Midsommardagen

Midsommardagens tema "Skapelsen" drar tydligen inte folk för Svenska kyrkan kör på mininivå när det kommer till mässfirande. Man kunde ju annars tänka att detta vore en ypperlig dag att bära fram jordens frukt och människors arbete och fira kraftfullt genom att ta frälsningens bägare och tacka för skapelsen. Om Bloggardag förstår saken rätt  är det avnämarna som inte tycker att detta är särskilt viktigt och då anpassas produktionen därefter.

I Kalmar är det friluftsgudstjänst för hela stan (ekumenisk gudstjänst kallas den också av något oklart skäl). Vid regn blir evenemanget i Södra kapellet. Det betyder att en högst begränsad skara förväntas komma. Gudstjänstmässigt är skapelsen inte prioriterad uti Calmare stad.

I Moheda är det hembygdsparken kl 17 med nyckelharpa och fiol som gäller. Detta stöttar vi med 10-12-14 000:-/år inses lätt för den som tänker folkkyrkligt, dvs tänker familj. De församlingar som firar en vanlig högmässa tycks få, men det där med att medta kaffekorg (alternativt "fikakorg") och sittunderlag tycks frekvent. Nå, om Gud vill och vi får leva blir det en vanlig högmässa i morgon, men själva den bloggardagska poängen var egentligen att kolla om "skapelsen" fått ett mässfokus. Det har den inte. Faller inte det mesta snacket om klimat, miljö och skapelse då? Jag menar, kyrkligt sett?

Å andra sidan: om folk inte kommer, ska det sitta en handfull och skramla lite här och var i en högmässa, som bara ett fåtal tycker det är viktigt att ta sig till? Fast det är nog en felfråga. Multitudinismen frågar så för den är en mängdlära. Inte en Kyrka som vet, att den också kan vara en lite hjord och att Gud har en tanke också på den lilla hjorden som ställföreträdanbde för rubbet, hela skapelsen, om ni vill..

Grundmodellen skulle väl vara att varje röd dag kan vara en mässdag. Folk är lediga från arbetet dessa dagar för att verkligen få tillfälle att fira gudstjänst. Och stora röda dagar, som nu, borde det satsas rejäl så att den som inte kommer efteråt fattar, att uteblivandet var ett misstag.Jag menar, när alla bland grannar, vänner och arbetskamrater pratar om hur fantastiskt det var i kyrkan vill man ogörna stå fram med sin ignorantia.

Om det bara kommer en handfull till sockenkyrkan (om ens det) är det likväl Kyrkan på plats som firar – och Kyrkan har den (kanske egendomliga) vanan att oförtröttligt fira gudstjänst. Det är det som är grejen. Jesus kommer till sockenkyrkan och jag vill vara där för att gestalta vem jag är i min församling: kyriakä. Alternativen är betydligt sämre för den som vill vara en lärjunge.

Jag ser en grundläggande brist på dels helighet, dels folklighet. Detta är en helt förödande brist för en folkkyrka, skulle Einar säga. Och Einar är då inte en smakrik whisky (där kom spritskämtan igen, sablar!) utan Billing. Kyrkans sanna skatt är det som människor på djupet längtar efter eller på djupet avskyr. Den som vet detta, kan veta att i det heliga ligger det folkliga men inte det medelklassmässiga. Den opålitliga medelklassen vill underhållas, stimuleras, också av det andliga. Detta är något annat än den djupa mänskliga längtan efter Liv. Denna längtan möts med Livets bröd. Den andra traktan räcker det att erbjuda kaffe och ibland räcker det till och med att förklara att kaffekorg ocg situnderlag ska medföras. Så mycket för allvar i salighetssaken. Och så lite av respekt för dem som från andra sidan fattat vad evangeliet handlar om och på bästa sätt därför vill bekämpa saken. De borde respekteras så mycket att de bjuds på motstånd. Det medelmåttiga är ingen till glädje.
Då kan saken ljudillustreras:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=5092&artikel=6976329

För Bloggardag återstår att längta till morgondagens högmässa. Kunde han inte farit till Rydaholm i går eftermiddag och firat midsommar? Det gick inte på grund av iråkad midsommarlunch. Den sillen, den sillen och till den... Då lax det föga när det handlar om bilkörning.