Trovärdig tro

Trovärdigt heter bladet från Svenska kyrkan i Växjö. Det ska komma i brevlådorna men å lantegendomen fungerar inte detta. Jag stannar vid Örs kyrka för att se om det finns något för barnen att få. Det kan fungera. Det fungerade senast. Alltså har jag fått mig något till livs för min andlighet. Men vad?

I stället för att skriva minnesteckningar över döda präster, som han skulle gjort för flera år sedan, ägnar sig biskop fd Johansson åt annat. Nu vikarierar han tydligen som domprost. Han påstår i bladet att "kyrkportarna är mer öppna än vanligt" och efter den långa vintern har fd Johansson krupit ur sitt bo, får vi veta. Varje söndag firar vi att livet vann.

Redaktören för publikationen beskriver också sommaren.
"Känn in sommaren, längtan, glädjen och närheten. Gärna i en kyrka nära dig."
Bloggardag kan följa tankegången:
"I kyrkan får alla plats och Gud tar aldrig semester. Det kan låta som en klyscha men kyrkportarna är öppna för alla som behöver och vill känna trygghet, gemenskap, glädje eller bara lite närhet av någon eller något."

Vi måste väl ändå vara många kyrkokristna som alls inte känner igen oss i denna verklighet? Varför skulle vi? För det första har vi inte så mycket plats i kyrkorummen att alla får plats, inte ens alla som bor i Sverige. Trygghet, gemenskap och glädje – tja. Det är minst sagt att ta i. Närhet om man sitter ensam i en kyrkbänk? Eller avser saken egentligen Gud; Fadern och Sonen och Anden, som inte tar semester? Bloggardag ogillar talet om "gemenskap" som försäljningstrick. Saken är allvarligare än så. Apg 2:42

Bloggardag känner igen det terapeutiska budskapet. Vart tog det moraliska vägen? Operasångaren Larsson intervjuas och han kommer oss till hjälp. Det finns en passion hos alla: "Det gäller bara för alla att hitta den där passionen som gör att man vaknar på morgonen och känner att man är glad för att gå och göra det man ska, och ser fram emot dagen som kommer." Det kan man säga, men den som kämpar med sin sommardepression blir inte glad över budskapet.

Därefter slås ett slag för friluftsgudstjänsterna och oron att man inte skulle höra vad som sägs avhandlas. Däremot inte oron för att man skulle höra just vad som sägs. "När vi är utomhus tvingas vi präster vara rakare, tydligare och kortare i det vi säger, om någon ska ha en chans att hänga med. Och så bjuder sammanhanget in till att hålla formen för gudstjänsten enkel." Vi förstår. Fast kanske inte riktigt. Betyder detta att "vi präster" inte är raka, tydliga och korta i vanliga gudstjänster?

Sedan får vi repliken från en man som är i kyrkan "en hel del". På sommaren. Han åker runt lite och han kan besöka en tom kyrka. Att ingen annan är där tycks honom viktigt. Pastoralchefen lägger ut texten. Kyrkan är Guds hus. "Kyrkan är också församlingsbornas och medlemmarnas hus. Det är hit man ska kunna gå för att andas, för att be, för att tända ett ljus, dela gemenskap, vara själv."

Pastoralchefen broderar på temat: "Kyrkan är ju din, och förhoppningen är att du ska finna det du söker och kunna andas lite djupare efter det. Att du ska få något med dig av stämning och känsla eller tankar och ord. Gud är alltid hemma, så stanna till en stund och lyssna på tystnaden eller dela gemenskapen kring något av det som händer i våra kyrkor och i vår verksamhet. Välkommen hem."

Nuförtiden i denna religionsform talar tystnaden. Kyrkorummen byggdes för att Guds Ord skulle höras och gestaltas och detta var något bortom känslor och ljuständning. Stämning var något lätt suspekt, stämningskristendom sågs nog som opium för folket i vart fall av gammalkyrkliga präster.  Förhoppningen är att jag ska hitta det jag söker. Den gamla förkunnelsen gick ut på att Gud sökte mig.

I natursköna Öjaby, till vilken del numera Ormesberga församling hör, är det underhållning och kaffe hela sommaren: sommarsånger, musikquiz, musik och berättelser från Kenya, blandade visor till dragspel, Taube och andra svenska favoriter, Gott och blandat med den kände pensionären Leif Adolfsson, bondkomik, Värends spelmansgille samt pastor Selinder med Taube, Winnerbäck och jag – och några till.

I Ormeberga kyrka? Gudstjänst 15 juli kl 14 och den 26 augusti samlas man vid kyrkan för att åka på friluftsgudstjänst. Kaffekorg och något att sitta på får man ta med sig själv. I den för ansenliga pengar nyrenoverade Bergs kyrka (som Ormesberga tidigare var annexförsamling till) är det tre gudstjänster under sommaren, men tydligen firas ingen mässa. Däremot samlas man för friluftsgudstjänst på gamla kyrkogården i Berg tillsammans med hembygdsföreningen den 12 augusti kl 14. Det blir kaffe.

Temat för Trovärdigt är "Blomma ut!". Redaktionens sammansättning borde vara föremål för en genusanalys och ska det ändå analyseras kunde det eventuella sambandet mellan att bära den frukt som består och maningen att "Blomma ut!" klarläggas rent religionsvetenskapligt.

Bloggardag höll på att glömma att komminister Nordmark "med personal och en massa ankor" har ankrace och friluftsgudstjänst i Tofta kanal den 26 augusti kl 10. "Kom med din plastanka och tävla!" Onekligen kunde det locka att se Anders Nordmark med personal ha gudstjänst i kanalen, ankorna inte att förglömma.

"Trovärdigt var ordet", sa Bill. "Värt att tro", sa Bull. Bland alla namnen i bladet fanns namnet Jesus inte med såvitt Bloggardag kunnat se. Men Trovärdigt är tryckt i 46 000 ex på FSC-märkt papper och av svanenlicensierat tryckeri. Det är förstås trovärdigt.

Försumma inte de lokala bladen från Svenska kyrkan. De är den lilla låda man kan öppna för att se hur det verkligen går till och vilket budskap som torgförs. Vill någon skicka en publikation av detta slag är adressen
Bloggardag
Östra Järnvägsgatan 18
342 61 Moheda