SKR och respekten för alla människors lika värde

SKR, Sveriges kristna råd, har tagit till orda och kräver att våra folkvalda i sin tur ska kräva rätt till familjeåterförening, verka för en återgång till "den ordinarie" utänningslagen, stå upp för mänskliga rättigheter och bidra till ett gott offentligt samtal.
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/wEQP0M/vi-ser-dagligen-hur-familjer-slits-isar
Nog är det svårt att veta var i denna kravlista man kan börja analysen.

Fel är det antagligen när SKR påstår att "politiker ställer grupper mot varandra". Politik är just att väga olika intressen mot varandra och här kommer medborgarens intressen främst. Hur är det med familjeåterföreningen? Bloggardag vet inte. Är det sant att Sverige har den mest restriktiva lagstiftningen för familjeåtergivning? Finns det några siffror att ta avstamp i? Hur många återföreningar menar SKR att Sverige klarar? Eller är det okristligt att alls fråga så politiskt n'r det kristliga löper amok?

Nu ska vi nog tycka synd om Stefan Löfven. Han har ett ansvar där han ska hålla ihop många frågor och tvingas göra svåra avvägningar så lång dagen är och kanske ett gott stycke in på natten också. Detta är mer oglamoröst än när välviljan triumferar. SKR påstår att Sverige brister i respekt för alla människors lika värde när människor på flykt fråntas grundläggande mänskliga rättigheter. Vad betyder detta? När gjorde Sverige så?

SKR kräver större medmänsklighet. Det är väl klart att de som söker asyl ska få en rättssäker asylprövning. Har vi inte bestämmelser i lag om den saken? Vari bestod det rättsvidirga för de 9000 vars asylskäl prövades i omgångar och som därefter fått sig en speciallag stiftad? Bloggardag  vet fortfarande inte. Lagrådet vet inte heller mer än att det rättsosäkra gällde själva lagstiftningen och undantagslagen. Betyder begreppet "rättssäker" något annat än att ett påstående att det fuskas i prövningen av asylskäl? Kan vi få besked?

Säger förresten verkligen kristen tro vad SKR påstår, att vi har ansvar för varandra över hela världen och att alla människor ska bemötas med respekt och värdighet, oavsett religion eller ursprung? Det är stora ord, så stora att frågan måste ställas vad detta betyder i praktiken. I farbror Svens konfirmandundervisning gjordes inskränkningar som både skärpte och gjorde utmaningarna mer hanterliga. Farbror Sven talade om "nästan" som var den som var närmast till hands. Det gällde också människor vi såg i den svartvita tv:n. Har Bloggardag genom den politik som förs i Sverige ådragit sig en konkret skuld som måste hanteras i syndabekännelse och avlösning när han begränsar och skärper kraven precis som konfirmationsprästen lärde honom?

Är det då verkligen självklart att möta och stödja människor på flykt och göra detta till ett krav på andra, de som ska betala? Och är det självklart hur allt detta går till? Bloggardag blir alltmer förvirrad. Hördes det verkligen några protester mot Dublinförordningen när den antogs? Är inte ett av de politiska problemen att förordningen inte följdes utan att flyktingar passerade land efter land för att komma till Sverige och att det ställde till situationen?

SKR styr på årets val med sina krav. Ska inte SKR befrias från att styra opinioner i det val som är medborgarnas fria val och korrumperas inte kristen tro av SKR:s agerande? För mandatet att tala – varifrån kommer det? De reformerta tycks ha fått genomslag för sin teologi, som inte alls vill skilja på ansvarsområden, regementen. Där är de evangeliska klarare och resonerar i förnuftstermer. Bloggardag vill för egen del inte kommenderas i politiska frågor av de reformerta. Vill ni? Vill de förtroendevalda? Den Ranghögste är väl inte reformert? Nej, men hans auktoritet i politiska frågor är begränsad och riktigt vad han deltar i när han skriver på upprop vet inte Bloggardag. Vet han själv?

Bloggardag är naturligtvis fördärvad av sin utbildning. När det begav sig och övades skymningslägen, där främmande makt agerade, hörde till bilden att folk förmåddes demonstrera och ställa allmänna krav på fred. Det kunde vara demonstrationer som ingick i främmande makts strategier för att få ut fördelar. Dåförtiden fanns ett organiserat psykologiskt försvar. Till det hörde att veta vem som styrde/organiserade opinionsbildningen. Det var en grannlaga uppgift, för det var samtidigt rätten till fri opinionsbildning som skulle försvaras. Vem styr alltså vad SKR ska göra och framträder SKR med större auktoritet än t ex Svenska kyrkans kyrkostyrelse? Var utkrävs ansvar av de fem undertecknarna? Och ska det talas respekt – var är respekten för det svåra politiska hantverket när konkreta frågor upphöjs till fagert kristligt tal?

Bloggardag har under decennier pläderat för Max Lundgrens bok Omin Hambbe (det ska vara två b) i Slättköping. Det handlar om skolklassen som skaffar sig "en egen neger" för de tycker att u-hjälp blir så opersonlig. "Välkommen våran egen neger" står det på plakatet när tåget rullar in och Omin Hambbe välkomnas och integreras av skolklassen och många andra i Slättköping. Det blir mer dramatisk†, men ska det handla om integration kanske det är nödvändigt med människor som är glada över dem som kommer och blir vänner med dem. Annars går det inte att hålla samman och vara samhälle.

Som vanligt är det den kristna kallelsen att fråga begåvat och oemotståndligt övertygande eller särskiljande (Apg 6:10). En profetisk uppgift sålunda. Den uppgiften tycker jag inte SKR fullgjort. Eller har SKR konkreta siffror på vad deras krav innebär? Siffror om antal människor, det som inte fick kallas "volymer" och siffror om kostnader och prognoser för vad som är möjligt? Kan de fem göra räkenskap för sitt tal?