Lorentz går i kyrkan, kors i taket!

Lorentz hade inte kollat när Fältöversten öppnade på söndagen så han kom för tidigt och satt, efter äldre herrars sed, på en parkbänk och slumrade. Plötsligt ringde det i kyrkklockorna och klockans helga maningsljud kallade syndaren till Gud. Lorentz gick i kyrkan när det var högmässa (om det nu var det, Bloggardag är inte säker på att Lorentz riktigt kan terminologin). Det var minst 50 år sedan sist.

Hur var det? "En ganska jolmig tillställning". Lorentz hängde nog inte riktigt med och skapade sig problem. Han hade alternativa kollektändamål i tanke utan att kolla församlingens budget för diakoni och fastighetsunderhåll. Nu var det behövande i Syd-Sudan som skulle få änkans och Lorenz' skärv.

Predikan, och vi talar nog om Sankt Oscars församling i Stockholm, var "ett veritabelt sömnpiller". Det är svårt att ta ställning till påståendet, Lorentz slumrade ju redan på parkbänken. Men tog den verkligen större delen av högmässan i anspråk? Det verkar vara en upplevelsesanning och inte klocktid. Upplevelsesanningar kan inte diskuteras, påpekar professor Hägerström.

Efter 50 år upptäcker Lorentz till sin häpnad att han inte kan mer än en psalm. De andra har anpassats till "svensk dagisfrökennivå". Högmässan gav "noll och ingenting". Lorentz vet att människor behöver "tröst och styrka men det var det nog ingen som kände just här och idag". Inte Lorentz i alla fall. Men går verkligen folk i kyrkan för att få tröst och styrka? Går vi inte för att få insikter och i högmässan för att ta emot Kristus när han kommer till oss i sitt heliga sakrament? Är inte Lorentz en tydlig exponent för ett förhållande på Östermalm: borgerlig religion och den billiga nåd, som ett annat överklassyngel så häftigt kritiserade, nämligen Dietrich Bonhoeffer. Där kunde Lorentz ha en auktoritet att utmanas av.

Var har Bloggardag imhämtat all denna kunskap? Det Goda Samhället förstås.
https://detgodasamhallet.com

Vad lär vi oss?
Vi lär oss att bara det bästa är gott nog, det som utmanar en sådan som Lorentz och lockar honom in i mysteriet. Det högkyrkliga alternativet, evangelisk-katolicitet, den som är intellektuellt hederlig därför att den möter mysteriet, tystnar och tillber, är det verkliga alternativet. Det är inte vi som sett den himmelska synen för Svenska kyrkan i fädrens spår och som sedan hanterats illa av kyrkosystemet som lider mest. Det är folk, karlar, av Lorentz' slag. De som gillar svensk dagsifrökenkultur sitter förstås kvar i kyrkbänkarna till dödagar. Men vi andra lockas inte. Lorentz har antagligen dock inte alls begripit att äldre herrar, sådana som en gång undfått prästvigningen sakrament i Svenska kyrkan (Apologien till CA!) kan förstå vad han erfarit i den där högmässan han avlade ett studiebesök i. Om man nu ska nöja sig med ett studiebesök. Lärjungarna bjöds aldrig in till ett enda studiebesök. "Kom och se!" löd maningen och så slog de följe med Mästaren. Det de fick vara med om var i vart fall inte en jolmig tillställning. Den hade egentligen passat Lorentz, men det missar han nog för den svenska folkkyrkan är inte bra på folk och inte bra på kyrka heller. Citera mig gärna.

Annars kan Lorentz med många andra svenskar meditera över sitt namn, det som kommer från ett kristet och tufft helgon, Laurentius. Han visste vad han trodde och han stod för det också när bödeln lagt honom ner.

På söndag kl 19 överlämnas den handskrivna bok (60 sidor i storformat) som Erik Nordblom fick av sin forne konfirmand, komministern Johan Hultskog i Källa. Då kan man också köpa Stanley Johanssons nya bok. Ta er till norra Öland. Vi lägger ner blommor på Hultskogs grav därtill. Vi? Ja vi och kanske överste Salander kan ta sig loss också. Det blir inte en jolmig tillställning, Lorentz kommer inte att somna (om Lorentz alls kommer) och kollekt tar vi inte upp. Boken En annan kyrka kan också säljas. Helt diskret naturligtvis.