En och annan knepighet

På Facebook gratulerade riksdagsledamoten Paula  Bieler, SD, alla "asylmissbrukare", som nu fått några månaders uppehållstid. Hon mer än antydde att efter den 9 september skulle det bli andra omständigheter. Då utbröt hatstormen mot Paula Bieler. Det var de goda hatarna som tog sig ton. Hon fick utstå rätt många epitet och det gemensamma var att i upphetsningen få kommentatorer  ville skära tunna skivor i hennes resonemang. Det hade gått att göra.

Grundfelet tycks vara att vi inte skiljer mellan flyktingar som har asylskäl och migranter, som kan ha goda skäl att flytta till ett välfärdssamhälle, men riktigt i asylkategorin spelar de inte. Det betyder att vi borde diskutera hur ett framtida Sverige ska se ut och ställa den riktigt viktiga frågan: var kommer barnen in, vilket samhälle ger vi dem och var är de unga flickorna, de som finns kvar i det elände som de unga männen ska räddas från? Naturligtvis måste vi också fundera över Lagrådets svar till regeringen, det som en riksdagsmajoritet struntade i. En så enkel lagens görare som Bloggardag funderar över att vi inte har en författningsdomstol i Sverige, vilket borde betyda att Lagrådets invändningar väger väldigt tungt. Vad blir det annars för ett samhälle? Land ska med lag byggas.

Bloggardag nås då och då av information om hur det är i den svenska skolan. Bloggardags anlete blir då blekt och det beror inte på eftertanke utan på häpenhet. Hur blir det framöver? Ska enskilda  lärare fatta de beslut som dömer elever till en framtida i Sverige eller till utvisning? Och vad gör vi med de ungdomar som nu kanske sympatiserar med SD men som om 10 år satsar på NMR? I dystra stunder undrar Bloggardag om vi inte är på väg till den "clashen" som det talades om men inte mellan kristendom och islam utan mellan det sekulära samhället, den klass som inte hyser någon tillit till politikereliten och inte vill betala till den och som ser migrationens nackdelar på nära håll och islam. Som eleverna som gick till rektorn och förklarade sin avsikt att slå ihjäl "blatten". Rektorn tyckte att det var en dålig idé och ett dåligt språkbruk, men var nog lite stolt över att eleverna gick till rektorn innan de satte sin plan i verket. Tyder på förtroende, tänkte rektorn. Bloggardag anar dock en problemhärva av ohanterliga mått om integration/assimilering misslyckas. Och varför skulle den, givet vad vi vet, inte misslyckas?

Då styr frågorna över på vad Svenska kyrkan menar. Svenska kyrkan uttalar att beslutet om möjlighet till uppehållstillstånd är välkommet. Detta skriver Svenska kyrkans generalsekreterare jur kand Helén Ottosson Lovén. Men frågan har inte varit uppe för beslut i Kyrkostyrelsen. Vem har då tagit namnet "Svenska kyrkan" på entreprenad? De Svenska kyrkans medlemmar som röstat på KD, L, M och SD kanske inte välkomnar uttalandet. Denna omständighet hindrar inte Ottosson Lovén. Är inte det konstigt?

Är inte hela frågan konstig eftersom Svenska kyrkan alltså markerar distans till Lagrådet? Kan den enkla förklaringen vara den, att en elit tagit hand om namnet Svenska kyrkan för egen del? Får den det?

Ingmar Ström avvisade frågan "vad säger kyrkan" med argumentet att "alla var Svenska kyrkan"  och alla kunde alltså uttala sin mening som Kyrkans mening. Det gick jag inte på. Men i ljuset av ett kansli som uttalar sig, blir Ingmar Ströms tanke riktigt söt.

Ottosson Lovén menar, i Svenska kyrkans namn, att ett stort antal ensamkommande unga av olika oraker kommit i kläm i systemet. Nu är den lilla men alls inte obetydliga komplikationen att dessa unga (i skiftande ålder) alls inte borde kommit till Sverige. Enligt Dublinförordningen skulle de sökt asyl i andra länder och kanske, med asylskäl, kommit som kvotflyktingar till Sverige. Nu blev det inte så. Det är inte särskilt överraskande att vårt lands asylsystem då inte kunde hantera frågan, men så pass hanterades den att de 9000 inte befanns ha asylskäl. Statsrådet Anders Ygeman bedömde att kanske 80 000 saknade asylskäl.

Nu finns det en grupp unga som väntat på beslut. Svenska kyrkan hoppas på att regeringen "fortsätter arbeta för att även dessa ungdomar får en rättvis chans till uppehållstillstånd i Sverige." Vilket är då felen i asylprocessen? Om de prövas och som migranter inte har asylskäl, vad ska vi säga då? Ottosson Lovén talar om dem som "hamnat i kläm i ett allt hårdare samhällsklimat". Det betyder i klartext att allt fler ogillar en generös migrationspolitik eftersom de uppfattar att den har negativa effekter i närsamhället. De kanske har läst Gunnar Sandelin eller Tino Sanandaji?
Vilken effekt får ett uttalande från Svenska kyrkan på dessa misstrogna och överhetskritiska människor? Är det inte helt andra vägar som borde beträdas om Svenska kyrkan, som alltså jur kand Ottosson Lovén i sin helhet uttalar sig för, skulle bidra med något som har med Frälsaren att göra? Om samhällsklimatet hårdnat, borde det finns utrymme för kritisk reflektion och frågor om  hur en folkkyrka egentligen är kritisk mot folket?

Nu undrar Bloggardag i anledning av uttalandet om Svenska kyrkan verkligen menar, att dessa 9000 ungdomar inte fått en rättvis chans till uppehållstillstånd i Sverige? Har Svenska kyrkan haft några synpunkter på de ordningar som gällt för prövning av asylskäl och framfört dem för 5 eller 6 år sedan? Eller är detta en nyvunnen insikt?

Svenska kyrkan förklarar sig ha "ett starkt engagemang för att bidra till ett samhälle där medmänsklighet och humanitära värderingar är ledstjärnor och bedömer att beslutet är ett steg mot ett ökat innanförskap." Hur kan Svenska kyrkan göra den bedömningen? Och är det inte lite av den där åkomman med egenberöm som luktar som när man öppnar surströmmingsburken? Har vi verkligen en så fin kyrka? Bloggardag anmäler en djupt känd tveksamhet till både det ena och det andra.

Bloggardag undviker dock visligen att ta i frågan vad "Svenska kyrkan" nu är. Förr var Svenska kyrkan egentligen tretton (13) stiftskyrkor och det är som stift och församling Svenska kyrkan framträder. Så vad är juris kandidaten talesperson för egentligen? Något som egentligen inte framträder? Det hela blir alltmer förvirrat. Men, som sagt, den frågan ställs inte här.

Finns det några fler frågor där "Svenska kyrkan" kan uttala gillande och ogillande? Vad tycker Svenska kyrkan om en svensk NATO-anslutning och vad tycks om Trump och Putin?

En knepighet till. Man kan önska mycket, men den som önskar en tro som ger en osviklig inre kompass talar inte om kristen tro utan om tron i ett totalitärt system. Der Führer denkt für uns-hållningen. SS-offieren, som lyfter upp den tvååriga flickan, säger "Jag gör detta för att mina barn ska få leva" och skjuter 2-åringen med sitt tjänstevapen, har självfallet en osviklig inre kompass. Han har lovat systemet lydnad och "sam-vet" med det. Han lyder osvikligt. Jag finner detta tal om osviklighet vedervärdigt. ogenomtänkt och farligt. Detta är inte vad kristen tro handlar om.

En kyrkokristens kompass leder till syndabekännelse och förlåtelse just för att den inre kompassen aldrig riktigt går att lita på. Den måste stöttas av den yttre, Skriften: samvetet upplyst av Guds Ord och stöttas i Kyrkans gemenskap. Så var har Antje inhämtat detta totalitära tal om en osviklig inre kompass? Var och en kan gå till sig själv och granska sitt liv. Osviklig inre kompass? Tron ger mig en Frälsare. Det är själva poängen. Han sviker inte. Allt annat sviker och bedrar, det är den dystra knepigheten i tillvaron.