Lokal kyrkosociologisk forskning

Vi vann med 8-5 i går.
Präst, kantor, vaktmästare och två kyrkvärdar blir fem.
Församlingen (två konfirmander, en konfirmandmamma, ett par i yrkesverksam ålder - min bror och svägerska - och tre pensionärer) räknades alltså till åtta. Fast jag var tillresande och kanske församling i något oegentlig mening.

Jag kollade det så kallade gudstjänstutbudet framöver - för det ska bli jul och nyår.
Om, säger OM, jag valt att fira nyår och vara på lantegendomen över Trettonhelgen, hade jag i nejden inte haft någon gudstjänst.
Nyårsdagen sammanlyst till Växjö domkyrka /ung 20 km bort enkel resa/ och gemensam högmässa, Söndagen efter Nyår sammanlyst till Växjö domkyrka /fortfarande 20 km bort enkel resa/ och gemensam festhögmässa (superpastoratet firas!) samt Trettondedagen gemensam högmässa i Bergunda /blir det 18 km bort?/ för nya Öjaby församling firas.

Att den salta martyrdagen - räddningen i julsentimentaliteten - Annandag Jul avskaffat funderingsämnet martyrer/efterföljelse/kompromisslöshet och ersatt dagens allvar med julens sånger och psalmer, kan man notera.

Detta nedmonterade kallas rikstäckande folkkyrka. Prästerna kan dock inte förta sig, eller? Lite söckent är det allt för den som sett något annat.

Räcker folket inte längre till för att fira gudstjänsterna, är prästerna orkeslösa, har det inte funnits någon församlingsbyggarstrategi eller har kyrkoledningen tramsat bort hela konceptet och kärleken till Kristus svalnat därför att den kärleken blivit oprecis och inte har något med kyrkoorganisation, lokal församling och församlingsbor (människor!) att skaffa längre? Inte vet jag. Vill jag veta?

Kyrkostatistiken 2012 ger kanske en del besked.
16 miljoner gudstjänstbesök var 16.8 miljoner året innan men 21.4 år 2000.
67.5% av befolkningen är medlemmar. Var året innan 68.8, år 2000 82-9 för att inte ta fram 1990 års siffra som var 89%.
Dop 51% av alla nyfödda, var året innan 53% och år 2000 72.6%.
Konfirmandsiffran är 31.3 % och var 32% året innan - 2000 43.2 och 1990 63.4%.
Vigsel 34.9, var 36% året innan och 61.2% år 2000. År 1990 var den 64%
Begravningarna 78.8%, var 81% och 87.8% är 2000. 1990 var begravningarna i procent av samtliga 92.3%.
Bilden är entydig och rätt självklar. Sekulariseringen är stabil och Svenska kyrkan har mycket länge levt på övertid. Det uppseendeväckande är att vi så sällan talat om situationen och än mer sällan funderat över vad folkevangelisation i detta läge ska vara. Ärkebiskopen Bertil Werkström tog någon gång upp allvaret i sitt tal till kyrkomötet och blev utskälld eftersom han anlagt en så dyster ton. Var kyrkobesöken då 24 miljoner?

På väg hem från kyrkan i går slogs jag av tanken att det kunde vara intressant att gå till lokaltidningen och be att få se hur de s k kyrkotidningarna såg ut inför jul år 1973 (eller 1963 eller 1953). Om man jämför årets utbud med det som var, vad ser man då? Minskning av antalet gudstjänster, förstås. men hur stor är minskningen lokalt? Och kan man i ett stift som Växjö jämföra årets utbud och se regionala skillnader?

Lokal kyrkosociologisk forskning är inte utan intresse.
Om någon i mellandagarna tar sig till sin lokaltidning och ber att få se hur det var, ser jag fram mot en bloggkommentar som berättar.
Som vi säger: "Gråt inte. Forska!"