torsdag 21 juni 2018

Tema: Förändring!

När jag tänkte på Antje, "ärkebiskopsparet" Jackelén, slogs jag av hur konsekvent mycket är. Hon gör alltså stiftsbesök två gånger per år. Vanvett. Hon har Heinz med sig. Trevligt.

I kyrkoordningen framträder Svenska kyrkan som stift och församlingar. I verkligheten framträder Svenska kyrkan på en helt annan nivå, som koncernledning med regional och lokal struktur. Fokus har flyttats upp eller bort, välj själva hur ni vill se saken. Bloggardag tänker att Svenska kyrkan styrt ner i det andra diket. Nu gör en ärkebiskop två stiftsbesök per år och möter folk från kommunen, biografen, ICA, Partex (vad nu det är), Rödakorskretsen, bandyklubben, idrottsföreiningen och två hembygdsföreningar

Minns att biskopsmötet inte är så värst gammalt som institution. Svenska kyrkan var i hög grad en stiftskyrka med bundenhet för prästerna till sitt vigningsstift, det s k stiftsbandet. Det gav stiften olika andliga profiler. I efterkrigstiden blev det stora problem inte bara med folkomflyttningar utan också utifrån insikten att Svenska kyrkan alls inte var rustad att möta det nya samhället med en annan samhällsideologi, en som inte byggde på praktiserad kristen tro. Vem skulle föra Svenska kyrkans talan? Ärkebiskopen med ett minimalt kansli? Diakonistyrelsens sekretariat som väl i sin helhet rymdes i en järnvägskupé för åtta personer (SJ 2 kl)? Alla legala frågor sköttes av en särskild byrå på Ecklesiastikdepartementet och i stiften inrättades, med start i Växjö, stiftsråd (motsv) för den frivilliga verksamheten, alltså allt som inte var lagreglerat. Det var en rätt illa rustad organisation. Men mycket av värde gjordes där trots den enkla utrustningen, Gestetnermaskiner för att stencilera var dock bättre än spritstencilerna i pastoraten. Hette tingesten verkligen "Vervielfältigungsapparat" på tyska så är begreppet värt att lägga på minne och använda.

Stiftskyrkorna fick sköta strukturfrågor. Manfred Björkquist, den idealisten, visste inte riktigt att  umgås med kommunalpolitiker i Stockholm. Det kunde efterträdaren Helge Ljungberg, som förmådde tömma ett par glas och nå samförstånd om tomter och kvoter för kyrkbyggen. Så blev han väl också svensk mästare i episkopala kyrkinvigningar?

Förändringar behövdes och den avgörande var det nya "kyrkomötet", som också fick läromyndighet. Biskoparna flyttades till åskådarplats. Just detta var avsikten. Biskoparna hade annars haft för mycket att säga till om eftersom de var de enda som visste att de skulle sitta i kyrkomötet och kunde samråda om gemensamma insatser. De andra valdes. På så vis kom också partipolitiseringen av kyrkomötet till och detta kyrkomöte tog förändringsmandatet till sig. Det blev som det blev.

Grundfrågan, som aldrig lösts, är förstås frågan om nationalkyrkans roll. Den kan försvaras som viktig missiologiskt sett. Inom nationen ska missionsarbete bedrivas och det betyder att samordningen blir viktig liksom en del väl förankrade initiativ. Det måste egentligen vara möjligt att driva en kyrkostruktur på det viset, förutsatt att dialogerna åt alla håll fungerar. Dessutom måste den nationella nivån samordna en hel del av det internationella, det är självklart. Men detta kan ske samtidigt som stift och församlingar har sina kontakter världen över.  När dett blommar i tusentals kyrkor i gudstjänster och församlingsliv och allt detta vitala söker sina samband kan nationalkyrkan bidra.

Nu är det inte riktigt så. Mängder med kyrkor ståtar med ett rudimentärt gudstjänstliv och verksamheten bedrivs främst för den åldrade medelklassen inte sällan av personal, som tröttnat på det hårda yrkeslivet och föredrar ett liv i "Kyrkans tjänst". Att det därmed blir ett problem för gudstjänstfirarna att de sällan eller aldrig möter den söndagslediga personalen i gudstjänsten, behöver vi för dagen inte nämna.

Kommer det då passligt ett reformationstillfälle att fira sätts fokus inte på hur 1500-talets reformation syftade till att föra Kyrkan tillbaka till det apostoliska och därmed det sant katolska (det dogmatiska) utan på hur förändring alltid måste genomföras. Just detta var inte reformationens ärende, men det är ett underordnat faktum. Bara vi förändrar har vi förnyat. Vem går på det, egentligen?

Resultatet har blivit att Svenska kyrkan framträder som nationell nivå med ärkebiskop och kommunikatörer. Som lök på laxen genomför Antje nu den fundamentala förändringen att hon reser ut i stiften för att på lokal nivå möta kommunföreträdare för att lyssna och lära. "Jag är här för att lära mig mer, få intryck att ta med mig i mitt arbete, sa ärkebiskop Antje Jackelén ödmjukt när hon gästade Amnehärad-Lyrestad pastorat under tisdagen", som vi läser i Mariestads-Tidningen (19/6). Detta har tidigare ingen ärkebiskop fått för sig att göra, men med den nya aldrig beslutade strukturen (jämför Kyrkoordningen!) kan det tyckas konsekvent. Lika konsekvent att Antje gör besök i andra kyrkor i upphöjt majestät omgiven av någon eller några portföljbärare men aldrig på ett sätt som uttrycker det för Svenska kyrkan konstitutiva; episkopal och demokratisk, dvs med ett betydande lekmannainslag. För en sådan kyrka borde det te sig främmande att hierarkin ensam representerar denna kyrka utomlands. Svenska kyrkan vill inte ha den ordningen. Andra kyrkor vill. Och uppenbarligen Antje.

Ser vi alltså en förändring där ärkebiskopen blir riksbiskop? Detta var vad tidigare ärkebiskopar på allt sätt ville undvika. Inte Antje. Hon ger sig två gånger per år in i andra stift samtidigt som hennes eget geografiska ansvarsområde minskats för att ge henne tid att vara just ärkebiskop. På kansliet fördelas tidigare äb-uppgifter på andra för att Antje ska få det som hon vill. Då kan också ärkebiskopsrollen i grund förändras. Det sker steg för steg. Och självfallet utan debatt. Det sker liksom utan vidare.

Vi får inte bara en toppstyrning utan också en styrning på själva toppen. Vad säger Kyrkan? Antje svarar. Vad tycker Svenska kyrkan om Israel? Antje svarar och viftar med ett positionspapper. Vad säger Svenska kyrkan om läget i Afghanistan? Antje vet för hon har träffat en minister på en av sina många resor i främmande land.  Vad gäller om minskande siffror för medlemskap och gudstjänstfirande eller frågor om församlingsbygge? Här verkar Antje något tystare och mer oprecis. Det är också en förändring. Ärkebiskop Gunnar Hultgren var i all sin diplomatiska och byråkratiska framtoning lidelesefullt intresserad av siffror som beskrev framtiden och genom sin hustru Astrid på spåret när det gällde pastoralt arbete som de franska arbetarprästernas. Vad händer i församlingarna? Antje vill lära sig mer och reser till Amnehärad-Lyrestads pastorat, där kyrkoherden finner besöket "hedrande" och "väldigt roligt" när pastoratet "får stå i fokus för ärkebiskopen under en hel dag".

Det är de små stegen som avslöjar fundamentala förändringar. En vän i Lunds stift var helt klar över den saken och alltså inte bara Bloggardag. Det är nog tid att föra ett samtal om vad en ärkebiskopsgärning ska innefatta för att inte bara åstadkomma förändring utan förnyelse. Kyrklig förnyelse. Kanske ska vi också öppet samtala om vad det betyder för Svenska kyrkan att hålla sig med en ärkebiskop som är mindre svenskkyrklig än vilken pensionerad högkyrklig komminister eller kontraktsadjunkt som helst. Att KG Hammar håller käft om det som nu pågår kan Bloggardag förstå. Kanske också att Weman och Wejryd gör det. Werkström är förhindrad liksom Sundby och Brilioth – men vad skulle de sagt?

Är det bara Bloggardag och hans vän i Lunds stift som varsnar vanvettet? Nå, snart är det Almedalen. Nya framträdanden för Antje, som börjar få scenvana.

I morgonväkten slog Torsdagsdepressionen till. Firma Johansson & Johansson jagar Antjes påstående att Kristus inte längre är inkarnerad.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/kristus-har-lamnat-ett-tillstand

På detta svarar Antje med att ansluta sig till S:t Thomas av Aquino i hans Summa Theologica. Referensen fick hon inte rätt, det är i band IV, 57,6 frågan om himmelsfärden ställs. Räkna Bloggardag till godo att han läser Thomas före kl 6 på morgonen. Poängen tycks vara inte den Antje anför utan att Kristus fortfarande efter himmelsfärd kroppsligen kan komma och möta enskilda (liksom på den yttersta dagen). Så kom Kristus till Saulus/Paulus (Apg 9 och 1 Kor 15:8).

Läser jag verkligen Thomas fel när han menar att Paulus ser just Kristi kropp, den inkarnerade? Johansson & Johansson får nog komma oss till hjälp för Bloggardag har fått för sig att Antje inte läser Summan rätt. Skulle Thomas tänka något annat än att det är den inkarnerade som uppstår, blir upptagen till himmelen och nu sitter på Faderns högra sida där alltså stoft som av jorden var i himmelen sin boning har? Antje har nog inte bara fått referensen fel utan missförstått vad som faktiskt hävdas i Summan om man läser innantill och får referensen rätt.

Är det för den delen verkligen sant, som Antje hävdar, att "den mest levande teologin föds ur insikten om teologins dilemma och ur viljan att leva i detta dilemma"? Bloggardag försöker för sin del undvika begrepp som "Kristushändelsen" och ogillar att man slänger sig med latinska uttryck för att förvirra läsaren bort från den fråga som faktiskt ställdes.

Det låter fint, men vad betyder de uppräknade latinska begreppen och vad betyder det Antjes skriver? "Teologins lockelse är evig sanning, medan tiden är dess kris" – och så ska "våra teologiska begrepp" tydligen kunna vittna om Gud i olika sammanhang och tider. Fan tro't. Bloggardag gör det inte. Men fint låter det.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/kristi-narvaro-och-teologins-dilemma

40 kommentarer:

  1. Fru doktor Jackelén är en utrerad führerin, så det är klart att hon bygger upp en centraliserad kultur med personkult. Det är väldigt modernistiskt och tyskt över hela spektaklet!

    Antony

    SvaraRadera
  2. Till ärkebiskopens inlägg i KT kan väl också frågas om utsagorna "att säga ett riskabelt och dissonant ord" och "[d]en...frimodighet, som en teolog ska ha, klarar sig aldrig utan risktagandets utsatthet" anger ny måttstock för biskoparnas läroämbete; är det utifrån denna typ av utsagor ens möjligt att pröva någon eller någots överensstämmelse med Svenska kyrkans tro, lära och bekännelse?
    Björn Fyrlund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl där det börjar bli intressant?
      Prästlöftenas värde devalveras till oigenkännlighet.

      Dessutom kan man i sammanhanget plocka fram Melanchtons omdöme om Thomas av Aquino, något som gör åtminstone mig undrande när en lutherske kyrkoledare citerar Thomas.

      Radera
  3. Lysande, f Dag!

    SvaraRadera
  4. 1 § Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också nationella organ.
    Lagen om Svenska kyrkan
    Har också ! Är inte det som ”Plats, Fido!”
    Observator holmie

    SvaraRadera
  5. BloggarDags vän i Lunds Stift lär vara Johan Tyrberg, som inte sticker under stol med att "Uppsala är något vi med fördel kan klara oss utan."

    Hur drar man in pengaflödet till Uppsala? Därifrån stammar merparten av politisk aktivism och partikyrklighet, den politiska korrektheten och ideologistödet till S' vänsterfalang. Eventuell lokal (v)änsterkyrka kan vi nog knäcka med lokala massutträden, men rikskyrkan sitter på megafånerna(sic!) som Ali Baba med de 40 kommunikatörerna. Hur mycket kraft, kunskap och uthållighet har biskoparna? Har de den klarsyn som krävs?

    /Boende på Limhamn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du skriver att Johan Tyrberg inte sticker under stol med att "Uppsala är något vi med fördel kan klara oss utan."... Var och när har han sagt det?

      Radera
  6. Dag har fullständigt rätt i att Svenska kyrkan består av tretton självständiga stift (som jag tidigare påpekat). De har sedan samlats i en provins med en ärkebiskop. Denna täcker ett område med gemensamt språk, gemensam historia och kultur. Där är ärkebiskopen ordförande, främst i biskopsmötet, men också i andra gemensamma organ. Det som där beslutas är av betydelse för alla stiften. Men samordning är inte detsamma som rätt att besluta för alla.

    Det som inet ens enhetshärskaren Karl XI lyckades med, att inrätta ett Consistorium generale, har nu kyrkopolitikerna, med annat än kyrkliga förebilder, drivit igenom. I ett stift gäller att biskopen skall visitera kyrkoherdar och församlingar. I Svenska kyrkan är det alltså numera så att ärkebiskopen tycker sig ha rätt att visitera biskopar och stift.

    Antje har ingenting i Skara stift att göra. Vill hon, av någon anledning, veta hur det stiftets särskilda karaktär är, får hon be Åke komma till Uppsala och tala om det för henne!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se där, +Göran erkänner att fru dr führerin Jackelén är ärkebiskop. Nu verkar förfallet vara totalt inom lutherdomen!

      Antony

      Radera
    2. Antony, lugna dig! Först talar jag principiellt. Jag beskriver vad som gäller i öst-ortodoxa och episkopala reformatoriska kyrkor. (Din kyrka ger nog, med sin kommandostruktur, större makt åt en ärkebiskop.)

      Sedan talar jag om Antje och Åke. Jag kan notera att de försöker agera som biskopar, men det betyder inte att jag erkänner dem som sådana.

      Radera
    3. Erkänner Du inte verkligheten, +Göran?

      -Du erkänner alltså inte biskoparna Antje och Åke. Dvs två i vederbörligt ordning vigda biskopar i vår kyrka. Biskopar av kött och blod och som har givit sina löften till Gud.

      Men de är inte biskopar för Dig. Som om Du skulle förneka att en Volvobil på en parkeringsplats inte är en Volvo, trots att detta märke finns på minst två ställen på karossen. Kanske erkänner Du inte heller att det är en bil som står på p-platsen utan något annat. Vad vet jag?

      Men förvånad är jag, mycket förvånad. Jag är dock säker på att varken de nämnda biskoparna eller Svenska kyrkan som helhet är särskilt bekymrade över denna Din märkliga förnekelse.

      Glad midsommar, Göran!


      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Om någon sätter Volvo-märken på en gammal såg, så blir den faktiskt inte en Volvo för det.

      den Lea

      Radera
    5. BOD, varken fru dr Jackelén eller miljardären Bonnier är "vigda" då det är övertydligt uppenbart att Svky saknar apostolisk succession samt att den Helige Ande håller sig långt borta från den politiska teatern i Uppsala domkyrka (etsatt av C och S)!

      Antony

      Radera
    6. Du har alldeles rätt, Bengt Olof, Svenska kyrkans stiftschefer, de som tituleras biskopar, är inte särskilt bekymrade över vad jag anser. Inte över så mycket annat heller, visar det sig.

      Din kommentar i övrigt väcker den gamla frågan: Får en bofink se ut hur som helst?

      Radera
    7. Antony, vad vet Du om var Anden inte är? Tänk Dig för så Du inte gör det enda som inte ens Petri efterträdare kan förlåta (utan att överpröva den han företräder).

      Radera
    8. 12:47, jag är ganska säker på att den Helige Ande inte verkar i det sodomitiska postkristna samfundet som kallar sig för "Svenska kyrkan"!

      Antony

      Radera
  7. Antje gjorde precis rätt i sin referens till ST. Tertia pars (III), fråga 57, artikel 6. Du har rätt i att det är den fjärde volymen i de flesta set (då secunda pars delas upp i två, I-II och II-II), men ingen refererar till volymer när det kommer till ST.
    Du har läst för mycket tysk dogmatik, Dag ;)

    SvaraRadera
  8. Det tillsattes en Ärk-utredning kring ÄB-uppdraget. Jag fick skriva en teologisk bakgrund. Det var ändå inte meningen att utredningen skulle leda någon vart. Mitt bidrag blev"Herde hjord och kringland", tror jag det hette. Jag koncentrerade mig på att avvisa tanken på en ÄB utan eget pastoralt område, en riksbiskop, som en del ville ha efter den nybildade amerikanska lutherska kyrkans, ELCA:s modell, en slags högste kontorschef eller just konceernchef. Den tyska modellen med en Reichsbischof, var för känslig att anföra. Så det blev en skvader, ett ministift för ÄB som del av ett odelat ärkestift. Men det rör sig onekligen mot en riksbiskop, alla varningar till trots.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den fd stiftchefen, kvinnovigande gnostikern Biörn, ger oss en ledtråd till vart Svkys postkristna projekt är på väg - mot en Reichskirche med en führerin som kan verka som en Reichsbischof. Ränderna går aldrig ur!

      Antony

      Radera
    2. Die Reichsbischöfin ...

      /Ryszard

      Radera
    3. Vad Antony menar med att benämna mig gnostiker får han väl ändå förklara. Vore intressant.

      Radera
    4. 'Gnostiker' tycks få märkliga denotationer på sina håll. Jag tror inte väl emeriterade biskopar och akademiska lärare behöver fundera på obetänkta ordanvändningar.
      /Ryszard

      Radera
    5. F.d. stiftchef Biörn blev svärmare och gnostiker då han "prästveg" en kvinna. Jag litar mer på den lutherske biskopen Nygren än på den opportunistiske karriäristen Biörn.

      Antony

      Radera
    6. Antony borde bli lite bättre bevandrad i den kyrkliga begreppsvärlden.
      Att prästviga en kvinna är att göra avsteg från den historiska ämbetstraditionen.
      Gnosticism är att bejaka en djupare "insikt" i tron som i förlängningen förnekar inkarnationen.
      Svärmeri är att använda beteenden och gärningar för att inför andra bevisa sin andlighet.
      Det sistnämnda kan beroende på tradition vara att doppa fingrarna i vigvatten eller tända ljus och sätta vid helgonikoner, likaväl som att dansa med flaggor till lovsången i annan tradition.
      Så om man nu vill kritisera prästvigning av en kvinna, så är epiteten "gnostisk" och "svärmisk" ett felaktigt språkbruk.

      Radera
    7. Du har delvis rätt Peter. Det är viktigt att syfta på det konkreta fenomenet gnosticism när man använder begreppet `gnosticism´ i ett inlägg (och detsamma gäller de andra begreppen också, förstås).
      Men samtidigt finns det flera internationellt erkända teologer som i Nygrens efterföljd har sett viktiga samband mellan de teologier som bejakar "prästvigning" av kvinnor och homosexuell samlevnad å ena sidan och svärmeri och gnosticism å andra sidan. Som kardinal arbetade Joseph Ratzinger oerhört mycket med de här frågorna och åtminstone jag har inte några argument som kan sägas vara bättre än de han (och Nygren tidigare) för fram. Om det är så, Peter, att du sitter inne med argument som preciserar Ratzingers läsning av fornkyrkans antignostiska skrifter får du gärna redovisa dem. Som sagt önskar jag själv också en "renodling", inte minst av pedagogiska skäl. Men om du inte kan övertrumfa de argument som förts fram bör du, liksom jag, erkänna att Antony tyvärr verkar ha rätt på denna punkt

      Radera
    8. Jag delar gärna ett felaktigt språkbruk ned den lutherska biskopen Nygren. Frågan är vem PT delar "nattvarden" med?!

      Antony

      Radera
    9. Tack, Tapel, jag hade inte kunnat formulera det bättre själv. Det är uppenbart att Svky, och alla dess prelater är hedonistiska gnostiker. De "högkyrkliga" är särskilt patetiska i deras enorma hyckleri!

      Antony

      Radera
    10. Taipei, det är möjligt att Ratzinger anförde argument som kopplade gnosticism till kvinnliga präster, men jag har inte sett att Antony har anfört några argument.
      Men jag skulle gärna läsa Ratzingers argument om någon skulle förmedla dem. Tills dess håller mig till definitioner från Irenaeus.

      Nygrens vokabulär kan möjligen kopplats till HUR beslutsprocessen gick till och att själva processen öppnade upp för gnosticism och svärmeri. Det innebär ju inte per automatik att alla biskopar som vigt en kvinna till prästämbete automatiskt är vare sig gnostiker eller svärmisk.
      Därmed inte sagt att 1958 år beslutsprocess öppnade upp för just det.

      Antony, jag skulle gärna dela nattvarden till och med dig, men jag tror inte att du skulle vara intresserad.

      Radera
    11. PT, du har helt rätt, då jag (och hela den Katolska kyrkan) inte erkänner protestantisk lekmannafiraande av "mässan".

      Antony

      Radera
  9. Bloggardag. 6-7 juli 2013.


    Mvh
    Elin i Braås

    SvaraRadera
  10. Uppsala och Antje har fått mycket kritik för t ex sin ensidiga Palestinaromantik och Israeldemonisering. Men varför inte? Rikskyrkan uttrycker de svenska värderingarna och nutidens Sverigebild. Inte värre än UD eller andra myndigheter:

    https://www.facebook.com/SwedeninJERU/photos/a.563220740424748.1073741837.439017732845050/1751599874920156/?type=3&theater

    Utan en rejäl och kraftfull toppstyrning kan lite vad som helst befaras sticka ut sitt brunphula tryne.

    /Mullvaden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Noterar att generalkonsulatets (den faktiska svenska ambassadens) kommunikatör stavar vårt land "sverige", Det är kanske snarare ett symptom på postmodernistisk vantro på landets existens än ett vittnesbörd om nivån på nuvarande svenska utbildningssystem? Ungefär som det gemena stavandet "gud" för att markera sin vantro.

      Själv brukar jag gardera mig genom att skriva "palestinska myndigheten, pa", "margot wallström" och "oden och tor". Om vi numera har en språkregel som avkräver den skrivande trosbekännelser, vill säga.

      Lars Jensen

      Radera
    2. Generalkonsulatet duckar. Internet never forgets!

      https://nyheteridag.se/svenska-konsulatet-i-jerusalem-pudlar-efter-bild-pa-flicka-i-hijab/

      /Mullvaden

      Radera
  11. Kanske skulle Svenska kyrkans överhuvud i fortsättningen tituleras Matriark Jackelen?!

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, som prima för den största lutherska kyrkan som går före, så varför inte. Dessutom vore det en triumf för den svenska, feministiska politiken, och Den Ranghögste kardinalen Arborelius vore därmed ohjälpligt distanserad. Givetvis måste matriarken regelbundet genomföra världsvida visitationer i underställda, mindre samfund. Och vem kan agera matriark-rollen bättre än Antje och sprida den svenska, progressiva linjen i vår globaliserade värld?
      /Ryszard

      Radera
    2. Svenska kyrkan är numera nr 3 i storlek efter Tanzanias och Etiopiens lutherska kyrkor.

      Radera
    3. Det finns väl betydligt större lutherska samfund i Afrika, dvs där det kommer fler än 70-tusen till söndagsgudstjänsten.

      Antony

      Radera
    4. Führerin är hennes rätta titel.

      Antony

      Radera
    5. Svky är väl bland de minsta lutherska samfunden om man ska räkna de kyrksamma.

      Antony

      Radera
  12. Jag syftar då på de maktanspråk Bloggardag tar upp att hon synes ha samt att det tydliggör att vi har att göra med en annan religion, MTD-religionen.

    Jonas M

    SvaraRadera