Härliga torsdag!

"Meditera!" röt den inre rösten till mig. Det hela var rätt förvirrande, men rösten var envis. "Meditera över bilderna från stiften", fortsatte rösten i rytande ton. Då förstod jag. Det var ett eko av vad den blide sagt mig, att bilderna från vigningarna var värda en meditation. I det inre kan plötsligt yttre försynta röster förvandlas till uppfodrande rytanden.

Naturligtvis är det bilden av en kyrka där ett kön, ett enda, dominerar stort. Bilden av prästvigning som examen och festlig skolavslutning kunde också tona fram för de känsliga. Ragnar Persenius hamnar i bakgrunden och den nyvigda längst fram. Annars är det alltså kvinnokyrkan som står fram för alla.

Nu drar Bloggardag sig till minnes hur docenten Folke T Olofsson för en generation sedan, år 1987, skrev om den kyrkostruktur han tyckte sig se i vardande. "Kall eller kneg" frågade han som en gång Karl Marx och Friedrich Engels i Kommunistiska Manifestet. Han fick mothugg. Han hade nämligen, om jag minns rätt, varit oppmålter i tidningen (Kyrkans!) med ett barn i knäet och detta gav associationer till en jämställd man. Professor Ulf Ulfvarson reagerade kraftfullt. Han skrev "Här talar den råa reaktionen, det akademiska snobberiet." Ulfvarson var präst-man men alltså inte präst.

Nu, 31 år och 6 månader (på en dag när) kan vi alltså se att Folke T. Olofsson fick rätt. Det tog en generation, men han såg vad som blivit villkor i vår tid. Min fråga är barnsligt enkel: Varför blir det aldrig som ni säger, bara som vi säger? Har ni problem eller har ni problem?

Svaret är väl att ni inte har problem, för ni vägrar se dem. Ingen vågar utvärdera den ämbetsreform som skulle föra folk och kyrka samman och konstatera att av detta blev intet, intet, intet. Den enda framgången var att den pastoralt orienterade högkyrkligheten, den som tog vid där ungkyrkligheten tappade orken, kunde knäckas genom utnämningsmakten, alltså Makt. Vad Makt skapar? Föga eller intet. Den bara utövas. Med lögnen som vapen och sveket som verktyg har den samtid som nu är skonstruerats. Ingen vill tala löftesbrott heller. Eller se en reforms konkreta resultat. Är det, sett till Svenska kyrkans nuvarande läge, alldeles orimligt att tänka sig att en grundbult ändrats och att detta får konsekvenser?

Bloggardag vet som vanligt inte, men noterar replikerna. En kvinna sa när hon såg bilderna från det senaste kreerandet av biskopar i Uppsala domkyrka: "Detta måste vara fel!"  Bloggardag skulle hellre säga: Detta måste vara rätt, dvs om frågor ställs måste kyrkosystemet visa att detta är i överensstämmelse med apostolisk tro och ordning. Är det så? Vad säger Luther? Vad säger Rom, som nu än en gång kraftfullt markerat mot den sorts ämbetsreform Svenska kyrkan antog. Det skulle inte vara helt ur vägen tänker Bloggardag om Den Ranghögste någon gång kunde markera detsamma som Vatikanen. Det skulle bli något för barnen i himlen att få. Och ett samtalsämne på en kungamiddag där Den Ranghögste sitter finare till än ärkebiskop och biskopar i Svenska kyrkan.

På sin tid gjordes stort nummer av romersk-katolsk respektive luthersk ämbetssyn. Då missades poängen. Själva anspråket är ju att Svenska kyrkan i apostolisk ordning viger till biskops- och prästämbetet och detta ämbete är det av Herren instiftade, alltså samma i Rom och Uppsala. Hic Rhodus, hic salta! Då behöver vi ställa legitimitetsfrågorna, de grundläggande om äkthet. De styr bortom en hel del i den kanoniska lagen och snarare till grundfrågor om ämbetet. Den Ranghögste tycks hålla god min i elakt spel eller vilket spel det nu är. Antingen har han väl egentligen att göra upp med några av våra högt värderade bloggkommentatorer, de som i grund underkänner Svenska kyrkan som en kristen kyrka, eller ta en match med Antje och ifrågasätta alla hennes biskopsvigningar och därtill hennes egen vigning? Alla teologiska invändningar ska väl inte anglokatoliken doktor F i Oxford ensam behöva föra fram?

Det som det minsta mediterar kan väl också fundera över tillströmningen av präster, oavsett ämbetsfrågan. I Västerås stift ingen, en eller två i andra stift och i ett par stift större tillströmning, men vad förslår det när så många går i pension? Har någon räknat på om det blir prästbrist snart och beräknat hur stor den i så fall blir? När präster kliver av och simmar över Tibern är detta nog en allvarlig fråga.

Nu fanns det mer att meditera över när Torsdagsdepressionen slår till. Det har frågats hur Bloggardags morgnar ser ut. Ingen morgon är så skön som torsdagsmorgonen, det är som att pilla av en sårskorpa. Det gör ont, men det går inte att låta bli och så är det torsdag efter torsdag. Vad ger ni mig för attacken mot Antje för hennes predikan i Polen?

Attacken från två skolade teologer, Johansson & Johansson, styrde in på predikan som sågs som heretisk, den strider "så flagrant mot den kristna bekännelsen".
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/har-inkarnationen-upphort
Försvaret är belysande. Antje skiljer mellan "natur" och "kropp". Då stiger doktor H i Lund fram och ställer sin fråga på nytt: Var finns nu den kropp som död låg i graven? Är just den kroppen uppstånden och himlafaren? På den frågan måste Antje svara att i himlen finns "den mänskliga naturen" men passa på frågan om det är den kropp som Jungfrun Maria födde, som växte upp och, ja ni vet allt det andra. Här ställs basala frågor om sakramentalitet och världslighet i kontrast till idealism.

Jag vågar på grund av den upphetsning folk råkar i inte ursprungsmärka denna idealism. Medge dock att det på sitt sätt är mycket glädjande att vi kan upptäcka skillnader i tro och tanke mellan Antje, Johansson & Johansson samt Bloggardag, för att hugga några namn i högen. Kan det vara så att biskopen och professorn Anders Nygren hade rätt i sin analys av de olika lärorna och att just detta visar sig nu? När det pläderas för "livsbärande tro" betyder det att se "att Gud är det i oss som är mer än vi själva är". Den är en tro "bortom Gud". Det är fint sett till uppenbarelsen grundfalskt. Frågan om inkarnationen är inte någon tramsig fråga, den är en fråga om själva Verkligheten mer än en fråga om rätt lära. Men är det inte rätt lära blir det fel, konstigare än så är det nog inte, tänker Bloggardag på sitt enfaldiga sätt.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/livsbarande-tro-soker-inte-svar-i-pastadd-fakta

Och så till sist. Förlagschefen hann fara på välbehövlig vila när klarsynen slog till. Den Abstract som finns i boken En annan Kyrka är inte den slutliga utan en tidigare och med denna version har dr Anna Greek intet att skaffa. Saken får hanteras när förlagschefen är tillbaka. Nöj er med att läsa den svenska texten så länge. Jag tror vi erbjuder slutversionen till New Directions, den teologiska tidskrift som också förser oss med recensioner av ginsorter och nya spännande tonicsorter. Det kan behövas ett tilltugg till de anglokatolskas fromma, tror jag. Fråga kan man alltid göra. Men förarglig är själva missen. Hur kunde det hända?