I Smålandskomposten

Jag har under många år av min levnad inhämtat visdom från Smålandsposten och jag har under alla dessa år haft personligt nöje av min mosters benämning "Smålandskomposten". Hon var ordglad. "Under veckans lopp" blev "under loppans veck" och "nu ska det bli efterrätt om jag tänker efter rätt" annat att inte just nu återge. Hon var min lärare i småskolan, fast det hette lärarinna förstås.

Tillbaka till SmP.
Smålandskomposten publicerade någon gång på 1960-talet en enkät, där kända lokala skulle säga vad som för dem var påskens högtidsstund. Biskopen David Lindquist förtäljde att det var äggmålande och äggätande som var viktigt och en högtidsstund i familjen. Allmogen kunde kanske uppfatta detta som folkligt och trevligt. I Långasjö prästgård väckte svaret häpnad. Där tänktes nog att Jesu död och uppståndelse hörde till påskens omistliga. Händelser ungefär 55 år tillbaka i tiden bildar bakgrund till mycket annat som händer nu när Smålandsposten har motsvarande enkät om år 2017.

Modéus II besvarade frågor tillsammans med andra prominenser. Prominsenser betyder halvkändisar i Växjö, fotbollsfolk i 19-årsåldern och så.
Jag tror det är bäst att jag  återger både frågor och svar.
Det hela är informationsbärande. Ordet går till Modéus II.

1. Vad vill du ska hända under 2017?
Att världspolitiken utvecklas på ett sätt som gynnar fred, solidaritet och skapelsens överlevnad. Att våra politiker fattar beslut som skapar ett bra liv åt alla. Att kyrkans arbete utvecklas positivt. Att människor jag älskar har ett meningsfullt liv. Att jag får leva.

Önskar Modéus II sålunda endast dem han älskar ett meningsfullt liv? Så står det i svaret. Man kan bli bekymrad. Finns i övrigt något enda önskemål som avslöjar att det är en biskop som svarar och finns i något svar något att ta avstamp från och säga emot eller består svaret av idel truismer? Modéus II vill leva. Nå, men hur tänker han om Jesus, som lovat komma tillbaka. Är 2017 ett olämpligt år för detta. Och vad med det försämrade säkerhetsläget i vårt närområde?
Vi går vidare.

2. Vem önskar du ett bättre 2017 än 2016?
De människor som har flytt krig, terror och fattigdom för att söka sin trygghet och en framtid i vårt land.

Flyktingar och migranter lika.
Då är det faktiskt ett problem som vi bör aktualisera. Det finns ett självklart kristet ansvar att hjälpa flyktingar men inte ett självklart kristet svar på migrationsfrågorna.
Det är inte okristet att uppfatta att staten och jag har ett avtal. Jag betalar skatt och staten återför det jag betalt i fördelar för mig. Pension mm. Det räcker till oss som är med, för så är det konstruerat. Om det ska räcka till fler, bör den saken öppet diskuteras. Inga svar är då självklara utan komplicerade. Har jag över huvud taget rätt att fördela det gemensamma till andra och låta barnbarnen ta notan? Skulle det kunna tänkas att kyrkoledningen kunde bistå med grundläggande fakta i frågor som är så svåra som migrationsfrågorna och vårt ansvar för dem?

3. Vem borde skärpa till sig under 2017?
Den som alltid sätter sig själv före andra.

Den kritiske läsaren undrar förstås vem denna person är. Själv undrar jag om svaret är djupsinnigt eller banalt. Eller är frågan helt enkelt dum?
Om Modéus II avser att ställa en skriftefråga, är risken att den alltid kommer att träffa de andra.
Jag redovisar, som ni märker, mest min undran. Men min moster kanske kan komma till hjälp. Hon berättade sedelärande om Trollet Egoist. Är Modéus II helt enkelt på jakt efter trollet?
IT-företagren Björn Sundeby, som är lokalt känd men inte 19 år och inte fotbollspelare, avvisar denna fråga och påstår att alla har ett ansvar att skapa nytta för varandra. Var inte detta ett bättre svar?

4. Vilken blir din största utmaning under 2017?
Att hålla fast vid ambitionen att ge röst åt dem som är svagast. Att hjälpa andra att bevara hoppet, skapa framtidstro bland alla som vill kyrkans bästa och att ta hand om mig själv så att jag har kraft att finnas till för andra.

Fler än den kritiske läsaren kanske undrar vad det där med Jesus och evangeliet tog vägen.
Här är det Modéus II som håller fast, som ska hjälpa andra och som ska ta hand om sig själv.
Man kunde tänka sig att en biskop skulle ge röst åt evangeliet, säga något om Jesus som möter från framtiden också, ett par ord om bönen och dra till med en kort bekännelse att utan Guds gode Ande blir det inget av något. För hur eller hur är det inte ens stiftschefer som skapar framtidstro, om jag fattat saken rätt. Om så vore, varför då inskränka framtidstron till "alla som vill kyrkans bästa"? Varför inte de andra också?

Det där med att han ska ha kraft för att finnas till för andra var en knepig sats att utslunga offentligt. Det finns omedelbart människor som uppfattar att folk i den kyrkliga ledningen alls inte bryr sig om dem och deras problem. Nog är detta en utmaning. Men borde inte Modéus II då tydligt markera för sig själv vad det är att bottna i nåden och att just detta är utmaning nog? Den lösa funderingen bottnar förstås i frågan om biskopar i vår episkopala kyrka inte vardagsvis för de flesta ter sig som rätt umbärliga. I vart fall om man läser hur de svarar på enkäter. Det verkar mest vara jag som engagerar mig. Gott så, kan man tycka.

I största allmänhet tror jag dock att enkäter av det här slaget är bäst att undvika. De sätter bara myror i huvudet på människor. Och säger ibland mer än man vill att folk ska höra en säga?