onsdag 6 juni 2018

Mekanismerna

Jag ser ett mönster för hur mekanismerna fungerar. En ung man på 17 år börjar ställa frågor om en reform, läser på och tvingas konstatera att de svar han får från reformens försvarare, de han håller sig till, inte håller. Ju mer han kollar storyn, desto ihåligare ter den sig. Men de försöker svara. Frågorna och invändningarna är inte helt korkade. När han sällar sig till frågarna hör han ju hur dessa av de motkristna (motparten) beskrivs som något de faktiskt inte är. Efterhand upptäcker han att deras invändningar tramsas bort och alls inte tillåts handla om en teologisk sakfråga men väl om en mängd andra frågor. Med tilltagande ålder märker han hur majoritetssidan argumenterar alltmer slafsigt. Det som tidigare skrevs i anonyma insändare, uttalas nu som bärande argument av – präster! Långt om länge får han veta att den fråga han ställt klassas som en "icke-fråga". Det förstår han nog inte. För allt vad han kan begripa är det de kallar en "icke-fråga" fortfarande en olöst fråga, som aldrig vederbörligen komplicerats utan förenklats till förfalskning.

17-åringen (eller den fd 17-åringen) ska lära sig att man inte ska fråga som han, men den hållningen vägrar han, av kärlek till sanningen, att inta. Till skillnaderna mellan då och nu hör de tydliga men primitiva uteslutningsmekanismerna. Utsorteringen har i Svenska kyrkan varit omfattande och självfallet personligt kränkande. P-O Sjögren eller Ragnar Ekström kan nämnas som namn liksom Carl Strandberg, CH Martling och självfallet GA Danell men också Bengt Holmberg. Hur det kan fungera? Genom det sekreta regelsystemet för att hålla de icke-havliga nere eller borta från flocken. Detta sker genom att några definieras som något de i all mänsklig svaghet dock icke är och deras hållning vanställs till oigenkännlighet, dvs helt falsk. På dessa falska stimuli kan de finkristna leva sitt flockliv. De förstår dock inte att dteta är primitivt överlevnadsstrategi för en flock som därmed riskerar att kollektivt gå under.

Konkret? Bloggardag skriver en text om kristen tro som uppenbarelse (13 juni 2017). En präst lägger ut den till sina kollegor som en god text för varje präst att läsa. Då reagerar omedelbart någon med deklarationen att på grund av att det ser ut som det gör mellan hennes ben och författaren därför inte håller henne för att vara präst, vill hon inte läsa eller ens tala om saken.

Bloggardag hade kunnat svara att han faktiskt aldrig sett hur det ser ut mellan den kvinnans ben men att detta inte är den omständighet som styrt hans ifrågasättande. Nå, det blev en fortsatt debatt, nu om "kvinnosyn" från en som en gång "tillhört din församling". Detta framstod som obegripligt och saken reddes nödtorftigt ut i en bloggpost den 18 juni 2017. När just denna sak konkretiseras nästan ett år senare minns få bloggposterna, men många tycks övertygade om att de är häcklande och kränkande mot den kv*nnl*g* pr*st*n. Detta motiverar en hel uppsättning epitet riktade mot Bloggardag. Mekanismerna är evidenta, som man säger. På vanlig svenska är det mobbing. Präster sparar sig inte. Domkapitlen kunde få en del att göra om förhållandet anmäldes.

Kanske är det mest intressanta att 1700 präster kan läsa de hialösa inläggen, men de flesta nöjer sig med att vara åskådare. Också präster jag i åratal tjänstgjort med. Att överordnade chefer ingriper mot mobbing är extremt ovanligt och inträffar inte mer frekvent i Svenska kyrkan. Där kan mobbing i subtila former fortgå för det är enklast att fortsätta, allt annat kräver moraliskt mod och mental ansträngning. Utfrysning och inlåsning, aktiv exkludering fungerar i normalfallet och sådana dessa mekanismer inte fungerar på är extremt starka, kanske självförgörande starka. Tystnaden är öronbedövande, men tro mig, de tysta har goda skäl för sin tystnad.

Självklart förgörs all tillit, dvs det går bara att förutom Frälsaren lita på Olov Hartmans ord år 1956: "Det går åt helvete, förstår du väl!" Han menade detta bokstavligen om Svenska kyrkan, som ni vet. I en kyrka är nog tillit en grundkategori, dvs det ska vara hederligt och förutsägbart. Inte konfliktfritt, men rena konflikter, sådana där alla vet vad oenigheten gäller och kan försvara den andra meningen med sakargument eller i vart fall korrekt återge den och nödtorftigt förstå den.

Detta är alls inte situationen i Svenska kyrkan, men kan nog inte vara heller vara. Sakfrågan har konsekvent misskötts. Samtal är vad minoriteten talar för, aldrig majoriteten. Den tror sig trygg genom att undvika samtal. Den som lever den där reformatoriska hållningen "av kärlek till sanningen" vet att en kyrka där denna sanningskärlek inte offentligt praktiseras, kommer att gå under och att det då inte längre är någon förlust. En trygg men ifrågasättande Kyrka däremot har något att bidra med för denna arma värld.

Utsorteringsmekanismerna är verkliga men ibland så subtila att de inte uppmärksammas. Detta är förstås en maktstrategi. Folk ska inte veta hur det egentligen går till och hur samtalet förs internt. Är inte Bloggardag då så hemsk som alla säger? Jag är inte så säker på det. Bloggardag hänger aldrig ut enskilda utan granskar företeelser, dvs vad präster gör och förkunnar i tjänsten. En del kommentatorer blir hätska, det är sant. Då tänker Bloggardag att det är lika bra att sådana stämningar kommer upp till ytan. Det är annars så sällan översåtarna får möta annat än smicker. Visserligen har ingen översåte tackat för dessa inblickar, men det kan Bloggardag leva med.

Till mekanismerna hör förstås att alla vet vad som skrivs på Bloggardag men också att ingen läser. Begär Bloggardag exempel på kränkande texter som hänger ut någon, ges få exempel och skulle det dyka upp något är det mest inläsningar i en bloggpost och inte text rakt av. Det är på sitt sätt informationsbärande. Här är de finkristna som integrerar dem de gillar och ger dem tillhörighet medan de andra utlämnas till skam och nesa. Det drabbar Helena Edlund men också  Annika Borg och Johanna Andersson. Varför vägrar ni se?

Pigg, käck och munter som Bloggardag är, blir uttrycken för detta helt positiva stämningsläge i den andra föreställningsvärlden något som är raljerande och kränkande samt, med Antjes ord, måste stoppas. Hur fungerar folk då? Har de funderat över svensk yttrande- och tryckfrihet eller är deras ideal hämtade någon annanstans ifrån? Har de ens Strindbergsfejden present eller Bengt Lidforss? Vad säger de om Karl Gerhard (från Bäckebo i Kalmar län) eller om Torgny Segerstedt? Har de någon synpunkt på Dr Gormander? Finns det en intellektuell kapacitet att förstå satirens väsen? Vad har de egentligen förstått?

Tror folk på fullt allvar att satiren om Sverige och politiska förhållanden bottnade i ett hat  till nationen? Det sista påpekar Bloggardag i anledning av den fånighet som en nationaldag, byggd på ett borgerligt, nationalistiskt flaggjippo, innebär. Nog kunde det finnas skäl att återupprätta den gamla nationaldagen, Mariadagen! Men kanske en sådan klartext också är opassande och ska hanteras med gängse mekanismer?

Nu gäller ett: jag vet vad saken gäller och jag går inte på den nu heller! Mekanismerna fungerar alltså inte fullt ut. Då blir naturligtvis "mekanikerna" upprörda, rädda, frustrerade. Sådant märks.


35 kommentarer:

  1. Alphadeltagaren6 juni 2018 08:50

    Så oerhört ledsamt. Det är alltså detta man lägger kraften på istället för att hjälpa människor till Jesus. Jag har undrat. Prästbrist ... ja, tjena. Varför man en gång ville in där ter sig mer och mer obegripligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen oerhört ledsamt, Alpha. Den stora tragedin är hur Svkys "prästerskap" sekularisersts och hedoniserats (MTD-religionen) samtidigt som episkopatet (vilket redan sedan "reformationen" var svårt sargat) har upphört och lärofrågor hamnat i en "folkförsamling" med en majoritet bestående av ateister, hedonister, sodomiter och nihilister (inte sällan allt samtidigt). Tragedin är av grekiska proportioner!

      Antony

      Radera
  2. Å andra sidan är det faktiskt ett synligt gult kors ( uppståndelsekorset) mot blå botten på flaggan./Sven-Åke Nilsson.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Troligen inte så länge till SÅN. Enligt islam är korset en hädisk symbol, då Profeten Isa (PbuH), den näst heligaste i Islam, enligt koranen inte dog på ett kors som de vantrogna kristna påstår. Under ramadan ser många muslimer det som en gudstjänst att utplåna korssymboler. Vi har redan mer än en miljon muslimer i Sverige. Mycket snart två och tre. Hur många har vi som är beredda till politisk och fysisk strid för korset på fanan? /smun

      Radera
    2. Smun, vi har ca 600-700.000 muslimer i landet och om vi inte hjälper dem att komma hem är de nog ca 2 miljoner 2060/70, men i så fall har den svenska välfärdsstaten kollapsat.

      Radera
    3. Märkligt få muslimskt kulturtillhöriga med 600-700.000, då de redan 1995 ansågs vara närmre 1/2 miljon, och partierna började fika efter de muslimska rösterna. Då skulle alltså 18 års migration endast ha gett ett netto på ca 200.000? /smun

      Radera
    4. Smun, du får svårt att nå en miljon muslimer även om du räknar de som har en muslimskfödd förälder och inte känner någon kulturell samhörighet med den muslimska kulturen. En undersökning från 2015 kom fram till att de muslimska församlingarna har 160.000 aktiva medlemmar och en undersökning från 2004 att ungefär 40% av muslimerna var "religiösa". Den senare siffran har nog gått upp då MENA-iterna är mer "religiösa" än bosnierna. Så det är en svår statistik, men några hundra tusen muslimer är nog "Ramadanmuslimer"?!

      Antony

      Radera
  3. I den här texten finns sanningar men också som inte är ovanligt på den här bloggen, bristande självinsikt. "Bloggardag hänger aldrig ut enskilda utan granskar företeelser". Det behöver inte finnas ett motsatsförhållande där - BloggarDag hänger ut visst ut enskilda för vad de gör, men också för vad de inte gör men som insinueras, och detta på ett sätt som är avsett att framställa personen som löjlig, korkad, okunnig eller något annat. Sådant brukar svida för den som är föremålet för uppvaktningen, även för BloggarDag som då gärna anmäler personen till domkapitlet. Sedan hänger kommentarerna på och upprepar samma sak fast i hätskare ordalag.

    Så till "några definieras som något de i all mänsklig svaghet dock icke är". Nu har väl mina "undersökningar" här visat att några faktiskt just "är" detta, vad nu detta är, men jag tolkar det som att det handlar om något utöver och mer problematiskt än kvinnans roll i gudstjänsten. För en del av kvinnoprästmotståndarna. Andra är hånfulla och framstår som översittare - precis som kvinnoprästmotståndarna uppfattar motståndarsidan alltså, med rätta ibland. Vissa fasar nog med rätta för att dessa personer ska få makt i kyrkan och vad som händer då. Som ni upplever det nu fast tvärtom.

    Den bristande självinsikten framgår också i försvaret för "tre damer" med korskampanjer i sitt CV. "Här är de finkristna som integrerar dem de gillar" som om inte detta gällde hur dessa damer agerar. Jag minns när kommunikationsdirektören ångrade sitt utspel om Mittkors-kampanjen och ville gå med i fb-gruppen. Den ena av prästerna, AB, kommenterade att han nekades bli medlem. "Vissa i gruppen känder sig otrygga om han var med så det handlade om pastoral omsorg" sa hon. Ursäkta, men vad är det för ett j-kla skitspråk? Om vi nu som i inlägget ska tala om vad saker kallas på vanlig svenska så kallas detta "hämnd" och inte "pastoral omsorg". Och att någon skulle känna sig "otrygg" i en öppen fb-grupp (!) p g att kommunikationschefen också visade sig kors där, efter att krupit till korset, så att säga. är så absurt uttryckt att man baxnar. Det är JUST ett sådant finkristet språk i syfte att trycka till någon och vara elak som utgör ett av kyrkans stora problem. Men det kom från er sida, inte från era meningsmotståndare.

    Det var dagens sågning, även om jag som sagt inte säger att det också finns sanningar i detta inlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kommunikationschefen ångrade sig INTE. Han ångrade att människor hade blivit upprörda, men han tog inte tillbaka något av det han skrev. Om han hade fått gå med i gruppen så hade inte gruppen kunnat fortsätta dela kors. Då hade all energi gått åt till att diskutera vad han sagt.

      Radera
    2. Det var inte anledningen som AB uppgav, att gruppen då bara skulle ägnat sig åt diskussionen. Ångrade kanske var fel uttryckt. Men man går inte med i en grupp vars syfte man fördömer, det faller på sin egen orimlighet.

      Radera
    3. Jag håller med om att det var orimligt att försöka gå med. Vi kan bara spekulera i vad han hade för motiv.
      Kanske för att han verkligen sympatiserade med gruppen (men varför kritiserade han den då i första hand?)
      Kanske för att han ville rida med i mediavinden, eller skademinimera.
      Kanske blev det bara fel för att han var inkompetent.
      Det var i alla fall inte smidigt skött, som man skulle förvänta sig av en kommunikationschef.

      Radera
    4. Nja, nu skrev jag inte att det var orimligt att försöka gå med så det är inget du kan hålla med om. Jag skrev att det är orimligt att beskylla honom för att inte ha ändrat uppfattning i det stora hela i och med att han försökte gå med.

      Nej han skötte det inte smidigt. Jag tycker att hans funderingar var fullt legitima av flera olika skäl, speciellt om han skrivit som privatperson. Men ordvalen var inte så lyckade och och i den roll han hade borde han nog inte vädrat sina funderingar alls då det var svårt att avgöra om han kommunicerade SvK:s uppfattning eller sin egen.

      Radera
  4. Ja, Sven-Åke, särskilt i hockeysammanhang när flaggan hängs rätt väg!

    SvaraRadera
  5. Ett alternativ till nationaldag kunde vara 20 aug. Den dagen 1809 stoppades den ryska marschen söderut vid Ratan i Västerbotten. Följden blev att ’bara’ länen öster om Bottenviken (nuv. Finland) avträddes till Ryssland. Sedan dess har Sveriges gränser varit oförändrade. (Tiden med Norge var ju en union mellan två skilda länder.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäste +Göran, att fira nationens största nederlag är i min mening alltför serbiskt. Sverige borde göra som i mitt andra hemland och fira monarkens födelsedag som "nationaldag"!

      Antony

      Radera
    2. Ingen dum idé, Antony, och nog kan man säga att valborgsmässoafton på ett sätt redan är vår nationaldag.

      Radera
    3. Även hälften av Torneå Socken i Sverige avträddes 1809, liksom Åland.

      Radera
    4. Tack Elisabeth, vi inför 30:e April som vår nationaldag, och officiell födelsedag för kommande monarker!

      Antony

      Radera
    5. Antony, poängen var att i och med att det vid Ratan sattes stopp för Rysslands framfart, avgränsades det Sverige som vi har i dag. Det är också den senaste krigshandlingen på svensk mark.

      Annars kanske 28 febr. kan duga. Den dagen 1710 avvisades i slaget vid Helsingborg det sista försöket från Danmark att återta Skåne.

      Eller varför inte 19 okt. Då avslutades 1813 Völkerschlacht vid Leipzig, då Napoleon besegrades. Det är väl senaste gången svensk trupp har varit i strid för landets direkta intressen.

      Radera
    6. +Göran, visst är det viktiga historiska datum du för fram, men en officiell födelsedag, för att fira vår monark och nation tycker jag är att föredra. Den behöver inte heller vara så "militaristisk" som Trooping the Colour, men minst lika festlig. Samt att politikerna håller sig hyggligt långt borta från firandet, där de enda politiker i Storbritannien som deltar är borgmästarna, men de övertrumfas oftast aav "stadsutroparna" och de av monarken utnämnda High Sheriff's!

      Antony

      Radera
    7. Avgjort, Antony! Den 30 april får det bli. Bra också med en fast dag. Visserligen fyller Viktoria år i juli men Estelle är född i februari och det är ju inte lika "firningsvänligt".

      Radera
    8. Svårt att hitta en ny nationaldag . Kanske när allmän rösträtt infördes 1918, demokratins födelse. Svårt att hitta något motsvarande 4 juli, 14 juli i USA resp. Frankrike . När blev Sverige en självständigt nation??
      Pelle S.

      Radera
  6. Återigen måste lilla lolla ja, söta lilla ja, smyga fram över Larmtorget och jama mitt pladder.

    Bloggardag hänger aldrig ut enskilda! Bloggardag granskar och nagelfar offentliga ämbeten och deras företrädares påståenden och meningar i det offentliga.

    Han nämnde inte namn på syndaren! Ropar fader Mulder.

    Min vän i Nottebäck skyndar att lägga till, att inte ett enda litet ironiskt skämt hava han till ledtråd lämnat.

    Lilla ja, uppsatter på barocklådans tak, fylld av honung, tänka mig att mycket ser ja, lilla rara söta ja, på Byttan, och det samma gäller Dag.

    Hänger han ut någon utan offentligt ämbete så är det som regel med vänliga infall om någon begivenhet i affär eller samling i bygdegård.

    Svart katt utan sachertårta är salt katt och väser sitt om denna sak.

    / utan signatur

    SvaraRadera
  7. 15 augusti är Sveriges nationaldag.
    Roland K

    SvaraRadera
    Svar
    1. RK, det är det katolska svenskarnas "nationaldag", dvs "nd" för vi som står i full kommunion med Petri Stol.

      Antony

      Radera
    2. Tja, Antony, Petrus var ju apostel, inte biskop (men insatte biskopar), och innehade väl alltså egentligen ingen "egen" stol. Men även biskopen av Antiochia innehar väl i så fall en "Petri stol"?/Paul

      Radera
  8. Varför inte bara ge upp striden och i stället odla sin trädgård? Kampen känns lika meningslös som den lilla broschyr som nu utdelas och som upplyser om att motståndet aldrig kommer att upphöra mot en invaderande fiende. Bilden av dagens präst är vad den är, det ändrar inte ett kvardröjande gnäll från KURT-kretsar (Konservativ Urtida Reaktionär Tomte):

    http://www.skd.se/2018/05/26/prast-toppar-vansterpartiets-lista/

    Boende på Limhamn

    SvaraRadera
    Svar
    1. BpL, om Svky var en kristen kyrka skulle inte präster få ställa upp i val eller vara partipolitiskt organiserade.

      Antony

      Radera
  9. En bra kulturell nationaldag vore eljest Heliga Birgittas dag, den 6 oktober, såsom i slaviska länder man den 24 maj firar de heliga Kyrillos och Methodios och den slaviska skriftens dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker inte att Birgitta var schysst mot kung Magnus och drottning Blanka. Men vad vet jag?
      Pelle S.

      Radera
    2. Enligt min gamle latinlärare (som hade doktorerat på Birgittas uppenbarelser) var den hl. Birgitta en "satkäring". Var hon inte dessutom krigshetsare (för "korståg" i Finland)?/Paul

      Radera
    3. Fy va ilaka I äro om mamma Gittan!

      Gittan gillar väl inte karar som kallas smek och tror sig stora i både formell och informell majestät.

      Backa Gittan!

      / utan signatur

      Radera
    4. Paul,
      Hollman tyckte så om de flesta kvinnor, gamla som unga.

      GAF

      Radera
    5. Kanske har Du rätt, GAF. Har Du också varit hans elev?/Paul

      Radera
  10. Ett alternativ annars är väl att Kristus Konungens dag är nationaldag, Domsöndagen i Svenska kyrkan. Det är förvisso på en söndag men plocka bort 6 juni som helgdag och återinför då Annandag pingst.

    Jonas M

    SvaraRadera