onsdag 3 januari 2018

Mycket studerande gör kroppen trött

Kyrkolivet i Västeuropa men också i Nordamerika faller samman. Det nya är att amerikanskt kyrkoliv inte längre står oanfrätt. Och insikten är att det inte spelar någon roll om kyrkona är statskyrkor eller inte. Den som tror det, får hänvisas till The Decline of Estblished Christianity in the Western World, Routledge. £ 100 eller 110, uppgifterna växlar något. Jo, ni läste rätt. Och 1300-1500:- är nog för mycket för de flesta av oss och för mycket för de flesta bibliotek också. Professor Eva Hamberg från Sverige medverkar. Jag uppfattar detta som en kvalitetsmarkör.

I stort sett är tappet betingat av generationerna. Varje ny generation är "mindre religiös" än den föregående. Det ska, menar jag, förstås så att de nya generationerna nog har kvar sitt religiösa intresse och hanterar det på olika vis eftersom människan är en religiös varelse. Däremot kopplas deta inte samman med kyrklighet längre. Det forna DDR är mönsterexempel. Men jag funderar över det där som för några år sedan kallades "religionsblindhet", människor ser sig inte som religiösa, har inga religiösa erfarenheter och det är dem inget problem och bryr sig inte om kyrkoinstitutionerna. Sverige brukade inte vara så långt efter DDR. Ska vi anta att detta håller på att svänga något för den svenska medelklassen när det meddelas, att Niklas Ekdahl efter 20 år ansöker om medlemskap i Svenska kyrkan igen. Det han då uttrycker en en faiblesse för "pick and choose"-religion. Ekdahl säger sig gilla buden i alla fall nr 2, 4, 5, 7, 8, 9 och 10. Avgörelsekristendom som bäst. Den är det föga glädje med. Borgerlig religion skulle J.B. Metz säga, tror jag.

Dr F ställde frågan hur det kommer sig att teologer och kyrkliga ledare före sociologer började tala om sekulariseringen.
Det skulle förstås kunna bero på att de såg den tidigare, intresset ljuger inte och när marknaden sviktar därför att andra tendenser än de tidigare slår igenom, märks det av dem som står mitt i verkligheten. Det var min vänliga förklaring.
Den andra förklaringen, den dr F ihop med sin vän Paul Richardson kommit fram till, styrde mot  böcker som t ex den trendkänslige författaren Harvey Cox gav ut, typ Secular God (sv Gud bor i tätorten) är inflytande från den logiska positivismen, Ayers bok Language, Truth and Logic gav folk intryck av att det gamla sättet att tala om Gud inte var meningsbärande längre. Som bäst skulle detta ses som poesi. Jag tror det finns några tydliga exempel på detta förhållningssätt i de högre kyrkliga hierarkierna även om alla inte läste Ayer.

Alla läste kanske inte böcker av Rudolf Bultmann heller särskilt väl, men han förelästes för dem och de teologie studerandena fattade att man inte kunde veta så mycket om den historiske Jesus. Det finns goda sådana exempel i det högre kyrklioga ståndet också även om jag tänker att svenska teologer borde kunna stå lite friare i förhållande till den radikala bibelforskningen. Anton Fridrichsen spelade roll i Uppsala med de som följde i hans spår: Harald Riesenfeld och Lars Hartman. I Lund fanns Hugo Odeberg och Birger Gerhardsson men också Gustaf Wingren, som lärde oss att inte falla i farstun för de stora kontinentala teologerna av Bultmanns och Barths typ. Kom därtill Bengt Hägglund, som med små medel i minspel och kommentarer, kunde markera distans. Svensk exegetisk forskning har hjälpt oss att förstå att man kan veta mycket mer om den bibliska historien än vad den radikala exegetiken ville erkänna.

I vår tid är det, om jag förstår den dyrbara boken rätt (och jag avser i just detta fall inte Den Heliga Skrift utan boken för den hundra punden eller mer) ännu en trend som ställer till det, nämligen postmodernismen. Jag läste fordomdags Terry Eagleton och fann mig därmed väl vaccinerad mot den sorts vansinne som förnekar att det alls finns någon sanning. I någon mening var det en styrka att här vara läkarbarn. Läkare vill ju slå fast en sanning och jag vill inte veta av något annat för att förstå: du har ont (subjektivt) för att du har brutit benet (objektivt) och detta är den nakna sanningen. Kör man fram Nietzsche och Freud blir det något annat. Är detta vad som drabbade den medelklass, som inte är att lita på? Är detta vad som får genomslag i medierna, tv-soffor och vad det nu är? Då blir resultatet enahanda.

Det finns en enda väg framåt och det är, om vi ska tro den dyrbara boken (nu oavsett vilken!) att  förkunnelsen, vittnesbördet och kyrkobygget (med allt vad detta innebär) håller kvalitativt sett. Är det vi håller på med bra i sig självt? Frågan kan ställas brutalt: Är detta vi håller på med sådant jag själv egentligen längtar efter? Om svaret blir ett bleklagt "nej", går sekulariseringen att förstå. Men om förkunnelsen (predikan, liturgin, musiken) ger mig inspiration och vittnesbördet är autentiskt kristet och knyter ihop mitt livs sammanhang och gör allt till delar av Den Stora Berättelsen och om kyrkbygget bygger upp människor, relationer och hus till något som går utöver det persoligt begränsade, ja då.

Att jag skulle vara intresserad av att ansluta mig till ett idogt missionsarbete för MTD-religionen är dock en missuppfatta vad jag menar att mitt liv är till för. Det är för att jag är en kyrkokristen som jag känner främlingskapet i det nuvarande kyrkolivet och det Svenska kyrkan vill missionera om ger jag inte mycket för. Jag känner i allt bräkande inte igen Herdens röst. Jag kan återkomma till denna lilla omständighet senare.

I dag ska jag trösta barnbarnen. Den utlovade el-cykeln från Dagen kom inte i går heller. Vilket distributionsföretag har pingstvännerna anlitat? Jag hade sagt till de förhoppningsfulla barnbarnen på besök att så fort den kommit ska vi pröva den. I dag ska det bli hällregn så kommer el-cykeln i dag blir det inte mycket till provkörning, fruktar jag. Yngsta barnbarnet grät.

Gråten berodde inte i första hand på tidningen Dagen. Flickans elaka mamma, fallen efter mig, hade förklarat att någon dvärghamster skulle det inte bli. Familjen med fyra barn har två mopsar och en katt så just en dvärghamster skulle komplettera idyllen, tänkte barnbarnet. Här gällde dock icke någon postmodernism utan en oomkullrunkelig sanning. Moderns mer än den moderna, om man så säger. En el-cykel skulle i detta läge pigga upp.

25 kommentarer:

  1. Anders Stenström3 januari 2018 kl. 09:10

    Via Amazon.co.uk. kan den där dyrbara boken (ISBN 9781138308152) fås aningen billigare. Den finns också som ebok (ISBN 9781315142852) för £36 från förlaget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Engelska Amazon säljer inte e-böcker till Sverige, så vist är det ordnat.
      Men amerikanska har den som kindlbok för 57 dollar. 500 spänn - nästan 2 kronor sidan. Men kanske läsvärd.
      Nog borde väl dock Lunds universitetsbibliotek ta in den boken?
      Canutus Hahn.

      Radera
    2. Här är länken till Routledges:
      https://www.routledge.com/The-Decline-of-Established-Christianity-in-the-Western-World-Interpretations/Peterson/p/book/9781138308152

      Radera
    3. Här kan man läsa rätt mycket, och alldeles gratis1
      https://books.google.se/books?hl=sv&lr=&id=hOI2DwAAQBAJ&oi=fnd&pg=PT15&dq=Tiefensee++ecumenism+third+degree&ots=_c1uYOz_67&sig=V_ofRopkBrI-i9CkgKfi_h0vA6w&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false

      Radera
  2. Så intressant att den sympatiske och bildade Niklas Ekdahl är så helt rätt på det! Jag tänker på de bud han ogillar.

    Nej hur skulle i ett gränslöst samhälle som vårt någon vilodag/gudstjänstdag kunna helgas? Hjulen måste snurra!

    Och naturligtvis måste vi sexa runt. Vi har relationer av olika slag och rätt till sex av olika slag. IRL eller via skärm. Äktenskap är obsolet.

    Och givetvis söker vi vår sanning där vi söker den. Flyktigt och testande. Endast fanatiker hävdar Den Stora Sanningen och är trogna EN gud.

    Svenska Kyrkan passar nog både sin tid och svenskarna så gott det nu går.

    PP

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ekdahl anger behovet av moral (Tydligen inte sjätte budet, dock) som en av anledningarna till sitt återinträde i kyrkan:

      "...mer än någonsin behöver vi berättelserna om rätt och fel, svart och vitt, upp och ner."

      MTD-kyrkan är nog verkligen rätt på det i en vilsen tid, som längtar efter folkuppfostran och pekpinnar?

      Lars Jensen

      Radera
    2. Frågan är om han inte blir besviken efter 30 år. Svenska kyrkan ägnar sig mycket lite åt att förklara vad som är rrätt eller fel, det mesta är gråzoner. Utom den heliga politiska korrektheten.
      Canutus Hahn

      Radera
  3. De som frivilligt söker inträde i svenska "kyrkan" måste ha en skruv lös och därtill vara ekonomiska idioter. Ekdahl och tidigare även kverulanten Pascalidou har saftiga "medlemsavgifter" att se fram emot. Efter första obehagliga avplockningen lär de komma på bättre tankar. Liksom övriga blålurade så kallade "medlemmar". /John

    SvaraRadera
  4. Kompetensutveckling för prästinnor: "För 30 år sedan var Eta Christensson präst i Svenska kyrkan. Idag kallar hon sig häxa och prästinna i den Stora Moderns tjänst":

    http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/998457?programid=3381

    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Övriga kan med fördel kalla sig häxor och prästinnor i den Stora Ärkekommandorans tjänst. Berit

      Radera
    2. Fler än John och Berit som generaliserar från Eta Christensson? Tveksamt...

      Radera
  5. Ämbetsreformen skapade inga utträden men förhindrade dem!

    "Nu prognosticeras kyrkoutträden i aldrig tidigare skådad omfattning", skrev bloggaren i går, varpå jag mjukt och vänligt påpekade att kyrka-statskilsmässan var den utlösande faktorn för kyrkoavhopp.

    Jag har nu tittat närmare på statistiken, dock i hastigheten inte fått fram alla önskade årtal. Men under nästa hela 1980-talet och några år in på 1990-talet var utträdesprocenten 0,1 av kyrkans totala medlemsantal. Efter år 2000 blev siffrorna annorlunda. Utträdena blev cirka tio gånger fler än de var under det trygga kyrka-statäktenskapet.
    Så var och är det.

    Ponera att ämbetsreformen, som öppnade den stängda dörren för prästvigning av kvinnor, ej hade genomförts 1958, att den än i dag hade varit stängd!

    Ja, bäste bloggare och trogna teologiska körsångare, då hade vi säkerligen tvingats konstatera ytterligare ett tio gånger större antal utträden eller, snarare, tjugo gånger dito.
    Det är min absoluta övertygelse.

    SensmoraLen är alltså att ämbetsreformen hejdade en utträdesökning - ingalunda bidrog till den.

    Bloggaren må tala och skriva sitt språk i saken. Kalla siffror bekräftar verkligheten.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förhoppningsvis hade vi även sluppit maniske siffertrixaren och struntprataren BOD. Vars hycklande intresse för frimärksklubben sv "kyrkan" är totalt obegripligt eftersom han söndag efter söndag alltid bojkottar dess "gudstjänster". Berit

      Radera
    2. Kalla siffror??! Det hela landade ju i vad du säkerligen tyckte. Det är väl knappast kalla fakta??! F ö var en orsak till mångas utträde under 1990-talet dåvarande Ärkebiskopen K G Hammar.
      Arg kyrkomedlem

      Radera
    3. Accepterar inte "Arg kyrkomedlem" statistiska fakta?

      -
      Signaturens fnysning åt min sifferfaktaredovisning är minst sagt anmärkningsvärd; Statistiken visar ju precis det som jag påstod och tidigare erinrat om:
      att utträdena tog fart efter skilsmässan. *De har därför inget att göra med ämbetsreformen, som tidigare har antytts av bloggaren.

      Och jag upprepar igen, det som varje normalt funtad medborgare lätt kan räkna ut: att ämbetsreformen hindrade massutträden från Svenska kyrkan!

      -Så fnys lagom, arge kyrkomedlem!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Hr Dike behöver verkligen lära sig skillnaden mellan korrelation och kasualitet.

      Förutom allt annat som hr Dike skulle behöva lära sig då ...

      den Lea

      Radera
    5. den Lea!,

      -Är siffrorna falska, eller inte? Svara vänligen på den frågan!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. Bengt Olof,
      det spelar ingen roll om siffrorna är korrekta eller inte eftersom det inte föreligger någon adekvat kausalitet. Den ena omständigheten följer nämligen inte nödvändigtvis av den andra.

      Att resonera som du gör skulle vara som att säga att man drunknar av att äta glass eftersom både drunkningsolyckor och glassätning är vanligast på sommaren.

      Radera
  6. Apropå böcker: "gud är större" (ja, med litet g!) heter en av de böcker jag kom hem med från second hand idag (där böcker nästan skänktes bort). Hemkommen har jag läst baksidestexten som säger att det är "ett material om tro, hbt och sånt... Materialet riktar sig till ungdomar och vuxna, ledare och kollegor, medlemmar och besökare i verksamheter där unga möts...Syftet med materialet är att skapa tryggare miljöer för troende hbt-personer och ge personer möjlighet att vara öppna med hela sin identitet. Alltid."

    Vad detta mest innebär är väl att förändra teologin hos majoriteteten av ungdomarna - som inte är HBT-personer - och att lära dem att den enda stora synden är intolerans. (Ett av kapitlen i boken heter "Toleransövergrepp"... Vad nu det kan vara?)

    Vilka som betalat för utgivningen av denna ganska tjocka bok står också på baksidan. Det är: sensus,Svenska Kyrkans unga, KRISS (Kristna studentrörelsen i Sverige), Sveriges förenade HBTQ-studenter och Arvsfonden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var boken ö h t läst?

      Vår unge kom hem från Kyrkans unga med boken 'Gud Sex'. Inte helt katastrofal, men titeln var intressant, om man säger så.

      AC

      Radera
    2. Varför lät du inte boken ligga kvar? Berit

      Radera
    3. Varför jag inte lät boken ligga kvar:

      1. Jag tycker det är viktigt att hålla sig informerad om vad som pågår i Svenska kyrkan.

      2. Jag kände att det var en god gärning, då därmed någon mer påverkningsbar person slapp utsättas för den.

      Radera
    4. Eva Brunnes inlaga i boken är mycket intressant...
      Arg kyrkomedlem

      Radera
    5. Ja vad skriver Brunne? Någon manad referent?

      Radera
  7. BOD,

    Du upprepar samma obevisade påstående som tidigare trots att de dels är enbart en förmodan och som sådan dessutom helt osannolik om man jämför med de kyrkor som inte agerat PK och inte genomfört ämbetsomformningen. Notera inte reformen! Ingen återgång såframt vi inte går tillbaka till Montanus tid. En rörelse som f.ö helt upphörde och som hade brutit sig ut ur den apostoliska gemenskapen.

    Dock, du visar som vanligt totalt ointresse för fakta liksom total oförmåga att förstå statistik.

    Var Du lika ointresserad av fakta som redaktör och bara ville agera som politruk och den store BOD?

    //HH

    SvaraRadera