Det dolda motståndet

Bloggardag ville bilda sig och lyssna på sin gamle favorit Åke Bonnier.
https://player.vimeo.com/video/275568928?autoplay=1

Ingen kan säga "ajälva gudsrelationen" som han. Och nu har han nya glasögon. Han säger "skönhet" upprepade gånger också. För Åke är hans värld är en skön värld. Lite tveksam blir nog Bloggardag inför påståendet att "allt vi säger om Gud egentligen förminskar Gud". Allt? Verkligen? Också om vi säger det som Gud själv uppenbarat om sig? Det tror inte Bloggardag en sekund men så är hans andlighet av det mer grovhuggna slaget. Bloggardag tror emellertid inte att att allt om Gud skulle vara sagt i uppenbarelsen. Men allt vi säger förminskar inte Gud. En del bjuder oss in mysteriet är vi tystnar och tillber.

Nå, det står inte på förrän Åke kommer med lite vardagsmoralism. Han talar om vårt eget ansvar och undrar vad vi som kristna kan göra. Svaret på den frågan är väl att vi inte kan och inte ska göra mer än vad alla människor kan och ska. Det finns inget överordnat eller ställföreträdande kristet förnuft när det handlar om skapelsen. Tydligen ska vi kristna äta elefant. Just med tanke på miljön är nog detta ett dåligt råd, ni vet det där att det handlas med betar. Elefanten kanske är tjuvskjuten? Men Bloggardag har sett att det kan serveras elefantöra. På Åkes ord får väl ett sådant beställas det nästa gång Bloggardag är ute i krogsvängen. Det ska väl drickas Elefantöl då också?

Likväl var det inte i skapelsens skönhet och skörhet tanken stannade utan i tanken på den dolda motståndsrörelsen. Åke Bonnier är ju en gammal kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Ska verkligen den omständigheten luftas igen. Ja, för nu har Växjö stift fått en ny domprost, hårdhänt motståndsman i två olika kyrkor, uppenbarligen ett svårslaget rekord för en domprost, värre än någon annan. Så Åke får denna midsommardag sällskap av en hel uppsättning dolda motståndsmän, domprostar och kontraktsprostar. Ska vi inte tala om den saken? Är inte det dolda kv*nn*pr*stm*tst*nd*t värre än det öppna? Jag medger att saken kan diskuteras, men ändå!

I Växjö ratades två kvinnliga sökande till domprosttjänsten, som tillföll dr Christopher Meakin. Han var i ett par omgångar organiserad kv*nn*pr*stm*tst*nd*r". De kyrkor han tillhörde, höll sig inte med kv*nnl*g* pr*st*r. Hur kom det sig att han bytte fot i frågan, har någon sport honom? Eller är det sådant vi inte talar om? De två för tjänsten ratade kvinnorna kanske vill veta hur en i två sammanhang organiserad motståndare kan få förtroendet när de inte fick?

Att domprosten är byxad /där föll ordet/ för sitt värv kan man förstå. "Han beskriver själv att han vill kombinera det formella chefskapet med en personlig ledarstil som präglas av hans gedigna erfarenhet inom teologi där han vill inspirera andra", läser Bloggardag. "Christopher är en välutbildad teolog med hjärtat i församlingen." Onekligen ter sig apostlarna som rätt klena i jämförelse med de nya kyrkliga översåtarnas präktiga meriter. Kan han då särskilt inspirera andra när det kommer till ämbetsfrågan?

Nu finns eller har det funnits andra som dolt sitt motstånd. I Skara stift satt den hårdföre kv*nn*pr*stm*st*nd*r*n A och i Linköpings stift sitter den lika hårdföre domprosten L, som en gång särvigdes, dvs utan kvinnlig prästkandidat vid sin sida. Då ska vi kanske inte nämna den tidigare domprosten i Växjö Thomas Petersson, han som "valde att lämna sin tjänst för att bli ny biskop i Visby", som det heter i Smålandskomposten den 22 juni. Petersson hade också organiserat sitt kv*nn*pr*stm*tst*nd.

Det genomgående är inte att folk byter fot. Det kan vara utomordentligt välbetänkt i sak och klokt folk byter fot då och då. En del när de märker att de går i otakt.Det egendomliga är att de byter fot, om de gör det, i all tysthet i denna teologiska fråga. Annars kör de med dubbel italiensk bokföring, eller kanske svensk. Det tycks inte finnas ett djupt känt behov för domprostar att bibringa världen sina nya insikter om Kyrkans ämbete. Detta finner Bloggardag märkvärdigt, egendomligt rentav.

Nu ska inte domprostar hängas ut särskilt även om det finns fler domprostar, som kan misstänkas dölja motståndet. Det gives kontraktsprostar av samma slag. Det inträffar att de efter pensionering kommer ut ur garderoben, men då på nytt som det de en gång var: kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Det är fascinerande. Detta förhållande hindrar inte att de sedan vikarierar som kyrkoherdar. Somligt är annorlunda än det synes vara.

Är detta så mycket att tjata om? Antagligen. Och antagligen skulle saken beskrivas mycket högljutt för att komma åt själva lögnväsendet. Om en yngre präst på 1970- och 80-talen var motståndare och sedan i praktiken inte men efter pensioneringen blir uttalad motståndare på nytt och i otvetydiga ord förklarar hur mycket i Svenska kyrkan som går fel, vad var han under mellantiden när han gjorde karriär?

Nu ska vi också säga att det har konstruerats illistigt för att komma åt dem med "fel" åsikter och tvinga fram konformism. Systemet har uppenbarligen haft sina brister som fått åtgärdas efterhand, senast i kyrkomötet 2017. En kyrka som följer Honom som är vägen, sanningen loch livet kan självfallet  inte leva så. Det är då Åke Bonnier stiger fram som ett avvikande exempel på en man som förklarat sin nya inställning.

Det skulle år 2008 firas att vi haft kvinnliga präster i 50 år (ni får läsa om Dag Sandahls  Det lustiga året, som är blogginlägg från detta jubileumsår och sedan gavs ut på Gaudete). Det lustiga var till att börja med att det alls inte var 50 år som vi haft kvinnliga präster. Det var 48 år och 6 månader som bäst. Sammanfattningsvis kan sägas att det började dumt och att det bara blev dummare och dummare. Till sist var det klent besatta festgudstjänster i domkyrkorna.

I Storkyrkan var det någon slags seans den 22 september på temat. Åke visste då berätta, att vigningen av kvinnor till präster är den fortsatta reformationen. Han hade omprövat efter att en sommarmånad (egentligen var det nog tre veckor) varit kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. De teologiska skälen höll inte, framhöll han. Han sa egentligen lite mer, som förtjänar att lyftas fram för där finns förklaringen. Att han skulle bli präst kunde hans föräldrar acceptera, men inte att han blivit kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Då upphörde Åke med att vara det. Rejält redovisat tycker Bloggardag om hållningen. Åke hedrar sin fader och sin moder och ackomoderar sig. En lydig Åke är en lycklig Åke, det kan man förstå.

Fast oss emellan: särskilt mycket med "teologiska skäl som inte håller" handlar det nog inte om. Det befriande med Åke var att han inte ägnade sig åt förljugenhet. Han sa som det var. Av alla omtänkare Bloggardag mött, står Åke  fram som ett dygdemönster. Han gjorde upp med feltänket under tre veckor och han gav oss anledningen. I den ljusa midsommartiden livas sinnena upp. Först när hösten mörknar återvänder vi till misstänksamhetens hermeneutik, tänk om det i Åkes inre likväl finns en rottråd till det som en gång en sommar gjorde honom till motståndare. För att inta tala om domprostarna, kontraktsprostarna, kyrkoherdarna och de som prästvigts på en dunkel bekännelse till något de inte egentligen tror.

Jag säger bara "Johannes Döparen".