Moloks prästinna

När den första häpenheten lagt sig och när jag eftersinnande längtat efter Anne-Marie Thunberg var det 3 Mos 18:21 som gällde. Barn ska inte lämnas åt Molok, dödsguden. Jag trodde mig vara klar över vad kyrkofäderna säger, dvs från första århundradet och därefter har abort av Kyrkan setts som något moraliskt ont. Livet ska skyddas. När Anne-Marie Thunberg reflekterade över detta i debatten  under 1960-talets senare del och 1970-talets förra, drev hon dessutom tanken att den nya abortlagstiftningen stred mot en socialdemokratisk värdegrund. Det mänskliga livet ska respekteras. Men så kom alltså Svensk Kyrkotidning.

Det är rätt förfärligt när vi i denna tid så uppenbart möter två abortindikationer - Johannes Döparen och Jesus - att läsa en ledare som rakt av pläderar för fler aborter. Boel Hössjer Sundman frågar vad  Sverige och Svenska kyrkan kan göra för att värna kvinnors liv. Verka för att subventionera aborter för kvinnor som söker sig hit. "Det handlar om att värna kvinnans hälsa och hennes rätt att bestämma över sitt eget liv." Frågan om abort är för SKT:s ledarskribent en fråga om makten över kvinnan och inte minst hennes kropp.

Nå, men det som ligger i rondskålen, då? Vad med den okränkbara rätten till liv för det som ligger i rondskålen och som Kyrkan med goda skäl ser vara mänskligt liv? Ps 139:5 och Jer 1:5 för den som gillar att komplicera för sig.

Varför blir SKT bara samtidsideologi utan ett uns av kristen reflektion? Ledaren säger det som många andra säger men glömmer tala sanning. Vår tids dödskultur uttrycks i ord som gör dödskulturen till normalitet. Kallelsen från Gud är en annan. Och den verksamhet vi med skattemedel håller igång och som betyder mer än 30 000 aborter per år, diskuteras inte. Vill någon påstå att vi på 1960-talet hade 30 000 illegala aborter per år? Nu har vi i legal ordning efter lagen i början på 1970-talet aborterat mer än 1 miljon individer, var och en med okränkbar rätt till liv.

Fostret är inte en del av mammans kropp utan en egen individ - eller? Så lär Kyrkan men inte Svensk Kyrkotidning.

Måste vi inte nu börja tala om att vi inte är oense om några små detaljer som detta med ceremonier eller prästämbete. Vi är uppenbart grundläggande oeniga och jag är med glädje och viss entusiasm oense med Moloks prästinna. I valet mellan liv och död väljer jag livet. Och i valet mellan dumhet och dumhetens motsats väljer jag motsatsen.

I SKT undrar Boel Hössjer Sundman: "Man kan fråga sig varför det verkar viktigare att veta hur, än varför Jesus kom till världen." För vem verkar det viktigare, blir första frågan. Och andra frågan blir förstås frågan vem som sagt att hur är viktigare än varför. Vi som står på den sida som är dumhetens motsats envisas som vanligt med att kombinera frågan om hur och varför. För somliga av oss gäller att tron vill förstå. Andra tycks mer upptagna av frågan om hur det verkar vara. Jag trodde annars att de som fått ägna sig åt vetenskaplig forskning visste att alltid gå förbi hur det verkar vara för att komma åt hur det är och vilka de fruktbara frågorna är.