Mariehamn, torsdag

Före Öland kommer i alfabetisk ordning Åland och så fick det bli rent konkret och personligt: Åland innan Öland. Men först kommer Arholma.

Batteri Arholma stod färdigt år 1968 men är nu upplevelsemuseum. Det kostar pengar att få se vad skattebetalarna en gång finansierat. Nå, det kostar att hålla anläggningen igång som museum och guider ska inte gå lottlösa. Det enda påhak jag vill göra gäller de gamla filmerna från Försvarets fotodetalj. Fanns det inte på höjden av vår försvarsförmåga fotodetaljer för varje vapenslag? Fanns det inte bland mängden filmer en rätt skrytsam film om det moderna ka-försvaret och var inte just Arholma inspelningsplats, eller har jag drömt? Skulle inte filmen med plutonchefen som stoppar soldater, som springer i panik, också vara sevärd på nytt? Ni förstår att så frågar den som ser delar av sitt liv ha blivit inte bara museum utan upplevelsemuseum. Hur tror ni det känns?

Efter dessa djupa insikter – men utan en guidad tur i bergrum – var det Åland som gällde. Åland är fler öar än man riktigt kan förstå. Lemland bjöd på två kyrkor att besöka, S:t Andreas och S:ta Birgitta. I broschyren som låg i vapenhusen räknades inventarier upp och kyrkorna beskrivs. På slutet fick vi veta att församlingen var den första som fått en kvinnlig kyrkoherde, re'n 1988. Hon hette Sirkka Liisa Engqvist.

Den könsmarkerande  upplysningen fungerade som trosmarkör på minst två sätt. Det första förstår ni utan explikation. Det andra sättet var en dubbel markör om modernitet och vilken sorts religion som praktiserades. Så måste det vara. Den gamla uppfattningen, den som gällde när reformen skulle införas, var ju att kön inte spelade någon roll för prästämbetet. Här demonstreras att kön verkligen spelar roll. Och detta på tre språk! Kvinnlig kyrkoherde, Female vicar och naiskirkoherran.

På Ålands diskuteras inte Jönköpingskonfirmanderna, de som orsakat skador för 200 000 när de varit på läger.
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/dyr-skadegorelse-pa-konfirmationslager-oacceptabelt
Det är tydligen Tallnäs som drabbats och det ställer både den berömda fromheten från Jönköping i bjärt ljus men också Tallnäs. Finns det något på gården som utlöser förstörelselusta? Eller är det snarare fördomarna i Kalmar och Kronobergs län som besannas just vad det gäller Jönköping? Med illa dold munterhet beklagar övriga stiftet att konfirmander från Jönköping missköter sig gravt. Men om detta sägs inte ett ord på Åland bortset frånt att Jesus-ordet naturligtvis läses: "Egen framgång är guld värd, andras motgång inte heller att förakta." Luk 35:35. Parallellställe Matt 29:40.

Söder om Åland ligger Almedalen. Bloggardag mediterade över Svenska kyrkans utbud. Inget ont om Wanja Lundby-Wedin, som blivit kyrkvärd efter senaste kyrkovalet och är 1 v ordf i kyrkostyrelsen, men det är rätt enkelt att bli framstående talesperson för Svenska kyrkan utan att år efter år ha knådats i det svenskkyrkliga. Wanja har haft mycket annat att syssla med, som bekant. Wanjas dubbla roller får sitt symboliska uttryck i att hon ändrat folkbokföringens Vanja och Vedin med enkel-V till "W". Antje ska som vanligt runt på många arrangemang. Och så finns alla de andra där. Jag kollade efter hög- och gammalkyrkliga leverantörer av synpunkter. De dricker uppenbarligen sitt rosévin någon annanstans än i Visby.

Bloggardag undrar två ting; hur kunde det bli så dumt och vad kostar det? Det finns inget ställföreträdande kristet politiskt förnuft och antagligen är det få omvälvande sanningar som genom Svenska kyrkans deltagande hörs i Almedalen. Det är ingen profetkongress som sammanträder. Hade det varit profetkongress hade Bloggardag för den delen också varit olustig till mods.

Är det någon som varsnar faran, när Svenska kyrkan i sin iver att vara relevant svetsas samman med den politiska klassen och dess entourage? Går den nuvarande politiska klassen under, drar den Svenska kyrkan med sig. Det börjar som en skakning på tredje däck. Minns då också att Antje for till Skara stift på församlingsbesök, med tillhörande kommunaldirektör och andra direktörer, för att få inblickar i den så kallade Verkligheten. Sedan for hon på överläggningar med Bedford-Strohm och finske ärkebiskopen och därefter torde det vara Geneve. Bloggardag har sett ärkebiskopar tidigare. Riktigt så levde de inte. Detta talar man inte heller om på Åland, men förhållandet hindrar inte Bloggardag att tänka själv. Vad är det som inte blir gjort när Antje gör annat och vem är det som gör det Antje skulle ha gjort om hon varit hemma? Naturligtvis står Antje höjd över all kritik. Bloggardag tänker i denna åländska skärgård att han kanske inte ska bekymra sig över förhållandet när så få andra gör det.