Till försvar för Dag Sandahl?

Antagligen ska det hållas hemligt, men det finns ett forum för präster på nätet. Där delas kunnande med okunskap och Bloggardag, som inte är prästvigd, har inga inblickar i vilken kategori som dominerar, men gissar okunskap. Detta beror på en hemmaodlad fördom. Man kan inte utbilda religionsvetare och tänka att de därmed blir teologer. De kan vara trevliga för det.

Nu avhandlades Bloggardags synnerligen gode vän i detta forum. Det var av intresse förstod jag, när jag såg hans uppsyn till lika delar bestående i eufori och i häpnad. Det var som att se Dag Sandahl blicka ut från gästrummet hos Peterson's i New York (Kanaan) och se gryningen över Appalacherna. Ungefär så. Påhoppet på en kvinnlig präst på Bloggardag den 18 juni 2017 upprörde, det kanske vi kan återkomma till, men det var Dag Sandahl som fick kritik, inte Bloggardag. Inlägget förra året var dock alls inte något påhopp utan en redovisning av en dåtida förvirring.

I det prästerliga sammanhanget blev allt förvirrat på det vanliga bibliska sättet. Apg 19:32 I förvirringen behöll några förnuftet och undrade om de kunde få veta vilken avskyvärd bloggpost saken gällde. När detta stod klart,  inlägget identifierats alltså, och nomineringsgruppskamraten gjort sin sakgranskning togs hela tråden bort. Det förvirrade ytterligare. "Som drömmar fly, så illa vår trådar på nätet bort". Nomineringsgruppskamraten hade ganska rättframt markerat, att det hela som riktats mot Dag Sandahl inte känns okej. Det var en välgörande inblick i kamratens känsloliv. Han är inte riktigt så skapad eller helgad på det viset, att han skrev "lögn och förbannad dikt" men "inte okej" kanske ska uppfattas som en definitiv kategori? Omtänksamt var det och rättsinnigt.

- Varför är du då fortfarande euforisk och häpen på ett amerikanskt sätt? sporde Bloggardag.
- Jag läste den vänlige nomineringsgruppskamratens teologiska positionsangivelse:
"Jag tycker och tror annorlunda än Dag om väldigt mycket, bland annat nästan alla aspekter av ämbetsfrågan."
Bloggardag häpnade han också.
 - Läs meningen en gång till är du snäll!
- Det gör jag så gärna: "Jag tycker och tror annorlunda än Dag om väldigt mycket, bland annat nästan alla aspekter av ämbetsfrågan."

Bloggardag kan nu välja att uppfatta utsagan som sakinformation. Om väldigt mycket tycker kamraten annorlunda. Påståendet är svårhanterligt. Om Dag Sandahl skulle säga t ex att Stefan Sträng firade 40-årig prästvigning i Liatorp i går, skulle nomineringsgruppskamraten kunna tycka något annat? Knappast. Firningen var verklig. Det mesta vi "tycker" handlar nog om sådant som faktiskt är. Om då Dag Sandahl skulle hävda att det var högtidligt och trevligt på Stefan Strängs firande kan någon säga emot? Ja, förutsatt att personen ifråga varit med i Liatorp. Miljarder människor i världen kan inte tycka något annat om saken utan får nöja sig med Sandahls besked.

Då uppstår frågan om nomineringsgruppskamraten skulle kunna räkna upp tjugo (20) frågor där han verkligen tycker annorlunda. Tjugo är väl en rätt begränsad mängd sett till ställningstagandet "väldigt mycket", men någonstans får vi dra gränsen. Å andra sidan kunde man tänka sig att de som tillsammans läser den apostoliska trosbekännelsen är överens om häpnadsväckande mycket och överens i allt väsentligt, eller? Det är den första frågan.

Nu har jag skrivit en bok, En annan Kyrka (Gaudete) och det är mycket bok för pengarna. Här kommer fem frågor till:
Har nomineringsgruppskamraten någon mening om den boken, bortsett från att han tycker illa om tryckfelet där det står 1946 men skulle stå 1954?
Kan han tycka något om boken om han inte läst den eller har han läst några andra av mina böcker, avhandlingen till exempel?
Hur kan han alltså veta att han tycker och tror annorlunda än Dag om väldigt mycket?
Har vi talat med varandra mer än två gånger, ena gången när nomineringskamraten ville ta en bild. Är den enkla förklaringen att nomineringsgruppskamraten närmast formulerar en emotiv platthet för att hålla den lämpliga distansen till Dag Sandahl?

Det kan frågas vidare i sak om ämbetet och nästan alla aspekter av ämbetsfrågan: Vi gör det för klarhets vinnande för "nästan alla aspekter av ämbetsfrågan" – vad är det? På vilka punkter skiljer de två sig åt? Elva frågor klargör
Ämbetet som instiftat för att vi ska få den saliggörande tron? Confessio Augustanas och Sandahls mening.
Av Gud? Confessio Augstana tyska texten och Sandahl.
Att rörelser som ställt sig avvisande till kvinnliga präster har gett vitala bidrag till kyrkolivet? Kyrka Ämbete Enhet och Sandahl
Att det finns en förpliktelse till synlig enhet inom och mellan kyrkorna? Kyrka Ämbete Enhet och Sandahl
Att det finns ett behov av fortsatt och förnyad exegetisk och systematisk reflektion kring kyrkans ämbete? Kyrka Ämbete Enhet och Sandahl
Att 1950-talets bibeldebatt aldrig blev slutförd? Kyrka Ämbete Enhet och Sandahl
Att frågan om kvinnliga präster och biskopar främst är en teologsik fråga? Kyrka Ämbete Enhet och Sandahl
Att det finns två möjliga och teologiskt hedervärda huvudståndpunkter när det handlar om ämbetsfrågan? Kyrka Ämbete Enhet och Sandahl
Att traditionsfrågorna behandlats alltför snävt? Kyrka Ämbete Enhet och Sandahl
Att Kyrkans ämbete är Kristusrepresentation? Kyrka Ämbete Enhet och Sandahl
Att det inte bör gå till så som det gjorde i Svenska kyrkan när en ordning ändras som har hävd ända från urkristendomen och stöds av auktoritativa källor i Nya testamentet. Bibelsyn och bibelbruk samt Sandahl

Har verkligen nomineringsgruppskamraten andra meningar på nästan alla de aspekter som här återgetts? Det var fråga sjutton. Det kan bli verkligt intressant i nomineringsgruppen, men kamraten får nog slita teologiskt, närmast arbeta som en bäver om han ska precisera.

För att det verkligen ska bli tjugo frågor kanske begreppet "väldigt mycket" också ska preciseras?
Har de två skilda meningar när Sandahl påstår:
Frimodig kyrkas kyrkomötesgrupp har det roligare. Tycker/tror nomineringsgruppskamraten något annat?
MTD-religionen är svenska folkets religion och har en plattform i Svenska kyrkan just därför. Tycker/tror nomineringsgruppskamraten något annat?

Vad skulle Dag Sandahl annars kunna tänkas hävda apropå ämbetsfrågan? Här är ett påstående att ta ställning till – som den tjugonde frågan:
"En kuriös situation uppkommer när en teologisk tolkningsfråga, t.ex. när det gäller kvinnliga präster, avgörs genom ett politiskt beslut och efter påtryckningar från politiska instanser. En liknande oformlighet uppstår när politiker tar ställning till utnämningar av präster och biskopar, trots att de relevanta teologiska synpunkterna i sammanhanget inte ens anses meningsfulla av dem som fattar beslutet eller påverkar det. Detta förefaller vara ett argument i debatten om kyrkans förhållande till staten, om logiska överväganden hade haft någon betydelse i det sammanhanget."

Skulle nomineringsgruppkamraten hävda något annat är det Gunnar Fredriksson som ska få på moppo för citatet kommer från hans bok Det politiska språket, Cavefors, Lund, 4 uppl 1969, s 109.

Har ämbetsfrågan hamnat i limbo så att få numera har en aning om vad frågorna handlar om och skyddsavståndet till frågan och ifrågasättarna därför måste vara ansenligt? Inte konstigt om det blir som det blir. Margit Sahlin och Dag Sandahl skulle kunna vara bekymrade ihop. Där är vi.