Inga flyktingar i Europa!

Inga flyktingar i Europa och inga flyktingläger, slog pastor Arne Forsberg fast. Bloggardag minns hans bok Utan varaktig stad, Diak Stockholm 1948. Forsberg var i 5-6 år flyktingpräst för Svenska Israelsmissionen i Frankrike. Var han emot flyktingar? Han menade helt enkelt att ingen skulle behöva bli en flykting och han berättar om människoöden. (s 88) Pastor Forsberg berättar med medkänsla och inlevelse men utan sentimentalitet. Han ser också vad som händer flyktingen, den som ingen bryr sig om. Flyktingen blir hänsynslös och självupptagen och blir därmed inte alltid en trevlig bekantskap.

Arne Forsberg möter i Paris dem som hört till den ledande klassen men nu berövats allt. Fast kanske inte riktigt allt. "Till övervägande delen tillhör de de intellektuellas kategori, och trots fattigdom och demoralisering håller de strängt på sin klass och sitt ursprung. Aristokraten är och förblir aristokrat, och den ryska prinsessan eller grevinnan så eller så har mitt i all yttre förnedring bevarat en air av förnämitet och adel. Och även om vetenskapsmannen sitter på fattighus, forskar han vidare i sina luntor, det enda han kunnat rädda med sig av ett dyrbart bibliotek. Och läkaren, som sitter i en källare och binder spanska basttofflor för brinnande livet, slutar ändå aldrig att drömma om den dag, då han åter skall få axla den vita rocken före operation." (s 15)

Detta var sådant som de kyrkliga kretsarna kunde tillgodogöra sig för 70 år sedan. Bokens första uplaga kom i mars månad år 1948, den andra i augusti och då var femte tusendet som trycktes. Bloggardag noterar. För egen del minns han hur personalen på BB satt och högläste ur boken och några insikter kanske nådde honom där han låg i sin lilla korg. Eller är det annat som påverkar värderingar? Den kyrkliga kulturen måste väl ändå med en sådan åtgång på en bok om flyktingar ha varit en annan, en som byggs nerifrån genom syföreningar och allvarliga samtal – eller är det något Bloggardag inte förstått? Att Arne Forsberg inte tramsade undan vad en präst skulle göra i den där miljön är uppenbart. Det var mindre snack om "Act" och mera direkt aktion. Han mötte människor där de var och han förmedlade något tillbaka till dem som förväntades ge. Det är medmänsklighet utan omväg om kyrkobyråkratier och dessa byråkratiers egentillverkade problemvärld. "Där fick Lysén!", tror Bloggardag på sitt vanliga generösa sätt. Dåtidens kyrkfolk kunde känna igen sig och förnimma sammanhanget. Det beror på att sammanhanget fanns i församlingarnas livsstil. Detta sammanhang kan inte ersättas av informationskampanjer. Och det handlade om mission på det klassiska sättet. Alla fick komma och ärendet fick ljuda.

Vilka läser på nytt de gamla böckerna från flyktingarbetet för att se vad som var och hämta lärdomar ur den själasörjarerfarenhet som redovisas? Inte på det där sättet att prästen gärna låter de ömmande själavårdsfallen blir dekorationer i hans egos julgran, inte så. Men så att inlevelse och medkänsla skapas hos den som läser: Vi ska inte ha några flyktingar i Europa, inga flyktingläger. Vi ska leva så att ingen behöver fly.

Nu har vi kanske problem som bottnar i att vi inte är varsamma med orden. Flyktingar har rätt till asylprövning. Men är en flykting något annat än en migrant och är det i så fall väsentligt att upprätthålla skillnaden? Ska migranten prövas utifrån frågan om ett eventuell bidrag till välfärdsstatens uppbyggnad, alltså en matematisk sannolikhetskalkyl? Den som bidrar får komma in, den som belastar får inte. Medge att frågan är obehaglig. Jag kan fortsätta.

Vilken är den egenliga skillnaden mellan integration och assimilering? Betyder integration att en i grund främmande ideologi och kultur ska få utrymme i det postkristna sekulariserade landet så att "God is back", men bakvägen och i enklaver som växer sig starkare. De assimilerade ska bli som alla andra, inte sticka av värre än de flesta av oss gör och ha vett att hälsa i handen. men hur hanterar vi i detta möte den förnämitet Arne Forsberg mötte och hanterade? Och hur hanterar vi det grundläggande problemet att välfärdssamhället är nationellt, kanske nationalegoistiskt, men det vet jag inte. Kanske byggdes välfärdssystemet mest som omsorg om den konkreta nästan och denna nästa är inte importerad. Är då inte andra människor vår nästa, sådana vi ser i tv? Det sa farbror Sven i konfirmationsundervisningen. Då bestämde vi oss för att exportera lite pengar till denna vår nästa. På vilket sätt och varför var detta fel tänkt.

Nu funderar Bloggardag på att ånyo läsa Stig Dagermans bok Tysk höst. Den ligger i linje med Arne Forsbergs bok känns det som.

I det mycket lokala har grann(ung)katten Morris varit borta sedan Kristi Himmelsfärds Dag. I går kom han hem igen. Katter! Men glädjen stod högt i tak. Gå ut i naturen alla ni som inte är katter dock. Naturen luktar i denna tid som en bättre fransk bordell. Hur Bloggardag vet hur en fransk bordell luktar? Det har han läst i böcker.