Ja se präster!

Bloggardags problem var insikten att en del som skulle bli präster aldrig skulle komma att leverera, inte få folks förtroende i det andliga men väl kunna använda prästeriet som plattform för än det ena, än det andra egna projektet. Skallet på präster som faktiskt arbetade men var utsatta därför att de i en fråga vidhöll vad som sagts när Beslutet fattades, noterades. Men allra mest kunde de insiktsfulla notera den talande tystnaden. Bloggardag höll detta för att vara förakt för vanliga människor. De borde ha fått rätt information om vad sakfrågan gällde. Det fick de aldrig. De fick inte heller veta vad biskopar var kapabla till bakom skål och vägg, översittarfasoner kan förstärkas hos en biskop. Bloggardag har noga läst den lilla sannskildringen Djävulen älskar biskopar.

Bloggardag älskar sina fördomar. Det är helt mänskligt, kanske alltför, men i alla fall. Det fanns massor med präster som höll igång, gjorde vad de skulle och lät det därmed vara. De drog runt det kyrkliga tröskverket, gick i pension och var nöjda med de hedersbetygelser de höljdes med. Kanske hade de fått vara med när en ny kyrka byggdes. De flyttade in det gamla konceptet i de nya lokalerna och avvisade alla pastoralteologiska utmaningar. De gjorde som de alltid gjort och de högkyrkliga var, det visste alla, fel och därmed hade de fel. Fördomen är närmast banal. Det hade i den tiden gått att göra annorlunda och därmed skapa en levande, folklig kyrka. Det hade också gått att ge "fel" men arbetsdugliga präster de större resurserna för innovationer. Nu skulle de gå kvar som komministrar eller vara inlåsta som kyrkoherdar på landet. Svenska kyrkan betalar ett högt pris för de inlåsningseffekter som åstadkoms. Det var kyrkopolitiskt rätt men kyrkligt sett helt fel.

Minns den tidigare biskopens ord om en församling han besökte: "Någon sådan här församling har vi inte i hela Karlstads stift." Så mycket mer intressant är det då att man just i Karlstad organiserar reträtten, den svåraste militära manövern. Inget säger att den blir enklare i det kyrkliga. Vad händer? I de områden där kyrkor avyttras kommer medlemmar att lämna. De kommer att uppfatta sig illa behandlade när deras kyrka, som de kanske rätt sällan gått in, slår igen. Varför ska de då fortsätta betala. Lägg namnet Harald Cohén på minne. Han kommer att bli herostratiskt ryktbar. Komminister P påpekade att domprosten Cohén talade om "politikerna", so  han prisade. Han kallade dem så, inte förtroendevalda.
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/stora-neddragningar-vantar-i-karlstad-pastorat

Kyrkoherden som var berusad är en annan ryktbarhet. Nu ryktade domkapitlet honom. Först med en varning för att han tydligen upprepat var full på en resa med konfirmander. Nu med tre års prövotid för att han varit full vid ett dop, om det nu verkligen blev ett dop. Ni som hämtar stimulans genom en kyrklig publikation som utkommer på torsdagar har kunnat läsa skildringen: Efter ett en anhörig till barnet läst en bibeltext ska prästen ha klappat händerna och utbrustit: 'Nu har vi ett barn till döpt!' varpå medarbetaren tänkte 'Hjälp, barnet är ju inte döpt än. När prästen sen ska ha lyft upp barnet fick medarbetaren upplysa om att vatten inte hade hällts ned i dopfunten. Prästen ska även ha hoppat över trosbekännelsen.

August Strindberg eller Selma Lagerlöf hade kunnat göra något åt detta. Blev barnet döpt? Hur vet domkapitlet det? Hoppas man på det bästa, som när Swedenborgsdopet underkändes men på något sätt ändå int. Är det, som den som begär utträde ur Svenska kyrkan, sjunger: "Är det konstigt att man längtar bort nån gång?"

En kyrkoherde är förman i tjänsten. Hur har hans medarbetare det på jobbet, ja det heter ju så numera? Har biskopen och kapitlet skaffat sig förstahandskännedom om saken eller pustar de ut efter att ha beslutat om tre års prövotid och så hoppas man på det bästa.
https://www.stockholmdirekt.se/nyheter/prast-fran-taby-var-berusad-under-ceremoni/reprfk!2PVPCypXmiffDH5eiqOYg/
https://www.dn.se/sthlm/provotid-for-prast-som-var-berusad-under-dop/

Så tar vi oss till Ludvika, där de politiska partierna skulle intervjuas.
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/kyrksnack-stoppas-efter-kritik-mot-nazistintervju
Svenska kyrkan är, som bekant, relevant. Alla partier var välkomna. Eftersom nazisterna är en del av samhället, ska också de intervjuas, tänktes det. Men det hela sket sig och kyrkoherden gjorde avbön med förklaringen att han varit för naiv. Målande uttryckte han saken så: "Jag får lägga mig platt." Han blev lika platt som mannen som blev överkörd av en ångvält och las in på lasarettet avdelningarna 8–13. Men NMR är en verklighet i Ludvika, så vad ska kyrkoherden göra? Det vet han inte. Kanske kunde han läsa på om hur det tyska kyrkolivet omgestaltades på 1930-talet och undersöka vad de som stod nazismen emot skrev? Till det kunde komma en liten studie om vad den ekumeniska rörelsen hade att säga om framväxten av de totalitära systemen. Men inte ens i Ludvika kanske insikten slår till, att Kyrkans plikt att tala för rätten kan leda till martyriet. Det måste Kyrkan vara beredd på. (E. Geismars bidrag Die Totalitätsanspruch heutigen Staates und das christliche Freiheitsverständnis, i Totaler Staat und christliche Freihet, Forschungsabteilung des Oekumenischen Rates für Praktisches Christentum, Geneve 1937,  s 105)

Själva ansatsen för studien var insikten om allvaret i en situation där den ständigt  tilltagande sekulariseringen av människors tankar och handlingar och den totala staten möjligheter blir något som inte går att förena med den kristna förståelsen av det mänskliga livet (aa s 1). Alltså studeras kyrkan, staten och folket. Det är kanske det stora tema som kyrkoherden i Ludvika får ta sig an. När han inte ska intervjua lokalpolitikerna längre blir det väl tid över i sommar? Eller kanske studier i demonologi? Kyrkoherden har konstaterat att Nordiska Motståndsrörelsen driver en djävulsk politik. Med denna infallsvinkel finns det mycket at göra. Exorcism till exempel.

I dag kommer vi att notera 5,5 miljoner sidvyer på Bloggardag. Det är uppseendeväckande främst med tanke på att ingen läser bloggen.