tisdag 26 juni 2018

Illavarslande insikter

I veckan som gick drabbades Bloggardag av minst två illavarslande insikter. På vanlig svenska betyder det att två personer lärde honom något. Kanske lärde han sig själv något också.

Först ställdes frågan om konsulter. "Vad är det konsulter av olika slag lärt ut vid kurser och konferenser? Det är inte riktigt en modell för hur Kyrkan tänker om sig själv, sin organisation och sina uppgifter utan en modell hämtad från näringsliv och förvaltning. Denna utminuteras reprisartat och påminner om Cellos samling kåserier: "En hög repriser till högre priser"." Riktigt allt detta sa inte sagespersonen, men Bloggardag tänkte att det elaborerade knappast skadar.

Vad vi än kallar den modell som utminuterats skulle väl frågan kunna ställas vad som inte sägs när allt detta sägs. Riktigt ofarligt är det inte. Som frågan om den grafiska profilen. Den uttrycker elegant ett koncerntänkande, samma typsnitt på allt uppifrån och ända ner. "Kalmar församling" blev Svenska kyrkan Kalmar. Vad gör denna förändring för tänkandet? Det kommer om världen består att analyseras i kommande doktorsavhandlingar.

Bloggardag sliter med frågan.

Den andra insikten handlar om hur det kan gå till i ett kyrkoråd, när ordföranden bestämmer sig för att köra den kommunala modellen och inte särskilt fundera över kyrkoordningen. Ordföranden visste att tjänstemän ska hållas på plats," här det vi som bestämmer". Alla i församlingen är underställda oss och allra mest underställda ordföranden. När ny kyrkoherde ska anställas var det, menade kyrkoherden, olämpligt att tf. kyrkoherden var närvarande. Han kallades inte till sammanträdet.

Detta förhållande anmäldes av en insiktsfull person till domkapitlet, som menade att samtliga beslut vid detta kyrkorådssammanträde skulle ogiltigförklaras. Det menade domkapitlet också. Därmed var saken på sitt sätt klar utan att domkapitlet behövde fördjupa sig i andra märkligheter, som gällde hur man intervjuade de två som sökt kyrkoherdetjänsten. Den första intervjun drog ut så på tiden att den förste intervjuades i en timme och 40 minuter medan den andra i knappt 20 minuter. Bara den förste kyrkoherdekandidaten hade tillfälle att gå på lunch med kyrkorådet, den andre var upptagen av arbete. Den förste intervjuade erbjöds tjänsten...

Vad är medveten styrning och vad är bara dumt i allt detta? Domkapitlet behövde inte ge sig in i frågan, biskopen var för övrigt inte närvarande vid sammanträdet, men några larmsignaler borde hörbart ljuda in i domkapitlets sessionssal. Hur står det till i församlingen när detta sker? Vill biskopen undersöka och vara beredd att ta ett varv med kyrkorådets ordförande? Antingen är hans verklighetsförståelse präglad av kommunalpolitik eller näringsliv, i olyckliga fall av båda. Om detta vet Bloggardag intet, men befruktar som vanligt det värsta.

Lokalanställningen är ett misstag. Mycket skulle vara inte bara enklare utan renare om prästerna var stiuftsanställda. Alldeles för många med dåliga insikter anställer präster utifrån sin bristande förståelse av vad saken gäller. Kompetens ersätts av konst, formuleringskonst eller floskelkonst lika. Det kan kyrkorådet eller kyrkorådets starka man/kvinna uppskatta och så blir det därefter.

Bloggardag sliter inte med frågan men frågan sliter i Bloggardag. Vi har ett system som inte är framtidsdugligt.

Förra veckan ägnade sig Bloggardag åt arbetsuppgifter av det slag som Försvarshögskolan övade honom i. Ett påstående han stötte på var att kris/krig sliter hårdare på stabsofficerare än på officerare i fältförband. Kan det vara så och hur kommer detta sig i så fall? Bloggardag förstår som vanligt inte. Så mycket fattade han, att generalen menade att det var aktuellt att flytta på folk som inte höll måttet och gav underlydande chefer order att se till att det snarast blev så. Att det område Bloggardag med liv och blod försvarat nu försvarades i det krigsspel han hängav sig åt av Nato-förband fann han lite svårt. Fördelen med krigsspel är att de tvingar folk att tänka det otänkbara och upptäcka att det otänkbara kan visa sig tänkbart. Fram för fler kyrkliga krigsspel!

Takterna från Försvarshögskolan? De satt i. Så långt var Bloggardag med. Är det också en illavarslande insikt?

För att pigga upp sig är det förstås Sofia Lilly Jönsson man läser.
https://sofialillyjonsson.com/2018/06/25/varfor-pratar-journalister-till-punkt-med-arkebiskopen/
Vad säger översåtarna nu? Hur startar en lavin? Slår illavarslande insikter till i Antjeborg? Då säger Bloggardag artigt: "Välkommen i klubben."

47 kommentarer:

  1. Så BloggarDag anser inte att de som har ringa erfarenhet som arbetsgivare och låg kyrklig erfarenhet inte bör vara kyrkliga arbetsgivare?
    Det borde inte förvåna speciellt många.
    Kag kommer ihåg min första tjänst som chef och det saknades då viss ergarenhet kan man lugnt säga. Speciellt ifråga om arbetsrätt.
    Då är arbetslivet enklare nu som konsult, när man bara behöver påpeka andras misstag. Jag antar att BloggarDag känner igen sig i det?

    Stiftsanställning skulle spara oerhört mycket pengar, inte minst genom att centralisera stabsfunktioner som ekonomi och församlingspedagog etc.
    Det skulle samtidigt minska suget för maktfullkomliga fritidsengagerade beslutsfattare att kandisera till kyrkliga förtroendeuppdrag.

    SvaraRadera
  2. Sverige lyder under medelmåttornas tyranni.
    /John

    SvaraRadera
  3. Snälla nån, när ska ni begripa att Svky saknat biskopar i snart 500 år, och att stiftchefernas jurisdiktion kraftigt begränsades då Svky "skildes" från staten för 18 år sedan.

    Antony

    SvaraRadera
  4. Allt färre unga uppskattar demokrati. De politiska ungdomsförbunden håller på att utraderas. Tendensen är likartad i Västvärlden. Alltfler säger sig föredra expertstyre. Kanske en modell för kyrkan att återgå till? Biskopskyrka i stället för demokratisk folkkyrka?

    Ett icke litet aber blir den ringa kvaliteten på präster och teologer. Vem vill lämna över kyrkan till samma progressiva gäng som har makten idag? Några andra finns inte längre att tillgå.

    För att undvika bypåvarnas tyranni måste stiftanställning återinföras. Gamla folkskollärare eller poliser kunde berätta hur skönt det var att gå från kommun- till statsanställning. Dåtidens små kommuner påminner om dagens pastorat. Kompetensen var ofta ringa. Lokal nepotism ofta förhärskande.

    Skallagrim

    SvaraRadera
  5. Jag har i min enfald trott att kvinnliga präster i ledande roller blir bra arbetskamrater.
    Sålunda verkar det inte alltid vara. Även kvinnliga kyrkoherdar kan skapa stora arbetsmiljöproblem. I början av juni berättade Västerbottens Folkblad att kyrkoherden i Södra Lapplands pastorat slutade sitt uppdrag som domprost i Västerås med avgångsvederlag 2017, efter vad som en kyrkotidning beskrev som "svåra arbetsmiljöproblem" och ökade sjukskrivningstal. Folkbladet skriver att nu finns det även i Södra Lapplands pastorat ett stort arbetsmiljöproblem. Det är ett antal anmälningar som kommit in säger en av församlingens arbetsledare till tidningen. Tidningen erfar att också två skyddsombud skall ha reagerat kraftfullt och lämnat in anmälan om arbetsmiljöproblem inom pastoratet. Anmälan skall ha belagts med sekretess eftersom den innehåller mycket personuppgifter. Sorg! Kattis N

    SvaraRadera
    Svar
    1. Personen som beskrivs i kommentaren här har även jag haft som arbetsledare. Av alla chefer jag haft trivdes jag bäst med henne. Så det är svårt att förstå vad det handlar om, faktiskt.

      Radera
    2. Du var väl en av favoriterna.
      Du hade tur.

      Radera
    3. Du var väl en av favoriterna.
      Du hade tur.

      Radera
    4. Det är offentlig handling vilka som sökte tjänsten i Södra Lapplands pastorat. Domkapitlets protokoll kan begäras ut. Det går att googla på samtliga sökandes namn.

      Mvh
      Elin i Braås

      Radera
    5. Det är rena Dallas det som pågår enligt en person som har insyn.
      (Västerbottens Folkblad juni 2018)

      Radera
    6. Vem spelar JR?

      Radera
    7. Det ör sanslöst övertydligt hur Svky nu styrs av MTD-mammonister. Pengar och makt är de enda "gudar" som d3ssa sorgliga hycklare tjänar...det är en tragik bortom alla ord!

      Antony

      Radera
    8. Vad har i Piteå försiggått?


      Eskil i Blytorp

      Radera
    9. Det var konflikter i Piteå kyrka innan personen ifråga flydde till Västerås.
      Vad som hände i Västerås vet alla läskunniga. Det som händer i Södra Lappland vet den som följer våran dags tidning.
      Anders

      Radera
    10. Anders har rätt på sig.

      Mor i Saxnäs

      Radera
    11. Hmmm... nu var det ju så att hon ombads söka Västerås. Det var så det gick till. Och att det skulle ha varit nån slags flykt från Piteå pga konflikter där stämmer inte. Vad som hänt sen har jag däremot ingen förstahandsinformation om, så det avstår jag från att uttala mig om. /15:57

      Radera
  6. Rör inte lokalanställningen!

    -Lokalanställningen är bra, den enda rimliga vid - hoppas jag - närmare eftertanke även hos dess kritiker. Här förklarar jag enkelt och pedagogiskt varför den är bra. Men visst fruktar jag att flera inte tar till sig sakargumenten.
    dessa är bland andra följande:

    -En församling är en självständig enhet och skall naturligtvis därför få anställa sig egen kyrkoherde.

    -En kyrkoherde skall givetvis inte ha sin arbetsgivare sittande långt borta. Vilka avstånd finns inte i exempelvis Luleå och Härnösands stift. Och i mitt eget, Lunds?

    -Varje kommun- och landsting anställer sin egen direktör, inte deras samarbetsorganisation, SKL.
    Hur skulle det se ut om SKL i Stockholm skulle bestämma vilken kommundirektör som Växjö eller Lund skall ha?

    -Lokalanställningen har också det goda med sig att respektive församling kan få en kyrkoherde, som "passar" väl in i de speciella förhållanden och den struktur som råder i just den församlingen.

    -Vid konflikter mellan KR och kyrkoherden kan situationen i församlingen förvärras för lång tid framåt, om stiftet som arbetsgivare vägrar avsätta den sistnämnde.

    -En lokalanställning innebär också att KR och kyrkoherde finns på platsen och snabbt kan lösa eventuella problem.

    -Och här ännu en jämförelse: finns det någon som umgås med tanken att ett företags VD skulle anställas av någon annan instans än företagets styrelse?

    Om exempelvis det fiktiva företaget och tankeverkstaden "Prästerliga tankeprocesser" i Moheda skulle behöva utöka sin fåmansskara med en ansvarig verkstadsledare, skulle denne då anställas av landets samlade tankesmedjebyrå i stället för av tankeprocessens styrelseordförande?

    Ser inte ni, som utan betänkligheter förordar stiftsanställning för kyrkoherden hur tokigt detta skulle vara?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. För självnominerade antidemokratiskt så kallade "förtroendevalda" som aldrig sätter sin fot i kyrkan betackar vi oss. Deras kväden är och förblir en fjärt. /John

      Radera
    2. Om man vill ha en kongressionalistisk kyrka styrd av lokal föreningsdemokrati så är det en logisk ståndpunkt.
      Frågan är om hur en sådan kyrka kan var betjänt av att ha biskopar och ett stort och växande nationellt kansli?
      En sådan kyrka får även allt svagare koppling till den episkopala kyrka som före millenieskiftet kunde kallas Fädernas kyrka, varvid den kongrenationalistiska kyrkan knappast kan ses som den nationalistiska kyrkan, eller som en s.k. folkkyrka.
      Folkkyrkotanken bygger på en episkopal kyrka, vilket är uppenbart tydligt i alla länder som har något som öikanr en folkkyrka.
      Utom just Sverie då efter år 2000.
      En sant kongressionalistisk kyrka blir den dock först när de lokala församlingarna utser ombund till regionala och nationella beslutsorgan.
      Så både BloggarDag och BOD vill nog ha lite av kongressionalistiska drag i sina idealkyrkor.
      I en sant episkopal kyrka ligger lärofrågorna och beslutsfattande helt i biskoparnas händer.

      Radera
  7. Om detta kunde Dike utan vidare också ha sagt som argumentationsförstärkning: "Detta är min mening och den respekterar jag!"
    Att Kyrkan byggdes i detta land (som däred kristnades) med en annan form för prästanställning behöver vi kanske inte fördjupa oss i.

    SvaraRadera
  8. Nej, en församling är inte en självständig enhet i en riktig kyrka. Det är stiftet som är det. Det är innebörden i att Svenska kyrkan påstår sig vara en episkopal kyrka. Det är därför ni har biskopar (som ni sedan har gjort maktlösa, vilket är fel, och kommer att straffa sig.) Motsatsen är en kyrka där varje församling självständig. Den kallas "kongregationalistisk".

    SvaraRadera
    Svar
    1. ML, Svkys "biskopar" är väl inte bara maktlösa, de saknar väl också apostolisk succession och det apostoliska läroämbetet (eller, hur "ortodox" är du egentligen ML?)?

      Antony

      Radera
  9. Just så Mikael. BODs argument är så till den grad kommunalpilitisk att det är skrämmande. Jag förstår argumenteringen men håller inte med på någon punkt. Men så blir det när man hela tiden jämför kyrkan med en kommun eller ett företag och alltså ser att kyrkan faktiskt är en annan storhet. Det var ett stort misstag att lokalanställda prästerna i st f att fortsätta låta dem vara stiftsanställda. Den nuvarande modellen är, som sagts, kongregationalistisk och det har SvK aldrig varit tidigare under sin historia. Dessutom riskerar nuv system att kyrkoherdarna blir lydiga redskap i kyrkopolitikernas händer, fogliga och menlösa. Det ser vi redan alltför många exempel på.

    SvaraRadera
  10. Kattis N, spåren av detta kyrkliga övergrepp förskräcker. Kvinnor ska överhuvudtaget inte verka som präster. De har ingen som helst kallelse till det. Motivet för att objudna kliva in som nutida prästinnor är en blandning av fåfänga och diverse hjärnspöken. Ett stort antal ser det som ett rent yrke. Denna i Sverige öppnade möjlighet har, som alla vet, medfört en stor splittring. De köpta lakejer och vindflöjlar som stöder detta missförhållande bär en stor del av ansvaret för att allvarligt ha skadat och rivit ner kristendomen i Sverige.
    /John

    SvaraRadera
  11. Fader Mikael har rätt. Dock borde i Svenska kyrkan kanske snarare betecknas som ett "kommunalistiskt" kyrkosamfund, om uttrycket tillåtes.

    Elof S.

    SvaraRadera
  12. Till allt annat som Bengt Olof inte tar in om lokalanställning trots alla tidigare omgångar i ärendet - men som blixtbelyses av att han förutsätter att kh ska bort om situationen mellan kh och ordf blir ohållbar - är att han är oförmögen att förstå att 95% av problemen kan komma från ordf och 5% från kh (det är sällan, kanske aldrig, bara ens fel). Att då flytta på kh är uppenbart stolligt.
    Det står BOD fritt att vara kongregationalist och att argumentera för att Svenska kyrkan ska bli kongregationalistisk fullt ut, men han arbetar i så fall för att något som aldrig varit och ännu inte helt är ska komma. Det mest kongregationalistiska samfundssverige sett, Pingströrelsen, går i otakt med honom.
    Kh på landet

    SvaraRadera
  13. Re detta med episkopal och kongregational. Det kan vara värt att erinra sig att det i fallet SVeK är ännu ett exempel på hur den seglar under falsk flagg.

    Det är inte mycket av vad den påstår sig vara som den är eller ens eftersträvar att vara.

    Den är inte evangelisk, inte luthersk, inte apostolisk och inte episkopal. Ja det finns säkert mer att addera av inte.

    Vad är den då som BOD alltid tjatar om och som jag brukar påpeka att det har inget med logik att göra att med säkerhet kunna påvisa vad något inte är bara för att man då inte kan säga vad det är. Vill minnas att mitt senaste exempel handlade om en främmande fågel i trädgården.

    Jag kunde med mina begränsade ornitologiska kunskaper exempelsevis konstatera att den främmande fågeln inte var en talgoxe, blåmes eller någon annan av de vanliga arterna jag kände till men som sagt -vad det var för en fågel kunde jag inte säga.

    Nå, när det gäller SVeK kan man kanske förutom de negativa "inte" konstatera att den blivit synkretistisk, gnostisk och tom sekulär i en osalig röra ,PK-anpassad, politiskt styrd och utnyttjad. Inget av detta kännetecknar en Kristi kyrka.

    Det ännu hoppfulla(?) är att det fortfarande finns öar kvar av sann kristen tro och lära, präster som vägrar böja sig för det PK:a och politrukernas propåer.

    Det sorgliga är att dessa öar sakta men säkert tycks försvinna , aktivt motarbetas av de tongivande politrukerna och deras anpasslingar.

    ANpasslingar utan egentlig makt när det gäller att hävda den kristna tron och läran, ja tyvärr också utan vilja att häda detta. Deras användbarhet framkommer mest när politrukerna vill bli av med störande moment såsom ännu obotfärdiga(?) prelater som vägrar finna sig i att vara lydiga jasägare till det PK:a. Sådana som både vill och törs säga sådant som att detta dekret går emot såväl skrift som bekännelse.

    EN BOD lär aldrig inse det men likafullt är det fakta.

    SvaraRadera
  14. Inte ett enda sakargument i replikerna mot lokalanställning!

    -Det genomgående i kommentarerna ovan mot lokalanställning av kyrkoherden är avsaknaden av argument. En kommentator förnekar också att församlingarna är självstyrande enheter i kyrkan, församlingarna som inte minst bloggaren brukar hänvisa till och särskilt vårda. Men att de skall få vara självstyrande i anställningar passar plötsligt ingen av mina kritiker!

    Ofattbart, är min reaktion. Det sunda förnuftet med närhet, direktkontakter mellan kh och KR och snabba lösningar på frågorna, betonade jag särskilt. Varför skall arbetsgivaren tvunget vara en avlägset beläget instans, som ofta inte har lokalkännedom eller i övrigt vet mycket om de enskilda församlingarnas problem och kännemärken?

    Kan någon förklara logiken i detta?
    Nej, det finns förstås inte någon som helst logik i underkännandet av lokalanställning. Som jag även erinrade om, har ingen kommit på den befängda idén att kommundirektören skulle anställas av någon annan än kommunen själv.

    Men, hävdar mina kritiker, det går inte att jämföra en kommun med en församling.

    Jaså, inte det. Vari ligger den organisatoriska skillnaden? Är stiftet bättre arbetsgivare än den lokala arbetsgivaren KR?

    Svara på den frågan, ni som nu rasar mot lokalanställningen! Förklara då också varför stiftet är det, ej blott ATT så är fallet. Sakargumenten skall på borden, ty här gäller inget annat. Känsloutbrotten (mot mig och kyrkan) kan vänta; de kommer nog så småningom ändå. Och påstå vänligen inte mer att församlingarna ej är självstyrande, självständiga enheter! Varför finns då demokratiska val till kyrkofullmäktige och dess val av kyrkoråd?


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herr Dike har här hittat veckans stora pseudofråga.
      /John

      Radera
    2. Hur kan ett kyrkoråd vara självstyrande om det endast är besatt av medlemmar i ett parti där partistyrelsen på riksnivå bestämt det kyrkopolitiska programmet?
      De församlingarna kan väl knappast sägas vara självstyrande visavi partiet?
      Ett antal församlingar i landet hade bara en nomineringsgrupp som kandiderade.
      Dessa är möjligen i viss mån självstyrande från biskop och domkapitel, men vilka argument finns för att de är självstyrande från partiet?

      För övrigt anser jag att ju färre som har en förtroendevald som närmaste chef, desto bättre. Detta är min generella åsikt oavsett medlemsorganisation och en mängd förtroendeuppdrag från min sida.

      Radera
    3. Bengt Olof, inget av detta är nytt, men låt oss försöka än en gång.
      Frågan om vem som är kyrkoherdens arbetsgivare är en fråga om kyrkosyn; ändringen från stiftsanställning till lokalanställning ledde till en ändring av Svenska kyrkan i detta avseende. Olika kyrkor ser olika och organiserar sig olika, men det blir knepigt när vad som sägs inte går i takt med organisationen.
      Förenklat kan man ställa frågan "vilken nivå är den primära?" Två nivåer tror jag alla kan enas om finns:
      *Församlingen, där människor firar gudstjänst och lever sin tro. Ju mer församlingen är suverän ju mer motsvarar det en sådan uppfattning.
      *Den universella kyrkan, alla kristna över hela jorden i alla tider.
      Däremellan kan finnas olika nivåer - säkert finns i vissa sammanhang ytterligare:
      *Pastoraten är i Svenska kyrkans nuv. organisation väl så betydelsefulla som församlingarna - direktvalen sker ju också till pastoratets kyrkofullmäktige. Till församlingsnivå väljs direkt endast i församlingar som inte ingår i pastorat.
      *Stiften, där biskoparna innehar enhetens ämbete.
      *Kyrkoprovinser eller nationalkyrkor.

      Av dessa mellannivåer går det säkert att argumentera för att stiften är primär enhet lika gärna som församlingen eller den universella kyrkan, allt beroende på utifrån vilket perspektiv man argumenterar (eller, som jag själv ser det, att kyrkan kan ses som komplett där församling, stift/biskop och den universella kyrkan står i medveten relation till varandra). Däremot har i alla fall inte jag stött på någon kyrkosyn där pastorat eller kyrkoprovins anses vara primär. I praktiken verkar det dock förhålla sig annorlunda.

      Svenska kyrkan gick genom att lokalanställa prästerna en bra bit i riktning mot att se församlingen (eller nu snarare pastoratet) som kyrkans främsta nivå. Genom att alltmer centralisera från stift till nationell nivå och genom att inte alltid ta särskilt mycket ekumenisk hänsyn inför nationella beslut blir kyrkoprovins/nationalkyrka ett slags primär nivå. Kyrkoordningen säger däremot att Svenska kyrkan är episkopal, framträder lokalt som församling och har nationella funktioner (och givetvis finns också det universella med). Retorik och organisation går m a o inte ihop, vilket i sig väcker funderingar. Vilket ska då ändras, eller ska man fortsätta säga ett och göra ett annat?

      Sedan ska sägas att Du inte är den förste som efterlyser argument. På 1990-talet möttes prästernas efterlysning av argument för ändring till lokalanställning av ett "det går inte att ha tillsyn och arbetsgivaransvar på samma nivå". När följdfrågan "varför inte?" ställdes kom inga argument utan bara samma svar i retur, vilket många med mig tolkade som att argumenten för ändringen egentligen inte fanns. Alternativet, att detta var för komplicerat för att några präster skulle kunna begripa, faller på sin egen orimlighet.

      För stiftsanställning finns däremot dels ett principiellt kyrkosynsargument - ska Svenska kyrkan vara episkopal behöver biskopen ha en annan roll än den som är sedan 2000 - och dels ett antal empiriska exempel på att nuvarande system fungerar dåligt. Att ordförande finns närmare än biskopen gör har Du naturligtvis rätt i, men biskopen har en förlängd arm på närmare håll i prosten. Dessutom, vilket gör Dina kommunchefsjämförelser irrelevanta, är kyrkan ingalunda jämförbar med kommunen. Kommunen är, det framgår rent språkligt, en (i och för sig obligatorisk) sammanslutning för gemensamma angelägenheter. Kyrkan är, lika språkligt, Herrens tillhörighet. Prästen står inte Herren Kristus närmare än lekfolket (så kan Du inte hävda att jag menar det), men vi har ett gemensamt ansvar, som i stor utsträckning lämpligen utövas i samarbete mellan lekfolkets valda företrädare och kyrkans ämbete. Detta blir tydligast om kyrkoherden ses som biskopens "vikarie" (jag vet att den engelska kyrkoherdetiteln "vicar" har ett annat ursprung, men den kan vara en god tankehjälp ändå).

      Kh på landet

      Radera
    4. Ett läsvärt resonemang för en dålig anställningsform, kh på landet!

      -Kh på landet bemödar sig verkligen om att i lugn resonerande ton plädera för stiftsanställning. Han avhåller sig helt från de återkommande angrepp på, och underkännande av, förtroendevalda som annars är frekventa på kommentarsfältet. Detta noterar jag tacksamt.

      Men tyvärr är landsbygdskyrkoherdens argument för stiftsanställning i stället för lokaldito svaga. Jag har i ett par inlägg framhållit vad som kan kallas närhetsprincipen (en arbetsgivare skall inte vara geografiskt avlägsen, gjort fullt relevanta jämförelser med landsting och kommuner, jämförelser som varken kyrkoherden eller andra kritiker tycker är irrelevanta.

      Skillnaden är, skriver kh, att kommunen är en sammanslutning för gemensamma angelägenheter, medan kyrkan är Herrens tillhörighet. Signaturen HH påpekar att kyrkan styrs av Kristus.

      Men Kristus blandar sig väl inte i en församlings dagliga ärenden och problem; Hans folk där handlägger och skall lösa dem, eller hur? Dessutom är naturligtvis också församling en sammanslutning för det gemensamma. Vad annars? Församlingsborna har ju gemensamt valt sin styrelse, KR, precis som en kommunfullmäktigeförsamling har valt sin. Prosten som biskopens förlängda arm har inget mandat att ingripa i exempelvis en församlings ekonomiska frågor.

      Vad kh på landet menar med att nuvarande ordning inte fungerar som den bör, får han exemplifiera. Finns det empiriskt belagt att församlingsproblem är direkt relaterade till anställningsformen?

      Kyrkorådet anställer ekonomichefer, kyrkovaktmästare, församlingsassistenter och andra befattningshavare i församlingen. Varför skall då just kyrkoherden undantas från den ordningen?

      Problem i en organisation, ett företag eller i en församling löses alltid bästa på platsen, där de berörda finns, där arbetsgivaren är snabbt tillgänglig och där samtal och överläggningar snabbt kan komma igång.

      Kanske är jämförelsen icke helt adekvat, men om landsbygdskyrkoherdens bil inte startar en morgon i vinterkylan, ringer han väl inte en person femtio mil bort för att få hjälp. Det är i stället närmast tillgängliga verkstads telefonnummer som han slår, eller hur?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. ....och där försvann argumenten för analogin med det kommunala styret!
      "Kyrkorådet anställer ekonomichefer, kyrkovaktmästare, församlingsassistenter och andra befattningshavare i församlingen."
      I en kommun så anställer väl kommunstyrelsen bara kommundirektören?
      Rent arbetsrättligt har då alla övriga anställda en anställd som chef.
      Problemen i organisationer där förtroendevalda har arbetsgivaransvar är välkända. Detta främst beroende på att de förtroendevalda saknar relevant arbetsgivarkompetens och utbildning i arbetsrätt. Hur många i kyrkorådet i Mörrum har gått den tvådagarskurs i arbetsrätt som brukar erbjudas av arbetsgivarorganisationer?
      Har man inte rätt utbildning så är det fara värt att man inte heller har rätt kompetens.
      Sedan undrar jag om Bengt Olofs nomineringsgrupp innan de satte upp honom på valbar plats kontrollerade att hade erforderig arbetsgivarkompetens och arbetsrättsutbildning för uppdraget?
      Jag misstänker starkt - baserat på kampanjer som "Bli kyrkopolitiker" - att nomineringsgrupperna inte gör någon kompetensutbärdering bland de som säger sig vara villiga att bli nominerade.

      Den som tycker att lokala förtroendevalda borde vara arbetsgivare skyr uppenbarligen kompetens och vill följaktligen inte heller ha en kompetent chef för egen del.
      Sedan må sammanhanget vara kyrka, fotbollsklubb eller vilken medlemsorganisation som helst.

      Radera
    6. Bengt Olof, på en Volvo Amazon kunde bysmeden adekvat utföra väldigt många reparationer. En Tesla behöver i de allra flesta fall specialiserad tekniker. Närhet är inte allt när det gäller Svenska kyrkan, eftersom det som förr kallades "den dubbla ansvarslinjen" och som nu oftare kallas "det gemensamma ansvaret" komplicerar i förhållande till kommunen.

      Du har alldeles rätt i att Kristus normalt inte intervenerar i dagliga ärenden annat än genom sitt folk. Absolut är det också så att församlingen (på kommunlikt vis) har gemensamma angelägenheter - men skillnaden är den att allt i de dagliga gemensamma ärendena och angelägenheterna står i ett sammanhang och har ett syfte som kyrkfolksviljan inte råder över utan bara har att tolka, i samråd med ämbetslinjen. Kyrkoherden är inte överordnad kyrkorådet, men inte heller underställd det. Hen verkar sedan 2000 "på eget ansvar"; inte som förr underställd biskop och prost men inte heller underställd KR.

      Skillnaden mot kommunen framgår också av att kommunens övergripande regler kan ändras av Riksdagen, vars makt enligt grundlagen "utgår från folket"; inget står därmed över folkviljan. Om kyrkans övergripande regler ändras på sådant sätt att det grundläggande syftet att göra lärjungar skyms eller ersätts är sådana ändringar sakligt illegitima alldeles oberoende av om besluten gått formellt rätt till: i detta är kyrkan inte sin egen herre (ingen vare sig folksuveränitet eller kyrkfolkssuveränitet här) utan har en Herre. Vi närmar oss en grundfråga, bortom mänsklig ofullkomlighet som finns i rikt mått både hos präster och förtroendevalda:

      Agerar man, i dagliga såväl som strategiska frågor, efter bästa förstånd och samvete i lärjungagörandets syfte?
      Givetvis kommer det också när så är fallet att finnas olika uppfattningar och kommer att föras diskussioner, men då sker det utifrån "What Would Jesus Do?", inte med sidoblickar på vad som behagar hembygdsföreningen, partiet eller lokalredaktionen (för att ta tre exempel på i andra sammanhang värdefulla storheter).

      Kyrkan ska verka i det nära samhället, men göra det Herren vill också när det är något annat än vad hembygdsförening, partier och lokalredaktioner uppskattar. Det är därför som det är riskabelt med lokalanställning, bortsett från att det principiellt säger något annat om vad Svenska kyrkan är än Kyrkoordningens ord om episkopal. När sedan extern hjälp behövs måste den framför allt vara kompetent, inte närbelägen.

      Vad gäller empiriska belägg för att problem uppkommit ur lokalanställningen så finns ett stort antal indicier, bl a tilltagande utköp, men där jag vill minnas att Kyrkomötet lagt locket på genom att säga nej till utredning.

      Kh på landet

      Radera
    7. Jo, kh har KR som arbetsgivare!

      -Jag måste rätta Dig, bäste kyrkoherde på landsbygden: kyrkorådet är kyrkoherdens arbetsgivare och alltså har att anställa och - vid behov - avsätta herden.

      Varför skulle sedan inte ett kyrkoråd vilja göra det "Herren vill" Kyrkoordningens aktuella paragrafer ger ju tydliga texter om vad som är en församlings uppgifter.

      Trevlig helg, vilket jag även önskar såväl varje församlings KR som kh!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Bengt Olof, jag har aldrig förnekat att KR är min arbetsgivare i nuvarande ordning; de har anställt mig och kan - om domkapitlet finner befogat - avsätta mig. Jag har gått in i denna korresponens inte för att förneka gällande fakta utan för att påtala att denna ordning är principiellt felaktig och sakligt riskabel och därmed bör ändras, om Svenska kyrkan i praktiken ska vara det som både historia och regelverk säger: episkopal. Det är så kyrkan, sedan kristen tro kom till nordanlanden, kombinerat att vara Herrens med att hantera lokala angelägenheter, och det är dit vi behöver komma tillbaka om organisationen ska ha förutsättningar att fungera både i regn och solsken, inte bara när det mesta går väl och samarbetsklimatet är gott.
      Fortsatt god helg tillönskas även Bengt Olof.

      Kh på landet

      Radera
  15. BOD

    Skillnaden är att en kommun förhoppningsvis styrs av kommuninvånarna medan en kyrka styrs av Kristus och de direktiv han har gett genom skriften och däri de apostoliska anvisningarna.

    Där finns ingen plats för politrukiska klåfingrigheter och än mindre för styraningar av rena ateister, okunniga namnkristna och tom utövare av annan religion.

    Visst, det finns mycket frihet i det organisatoriska men friheten innebär inte rätten att frånga skriften ,inte heller rätten att mha anpasslingar låtsas att man följer denna medan det enkla faktumet är att man vränger denna.

    Dock, som redan konstaterats, du lär aldrig förstå detta eller ta till dig detta ty då måste du också erkänna ditt eget ansvar för en "kyrka" i fritt fall mot avgrunden och det klarar ingen politruk. Allra minst Du.

    //HH

    SvaraRadera
  16. Jaså, Peter T, handlar det plötsligt om "kompetens"?

    -Är frågan om kyrkoherdens anställning nu plötsligt en kompetensfråga? Du menar tydligen att ett kyrkoråd inte är kompetent att anställa en kh. Men en förtroendevald kommunstyrelse eller landstingsstyrelse är ju det. Vilken är skillnaden?

    Nej, skon klämmer knappast där för Dig och andra, som vill ha stiftsanställning; kyrkoherden skall enligt er ha en särställning, som gör honom i praktiken privilegierad gen om att ej vara underställd arbetsgivaren. Det kan också uttryckas så att KR härigenom blir vingklippt och inte fullt ut kan ta hela ansvaret. Kh kan, tillspetsat uttryckt, vända ryggen till KR i vetskapen om att han, eller hon, sitter i orubbat bo.

    Så vill vi inte ha det i kyrkan; Lokalanställning, direktkontakter, snabb och smidig kommunikation och därmed förutsättningar att snabbt lösa konflikter och problem. Direktkontakten förhindrar problem och surdegsbildning, är bra för alla, för kyrkan och därmed för Ordet.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olog Dike har som vanligt läst dåligt och missat att jag anser att flrtroendevalda generellt är dåliga arbetsgivare, oavsett meslemsorganisation.
      Svaren på mina frågor lyser med sin frånvaro som vanligt.
      Har Bengt Olof Dike koll på skillnaden mellan lagturlista och avtalsturlista, en grundbult i lagen om anställningstrygghet?
      Skillnaden mellan avsked och uppsägning av personliga skäl?
      Något som varje kyrkorådsledamot måste ha koll på som arbetsgivare!

      Radera
    2. Peter T,

      -Vi diskuterar principerna för anställningar i församlingarna. Inte detaljer om olika begrepp eller generella påståenden om förtroendevaldas kompetens.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Bengt Olof diskuterar princioer och jag diskuterar praktik.
      Frågan är då om det i prinvip är bra med förtroendevalda arbetsgivare då de i praktiken oftast är outbildade och oerfarna inom arbetsgivaransvar?
      Bengt Olof har i praktiken inte svarat på frågan om han gått utbildning i arbetsrätt och då förmodar jag i princip att han inte gjort det och därmed erkänner sin inkompetens inom området.

      Om man följer Bengt Olofs principer om förtroendevaldas förträfflighet som arbetsgivare så borde väl stiftsstyrelsen anställa biskopen?
      Eller räcker principerna inte så långt.

      Radera
    4. Passar i landsting och kommuner men inte i kyrkan - varför?

      Peter T underkänner det folkvalda kyrkorådet som arbetsgivare men är tyst om att ordningen är precis densamma i landsting och kommuner - och till och med i regeringen, där ansvarigt statsråd, oavsett dennes bakgrund och utbildning, ensam utser exempelvis generaldirektörer.

      Och är det inte en företagares rätt att anställa de chefer, som han eller hon vill ha. Eller måste företagaren först ha genomgått den av Peter T angivna utbildningen?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Jag har ju uttryckligen påstått att förtroendevalda per definition är dåliga arbetsgivare. GD-cirkusen på Försäkringskassan är väl bevis nog för det påståendet?

      Varje person med arbetsgivaransvar bör förkovra sig i sitt ansvarsområde. Arbetsrätt inte minst, men även arbetsmiljöutbildning.
      Anser verkligen BOD att arbetsgivare ska vara outbildade och inkompetenta?
      Som företagsledare, arbetsgivare och chef håller jag mig självklart utbildad inom mina ansvarsområden.
      Det behövs inte många anställda förrän skyddsombud måste utses och chefen har arbetsmiljöansvar från sin förste anställde, som även omfattas av arbetsrätten.

      Att inkompensen hyllas av BOD kanske inte är så förvånande, men sällan lika uppenbart som nu.

      Radera
  17. BOD,

    Man förstår av dina inlägg vem och vilka som är dina ledstjärnor.

    Tyvärr är en prelat inte någon som skall vara styrd av politruker utan av ordet och en som hela tiden tänker på vad han är befullmäktigad till.

    Tyvärr har ni politruker tagit makten-väljer prelater som kliar era öron och söäger vad ni vill höra. Så är det dock inte tänkt men så har det blivit och enligt din snedvridna logik skall det vara som "beslutat" om än det är aldrig så emot skrift och bekännelse.

    Era anpasslingar håller med ty de uppnår biskoppsstol , domprostvärdighet och allt vad ni kan erbjuda medan de icke köpbara får nöja sig med undanskymda platser som komministrar och hela tiden under hot om uppsägning och avkragning.

    Ja,jag förmodar att du i likhet med dina politrukkolleger är nöjda med utvecklingen men konstigt nog (?) tycks detta nöje inte innefatta att bevista en gudstjänst och se resultatet.

    Jag söger som jag sagt förut, på domens dag och ni har att redovisa för bl.a tomma kyrkor och förvrängd lära. Tror du att han tycker det är OK att ni bara följde tidsandan och biskop den och den i hans / hennes heresier?

    Heresier ni näppeligen kunde vara okunniga om , ty dels finns de enkelt att begrunda i skriften, dels fick ni exempel på exempel i en aldrig sinande ström om hur falskt allt var.

    Vidare visste ni att Gud själv aldrig nedlåter sig till att försvara en sjuk sak med lögner och svek vilket varit faktum att ni gjort hela tiden sedan ni framtvingade ämbetsreformen.

    Ni har ljugit oförblommerat och svikit alla löften ni kopplat till detta bedrägeri.

    Ärligt talat -ffast jag tror inte att du som politruk klarar av att svara ärligt men försök.
    Tror du Jesus bevarar sin kyrka med lögn och svek?

    //HH

    SvaraRadera
  18. BOD,

    Jag har redan kommenterat detta med lokalanställning kontra stiftsanställning men låt mig ändock ta upp det igen från en kanske annan synvinkel / aspekt.

    Fof bör man då kanske begrunda riskerna med lokalanställning rent generellt. Den största risken som jag ser det är att ett lokalt KR nu tenderar att välja sina prelater efter hur de kliar KR´s öron och inte efter hur de arbetar för spridandet av evangeliet.

    Detta har vi redan sett många exempel på.

    Oavsett, det är en stor risk att lokalanställning medför rädda prelater som söker stöd hos ett ofta sekulariserat KR istället för i skrift och bekännelse och att de ägnar sig åt oväsentligheter eller i vart fall sådant som inte är en Kristi Kyrkas huvuduppgift.

    Den naturliga gången är istället att prelaten är avlönad av stiftet / stiftsanställd och att stiftet sänder ut lämpliga präster efter behov. Behov som inte baseras på vad ett eventuellt KR vill höra utan efter situationen i församlingen hela tiden ihågkommande vad som är Kyrkans uppgift i världen vilken är att evangelisera , stärka och bevara församlingen i den kristna tron och läran- inte att sträva efter omvärldens beröm, att vara PK och följa tidsandan eller att mer eller mindre muta församlingens medlemmar till att kvarstå ,kanske tom skaffa nya, mha allsköns världsliga jippon.

    Nu är det ett tråkigt faktum att den naturliga vägen mer eller mindre är blockerad av att ni "förtroendevalda" redan lyckats med att rasera det som är en förutsättning för den naturliga vägen. Ni har sett till att ingen idag sittande biskop är apologet, ingen tycks, ens med små krav på renlärighet vara det eller ens eftersträva att vara det. En del är direkta heretiker med ÄB i spetsen, den du hyllar och vill att vi andra skall välsigna. (Ja, så går det när "kyrkan" inte styrs av skrift och bekännelse utan av människotankar, PK-anpassningar och tidsanda och där man inte erkänner annan rätt än vad ett mer eller mindre sekulärt KM lyckas trumfa igenom och sedan mha gummiparagrafen... och annat av KM beslutat. Beslut som ofta strider mot såväl skrift som bekännelse och framförallt mot Kristi Kyrkas uppgift.

    Du talar för all del ofta om behovet att missionera , iofs vackert, men du vägrar att svara på vad den skall missionera om- den dagsaktuella heresin?, gnostiska tankar?, synkretiska strävanden eller kanske den "senaste(?)".Kristendom utan Gud?

    Nej, det är svårt, mänskligt att döma omöjligt att vrida SVeK rätt igen ty som sagt. Ingen biskop är apologet, ingen eftersträvar att vara renlärig och alla positioner ,med få undantag, under biskopens är besatta av prelater som mest tänker på karriär och att inte stöta sig med något KR.

    Det är möjligt, kanske tom troligt att flertalet av alla kyrkoherdar,domprostar,kontraktsprostar och idag kommunikatörer prästvigda för all del men sällan/ aldrig(?)agerande som präster många av dem tom sällan sedda inom kyrkans väggar utom i de fall det handlar om något världsligt jippo där SVeK som vanligt vill gå före på den väg som leder till avgrunden men de då hävdar är den rätta vägen. Detta oavsett vad skrift och ännu gällande bestämmelse utsäger.

    Kanske hade man kunnat respektera SVeK om de vid varje avvikelse från den rätta läran, den som är ett resultat av skrift och bekännelse hade modet och vore ärlig nog att säga / skriva något i stil med. Denna nya lära vi nu förfäktar går i strid med skriftens ord i xxx, liksom bekännelsens yyy. Vi tar därför bort detta ur skrift och bekännelse och ersätter med följande...

    Det vore ärligt och konsekvent men inget en politruk någonsin skulle acceptera. Det är bara att inse.

    Nu vill jag gärna tro att situationen är inte fullt så illa sm den verkar och ser ut att vara. Förhoppningsvis finns ännu många komministrar och kyrkoherdar som mot sitt samvete tiger och lider. Kanske de till slut får nog och vägrar finna sig i alla avsteg, kanske sätter press på alla politiskt tillsatta anpasslingar och tvingar fram ett klarspråk.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem är du? Familjemedlem? Vapendragerska? Krigare?
      Vem du än är så tycks det mig att du inte har koll på saken och allra minst på hur ett gott ledarskap skall fungera. Du verkar styras av dina egna åsikter som rör upp dina känslor. Du vill Kh väl men har inte förmågan att lyfta blicken. Hen som bad Kh söka tjänsten i Västerås visste nog inte hur det ledarskapet skulle fungera. En ledare måste klara av att skapa samsyn i organisationen. För att kunna leda behöver man också träna förhållningssätt och se helheten. Istället för att försvara dem som härskar och söndrar borde du ha lite medlidande med dem som far illa. De finns många oskyldiga som blir inblandade i dylika smutsiga konflikter. JP från Stensele

      Radera
  19. Anonym 20 juni 2018 14:17

    Antar att ditt inlägg inte gäller min kommentar men vem i all världen riktar du dig till? Bra om u i fortsättningen adresserar sådana kommentarer så att den som "angrips" ges en rimlig möjlighet att förklara sig.

    //HH

    SvaraRadera