lördag 9 juni 2018

Thomas Holmér, 1960-2018

Thomas Holmér hörde till de unga och väluppfostrade i Kalmar när jag kom dit. Han hade fyllt 11 år. När S:ta Birgittakyrkan var ny (år 1975) var han där förstås, spelade orgel och lockades med på en del hyss av det slag den som spelar orgel kan kosta på sig om prästen ber om det. "Money, money, money" och "Ja, se pengar" som intro till kollektpsalmen, för att nämna något. Han hörde också till dem som läste i Lund men också ägnade sig åt annat, bokhandeln Arken inte minst. Det gav honom teologisk kringsyn att kombinera till det musikaliska.

Thomas kom till Döderhult och startade gospel. Det begrep jag. Däremot fattade jag i förstone inte vad "Finngospel" var vid en konferens i Finland där detta angavs som kvällsunderhållning. Var det finsk bingo? Finngo-spel? Det var finsk gospel, förstod jag när det hela kom igång. Thomas fick ihop en stor kör och var fena på mycket.Han visste att infoga musiken i församlingens liv som en beståndsdel, inte som ett påhak. Inte konstigt att han rekryterades till Dörby-Hossmo. Inte konstigt heller att Frimodig kyrka ville ha honom till ordförande för Oskarshamns folkhögskola.

Thomas dog i går när han var vid sommarhuset på Öland. Hjärtat kan man tänka. Och det är besvärligt, för hans hjärta var alltid gott – men alltså inte på alla sätt. Jag säger som prosten Pehr sa: "Alla snälla människor dör. Snart är det bara du och jag kvar."

Thomas var på ett vinnande sätt en viktig person för många av oss. Änkor och faderlösa i deras bedrövelse får infogas i handfasta förböner. Och jag ska hantera att någon som är yngre än jag går före. Detta skrivet en förmiddag när jag faktiskt börjat städa lite bland papperen...

RIP






8 kommentarer:

  1. Verkligen mycket tråkigt att höra. Jag minns honom med glädje och tacksamhet. Därtill en inspirerande kyrkomusiker och körledare under vår tid tillsammans i Lund. Må han vila i frid till uppståndelsens morgon. Rune Imberg

    SvaraRadera
  2. Anders Stenström9 juni 2018 14:38

    Så oerhört sorgligt.

    SvaraRadera
  3. Thomas blir saknad på Oskarshamns folkhögskola som ordförande och som inspiratör på de kurser han undervisade i.
    Ber för hans familj.

    Vila i frid Thomas.

    Jonas
    Skolpräst

    SvaraRadera
  4. Jan-Olof Lund9 juni 2018 21:22

    Tack dag för Dina ord Tomas kusin Julle Lund
    7

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  6. Jag blev väldigt ledsen när jag nåddes av beskedet. Thomas var en mycket viktig ledare i Döderhults arbete när jag var nykonfirmerad. Han hade en humor som var varm och kärleksfull. Och han hade en diakonal blick. Det fanns väl ingen gräns för vad som var arbete och fritid - allt hängde ihop. Och många var dom som han pratade med och som hängde på hans rum.

    Han litade på oss som var unga. Han hade tilltro till vår kompetens och byggde på så vis upp ett arbete där många gjorde sådant som de självklart kunde - även om de tidigare inte viste det själva. Ett öppet men väldigt målinriktat arbete. Självklart tillsammans med Jan Byström men även Leif Norrgård.

    Men man får inte glömma hans humor. Han gjorde ofta det som både var oväntat och som man inte visste riktigt ifall det ens passade sig. Han var inte "fin i kanten" men ändå alltid trevlig. Just att göra det som inte förväntades var lite av hans signum. Men han var ändå alltid fast rotad i det svenskkyrkliga.

    Vissa människor kan musik. Thomas snarare VAR musik. Hela hans väsen var musikaliskt. Hans tydliga målinriktning och noggranna arbete i kombination med hans humor och spontanitet var något som inspirerade oss (då) unga teologer.

    Jag längtar efter att få träffa Thomas igen!

    /Pierre

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Pierre, för att du sammanfattar det som många av oss som växte upp tillsammans med Thomas, Maria och deras barn känner. Jag har en stor klump i magen. Gav jag också tillbaka det han gav mig?

      Må han vila i frid och uppstå i härlighet!

      Radera
  7. Jag nåddes just av budet om att Thomas hastigt avlidit. Trots att vi inte haft kontakt på närmare 20 år så känner jag tomhet. Den här världen blev med ens lite fattigare, lite blekare, lite tystare.

    Jag mötte Thomas när jag kom till Oskarshamns folkhögskola som kursdeltagaren 1996. Där ifrån och fyra år framåt blev Döderhult med musik- och gudstjänstlivet ett andra hem.

    När Gud knackade på axeln med en prästkallelse som vände upp och ner på tillvaron, då var Thomas den första jag satt ner tillsammans med bakom en stängd dörr och på allvar formulerade mig.

    Tack Thomas för allt du givit!

    Kol 3:12-17. Rom 8:38-39. Psalm 313.

    SvaraRadera