torsdag 14 juni 2018

Härliga torsdag!

"Meditera!" röt den inre rösten till mig. Det hela var rätt förvirrande, men rösten var envis. "Meditera över bilderna från stiften", fortsatte rösten i rytande ton. Då förstod jag. Det var ett eko av vad den blide sagt mig, att bilderna från vigningarna var värda en meditation. I det inre kan plötsligt yttre försynta röster förvandlas till uppfodrande rytanden.

Naturligtvis är det bilden av en kyrka där ett kön, ett enda, dominerar stort. Bilden av prästvigning som examen och festlig skolavslutning kunde också tona fram för de känsliga. Ragnar Persenius hamnar i bakgrunden och den nyvigda längst fram. Annars är det alltså kvinnokyrkan som står fram för alla.

Nu drar Bloggardag sig till minnes hur docenten Folke T Olofsson för en generation sedan, år 1987, skrev om den kyrkostruktur han tyckte sig se i vardande. "Kall eller kneg" frågade han som en gång Karl Marx och Friedrich Engels i Kommunistiska Manifestet. Han fick mothugg. Han hade nämligen, om jag minns rätt, varit oppmålter i tidningen (Kyrkans!) med ett barn i knäet och detta gav associationer till en jämställd man. Professor Ulf Ulfvarson reagerade kraftfullt. Han skrev "Här talar den råa reaktionen, det akademiska snobberiet." Ulfvarson var präst-man men alltså inte präst.

Nu, 31 år och 6 månader (på en dag när) kan vi alltså se att Folke T. Olofsson fick rätt. Det tog en generation, men han såg vad som blivit villkor i vår tid. Min fråga är barnsligt enkel: Varför blir det aldrig som ni säger, bara som vi säger? Har ni problem eller har ni problem?

Svaret är väl att ni inte har problem, för ni vägrar se dem. Ingen vågar utvärdera den ämbetsreform som skulle föra folk och kyrka samman och konstatera att av detta blev intet, intet, intet. Den enda framgången var att den pastoralt orienterade högkyrkligheten, den som tog vid där ungkyrkligheten tappade orken, kunde knäckas genom utnämningsmakten, alltså Makt. Vad Makt skapar? Föga eller intet. Den bara utövas. Med lögnen som vapen och sveket som verktyg har den samtid som nu är skonstruerats. Ingen vill tala löftesbrott heller. Eller se en reforms konkreta resultat. Är det, sett till Svenska kyrkans nuvarande läge, alldeles orimligt att tänka sig att en grundbult ändrats och att detta får konsekvenser?

Bloggardag vet som vanligt inte, men noterar replikerna. En kvinna sa när hon såg bilderna från det senaste kreerandet av biskopar i Uppsala domkyrka: "Detta måste vara fel!"  Bloggardag skulle hellre säga: Detta måste vara rätt, dvs om frågor ställs måste kyrkosystemet visa att detta är i överensstämmelse med apostolisk tro och ordning. Är det så? Vad säger Luther? Vad säger Rom, som nu än en gång kraftfullt markerat mot den sorts ämbetsreform Svenska kyrkan antog. Det skulle inte vara helt ur vägen tänker Bloggardag om Den Ranghögste någon gång kunde markera detsamma som Vatikanen. Det skulle bli något för barnen i himlen att få. Och ett samtalsämne på en kungamiddag där Den Ranghögste sitter finare till än ärkebiskop och biskopar i Svenska kyrkan.

På sin tid gjordes stort nummer av romersk-katolsk respektive luthersk ämbetssyn. Då missades poängen. Själva anspråket är ju att Svenska kyrkan i apostolisk ordning viger till biskops- och prästämbetet och detta ämbete är det av Herren instiftade, alltså samma i Rom och Uppsala. Hic Rhodus, hic salta! Då behöver vi ställa legitimitetsfrågorna, de grundläggande om äkthet. De styr bortom en hel del i den kanoniska lagen och snarare till grundfrågor om ämbetet. Den Ranghögste tycks hålla god min i elakt spel eller vilket spel det nu är. Antingen har han väl egentligen att göra upp med några av våra högt värderade bloggkommentatorer, de som i grund underkänner Svenska kyrkan som en kristen kyrka, eller ta en match med Antje och ifrågasätta alla hennes biskopsvigningar och därtill hennes egen vigning? Alla teologiska invändningar ska väl inte anglokatoliken doktor F i Oxford ensam behöva föra fram?

Det som det minsta mediterar kan väl också fundera över tillströmningen av präster, oavsett ämbetsfrågan. I Västerås stift ingen, en eller två i andra stift och i ett par stift större tillströmning, men vad förslår det när så många går i pension? Har någon räknat på om det blir prästbrist snart och beräknat hur stor den i så fall blir? När präster kliver av och simmar över Tibern är detta nog en allvarlig fråga.

Nu fanns det mer att meditera över när Torsdagsdepressionen slår till. Det har frågats hur Bloggardags morgnar ser ut. Ingen morgon är så skön som torsdagsmorgonen, det är som att pilla av en sårskorpa. Det gör ont, men det går inte att låta bli och så är det torsdag efter torsdag. Vad ger ni mig för attacken mot Antje för hennes predikan i Polen?

Attacken från två skolade teologer, Johansson & Johansson, styrde in på predikan som sågs som heretisk, den strider "så flagrant mot den kristna bekännelsen".
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/har-inkarnationen-upphort
Försvaret är belysande. Antje skiljer mellan "natur" och "kropp". Då stiger doktor H i Lund fram och ställer sin fråga på nytt: Var finns nu den kropp som död låg i graven? Är just den kroppen uppstånden och himlafaren? På den frågan måste Antje svara att i himlen finns "den mänskliga naturen" men passa på frågan om det är den kropp som Jungfrun Maria födde, som växte upp och, ja ni vet allt det andra. Här ställs basala frågor om sakramentalitet och världslighet i kontrast till idealism.

Jag vågar på grund av den upphetsning folk råkar i inte ursprungsmärka denna idealism. Medge dock att det på sitt sätt är mycket glädjande att vi kan upptäcka skillnader i tro och tanke mellan Antje, Johansson & Johansson samt Bloggardag, för att hugga några namn i högen. Kan det vara så att biskopen och professorn Anders Nygren hade rätt i sin analys av de olika lärorna och att just detta visar sig nu? När det pläderas för "livsbärande tro" betyder det att se "att Gud är det i oss som är mer än vi själva är". Den är en tro "bortom Gud". Det är fint sett till uppenbarelsen grundfalskt. Frågan om inkarnationen är inte någon tramsig fråga, den är en fråga om själva Verkligheten mer än en fråga om rätt lära. Men är det inte rätt lära blir det fel, konstigare än så är det nog inte, tänker Bloggardag på sitt enfaldiga sätt.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/livsbarande-tro-soker-inte-svar-i-pastadd-fakta

Och så till sist. Förlagschefen hann fara på välbehövlig vila när klarsynen slog till. Den Abstract som finns i boken En annan Kyrka är inte den slutliga utan en tidigare och med denna version har dr Anna Greek intet att skaffa. Saken får hanteras när förlagschefen är tillbaka. Nöj er med att läsa den svenska texten så länge. Jag tror vi erbjuder slutversionen till New Directions, den teologiska tidskrift som också förser oss med recensioner av ginsorter och nya spännande tonicsorter. Det kan behövas ett tilltugg till de anglokatolskas fromma, tror jag. Fråga kan man alltid göra. Men förarglig är själva missen. Hur kunde det hända?

52 kommentarer:

  1. Dag, kan du inte berätta lite mer om tiden när du prästvigdes och decennierna därefter då det rådde MANSDYRKAN i SvK! Hur tog den sig uttryck?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sen kan väl du Anna berätta om feminismen och dess nya Q-övermänniskoideal.
      Berit

      Radera
    2. Varför ska jag det, "Berit"? Det är ju inte jag som tagit upp feminism på agendan i den här bloggen utan ett antal herrar, inkl du själv? Eller tycker du att jag ska tala om feminism p g a att jag är kvinna?

      Annars måste jag tolka det som att inte vara kvinnoprästmotståndare betyder att man är "feminist". Det var illa. Det betyder nämligen att vara kvinnoprästmotståndare innebär... ja du fattar kanske? Det där som kvinnoprästmoståndare tar rysligt illa vid sig om man antyder att samband kan finnas. Så hur är det?

      Radera
    3. Men du smiter ifrån de svåra frågorna Dag. Jag har sett dig ett flertal gånger hugga på meningsmotståndare som tror att ni är något "ni inte är".

      Men skriver man "kvinnodyrkan" utan förklaring så ska man nog inte riktigt komma och beklaga sig så som du gör ang detta. Då är det nämligen en fullkomligt sund och relevant misstänksamhet från omgivningen.

      Radera
    4. Anna - Såvitt jag kan se, har Dag skrivit om "kvinnokyrkan", inte "kvinnodyrkan" (om han nu inte först stavat fel och sedan korrigerat felet..?). Och nog tycks SvK vara på väg i denna riktning (fast kvinnor har väl alltid varit mer kyrksamma än män)? Kyrkans tidning (nätupplagan) rapporterar just nu om prästvigningar i flera stift, och nog verkar kvinnor vara i majoritet bland de nyvigda? Är inte "vigningstjänsten" i SvK på väg att bli ett "kvinnoyrke"?/Paul

      Radera
    5. De senaste 20 åren har kvinnor utgjort ca 2/3 av de "prästvigda" och de senaste åren ca 3/4.

      Radera
    6. En gammal rektor suckade runt tiden för skolans kommunalisering: "Det går åt helvete! Det är alldeles för många kvinnar bland de nya. Blir det för många kvinnor slutar männen helt att komma!"

      Kanske tillämpbart för kyrkan?

      /Ryszard

      Radera
    7. Paul: Min erfarenhet är att om jag läst fel det Dag skrivit så brukar jag bli korrigerad, men hur det var i det här fallet vet jag inte, jag kan naturligtvis inte svära på att jag inte läst fel. Nå, då är det kvinnokyrkan som avses oavsett. Jag kan dock reagera litet grand över prefixet "kvinno-" när man inte samtidigt skriver "mans-" när män dominerar. Om vi då faktiskt ska tala i feministiska termer så blir "mannen normen" som inte behöver något prefix. När det inte är män som dominerar blir det "kvinno-". Ett kvinnoporträtt men aldrig ett mansporträtt osv... En kyrka och en kvinnokyrka. Frånsett det så stämmer det att det håller på att prästyrket håller på att bli ett kvinnoyrke. Det är inte bra. Även om kompetensen ska gå först stödjer jag en blanding av könen, inte minst när det gäller mitt eget arbete som sfi-lärare. Det är bra att vi på min arbetsplats har flera manliga lärare som kan "förklara Sverige" för dem ur kanske ett lite annorlunda perspektiv än vi kvinnor. Detsamma tror jag dock också gäller att "förklara Gud".

      Radera
  2. Avslutningen av insändaren "Livsbärande tro …" är klargörande.

    Först sägs: "En livsbärande tro som utifrån inre övertygelse skapar en tillit …" Det är klart att om man menar så, att det handlar om vad människan kan prestera, måste man ansluta sig till satsen "Det är inte Gud som har skapat människan, utan människan som har skapat Gud". Och då får man naturligtvis fundera över om denna bräckliga skapelse håller – om det kanske finns någonting bortom den (Gud på riktigt t.ex.?)

    Påståendet "Den livsbärande tron är en tro som inte begär tecken eller söker vishet, utan förkunnar en Messias som blivit korsfäst", väcker viss munterhet. Tron skall inte begära tecken, utan hålla sig till Kristus (om vi nu skall tala grekiska i stället för hebreiska) som korsfäst. Detta lyfts alldeles riktigt fram, Jesus talade om ett enda tecken, Jonas tecken. Men nu skulle ju tron inte begära tecken – någon logisk stringens återfinns inte (men det är väl inte något som bekymrar nyandligheten).

    SvaraRadera
  3. Tror icketeisterna kanske på sin tro istället för på Gud (ungefär som en del verkar sätta sin lit till Bibeln minst lika mycket som till den som Bibeln vittnar om)? "En Gud kallas det, som man väntar sig allt gott av och som man i all nöd söker sin tillflykt till" (Luther i Stora katekesen).
    Kh på landet

    SvaraRadera
  4. Att inte betrakta Jesu fysiska uppståndelse som en historik händelse, det är väl att förneka centrala satser i kristen trosbekännelse?
    När inleds domkapitelsärende mot Kh Nordström, som genom att underteckna debattartikeln har brutit sina prästlöften.
    Både avseende den tro som han lovat att försvara och brustit i det anseende en präst bör ha.

    Kyrkoherde Nordströms förnamn och genitalier är egalt i sammanhanget. Det är en heresi värre än Areios som kyrkan lova t hålla skiljelinjen ifrån oavsett sagesperson.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om Svky varit ett kristet samfund hade kh Nordström varit avkragad för länge sedan, men i det nygnostiska samfundet gör han en lysande karriär!

      Antony

      Radera
  5. De numera höga lönerna i kyrkan har inte hjälpt. Gud tycks inte längre kalla och åtminstone inte unga och män. Alla vill ha statushöjningar. Allt fler får det. Nu går färska lärare av alla kategorier in med 36 papp i storstadskommunerna. Sjukvården står på tur. Poliserna Socialsekreterarna. Sen räcker Kyrkans pengar inte till för konkurrensen. Om alla skall ha mer, blir statushöjningar meningslösa. Status har man i förhållande till dem som har lägre. Några år av kyrkligt smörgåsbord har inte lockat så många. De som kommer är andrakarriärande kvinnor. Att det riskerar att inte bli någon höjdare för dessa nya, visar Heléna Edlund i sin bok Konsten att överleva Svenska Kyrkan. Boken bör skänkas till alla biskopar och kyrkoherdar. En insamling?

    Att det gapar tomt runt biskoparna i prästvigningstider tyder mest på sunt förnuft och gott omdöme hos presumptiva prästkandidater.

    Moribundum Est



    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är väl då för väl att unga insett det komplett vansinniga i att kasta sig utför det svenskkyrkliga stupet! Sämre framtidsutsikter får man leta efter!
      Berit

      Radera
    2. De perverst höga lönerna påskyndar medlemsflykten och Svkys kollaps (med fortsatt tjänande av Mammon kommer säkerligen den nihilistiska kvällspressen föra stora utträdeskampanjer inför nästa "kyrkoval" + än mer på alternativ media).
      Det gör också att MTD-opportunister flockas till det sjunkande skeppet för att plundra dess välfyllda skattkistor, samt att hycklarna i birettakarnevalen vrider ryggen ytterligare ett varv för att ta emot direktörslöner i sina vitknognande nävar!

      Antony

      Radera
  6. Vad som skrivs i utlandet om Sverige:

    https://www.gatestoneinstitute.org/12495/sweden-mosques-islam

    Elof S.

    SvaraRadera
  7. På bloggfronten intet nytt!

    -Nej, vi känner igen ämnet - sedan år tillbaka: om ärkebiskopens tillkortakommanden, om lögnen och sveket, om de bloggkommentatorer, som underkänner Svenska kyrkan som varande en kristen kyrka! Etc, etc, etc.
    Dessa kommentatorer är tillika - alltså just på grund av karakteristiken över kyrkan - "högt värderade".

    När blev osanningens apologeter högt värderade? De som förnekar Svenska kyrkans kristna förankring talar ju i vädret, högt, tydligt och motbjudande. Som jag har skrivit och frågat ett otal antal gånger: om inte kyrkan är kristen, vad är den då? Vad, vad, vad?
    Det är som om någon påstår att en Volvobil av senaste modell är en hästdroska och absolut ingen bil! Eller att en hästdroska är en modern Volvo!

    Det är det ena. Det andra, när man läser dagens bloggtext, väcker ånyo ännu en obesvarad fråga, som förtjänar upprepas och åter upprepas intill dess att svar ges:
    -Har det andra könets inträde som präster för sextio år sedan skadat Svenska kyrkan på något sätt? Finns det i bakgrunden månne en upprörd folkprotest med budskapet i falsett "Bort med kvinnorna från predikstolen"?

    Ack, ur led är världen - eller åtminstone utlöpare i kyrkodebatten, utlöpare som lever kvar i den tid, som förfluten är. Dess företrädare vill ej, kan ej, kommer ej att kunna ändra tankar och åsikter. Jag tror inte heller att de ens försöker, trots alla böner och vädjanden till dem, trots alla internationella kyrkofakta som talar emot dem, trots verklighetens folkdjupsröster, vilka verkligen skulle dåna på gator och torg, i skogar och kratrar om det andra könet verkligen stoppades framför predikstolen.

    Man kan också, mer elakt, det erkänns, uttrycka saken så här: ankdammsdebatten fortsätter i en damm, där vattnet blir allt mindre. Den som blickar framåt i kyrkan har alltså här inget att göra eller vänta sig. Han, eller hon, måste i stället ta avstamp i verklighetens kyrkliga jord, över vilken män och kvinnor tillsammans vandrar - tillsammans in i Svenska kyrkan för att där hämta kraft, näring och optimism för att sprida det underbara Ordet, som är exakt detsamma, när kvinnor uttalar det som när männen gör det.

    Svenska kyrkan står trygg, säker och stabil i denna verklighet. Några vägrar erkänner verkligheten. Det beklagas djupt. Men de är ändock varmt välkomna till just verkligheten, den som de alltså ännu vänder ryggen.
    "Vänd dem inte ryggen" hette en 1950-talsfilm, där den berömda rocklåten "Rock around the Clock" slog igenom med dunder och brak. Jag har en skiva med den.
    Nej, Svenska kyrkan har inte vänt dem ryggen. Det är de som har vänt kyrkan ryggen.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rolf Pettersson14 juni 2018 16:52

      Jag tycker att Bengt Olof ska läsa Ulla Carin Holm: Hennes verk skall prisa henne och sedan återkomma hit med sina reflektioner.

      Radera
    2. Snälla BOD - Om någon, så är det väl Du "som lever kvar i den tid, som förfluten är". Och som - trots (över)tydliga indikatorer som antal dop, utträden m.m. - försöker intala Dig själv och andra att "Svenska kyrkan står trygg, säker och stabil". Om Du skulle gå dit lite' oftare, så skulle Du nog få en annan bild. I min avlidne fars gamla pastorat, är numera tre av fyra (vackra medeltida) kyrkor regelmässigt stängda vid högmässotid./Paul

      Radera
    3. Jag skulle vilja påstå att Kh Nordström inte är en kristen kyrkoherde, trots anställning och prästvigning i SvK.
      Anser BOD att Kh Nordström är kristen, trots "bortom gud"?

      Sedan undrar jag om BOD verkligen har sett filmen med den lysande Sidney Poitiers i huvudrollen bredvid Glenn Ford?
      Handlingen är nämligen den om undervisning ,fostran och att våga gå mot strömmen. Kan SvK av idag sägas ha lyckats med undervisning och fostran av folket?
      Uppmuntran att gå mot strömmen har åtminstone inte uppmuntrats inomkyrkligt. Att en framåtsträvande rörelse kräver en levande opposition verkar ha gått teologerna i SvK helt förbi.

      Radera
    4. Alphadeltagaren15 juni 2018 07:49

      För egen del lyssnar jag mer på "Should I stay or should I go". Men om någon har hoppet kvar så kan jag rekommendera "We're not gonna take it" från plattan "Stay hungry" från 80-talet. Sk svartrock, inget för svaga hjärtan och kolla för Guds skull inte på omslaget. Bandet heter "Twisted sisters" lätt att hålla i huvudet efter att ha sett de nämnda bilderna ovan.

      Radera
  8. Om katoliker i Tyskland gäller att de "immer mehr glauben nur das, was sie selbst für wahr, gut und nützlich halten", skriver vår vän theol dr Karl-Heinz Menke. Det gäller i Sverige också. Och då ställs inga grundfrågor om ämbetet och därför kan det inte bli ens en kyrkfolksrörelse i ämnet trots allt vad som hänt. Svaret på om reformen skadat Svenska kyrkan torde vara ett bleklagt "ja". Jag kollade kyrkogångssiffrorna för Växjö stifts vid prästmötet före vigningen av Inger Svensson. 1.3 miljoner kyrkbesök tycks det ha varit. Bara i detta stift. Motsvarande siffra för hela Svenska kyrkan är nu 3 895 657. Något har hänt. Varför inte pröva förklaringen att reformen som skulle knyta samman folk och kyrka har misslyckats? Och då är väl skadan uppenbar.

    SvaraRadera
  9. Jag glömde översättningen. Tyska katoliker tror bara det som de själva tycker är sant, gott och till nytta. Kyrkans tro är lite större änså.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Flera som tror!

      -Men då är de ju lika Dig och flera kommentatorer på bloggen.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Kände du dig träffad, Bengt Olof? :-P

      Radera
  10. "Som jag har skrivit och frågat ett otal antal gånger: om inte kyrkan är kristen, vad är den då? Vad, vad, vad?"

    Det, Bengt Olof, har du fått svar på ett otal gånger. Du lyssnar dock bara på sådant som kliar dig i öronen.

    "Det är det ena. Det andra, när man läser dagens bloggtext, väcker ånyo ännu en obesvarad fråga, som förtjänar upprepas och åter upprepas intill dess att svar ges:
    -Har det andra könets inträde som präster för sextio år sedan skadat Svenska kyrkan på något sätt?"

    Det har du också fått svar på vid flera tillfällen. Inte minst bloggaren själv har angett ett flertal exempel på vilka skadeverkningar Svenska kyrkan har drabbats av.

    "Dess företrädare vill ej, kan ej, kommer ej att kunna ändra tankar och åsikter. Jag tror inte heller att de ens försöker, trots alla böner och vädjanden till dem..."

    Som man känner sig själv känner man andra... Ställ dig framför spegeln och säg de orden så blir det mera rätt.

    "Nej, Svenska kyrkan har inte vänt dem ryggen."

    Jo, Svenska kyrkan har vänt människor ryggen. Den har vänt såväl kristna som sökande ryggen. Den, inte minst kyrkoledningen, prånglar ut falsk lära som vilseleder människor. Du ser inte detta men det betyder inget annat än att du är totalt förblindad och bara att beklaga.

    SvaraRadera
  11. I dagens Expressen görs biskop J.A. Eklund till nazist. Jag har bett tidningen publicera en rättelse och en ursäkt. Ännu står lögnen kvar. Konstigt om inte fler har reagerat.

    //Richard

    SvaraRadera
    Svar
    1. Endast ett påstående, att Ekelund gått med i Furugårdsnazisternas parti:

      https://www.expressen.se/nyheter/qs/last-night/last-night-in-karlstad/

      Radera
    2. Nej Elisabeth, inga svar!

      -Jag har inte fått svar på frågorna, vad du än påstår. Om Du framhärdar, ber jag Dig vänligen upprepa svaren. Frågorna är ju väsentliga - svaren likaså.
      Bloggaren har försökt en gång att svara, men det blev bara ett konstaterande, att det är ett grundfel, om kvinnor får bli präster.

      Men det är inget svar. Man måste kunna konkretisera skadorna, om sådana påstås finnas.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Ja, jag framhärdar eftersom sanningen är att du fått svar. Däremot tänker jag verkligen inte lägga tid på att gå igenom äldre bloggposter och kommentarer för att du ska slippa det jobbet. Det får du göra själv.

      Radera
    4. Elisabeth,

      -Nu fick Du chansen att upprepa de svar, som Du påstår att jag har fått men vilka inte finns. Det kan väl ändock inte vara en övermänsklig uppgift för Dig att kort upprepa svaren. du säger ju Dig veta dem och behöver därför inte leta efter bloggposter.

      Nej, bästa Elisabeth, Du är nog i knipa nu. Svarsknipa kan den kallas.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Inte alls, käre Bengt Olof. Svaren finns men exemplen är så många att jag inte har dem i huvudet. Leta får du göra själv. Det är inte för mycket begärt att du själv letar upp svaren. Frågan är dock om din möda kommer att göra någon nytta enär du redan vid åtskilliga tillfällen vägrat att ta dem till dig, bara för att på nytt ställa samma frågor om och om igen.

      Radera
  12. Lycklig ­den som in­te följer de gudlösa,
    in­te går syn­da­res väg
    el­ler sit­ter bland häda­re
    utan har sin lust i Her­rens lag
    och läser den dag och natt.

    Han är som ett träd
    plan­te­rat nära vat­ten -
    det bär sin frukt i rätt tid,
    ald­rig viss­nar bla­den.
    Allt vad han gör går väl.

    Inte så med de gudlösa -
    de lik­nar ag­nar som vin­den för bort.
    Därför döms de gudlösa där rätten råder
    och syn­dar­na i de rättfärdi­gas krets.

    Herren är med på de rättfärdi­gas väg,
    men de gudlösas väg le­der till in­tet.

    Psaltaren 1

    SvaraRadera
  13. Såg bilderna från prästvigninarna. Därefter slår man upp ett fysiskt exemplar av KT, och ser en annons för "kvinnor i Svenska kyrkan". Ännu har de inte nog makt.
    Varje institution går samma väg. För ett decennium skapades massa grupperna; "kvinnor i poliskåren", "kvinnor som läkare", lärare och så vidare. Nu har de fått institutionerna.

    För kyrkans del (och troligen också för de andras del) verkar resultatet entydigt. Min undran är vart alla män tar vägen? För mig verkar det som att de mer offentliga institutionerna går mot total kvinnodominans - jag tror inte att det är en bra idé. Och jag är övertygad om att nu när kvinnorna och deras intresseföreningarna fått som de vill, att de också kommer börja undra vad det blev av alltihopa. De har visat att de kan organisera sig för att få "kvinnoperspektiv" på allt och bli till majoriteter i nästan varje offentligt finansierad institution (i konkurrensutsatta institutioner, som prövas hårdare av marknadens verklighet har de tuffare att komma in). Nu måste de visa att de också kan driva dem. Jag tror att unga kvinnor kommer börja logga ut ur alltihopa. I en undersökning gjord på 10,000 kvinnor på familjeliv.se visar det sig att en majoritet av dem mellan 17-31 år vill vara hemmafruar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "En majoritet vill vara hemmafruar" - ja så blir barn gjorda - och födda! Det ofruktbara faller av sig självt på några generationer. Islam med sin kvinnosyn tycks äga framtiden. Om något skall bli kvar utanför islam, måste det kunna reproducera sig. Där blir vår kvinnosyn med abortväsendet en evolutionär katastrof.

      /Skallagrim

      Radera
    2. Vill vara hemmafruar? Den undersökningens tillförlitlighet torde ligga runt noll. Däremot tror jag (om jag skulle gå till mig själv) att kvinnor inte vill lämna ifrån sig barn på förskolan allt för tidigt och slippa göra karriär med nyanländ bebis samtidigt. Men många beskriver ju samtidigt hur de längtar tillbaka till jobbet så jag vet inte.

      Själv tror jag att program som "Svenska Hollywoodfruar" osv ger en del kvinnor drömmar om en lyxig hemmafrutillvaro. Men obs - då gäller det att du som man tjänar multum. Frun ska inte vara hemma och göra långkok utan gå på manikyr och pedikyr och få en "facial" och sedan äta vinlunch med väninnorna och shoppa upp pengarna som maken intjänat. De kvinnor som vill få busschaufförens eller lärarens lön att räcka för två vuxna och några barn och vara hemma och koka kålsoppa torde vara försvinnande få, även om de finns.

      Men dröm gärna vidare om att kvinnor i allmänhet "helst vill vara hemmafruar".

      Radera
  14. Hur kan man påstå att ett prästämbete som enligt Luther är Ordets ämbete är samma ämbete som Herren instiftade, där prästen ska frambära mässoffret?

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. När reformatorerna talar om ’Ordets ämbete’, ’ministerium Verbi’, så ligger i bakgrunden det Ord som blev människa. Det innefattar därför så väl förkunnelse som sakramentsförvaltning. (Missledande översätts ’ministerium Verbi’ inte så sällan ’predikoämbetet’.)

      Radera
    2. JM, det är inget prästämbete.

      Antony

      Radera
    3. Var finns beläggen för att det ämbete som Herren inrättade är ett ämbete som ska frambära mässoffret??
      Påståendet är så insnöat så det faller på eget grepp. an

      Radera
  15. Finns någon rätt vigd präst i denna kull, enligt högkyrklig ämbetssyn? /EÅ

    SvaraRadera
  16. Men om man läser den Augsburgska bekännelsens apologi från artikel XIII (7) framgår det uttryckligen att prästämbetet är ett predikoämbete och inte ett offerprästämbete. Det är uppenbart att det är predikan som är i förgrunden, inte tvärtom: ”Sitt heliga ämbete utövar de framför allt i eukaristifirandet eller synaxis. Här handlar de å Kristi vägnar, förkunnar hans mysterium och förenar de troendes böner med det offer som deras huvud frambär. Det Nya förbundets enda offer, som Kristus en gång för alla fullgör när han bär fram sig själv till Fadern som en felfri offergåva, gör de närvarande och verksamt i mässoffret ända till dess att Herren kommer.”[50] Från detta enda och enastående offer hämtar hela deras prästerliga tjänst sin kraft.

    Predikan är lika mycket en uppgift för diakonen.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man behöver latinet för att öht komma nära idéen.
      Luthers m.fl. äldre och yngre reformerades upptäckt handlar om att Kristi offer är perfekt.
      Huvudfrågan handlar om vi tackar och lovar för vad Kristus gjort för oss och alla människor eller om vi trot att välsignelserna beror av vår bön och gudstjänst.
      Hela det romerska systemet handlar om nödvändigheten av just denna biskops bön??an

      Radera
  17. Luther upptäckte inte något överhuvudtaget i fråga om mässoffret utan hans påhitt avviker från vad Kyrkan har lärt i alla tider, inklusive den Ortodoxa kyrkan.

    Jonas M

    SvaraRadera
  18. Luther såg att en gudstjänst utan tro är tom, att tron är gåvan nummer ett.
    Detta är ingen exklusiv västrefornatorisk insikt. Den finns i alla samfund men inget samfund tror som det romerska att just deras gudstjänst är det som exklusivt gör tron tillgänglig.
    Tron är en gåva också till Rom och biskopen där. Det är jag säker på att åtminstone nuvarande påven skriver under på. Frågan är väl om han då är doktrinärt romerskt renlärig. an

    SvaraRadera
  19. Anonym du har läst men inte förstått något. Den ortodoxa liturgin/ östliga katolskaheliga mässan är lika giltigt som i den romerska riten. Om tron fattades någonstans var det hos Luther där prästen inte längre representerar Jesus i egenskap av överstepräst när mässoffret bärs fram utan prästen är icke sakramental och har som viktigaste uppgift att predika.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hear-hear JM, det är fullständigt uppenbart att de "reformerade" samfunden saknar ett sakramentalt prästämbete, liksom de saknar apostolisk succession!

      Antony

      Radera
    2. @Anthony 20:23
      de "reformerade" samfunden till dessa räknar du inte det anglikanska?an

      Radera
    3. an, den engelska statskyrkan ingår så klart bland dessa samfund.

      Antony

      Radera
  20. Gode vän, Tron handlar inte i första hand om prästens självförståelse utan vad vi tror och säger om Jesus.
    Att prästen skulle bli icke sakramental därför att han predikar??? Det är i liturgins gestaltning av tal, sång och åtbörd som evangeliet bärs fram. En liturgi utan ord är religionsfenomenologi.
    Icke-sakramentalt blir det om vi förnekar den Treeniges verkan och Kristi kropp och blod i evkaristin. De evangelisk-lutherska reformatorernas förståelse av evksristins, inte ämbetetsbärarens, sakramentalitet var högre än dåvarande romerska. Hoc est corpus meum. Perfekt. För dig utgiven.

    SvaraRadera
  21. Redan genom att Luther förnekar ordinationens sakrament blir det uppenbart att den lutherska prästen är av annat slag och att eukaristin därmed inte blir giltig.

    Jonas M

    SvaraRadera