lördag 7 december 2013

50/50 eller Folket mot folkkyrkan

Superkyrkoherdarna består till hälften av män. Jämställt i någon mening. Samt uppgifter om lönerna. Man kan förstå att biskoparnas löner ska förhandlas på nytt. Anders Ekhem drar ihop 69 000 i månaden, Peter Lundborg 67 000, Gudrun Erlansson, Kerstin Hesslefors Persson, Thomas Wärfman 65000. De övriga framstår som klent betalda, som den som kommer sämst ut, kyrkoherden i Umeå Kenneth Nordgren med 57 000. Men fortsättning utlovas genom en granskning i Kyrkans Tidning nästa vecka om kyrkoherdarna som tjänar mer än superkyrkoherdarna. Då kommer Döderhult med och Oskarshamn men dessutom något pastorat på Österlen - för att inte tala om Östersund och andra ställen i Härnösands stift.

Det fanns en tid när vi sa att höga prästlöner och dålig kyrkogång korresponderade. Så var - är? - det i Danmark. Prästerna hade höga löner och folk gick inte i kyrkan. Jag hör till dem som menar att höga prästlöner förtar en del av budskapets trovärdighet. Särskilt som man anar att en gymnasielärare kan tjäna 27-28 000 och 5000 till om man hör till klassen "superlärare" Varför jämföra med just gymnasielärare? Därför att de har en utbildning som motsvarar superkyrkoherdarnas för på listan är endast två disputerade.

Det fanns också en tid när en komministerlön låg två hundralappar under lågstadielärarlönen. Löneökningen senaste år är betydande, rakt över. Och då kanske vi ska komma dragande med löneläget i sjukvården för att förstå.

När jag vid sällsynta tillfällen reflekterar över Svenska kyrkan som koloss på lerfötter (Dan 2:31-45), nuddar min tanke kring frågan vad som kommer att göra slut på eländet. Tanken är enkel: Hellre ett slut på eländet än ett elände utan slut. Jag har då kommit till slutsatsen att när folket ställer sig mot folkkyrkan, så faller systemet i bitar. Folkkyrkosystemet är - till skillnad från en levande, folklig Kyrka - beroende av folket och pengarna. Ställ folket mot folkkyrkan och det är kört. Hur ska detta ske? Det sker just som Kyrkans Tidning gör det. Publicera kyrkoherdelönerna! Vänta sedan på att lokalmedia tar upp saken. Då kommer undringarna - "varför ska jag betala en stor kyrkoavgift som går till att glöda kyrkoherdar?" Och de som utträtt säger samfällt: "Jag är glad att jag slipper betala till deras löner." Superkyrkoherdarna kommer inte undan - men än värre blir det nog när höga prästlöner i måttligt stora pastorat redovisas. Det kommer inte folk att gilla. Inte heller kyrkoherdekollegorna, för den delen.

Kyrkfolket är väl ändå trofast? I Gävle finns superkyrkoherde Christina Eriksson. Hon deklarerar att hon kommer att hinna predika max en gång per månad. Det är säkert sant. Så nu kan den där Pettersson från Örebro, Olaus Petri, slänga sig i väggen om han inte redan gjort det. Prästs uppdrag var, sa han, att predika, liksom smeds uppdrag är att smida. Prästen vid altare och predikstol är ett med sitt folk när det fungerar som det ska. Till prästen vid det administrativa skrivbordet har folk ingen relation och någon slags begriplig herdefunktion får en sådan präst inte. Kyrkofolket noterar att kyrkoherden sällan syns och sällan delar det troende folkets sön- och vardag. Klart att sådant får konsekvenser. Och man kan ju gå till kyrkan på söndagen utan att behöva betala till kyrkoherdens feta lön, tänker den som är normalt klok.

Men var inte ledsna. Det går så länge som det går och när det inte går alls, kanske det inte längre är min tid.

Nu väntar vi på att lokala media nästa torsdag gör de stora reportagen. Det drar mot jul och det religiösa måste uppmärksammas - och kyrkoherdelönerna i grannskapet kommer att väcka andarna. Folket mot folkkyrkan! Lokalmedia kan se fram emot ett lokalt scoop så fort Kyrkans Tidning försett dem med underlaget. Och om den lokale kyrkoherden inte finns med på topplistan, kan man ändå publicera lönen. Taxeringskalendern har alltid sitt läsvärde. Och så noterar vi hur många som utträder.

15 kommentarer:

  1. När jag var pastorsadjunkt i Luleå stift 1985 var lönen nästan exakt 5000 kr. Jag fick låna för att få det att gå runt med studieskulder och andra fasta kostnader. Dag har rätt det är en häpnadsväckande utveckling som har ägt rum. Till en början välmotiverad, men nu verkar särskilt de nya kyrkoherdelönerna vara utan sans och måtta./Gustaf Björck

    SvaraRadera
  2. Det är närmast osannolika siffror som presenteras. Min lön, som kontraktsadjunkt, sista året, 2005, var 25 000 i månaden. Hustrun, som fortsatte några år till som undervisningsråd på Skolverket, hade i varje fall inte över 40 000.

    SvaraRadera
  3. Ja tänk vad det går fort att sätta breda, gyllene tofsar och band på bönesjalarna! Den här gången inte för att framhäva Ämbetet, utan för att i all krasshet personligen berika tjänsteinnehavarna.

    Den statskontrollerade kyrkan höll fram till slutet av åttiotalet det svenska prästerskapet (för en del tongivande i elitskiktet en misstänkt motkraft mot det modernistiska samhällsbyggnadsprojektet) knapert förplägade. Annat var det i Sovjetunionen, där religionsministeriet tvingade fram imponerande prästlöner, dels för att församlingarna inte skulle orka med bördan, dels för att slå in en avundsjukans kil mellan folket och en förmodat subversiv frestare och konkurrent om själarna.

    Är det månne för att underlätta för folket att befria sig från den förment kristna vidskepelsen som de svenska prästlönerna rusat i höjden? På tomgång, menar jag då alltså.
    Eller är det som belöning för Svenska kyrkans transformering till avantgarde i den samhälleliga ideologiproduktionen? Svenska Kyrkan lär ju numera gå före??

    funderar

    Tant Svart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en intressant fråga. Själv minns jag hur jag som nyutexaminerad jurist fick en tjänst som tingsnotarie med ungefär samma lön som min make, som varit präst i ca tio år, hade.

      Radera
    2. Det finns nog många uppgifter och förmågor, som hör till prästeriet, som inte kräver och knappast kan läras ut i en prästutbildning. Allmän, social begåvning, stilkänsla, finkänslighet, att se vad som behöver göras, initiativförmåga, flit och att kunna berätta en god historia (kanske den främsta av alla pedagogiska talanger). kanske rent av att vid behov glatt kunna koka kaffe, baka och bära stolar. Növändig är språklig talang i tal och skrift, och gärna därtill god engelska och kanske tyska (åtminstone f a läsa Bloggardag) samt (mest i söder) obehindrad förståelse av danska. Vaken orientering inom skilda områden. Beläsenhet och bildning. Konversationstalang. Ordningsam hantering av papper. Avslipade later och fasoner, inte minst skvaller. Datorvana. Ledarskapstalang. Humor.

      Ovanstående betalas emellertid inte, även om det ibland uppskattas. Det enda som betalas i våra dagar är enligt US-amerikansk fason "att ta ansvar för verksamheten", d v s rått uttryckt att vara chef./ledare. Alla andra blir en massa av idel underhuggare, föremål och redskap för ledarnas visioner, vilket inte bara obefordrade präster fått känna på. Se på lärarkåren, som proletarierats av likartad anledning!


      Tant Svart

      Radera
  4. Jag undrar hur stor del av superkyrkoherdarnas arbetstid som upptas av uppgifter som kräver prästutbildning och vigning?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt min käre Populist!

      Nu har de flesta super-eller underkyrkoherdar fått uppgifter av mer kamreriala slag. Till det behövs ingen egentlig prästutbildning. Sätt dit en kamrer i stället.
      Ovan nämnde Dag att kh i Gävle predikade endast en gång i veckan. Hade tydligen inte tid till mer. Det är resultatet av de skapade storpastoraten. I min närhet finns en Kh som handlar på samma sätt...en gång i månaden ungefär, men då kanske han bränner av fyra gudstjänster på en söndag. Då tycker han väl att han gjort sitt. Men hurudan blir en predikant som uppträder för tredje gången, och framför allt för fjärde gången på en söndag? Hur fängslande blir han. Första och andra gången är budskapet fräscht, men knappast den tredje och fjärde gången.
      På tal om höga prästlöner, så finns det också ett pastorat som hade fyra präster. Plötsligt hade man inte råd att behålla alla fyra utan avskedade en. Kvar fanns alltså tre. Pastoratet har sexton kyrkor. Det blir inte särskilt ofta gudstjänster i många av dessa kyrkor.
      Med tanke på Kh:s lön kan man förstå att man var tvungen att reducera prästerskapet. Om Kh, och kanske även de två komministrarna, hade varit lite mer återhållsamma i sina lönekrav, så hade man haft råd att kanske behålla även den fjärde. De höga lönekraven ger utslag i gudstjänstlivet. Hur länge är kyrkans medlemmar och betalare beredda att godta detta? Man kan ju undra. Men visst, det vore nog bra om lokalpressen då och då presenterade de omgivande prästernas löner.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    2. Enligt denna blogg är det faktiskt så illa att nämnde kyrkoherde deklarerar "att hon kommer att hinna hinna predika max en gång per månad". Per månad, alltså! Hon nämner inget om att ha vare sig två, tre eller fyra gudstjänster samma dag.
      Jag ser ingen anledning att betvivla det hela för jag har sett företeelsen också på annat håll.
      Man tar sig för pannan! Hur kunde det bli så här tokigt?!

      Jag i Halland

      Radera
    3. Den sortens kyrkoherdar kan antagligen lika gärna hålla sig bort från predikstolen. Hur ska de egentligen kunna predika Ordet klart när de inte lever i och med församlingen? De kan ju inte veta vad som rör sig i församlingen och vad församlingen behöver höra och hur detta lämpligen framställs.

      Radera
    4. Vad jag tycker om den sortens präster lämpar sig inte för tryck!! I folkmun finns dock en uppsättning passande adjektiv som vaskats fram under historiens lopp...
      Vad ska man med vigningen till när den uppenbarligen inte ska användas som avsett utan som hävstång till statusfyllda och välavlönade positioner så långt bortom altare, predikstol och kyrkfolk som tänkas kan??!!
      F Pierre

      Radera
  5. Kanske borde dessa så kallade super-herdar kallas supraledare om de gör sig malliga eller halvledare om de ödmjukar sig? Ingen må under alla omständigheter glömma Överherden. I varje fall om man definierar sig vara ett barn av reformationen måste man vara en lärjunge i katekesen och då finns det anknytningspunkter i samtalet med muslimer. Katekesens fem huvudstycken torde kunna motsvara de fem pelarna. Istället för den kortfattade tron och dess sekulärnihilistiska motsvarighet i "Det finns ingen gud utom tidsandan och den fortsatta uppenbarelsen och hen är dess profet" bör vi framhålla Apostolicum och Nicenum. Bönen är Fader Vår och allmosegivandet blir de Tio orden. Istället för Vallfärden till Mecka talar vi om det enda Dopet i Faderns Sonens och den helige Andes namn och istället för fastan i Ramadan den dagliga eukaristin. Den psalm vi kan börja vår dialog med torde vara "O store Gud". Kanske skulle det vara tryggare att som superherde vara chef över de anställda och se till att alla aktuella och relevanta krav uppfylls?

    SvaraRadera
  6. Längtar inte präster efter att få predika? Som musiker har jag inte ens träligt när jag i en lite åldradkör i september tar fram Otto Olssons Advet (och ringer några flickor och tenorgossar på byn och att talar om att man vet aldrig när det blir något tillfälle att defabror blå och tant lila). Fast det är tidigt så behövs en extramånad om någon fått felpå rullatorn eller kommunen ställt in färdtjänsten-

    Det är inte ett skämt det är stort att vara en del, vara vilken den nu vill, och ingå i en liturgi som pågår varje sekund varje söndag eller högtid över hela vår jord. Men präster kanske inte känner till det där med att "Det som ska ske i tid, måste börjas i tid" (lite omvandlat kanske)

    Har inte präster avsatt tid för att skriva predikan, känner de inge glädje och stolthet när de får föra fram budskapet så så många som möjligt förstår?

    Lägg ner kyrkoråden, skrota de gigantiska omorganisationerna som bara är för sig själva. Återgå till kyrkostämmor där de som brukar gå i kyrkan och andra som kanske vill göra sin stämma hörd kan göra det. Sedan röstade vi och var nöjdaoch fikade i bygdegårde skrattade och behövde inte en gnutta partibok. Jag har jobbat i ett lite större pastorat där där kyrkostämmor i de gamla kyrkorna fungerade bra. Det var kristlig närdemokrati.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härlig inställning, du anonyme musiker! Vi behöver flera sådana som du, både bland präster och annat löst folk. Och Otto Olssons Advent är mums. :-)

      Jag tror också att man borde återgå till kyrkostämma. Det borde inte vara någon stor sak att organisera ens i stora församlingar. Dock - det kommer inte att ske så länge politiker får styra i Svenska kyrkan. Men när nuvarande bygge rasat tror jag att vi får se församlingar där kyrkostämman är ett naturligt inslag och där mycket arbete sker på ideell basis. Det kommer att bli en härlig tid!

      Radera
    2. Ja, så är det ju. Så länge vi har kvar kyrkopolitikerna så blir det ingen kyrkostämma, för då mister de ju makten och kontrollen över kyrkan och det går ju inte för sig. Så ännu ett tag får kyrkan vänta på kyrkostämman tills man slipper ur rävsaxen.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  7. http://www.expressen.se/nyheter/blev-katolik--fick-sex-manadsloner/

    SvaraRadera