torsdag 11 januari 2018

Bibelsyn och cykelbruk

Hon i Dagens telefonväxel var undrande. Hade jag alltså vunnit en cykel? Jag hade fått en, svarade jag. Av tidningen. Då undrade den vänliga damen, som kanske hade knut i nacken för så vänlig lät hon, om jag visste av vem. Då sa jag att det nog var opinionsredaktionen. Jag kopplades dit och fick tala med redaktören Sandlund. Hon gav klart besked. Hörbarhet femma.

Det var en symbolisk cykel, fick jag veta. "Det förstod du nog."
"Symbolisk? Har pingstvännerna börjat läsa Bibeln symboliskt. Det trodde jag var Antjes och andras specialitet. Man säger ett, men det är något annat som gäller."
Då gavs beskedet att alla som jobbade på opinionsredaktionen inte var pingstvänner. Jag förmodade som svar på detta styrkebesked, att  förklaringen till att ett liberalt sätt att läsa Bibeln smugit sig in i pingströrelsen var just denna. Det hade inte redaktören Sandlund några invändningar emot. Då skriver jag det på bloggen, sa jag. Det hade hon inte heller något emot. "Bra", sa hon. Och så skildes vi åt, dvs la på luren. Det sägs så. Symboliskt. Numera finns ingen lur att lägga på utan en knapp med avmålad lur. Symboliskt alltså.

Nu kan jag gå ut i garaget och titta på pingstvännernas icke-cykel, för så är det. Den symboliska cykeln utgörs av ord utan kraft, innehåll eller konsekvens. Men vad ska jag med en tidning som ägnar sig åt den sortens nonsensordbruk till? Innehåller tidningen något av värde, när den utlovar en el-cykel som inte finns och dessutom inleder mig i frestelse att tänka dolska tankar om speditionsfirmor i allmänhet och Postnord i synnerhet? Det har inte varit någon el-cykel under hela denna väntetid. Lurad! Och falskciterad dessutom. Hur tror ni det känns?

Den symboliska tolkningen är förstås rent skitprat för att dölja vad vi andra kallar falska förespeglingar och direkta lögner. Här har jag glatt mig åt min sjuväxlade el-cykel och så finns den inte. Symboliskt skulle annars kunna vara detta, att två verkligheter hålls samman. Syn-ballein, som lektor Per Hyltén lärde oss helklassiker. "Kasta samman". Löftet och leveransen hör ihop och bevisar sig därigenom vara sanna. Precis som Fadern i sitt rådslut genom Ordet verkligen gör något som vi ser, vi som är sakramentsrealister och sakramentala materialister. Inte fromma myter utan Verklighet! Sådana är alltså inte pingstvännerna eller icke-pingstvännerna på Dagen. De är mest andliga förstår jag och kanske mest symboliskt finns de på Dagens opinionsredaktion. Eller inte!

Ska jag dock föredra att tänka att pingstvänner av deras tidning att döma är oredliga i affärer? De säger ett och detta de säger betyder alls inget. Om en vecka är temat de kristnas enhet. Vill vi hålla ihop med oredliga pingstvänner, som importerat kraftlös liberal teologi till sin opinionsredaktion och därmed kan luras friskt? Skulle jag kanske läsa dr Sahlbergs avhandling Pingströrelsen och tidningen Dagen (1977) för att få kläm på hur rörelsen hanterar oredlighet? Det var värt ett försök i går. Jag kollade efter både cyklar och el-cyklar samt dessutom mopeder i Sahlbergs avhandling. Om dessa tingestar stod inte ett ord.  Inte ett enda. Är fenomenet något nytt efter avhandlingen, som har 40 år på nacken? Jag talar nu symboliskt för en bok har rygg men inte nacke?

Det är tre frågor som utöver det anförda anmäler sig.

Sakramentssynen först.
Det finns pingstvänner som symboliskt firar mässa. Det är den reformerta syn både Luther och jag tar avstånd från. Sakramental tillbedjan blir för dem avgudadyrkan, kan jag förmoda. Är det i detta deras avvikande sakramentsbruk som den symboliska verklighetsförståelsen uppkommer, alltså detta att man säger något som egentligen ingenting betyder när allt kommer till allt?

Bibelsynsfrågan
När det symboliska tagit sig in i bibelläsningen behövs inga fakta. Känslor räcker. Så tänkte Schleiermacher. Så tänkte väl Strauss och Viktor Rydberg också. El-cykeln illustrerar: den finns men ändå inte. Läser man Den Heliga Skrift på det viset, viker heligheten och de heliga hemligheterna förblir hemliga. Fram träder en Tam-Gud, en som tämjts efter mina önskningar. Dr Luther, som alls inte var baptist eller pingstvän men en diggare av Anden, läste Skriften ihop med Guds gode Ande i tanke att Skriften är gud-andad och ger besked i sak, dvs i salighetsssaken. Och det hela var på riktigt, alls inte symboliskt på Dagen-vis. Kör man dubbla sanningsbegrepp med en el-cykel, vad är man då inte fri att göra?

Framtiden för symbolikerna?
Det där symboliska, att något som egentligen inte är ändå sägs vara, skulle ha framtiden för sig, tror jag inte. Alltför få normalbegåvade vill betala för det kalaset. Varför skulle de? Liberalteologin är i sig själv ett preventivmedel mot praktiserad kristen tro. Läs Bengt Lidforss genomgång i Modärna apologeter! Klokt folk genomskådar de symboliska orden och finner att där bakom finns just ingenting. Det hindrar inte att symbolikerna kan hinna förgöra kyrkolivet. Heretiker kan. Och alla vet att det går fort att riva ner,  men tar tid och är mödosamt att bygga upp. Så är det.

Nu står hela pingströrelsen avslöjad, ingen kommer undan. Tal utan täckning! Om några pingstvänner vill lämna ett sådant sällskap ska de bli högkyrkliga. Högkyrkliga pingstvänner brukar vara det bästa som finns. De tror Ordet, de kan inse vad de är med om (liturgin som en ständig bibelreflektion) och tillbedja i ande och sanning. Men finns det några sådana kvar eller är de bortcyklade? Elektriskt.

Var ska jag nu skruva fast den nya luftpumpen? Ska jag skruva den fast symboliskt? Men skruvarna i min byxficka var alldeles konkreta i går. Jag upptäckte att jag hade kvar dem där efter min utlandsvistelse, den där jag konkret fick pumpen. Annars var det så eländigt att jag gick på pumpen när jag trodde löftet, som icke kunde svika och tänkte att el-cykeln kommer. Elektro-Fahrrad kommt, liksom. Det symboliska är det ingen riktig glädje med.

Nu maxar jag gärna konflikten.
Genom redaktören Sandlund, som sitter i den kommitté som symboliskt delar ut icke-existerande el-cyklar har det symboliska resulterat i ett reellt kyrkopolitiskt problem. Hon företräder Frimodig kyrka, där jag är medlem. Ska jag vara det längre? Kan jag vara det? Vill jag vara det? Ska jag vara med fast rent symboliskt? Vad är det för nomineringsgrupp som håller sig med företrädare som inte korekt kan citera kamraterna och polemisera mot vad de faktiskt menar och vad är det för nomineringsgrupp som håller sig med höga företrädare som gör det som icke är till symboliskt prat? Förstår ni allvaret? Var inte redligheten Frimodig kyrkas grundhållning på min tid? Ska Frimodig kyrka bli som POSK? Ska uppbragthet leda till uppgörelse? Kan man kräva tillbaka sin medlemsavgift och säga upp sin prenumeration på Dagen för att visa vad man tänker högst påtagligt och alls inte symboliskt?



63 kommentarer:

  1. Stig Walldin
    Dagens artikel gällande mopeden skulle kunna läsas så, att i mopedandet ingick en resa till Kabul. Med oavbruten körning Kalmar - Kabul skulle färden fordra 82 timmar. Svårt att tänka sig, att man skulle orka mer än 8 timmar per dag. Med färjefärd över vattnet, fördröjningar under vägen (reparationer, gränskontroller, felkörningar m m)krävs nog minst 14 dagar. Enkel resa. Hur skulle vi klara vårt välbefinnande utan DS:s bloggar under en hel månad?

    SvaraRadera
  2. Att skriva saker som "Fram träder en Tam-Gud, en som tämjts efter mina önskningar." är enligt mig hyckleri. För inte en enda av ska inbilla mig att ni ÖNSKAR att Gud inte hade förbjudit kvinnor att vara präster eller att kvinnan inte ska underordna sig i äktenskapet. Så beröm er inte för något som inteinnebär någon svårighet för er, tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna
      Jag tror att kyrkomötets beslut 1958 är fel och inte enligt Guds önskan.
      När vi firar mässa och en kvinnlig präst tjänstgör blir jag sittande i bänken. Detta sker varje vecka.
      Tror du jag tycker det är roligt att sitta kvar, ofta den ende som gör det?
      Ensam i gemenskapen

      Radera
    2. Ja det tror jag. Jag tror att du tänker "jag är lite gudfruktigare, lite klokare och allmänt bättre". Men varför "firar du mässa" om du inte firar mässa? För att få sitta där och markera mot den kvinnliga prästen?

      Radera
    3. Men för all del, anonyme ensam, jag kan ha varit för provokativ i mitt svar. Men att du och andra utsätts/utsätter er för mindre behagliga situationer är inte ett bevis på att ni önskar att det Paulus formulerat sig annorlunda. Texterna kan fortfarande vara helt enligt er egen önskan, även om ni tycker att det är trist med vissa konsekvenser.

      Radera
    4. Jag kan ärligt säga att jag länge önskade att Nya testamentet inte hade reserverat prästämbetet för män. Jag kom från ett kyrkligt liberalt håll och fick genom läsande upp ögonen för den klassiska kristna tron. Jag läste Giertz med med en blandning av iver och förfäran. Att landa i den traditionella ämbetssynen var inget jag önskade. Vem vill alieneras från sina sammanhang? Men först kom undran om varför de vars böcker jag slukade och vars budskap så grep mig, nästan uteslutande var tveksamma till kvinnor i prästämbetet? Har de rätt på alla andra punkter utom denna? Sen blev antropologin och kyrkosynen tydligare för mig och jag såg hur bitar föll på plats. Men ofta under följande år kunde jag önska att det var på ett annat sätt. När min prästkallelse ratades och jag fick smaka på Svenska kyrkans hårda nypor.

      Numera tycker jag den traditionella antropologin är vacker och sann. Den är svårsmält för dagens människor, men det är också vår Herres anspråk.

      /Laikos

      Radera
    5. Ok Laikos! Jag tror dig. Men inte nödvändigtvis alla andra för den sakens skull.

      Radera
    6. Aj, aj, aj Anna, nu är du både tramsigt omogen och konspiratorisk (igen). Tänk vad min tillvaro i denna nihilistiska jämmerdal varit enklare om jag, som du, bekänt mig till en sekulariserad feministisk nihilistisk MTD-kult!
      Antony

      Radera
    7. Ja Antony. Jag ser att du och några till här har problem med feminism, ni är mycket mer MOT den än ni är för något annat. Jag tror dig, du och dina fränder hade nog varit himla mycket gladare om "inte den där feminismen hade ställt till så mycket" för er män.

      Radera
    8. Den tramsiga omogenheten klirrar rejält i det papistiska glashuset.

      Anna tillhör ljuspunkterna i kommentarfältet, om än lite stickig ibland.

      En bibellärare jag hade utmanade klassen en gång och frågade "har du någon gång låtit Bibeln korrigera dig, fått dig att ompröva en länge hållen sanning?". Frågan har många lager och tål att tänkas på av alla som vill vara kristna.

      /Laikos

      Radera
    9. Anna, det jag är emot är din nihilism, din MTD-kult samt till en mindre del din feminism. Alla dessa irrläror är bokstavligen livsfarliga!
      Antony

      Radera
    10. Det är så roligt att du med flera på den här sidan gärna analyserar min personlighet och uttalar sig om hur jag är - och har man tagit en klunk av den söta saften vill man gärna ta en till!

      Nihilism? MTD-kult? Nå, Anonty, jag tänker inte be dig förklara vad du menar då jag vet att sådana förfrågningar i allmänhet gör livet svårt för dig. Och jag vill inte medverka till något sådant, så mycket problem som du redan har med feminismen och allt.

      Radera
    11. Bästa Anna, jag tillskriver dig det du deklarerar att du tror på.

      Det är du, i din omognad/okunskap, som analyserar undertecknad, dvs mitt "problem" med feminismen, som förvisso är en dödlig irrlära, men som sällan skapar mig några personliga problem!
      Antony

      Radera
    12. Anna: feminismen är en ansvarslös sekt som bara syftar till det ena könets självförhärligande med självpåtagen rätt att trampa på det andra. Nu senast med den förljugna amerikanska lögnkampanjen #metoo. Människor är jämlika! Berit

      Radera
    13. Och om vi behövde ytterligare bevis för att Berit är identisk med kvinnohataren John så kom det där.
      Lite humor att det kön som i århundraden betraktat sig själva som förmer med rätten att trampa på kvinnor kommer med dessa anklagelser om och om igen.
      "Buuhuu, de slår tillbaka!"

      den Lea

      Radera
    14. Jag kallar mig inte feminist och med en komplementär antropologi skulle jag nog inte välkomnas heller, men nog finns det ett kvinnoförtryck historiskt och idag. Hur kan man förneka det?

      Känner samhörighet med mycket i den liberala feminismen, men jag har svårt för queertänkandet och upplösningen av könsidentiteten. Jag tror könet är en grundkategori i våra personligheter och vi bör hjälpa våra barn att få trygghet där. Det kommer alltid att finnas outliers och människor som får kämpa med denna aspekt, men att därför kasta bort alltsammans tror jag är rent ut sagt farligt för framtiden.

      /Laikos

      Radera
    15. För feminismens sektmedlemmar handlar det bara om en sak: att tanklöst papegojtugga om samma gamla inlärda fraser om och om igen. Precis samma frastuggeri som den alltmer förvillade tok-”vänstern” förföll till under 70-talet. Idag är denna helt borta efter en våg av ömkande avböner. Samma öde väntar nu tokfeminismen som fått sig en rejäl knäck efter att ha visat upp vad den innerst inne går för. Luften har börjat gå ur de förgrämda könspsykopaterna. De gnisslande bönekvarnarna tystnar en efter en. /John

      Radera
    16. Och när tystnar könspsykopaten John?
      Låt mig citera Sofia Lilly Jönsson: "Män hatar feminismen därför att de hatar att bli könade. De vill vara sig själva. Tänk om de fattade att det är det som feminism är – kvinnors radikala krav att få vara sig själva."

      den Lea

      Radera
    17. Laikos:

      Som jag påpekat förr på kommentarssidorna här, så är feminism en oerhört bred grupp med många olika åsikter. Jag kallar mig inte heller feminist, just för att det inte säger särskilt mycket.

      Det här med könsidentitet begriper jag mindre och mindre av. För mig har könsidentitet helt enkelt betytt att eftersom jag har en kvinnokropp, så är jag en kvinna. Alla idéer om hur en kvinna ska vara har inte med saken att göra.
      Många tycks dock tänka annorlunda. Mig tycks det som om de som i dag inte känner sig passa in i könsrollerna inte gör som jag alltid gjort: ifrågasätter och kritiserar desamma, utan i stället hittar man på nya kön. Mycket underligt.

      Queertänket känns som något som gått överstyr, genusmedvetenhet och ifrågasättande av standardiserade roller är däremot sunt.

      den Lea

      Radera
    18. John. Att feminismen ändå behövs är dina kommentarer ett bevis på. Sedan är det ett annat problem att många liksom jag tycker att ordet är kapat av kvinnor som står för andra saker än jag och många med mig. Men du - har du tänkt på att ordet "kristen" också ibland tas över av människor man känner sig ha väldigt lite gemensamt med?

      Ja, jag tänkte nästan det.

      Den Lea: Jag har frågat en transperson om just detta med begränsande könsroller. Hon, fd han, menar att detta överhuvudtaget inte har med det hela att göra. Framtiden kommer kanske visa varför det verkar öka med könsdysfori som heter. Kan alla hormoner som vi kvinnor äter och som spolas ut i vattnet påverka eller något likartat fenomen? Jag själv skulle inte tro att det är "ett påhittat" tillstånd för att någon känner sig begränsad.

      Radera
    19. Att vara kvinna är inte i första hand att manifestera sitt kön. Att vara man är heller inte att i första hand manifestera sitt kön. Idén med mänskligheten är jämlikhet: samvaro på lika villkor utan förtryck från något håll.
      Att medvetet forma ett samhälle där könen isoleras från varandra är komplett vansinne. Feminismen är en rabiat egoistisk separatiströrelse med mål att splittra och isolera människor. Därmed är den ett ondskans och djävulens bländverk. /John

      Radera
    20. Men däremot, John, verkar du vara väldigt för Pride och rörelser för inte bara homosexuellas rätt? Feminism är ett djävulens bländverk men om jag inte vill paradera för människors rätt att klä ut sig till ponnyer i sängkammaren (men däremot för homosexuellas rätt att slippa förföljelse och hat och hot) så företräder jag enligt dig "hatets religion" som du tidigare skrev. Finns det något en kvinna kan göra utan att hon benämns som företrädare för något satatniskt?

      Radera
  3. Bloggardag, Antje har många specialiteter!

    Save our Souls- Sverige driver redlöst.

    https://detgodasamhallet.com/2018/01/10/gastskribent-hakan-karlberg-sos-sverige-driver-redlost/

    Demokratia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man bör i det längsta undvika konspirationsteorier, men ...

      Själv har jag svårt att se hur en radikal samhällsomvandling bort från välfärd, allmänna lösningar och jämlikhet, mot ett segregerat samhälle av amerikansk typ, där man får vad man betalar för, skulle kunnat ske utan den förda migrationspolitiken. Fredrik Reinfeldt bör betraktas som en av de största svenska ledarna någonsin, jämbördig med Karl XI. Karl knäckte adelsväldet. Fredrik knäckte välfärdsstaten, eller "sossestaten" som han brukat kalla den.

      Glunkande i en ortstidning talar sitt tydliga språk. Vårdköerna växer. Kaos i mellanstadieskola i Centrum. Efter några veckor preciserat till "sexuella trakasserier". Våldtäkter på 12-årig flicka i sjunde klass, filmade och utlagda på nätet. Hot via SMS om att "Jag och mina kompisar skall brinna dina föräldrars hus. Vi skall brinna alla --- bilar, brinna alla --- hus! om flickan inte fortsätter. Förövaren är klasskompis i 7:an och presenteras i lokaltidningen som 18-årig och med bil, där våldtäkterna begås. Efter ytterligare några veckor meddelas att ansvariga politiker "med sorg i hjärtat" stoppar alla som fått sin ålder uppskriven av Migrationsverket från att fullfölja påbörjad utbildning i ortens skolor. "En nattsvart dag" menar kommunalrådet. Och bilbränder hör numera till det vardagliga.

      Marschen mot privata lösningar för dem som kan drar vidare. En staty av Fredrik Reinfeldt, den store samhällsomdanaren, den gode humanisten, vore kanske på sin plats utanför Riksdagshuset?

      Lars Jensen

      Radera
    2. Mhmm...

      De anständiga, goda och globala har uppenbara problem vare sig i eller utanför kyrkan. . Men samhällsomvandlingen är oundviklig.

      https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10155272327840686&set=a.102596065685.106598.519550685&type=3

      PP

      Radera
  4. Jag är ledsen Dag, att jag inte läst om el-cykeln och att du blivit felciterad. Kan jag få upplysning om fakta i fallet? Vilken dag bloggade du första ggn om detta?
    För övrigt anser jag att både Du och E Sandlund ska vara kvar i Frimodig, för ni behövs där båda två!!!!
    Är uppriktigt ledsen för detta meningsutbyte er emellan. Två så starka, intelligenta och pålästa behövs i nomineringsgruppen!!!

    SvaraRadera
  5. Själv har jag just tagit en provprenumeration på Dagen. För det första är det gratis, och för det andra tror jag på att skaffar mig en bättre uppfattning om jag läser den i pappersform än på nätet. Men ärligt talat har jag inte så stora förhoppningar på att det blir nån fortsättning sen. Strålande bra skrivet!

    SvaraRadera
  6. Var swishar jag pengar till elcykeln?? Det här är ju bedrövligt, men ack så kännetecknande för den reformerta irrläran. Vi är många här, så vi borde kunna få ihop till en elcykel utan problem!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är gärna med på en insamling! Men då vill jag först att någon i Dags närhet försäkrar mig om att Dag klarar av att köra den. Själv skulle jag nog knappast våga försöka, men jag är ju förstås flera år äldre än Dag.../Paul

      Radera
  7. En satirisk höjdare, Dag! Skrattar fortfarande. Men Du har förstås tagit till Dig rådet i Matt. 10:16 (där formuleringen 1917 nog är bättre än 2000)./Paul

    SvaraRadera
  8. Ironi över Elisabeth Sandlund och Pingströrelsen som blir en bumerang.

    Samt så tänker en folkkyrkoman!


    -Jag förstår inte bloggaren ibland. Särskilt inte dagens ironiska drapa mot pingstvännerna och Dagens politiska skribent Elisabeth Sandlund, som verkligen - om någon tillför Frimodig Kyrka - kunskap, erfarenhet, klokhet och perspektiv som borde välkomnas i denna grupp. Frågan om elcykeln kan bloggaren lämna därhän. Liksom ironin över de ovannämnda.

    Jag hänvisar ofta till pingstvännernas oräddhet, frimodighet och offensiva anda och anser att Svenska kyrkan har en del att lära av dem. Det skulle aldrig falla mig in att göra dem till sarkastiska lekbollar i en diskussion om kyrkor, kristendom och andlighet.
    Inte heller faller det mig in att stiga upp på en hög häst och från dess rygg med teologiska argument och ständiga ironiska bitoner kritisera deras syn och med egen självupphöjelse demonstrera en sprickfärdighet utan gräns.

    Nej, hr bloggare, som i gårdagens text - också ironiskt - efterlyste mina tankar, mina folkkyrkovisioner och hur jag ser på saker och ting i kyrkan, om man får uttrycka det så, vad kristenheten skall akta sig för är detta slags inre turbulens: där en minoritets handlande och teologiska syn fördöms av en ännu mycket mindre minoritets mest kände och omtalade företrädare.

    Skulle slikt gagna det allt överskuggande - i varje fall enligt mitt och andras sätt att se saken - målet att missionera?
    Glöm det! Är verkligen perspektiven så begränsade hos en erfaren kyrkoförträdare, som beklätt nästan alla poster av betydelse i Svenska kyrkan, att han inbillar sig att detta slags aktivitet avsätter resultat?

    Har han inte hört talas om ordet ekumenik? Om Missionsbefallningen? Om en enad kyrka? En helig allmännelig kyrka?
    Tror han kanske att detta går att uppnå innan näsans längd tar slut?
    Alltså är min uppmaning enkel: se längre än till dennas längd. Se huvuduppgiften och till det som förenar kristenheten: tron på Gud Fader allsmäktig!
    Försök samla människor bakom det goda och trygga
    budskapet, välkomna dem till en varm, öppen och trygg kyrkogemenskap, men spring inte med en viftande pekpinne och för statistik över deras gudstjänstbesök!
    Låt det sakta men säkert växa fram annan och positiv ton i samhället och samtalen och låt demokratins och just öppenhetens fana vaja högt och synligt.

    Folkkyrkan är mitt kyrkliga hem, men jag respekterar dem som har andra hem. Bara de respekterar folkkyrkan fullt ut.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD - Tycker Du inte att kristenheten (eller åtminstone SvK) också borde ha aktat sig för "detta slags inre turbulens där en minoritets handlande och teologiska syn fördöms" av en majoritet?/Paul

      Radera
    2. Det är nästan rörande att läsa om Dikes omsorg om ekumeniken. SvK var för ett drygt halvsekel sedan en aktiv och uppskattad aktör i den internationella ekumeniken, och betraktades ofta som en "brobyggarkyrka" mellan protestanterna och de stora kyrkorna. De beslut som sedan SvK (egentligen: de sekulära politikerna) tog i bl.a. ämbets- och äktenskapsfrågorna, raserade grunden för dessa strävanden. Vem i SvK bryr sig numera om kyrkans enhet (utom möjligen som "lip service" under någon temavecka)?/Paul

      Radera
  9. Ibland? Du fattar egentligen aldrig! Vi omfattar inte samma tro. Din religion skulle J.B. Metz karaktärisera som "Bürgerliche Religion" och ha rätt dubbelt upp, kan man förmoda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har vi inte samma tro?

      -Vilken är då Din tro, Din religion? Och jag som trodde att Du tillhör och alltid vill vara i Kristi kyrka!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Min tro och praxis kan kallas kyrkokristendom. Det betyder att jag i görligaste mån tar mig till högmässan på söndagen, t ex. Om jag läst rätt innantill är detta inte din prioritering. Har jag missförstått något?

      Radera
    3. BOD är en "reinkarnation" av Deutsche Christen!
      Antony

      Radera
    4. Du får här ett nytt svar, hr bloggare!

      -Svaret är, att jag aldrig skulle komma på tanken att värdera en människas tro efter hennes antal kyrkobesök, dvs att trons djup står i matematisk proportion till kyrkobesöken.

      Det finns många personer, som aldrig, eller mycket sällan, deltar i söndagsgudstjänsterna men vilkas tro är lika stark som en ankarkätting. Samtidigt finns ständigt återkommande gudstjänstbesökare, som infinner sig av helt eller mer yttre skäl för att därmed visa omvärlden hur flitiga de är att gå i kyrkan.

      Vilka av nämnda kategorier föredrar Du, blir min motfråga?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  10. Nåja, BOD, Du skriver så vackert att "inte heller faller det mig in att stiga upp på en hög häst och från dess rygg med teologiska argument och ständiga ironiska bitoner kritisera deras syn och med egen självupphöjelse demonstrera en sprickfärdighet utan gräns". Men byts "pingstvän" ut mot "högkyrklig", så riskerar Du nog ett högt fall./Paul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessutom - hr Dike och teologiska argument?

      den Lea

      Radera
    2. Kan ni inte skilja mellan huvudsak och bisak?

      -För mig är det allt överskuggande målet att i ekumenikens anda samla människor för Kristus och kristendomen. Inte vända vapnen inåt - mot exempelvis pingströrelsen. Som om den rörelsens tro är väsensskild från kyrkans!

      -Kyrkokristendom, kallar bloggaren sin tro. Vad skiljer den tron från den tro som den icke så aktive kyrkobesökaren har? Frågan är gammal på denna blogg men måste upprepas. Måste jag upprepa att en människas tro inte står i proportion till antalet kyrkobesök. Är detta så svårt att begripa.

      Ett offensivt missionsarbete är vad som behövs nu. Inte interna dispyter om i sammanhanget teologiska petitesser. Märk att jag skriver "i sammanhanget"
      Ni måste se långsiktigt och övergripande. Är Pingströrelsen huvudfienden, eller är det ondskan och sekulariseringen?
      Svara på den frågan!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Är hr Dike helt säker på att han själv kan skilja på huvudsak och bisak?
      Det hr Dike kallar teologiska petitesser är måhända alldeles för viktigt för att man ska kunna strunta i det. Missonsarbete förutsätter trots allt att man har en fast grund att stå på. Har man uppluckrat grunden genom att strunta i vad som tycks vara petitesser, raserar man kanhända mer än man tror.

      den Lea

      Radera
    4. BOD - Jag vet inte hur många av Dina frågor som är riktade till mig, men jag är anhängare av verklig ekumenik. Det är (bland annat) därför jag beklagar att SvK genom en rad egna - dock av den sekulära makten påtvingade - aparta beslut (behöver väl inte räkna upp dem igen?) har raserat möjligheterna till meningsfull ekumenik med de stora kristna kyrkorna. SvK har övergivit Uppenbarelsen (som finns i Bibeln) för att istället anamma ett antal (sär)egna idéer och företeelser som strider mot den. Själv vet jag inte så mycket om nutida pingströrelse, men - naturligtvis är inte pingströrelsen någon huvudfiende! Tvärtom är den väl snarare en allierad i kampen för en bibeltrogen kristendom; en kamp som stora delar av SvK tyvärr har dragit sig ur. Och - härigenom har SvK snarast bidragit till sekulariseringen!/Paul

      Radera
    5. Nej Paul, Du har fel!

      -Svenska kyrkan raserat möjligheterna till verklig ekumenik? Varför påstår Du detta, samtidigt som ekumeniskt arbete pågår runt om i församlingarna. Kyrkan har inte alls anammat säregna idéer och företeelser, som strider mot Uppenbarelsen.

      Käre Paul, var finns det säregna och företeelserna i KO och i Trosbekännelsen, denna bekännelse, som jag gång efter annan påminner dem om som påstår, att kyrkans tro sviktar eller är borta.

      Trosbekännelsen är så tydlig, som man kan begära! "Vi tror på Gud, Fader, Allsmäktig, himmelens och jordens skapare . . ."

      Är de orden säregna, käre kritiker?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. Nåja, BOD, vi har nog helt väsensskilda perspektiv. Med "ekumenik" förstår jag en strävan att föra världens kristna, i synnerhet de stora kyrkorna, närmare varandra (inte minst teologiskt/läromässigt). Här har ett tålmodigt arbete pågått i decennier för att reparera de skador som 1500-talets "reformation" medförde. Katoliker och lutheraner har sökt en gemensam förståelse om några av dess främsta tvistefrågor, t.ex. "sola fide" dvs. rättfärdiggörelsen genom tron allena. Och man har gjort framsteg; det finns nu dokument som uttrycker en samsyn, men processen har inte varit lätt och är (såvitt jag vet) ännu inte fullbordad.
      SAMTIDIGT och parallellt med detta, har några av de "reformerade" samfunden saboterat hela arbetet genom att införa NYA "reformer", som ÖKAR splittringen mellan kyrkorna. SvK har (av sekulära politiker i riksdag och kyrkomöte) påtvingats bl.a. de ämbets- och äktenskapsreformer (för att nu nämna de viktigaste) som ytterligare fjärmat och alltmer isolerar SvK från kristenhetens huvudfåra. Handlar man så om man vill skapa enhet?

      F.ö. finns det fler trosbekännelser än den Du citerar, t.ex den nicenska (som nog fortfarande kan läsas inom SvK och) som talar om En, helig, katolsk/allmännelig och apostolisk kyrka. Det säregna är att orden (ibland?) läses i SvK, samtidigt som SvK - tydligt, målmedvetet och i allt snabbare takt (vi har nu även "hen" och "livgiverskan") - avlägsnar sig från den odelade Kyrkans tro.

      Med vem vill Du bedriva "ekumenik"? Missionsförbundarna? Inte ens inhemsk "ekumenik" i relation till exempelvis de högkyrkliga, tycks ju finnas på Din agenda./Paul

      Radera
    7. Den gäller alla!

      Paul, ekumenikens samlade, offensiva kraft, skall grundas i alla, vilka förenas i tron på Gud och Hans rike!

      Detta är att se det positiva; skillnaderna samfunden emellan är oväsentliga sedda i detta perspektiv!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Offensiv kraft??! Ekumeniken är väl idag mer kraftlös än någonsin tidigare! Den handlar ju inte längre om att söka sann enhet, utan om att ge sken av en "enhet" som tycks alltmer avlägsen! Eller tror Du verkligen att SvK:s ensidiga beslut (i t.ex. ämbets- och äktenskapsfrågan) har fört några kyrkor närmare varandra? I så fall - vilka?/Paul

      Radera
  11. Då BOD's haranger publìceras på bloggen så läser jag "Deutsche Christen, Deutsche Christen, Deutsche Christen"!
    Antony

    SvaraRadera
  12. Kan man få en kommentar på nomineringsvalet i Visby?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I brist på det självklara biskopsämnet Hermansson framstår Louise Linder som det näst bästa alternativet i MTD-avseende. En flicka som får som hon vill!

      https://sv.wikipedia.org/wiki/Louise_Linder

      Skallagrim

      Radera
  13. Svårslagen text. Rolig och allvarlig på samma gång. Skicka den till Dagen! //Faidon

    SvaraRadera
  14. Kan vi inte på KG-vis utnämna elcykeln till teologisk elcykel!

    Torbjörn Lindahl

    SvaraRadera
  15. Ja eller för "den elige ande". Syns inte men vi känner dess verkan här på bloggen.

    SvaraRadera
  16. Fungerar sakramental tillbedjan verkligen om inte tror att hostian är Jesu kropp och blod i brödets getalt?!
    Jonas M

    SvaraRadera
  17. Det är beklagligt att BOD anser att detta med realpresens eller symbolisk närvaro är en ”teologisk petitess”. Luther var kristallklar om detta och avgränsade sig tydligt mot det reformerta symboltänkandet. Jag begär inte att BOD ska förstå allt inom teologin, men detta borde han kunna eftersom det ingår i vår bekännelse i SvK. Däremot är jag bekynrad över att så många präster verkar ha en refornert nattvardssyn och att kyrkomötets politiska majoritet är okunnig om vår bekännelse. Underligt är det också att så många kommentarer till Dags blogg handlar om något annat än vad som är poängen i hans senaste blogg. Skärp er ni som vill tala om så mycket annat!


    SvaraRadera
  18. Vem är huvudfienden?

    -Jag noterar bland kritikerna en osedvanlig brist på perspektiv; deras inlägg bortser från det som måste - hur man än ser saken - vara huvudmålet: att missionera. Då uppkommer frågan, om alla andra kristna samfund, eller säg teologiska inriktningar än kritikernas egen, skall vara utestängda från detta helt centrala utåtriktade arbete.
    Svaret är ja, kan man tolka deras inlägg. Är alltså för dem exempelvis Pingströrelsen huvudfienden i stället för en allierad? När man läser bloggaren får man i varje fall den uppfattningen.

    Att alltså inte se skogen för träd, kan man också kalla inställningen. Skall kristna hålla på med interna fejder och förvecklingar, tjafsa om det som i det stora perspektivet är just petitesser? Hur många av er kritiker kan exempelvis tänka er att besöka en gudstjänst i frikyrklig regi en söndag? Handen på hjärtat.

    Menar ni, enkelt skrivet, att Gud inte finns med i frikyrkans gudstjänster, eller vilket är problemet.
    Vidga någon gång perspektiven, se helheten och vad som är viktigast: att kristna världen eller att slåss inbördes?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. På näst sista meningen vill jag svara att Gud är mer närvarande i frikyrkliga gudstjänster än svenskkyrkliga. Som regel med undantag. Det var till stor del därför jag bytte sida för 23 år sedan.
      Huvudfienden är den mörkrets makt som vill förkunna en annan Kristus. Personifierad av ateister och andra som sammansvurna i sköna partier försöker ta makten över kyrka och förkunnelse.

      Radera
  19. BOD,

    huvudmålet att missionera? Det gäller väl för dem som agerar i apostolisk anda och lära? Inte att missionera vad som är PK eller..Det klarar väl politrukerna själva bäst?

    Skall vi alltså missionera enligt ÄB emeritus KGH? Dvs tala om tankefoster, om att slänga otrivsamma berättelser på "historiens skräpkammare"

    Deklarera att vi får tro som vi vill och ändock räkna oss som goda kristna. Ja underförstått att vi betalar medlemsavgiften. Trosbekännelsen som sådan är inte föremäl för tro? Deklarera att flera präster officiellt läser en egen variant av denna. Den då passande för de som tycker att ännu gällande trosbekännelse(er) är för rigid(a) och inte passar dagens upplysta ,kanske rabiat feministiska människa?

    Upplysa dem om att detta med Jungfrufödsel bara är en mytologisk "sanning"(?) vad det nu skall innebära.

    Upplysa dem om att visserligen får vi inte se skriften som sanningar bara som nyttiga berättelser ungefär som sagor med etiskt innehåll?

    Alltså. Om vi missionerar -vad skall vi missionera om? Skall vi då påpeka att visserligen lär och praktiserar SVeK en annan lära än den de påstår sig anamma tydliggjord genom bekännelse och prästvigningslöften men alla i skymundan av gummiparagrafen... och annat av KM beslutat. Beslut som alla(?) går emmot om inte annat andemeningen i skrift och bekännelse.

    Skall vi alltså börja med att gå emot våra av politruker tillsatta anpasslingar till biskopar? Vad skall vi då göra med dessa? Att ni politruker skulle bidra tilll deras avlägsnandes är kanske en from förhoppning men verkligen inte sannolik.

    Skall vi kanske missionera en sak och praktisera något annat?

    Inte ens du kan väl tro att en sådan taktik är verkningsfull även om den onekligen politrukiskt med viss framgång praktiserats.

    Tillåter mig dock hävda att en kyrka som förhoppningsvis eftersträvar att vara en Kristi Kyrka på jorden inte ens prövar sådant. Det ger bara upphov till förakt.

    Notera att jag inte talar om eventuella fel eller dogmer som kan ifrågasättas(?) utan om agerande.

    //HH

    Deklarera att visserlien läser vi trosbekännelsen(?) men vi tillåter oss egenvarianter? Deklarera vidare att trosbekännelsen inte är viktig

    SvaraRadera
  20. Du är ett exempel på felsökare, HH!

    -Hela Ditt inlägg belyser precis det jag har varnat för: att strunta i helhetsgemenskapen för detaljernas olikhet.

    Är det viktiga för Dig inte den gemensamma tron på Gud, på Hans rike och på Missionsbefallningen och vad slom i den åläggs oss.

    Vad betyder sedan det som skiljer oss åt? Inget!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det åtskiljande är bara "detaljer" och betyder "inget"? Det är väl en typisk "härskarteknik" att förringa andras synpunkter och argument? Du kan ju fråga Dig om t.ex. påven skulle hålla med om Ditt "inget". Ditt intresse för "ekumenik" tycks bara gälla dem som håller med Dig./Paul

      Radera
  21. BOD

    Och vari finns den gemensamma tron bland våra anpassliga av Er politruker utvalda biskopar och andra högt uppsatta prelater?

    Var finns apologeterna som kan rensa upp i röran?

    Det går inte att missionera med vackra ord utan mening eller om du hellre vill . Ord och meningar varandra uteslutande.

    //HH

    SvaraRadera