga stålar, va?

    SvaraRadera
  5. Nödvändiga försäljningar på grund av ekonomin!

    Ack ja, frågan är nog inte, bäste bloggare, OM kyrkan skall avyttra församlingshem och skogsinnehav, utan NÄR försäljningar tvingas fram!

    Ekonomin, ekonomin, ekonomin, min käre Brutus, är avgörande. Den som har satt kyrkan i båten, måste ro i land kyrkan. Präster och ekonomi är ingen framgångsrik kombination; det vet vi fuller väl. Präster har oftast svårt för att förstå debet och kredit och att kyrklig verksamhet kräver ekonomi,ekonomi. Jag vill inte vara tjatig, men de ekonomiska konsekvenserna av skilsmässan togs inte på allvar av det månghundraåriga äktenskapets fiender.

    Så är det. Prästernas lön skall betalas. Den är inte låg. Kyrkor och församlingshem skall värmas upp. Det kostar pengar. KM skall mötas varje år. Det kostar några miljoner.

    En helt annan fråga slutligen: bloggarens avslutande rader ovan, att alla människor inte är lika mycket värda och kristlighet är intellektuellt besvärande, väcker frågor och höjda ögonbryn.

    Vem gör då värderingen? Efter vilken måttstock, skala eller - kan det vara så? - tillhörighet?
    Är exempelvis en förtroendevald trotjänare i Svenska kyrkan värd lika mycket eller mindre än en präst?
    Är en högkyrklig dito värd mer än en liberalteologisk Guds tjänare?

    Och vad krävs för att nå, och passera, den intellektuella gränsen för kristlighet, det är något fint men uppenbarligen ej för alla?

    Ja frågorna hopar sig för den ärade bloggaren. Men då det är han som genom sina slutsatser är pappa till dem, har han vänligen att i denna vintriga och kalla dag på det nya året att också svara på sina spörsmål.
    Min enkla gissning är att det är ingen avundsvärd uppgift som väntar honom.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren7 januari 2017 12:12

      Där jag bor är det kristallklart:
      Påskrivare är kristna, övriga har fallit i ett gyttjebrunt dike.

      Det är rätt jobbigt, faktiskt, när det drar i hjärtat när klockorna ringer och man inte vågar sig dit. De spänner ögonen i en och säger att "Det här gör vi för att vi är KRISTNA, begrips?!"

      Vet inte om det är likadant i ortodoxa, katolska, eller Equmenia? Av någon anledning är det mest SvK:s representanter som hörs och syns i media.


      Radera
    2. Bengt Olof, det är helt klart att en liberalteologisk präst är mer värd än en högkyrklig. Det räcker att se på de löner de får.

      Radera
    3. Det är då ändå självaste... att bloggaren och andra (Christian Braw?) återkommande börjat ifrågasätta tesen om alla människors lika värde. Vad ska det vara bra för? Det låter ju som ett sätt att försvara utsorteringen av foster med Downs syndrom, som väl ändå aldrig kan bli lika värdefulla som ingenjörer, politiker, kontraktsprostar och andra? Men sån utsortering är ju bloggaren emot (tack för det!).

      Eller är det bara ett sätt att göra sej märkvärkvärdig och försöka lära folk den subtila språkliga skillnaden mellan värde och värdighet? Ovärdigt, anser jag. Ungefär som den amerikanska seden att påstå någon vara "värd" (hellre "god för", tycker jag) 1 500 000 ifall den har detta i förmögenhet. (Argumentet i Görans - förvisso skämtsamma - resonemang ovan bygger ju på samma märkliga premiss).

      Nä, lägg ner den linjen. En ensamkommande yngling är lika underbart skapad och lika dyrbart återlöst som jag. Däri ligger vårt "lika värde".

      Radera
    4. Troligen primärt inte Braw. Dock problematiserar han det självklara:

      https://traditionochfason.wordpress.com/2011/08/22/gastkronika-christian-braw-2/

      Förmodligen väntar om hörnet en genomklappning av hela värdegrundstänket. Kanske kan vi se detta tänk som den sista, krackelerande fernissan som ännu så länge döljer en tilltagande, rent socialdarwinistisk samhällskamp?

      När resurserna nästa gång sinar, börjar allas krig mot alla. Vi skall kanske vara glada så länge värdegrunden respekteras någorlunda?

      PP

      Radera
  6. Migrationsproblematiken kommer inte att minska. I stället är den snabbt ökande. Demografi kallas spöket. De flesta migrationsländer har befolkningar med tonårig medelålder. Reproduktion väntar. Samhällsomstörtning följer. Migrationstrycket blir de närmaste decennierna starkare och större.

    Svenska Kyrkan och de europeiska välfärdsstaterna har tagit på sig en smaskig uppgift. De sociala rättigheternas Europa lär inte överleva så länge. Inte kyrkans skogar heller för den delen.

    Så här låter det numera i Polen:

    https://www.youtube.com/watch?v=YHZRBzf-9pc


    PP

    SvaraRadera
    Svar
    1. I Elk/Mazowcze (Lück/Warmeland-Masurien) blev under nyårsnatten en berusad 21-årig polack, som vägrade betala för sin öl, knivmördad av en tunisisk kock på en lokal kebaberia.

      Det som följde påminner om forna pogromer i Östeuropa:

      https://www.youtube.com/watch?v=rLBlxK2G6D0

      Kommer sådant till Sverige? En värdig utmaning för våra styrande i så fall? Vad gör då folkkyrkan? Följer folket eller eliten?

      /smun

      Radera
  7. I varje nödställd människa möter vi Jesus från Nasaret. De mötena borde ses som livets viktigaste. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. I nödställda ja. Man kan möta någon helt annan i den som utnyttjar naiv frumhet.

      Radera
    2. Populistiska har helt rätt. Hur stor del av "flyktingarna" och "barnen" är nödställda? 50%, 30% eller 10%?!
      Antony

      Radera
    3. "Populisten" har helt rätt!
      Antony

      Radera
  8. Alla människor kanske inte är lika mycket värda i mina ögon, men nog är de lika mycket värda i Guds ögon.
    Skulle ett gossebarn vara mindre värt för att det är fött i ett stall i mellanöstern?
    Håller just nu på att stänga soppköket där vi idag serverat 150 portioner till alla möjliga nationaliteter. Inte kan jag påstå att någon av alla dessa är mindre värd en tallrik soppa.
    Därmed inte sagt att varje land behöver ha asylregler, men det är en anna fråfa än människovärdet.
    Vilka bör vi släppa in, de med störst flyktbehov (kvotflyktingar), eller närstående till de som tagit sig hot på egen hand?

    SvaraRadera
  9. När kommer kravet på att ta bort korset från Sveriges flagga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är inte det något som Antje och Brunnen redan argumenterar för - Allahu Akhbar!
      Antony

      Radera
  10. Mikael Karlendal, f.d. pingstpastor som konverterat till RKK, skriver bra om detta på sin hemsida.

    http://www.mikaelkarlendal.se/2017/01/03/invandringspolitik-biblisk-och-kristen/

    Och när man läser om "Juluppropet" påminns jag åter om talesättet: "Det är lätt att skära breda remmar i andra läder."

    Vart tog det personliga ansvaret vägen, detta att själv bära uppoffringen, att SJÄLV vara den barmhärtige, att i Jesu namn och efterföljd ta sitt kors på sig.

    Liknelsen om den Barmhärtige samariern kunde ha följande lydelse idag:
    En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se den slagna mannen gick han gick han hem och startade ett upprop. På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick hem startade en facebook-grupp som började "kärleksbomba" den misshandlade mannen.

    Samariern gör något med egen insats, något som kostar honom själv något. Skulle han ha handlat som Juluppropets initiativtagare så skulle han sagt att detta får samhället ta hand om.

    Skillnaden är skriande mellan alla de missionärer m. fl. som för evangeliets spridande och för att hjälpa utblottade övergav hem, bekvämligheter, familj, släkt vänner och personligen följde sin kallelse OCH de bekväma och självgoda kyrkoledare som tycker att detta problem får samhället ta hand om.

    Skall man tala om barmhärtighet så bör den starta med en själv, att själv hjälpa till att bära andras bördor, inte att enkelt hänvisa till kyrkans förmögenhet, det välfärdsindustrielle komplexet, politiker, att andra måste ta ansvar för allt och alla ...

    Om man personligen undandrar sig ett medmänskligt ansvar så bör man sannerligen ha vett att avstå från att ålägga andra att "göra jobbet".

    S Carlson

    SvaraRadera
  11. Svenska Kyrkans ledande skikt är nära lierade med den svenska samhällseliten. Då tänker och handlar man på likartat sätt. Sanning eller ej, in-gruppens berättelse håller man sig till. Vill jag ha cred från min grupp, anpassar jag mig. I kyrkan som i andra sammanhang.

    En parafras på julevangeliet hämtad från:

    https://player.fm/series/sanningsministeriet/sanningsministeriet-dn-evangeliet-svensk-civilreligion-tar-sig-an-liberalismen


    "Och det hände sig vid den tiden att från DN utgick ett påbud att hela världen skulle bo i Sverige. Detta var den första skattehöjningen, och den hölls, när Putin var landshövding över Syrien. Alla gick då för att skriva in sig på Migrationsverket, var och en till sin stad. I samma nejd voro då några journalister ute på internet och höllo vakt om natten över sina twitterkonton. Då plötsligt stod där DN:s chefredaktör framför dem, och Den Sanna Liberalismens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. Men Peter sade till dem: "Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en ny värdegrund, som skall vederfaras allt folket. Ty idag har mina ögon skådat DN:s kultursida vilken vi har berett till att skådas av alla i eliten: ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och mångkultur åt ditt globala folk. Ära i höjden åt presstödet och på jorden fred åt de Staten har utvalt."

    /smun

    SvaraRadera
  12. BOD,

    "KM skall mötas varje år?"

    Ja, där kan vi kanske göra en besparing på några miljoner som kan användas bättre. Varje politiserat KM som vi nu har ökar bara sekulariseringen. Färre ledamöter och återgång till vart femte år såframt inte någon akut fråga som måste behandlas dyker upp.

    Den dagliga driften borde kunna skötas av de mer än trettiotusen anställda och arvoderade. Klarar de inte det borde de snarast lämna sina uppdrag.

    Sedan till det akuta. Flyktingen är här och vi måste göra det bästa av situationen. Det kommer vi inte undan.

    Där kan det vara en god ide att öppna församlingshemmen. Kaffestunden efter gudstjänsten kan vi rimligtvis avstå från.

    Tomma prästgårdar eller sådana som "bara" är till försäljning. I båda fallen erbjud invandrarverket att disponera dem tills vidare utan kostnad men med krav på återlämnande efter en viss tid -exempelsevis 10 år i samma skick med avräkning för normalt slitage.

    Efter denna tid kan sedan nya avtal skrivas med liknande innehåll. Det täcker inte allt behovet men det kan vara en början.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Integration blir "utmaningen".

      Församlingshem och ev osålda prästgårdar ligger oftast långt från jobben. Utanför de tre storstäderna finns - ingenting. Jobben försvinner i rasande takt. Snart skall hälften av nuvarande jobb bort till följd av automatisering. De flesta samhällssektorer drabbas/välsignas av att (lågproduktiva) människor blir närmast obehövliga utom som konsumenter. Bäva månde småorter beroende av ett enda företag! Att fylla på med bidragstagare skapar arbetstillfällen. Tolkar, lärare, sjukvårdspersonal, socialsekreterare, butikspersonal, poliser. Dock löses inte integrationsutmaningen.

      Nu måste på raken ett Göteborg utan kyrkor byggas storstadsnära. Snart ytterligare ett. Och sedan ett till. Och sedan ...

      Lars Jensen

      Radera
  13. smun,

    -Upplysningsvis meddelas, att DN ej uppbär presstöd.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fortsätter DN på inslagen väg, lär dess upplaga närma sig Kyrkans Tidnings. Det Kuhnkeska presstödet verkar vara som gjort för ett framtida DN.

      All papperspress minskar. Nätformatet slår ut det mesta. Åsiktsmegafoner enligt eget skön finner man lätt på nätet.

      /Envar sin egen bubbla

      Radera
  14. Alphadeltagaren, när jag frågar sopplunchens volontärer -kristna, buddister och ateister lika - så blir svaret att vi gör detta för att vi är MÄNNISKOR som drabbats av medlidande för våra gäster.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren7 januari 2017 19:22

      Det är så jag vill att det ska vara. Samhällsansvaret bär vi gemensamt. Det kan inte bara ligga på den lilla delen av befolkningen som är bekännande kristna.

      Radera
  15. Dike var precis lagom lång denna gång. Hurra!

    SvaraRadera