I går kväll var jag på norra Öland för att vara med om kyrkorådssammanträde. Tobbe överraskade med att ge mig en vindflöjel. Den är unik. Finns i ett exemplar. Mitt! Och Tobbbe hade gjort den själv. När vinden driver propellern står prästen med bok i hand och välsignar. Rörligt och rörande. Tobbe kunde ju lika väl ha gjort en präst där vinden fått prästkäften att glappa - men Tobbe styrde på välsignelsen. Församlingsprästen blir rörd och glad - för precis så ska det vara. Benedictus benedicat! Och jag får en sådan gåva - ihop med en mängd andra när jag avtackades - samtidigt som jag ska svara Växjö domkapitel på två anmälningar från personer i andra stift, som syftar till att jag ska avkragas. Jag får väl lägga något av nådatiden att svara på anklagelserna mot denna kvinnofientliga blogg. Domkapitlet borde på förhand ha avskrivit - eller begärt preciseringar. Nå, jag skriver. Ni får läsa inlagan här på bloggen i sinom tid.
Om det var roligt att möta kyrkorådet efter 39 dagars frånvaro? Sanslöst roligt. Det är människor jag tycker om.
Till uppsamlingsheatet får höra två så kallat utstående frågor. Nå, den ena är rätt genomtröskad. Bengt Olof Dike skrev en kyrkomötesmotion som var lätt att förstå. Han ville granska Svenska kyrkans förhållningssätt till kommunismen. Vi som läst på och varit med visste förstås vad som i ekumeniska sammanhang sagts. Vi visste hur stabilt antibolsjevikisk Svenska kyrkan stått efter ryska revolutionen (gå till läggen!) och hade hört missionärerna berätta från Kina och Rhodesia. Ungern 1956 betydde att godispåsarna vid söndagsskolans julfest omvandlades till hjälp åt ungerska flyktingar. De kristliga ungdomarna demonstrerade vid Praginvasionen 1968. Till kristna bakom järnridån försökte kyrkliga organ ge hjälp -Till bröders hjälp var en sådan aktion i samarbete med den svenska underrättelsetjänsten! Jag antar att exemplifieringen skulle kunna fortsätta rätt länge. Men storheten "Svenska kyrkan" blir ogripbar. Vad om Svenska kyrkans ställningstaganden i frågor av politisk karaktär i ett statskyrkosystem? Ska vi läsa kyrkomötesprotokollen för att få veta vad Svenska kyrkan gjorde? Det som går att göra är något annat. Och det håller nu Växjö stift på med. Satsläran ger besked om skillnaderna i forskningsansatserna. Jag kanske fattar att Dike inte vill fatta men fattar egentligen inte varför.
Gunnar Edqvist har inte fått något svar på sin intressanta genomgång i anledning av bloggposten Herr Låtsaspresident Larsson. Problemet ser han. 1979 och 1983 års kyrkomöten är inte riktigt jämförbara med kyrkomötena efter 1983. För att få kläm på vad det betyder att vara ledamot längst tid, måste man hitta en nämnare som gör jämförelsen möjlig. Då kan man räkna antal inval - alltså mandatperioder - men det motsvarar inte riktigt begreppet "tid". Rimligare blir att räkna dagar. Jag ska alltså ha, enligt Gunnar, varit med 362 dagar. Herr Låtsaspresidenten har varit med 324 dagar. Nå! Men ska man inte räkna helår - så som man är invald i Vattholma (av alla ställen!) samfällda kyrkofullmäktige? Jo, det kan man göra - men det ger inte riktigt rättvisa åt kyrkomötena 1979 och 1982. Nu är detta historia - men en lärorik historia. Jag är den siste i kyrkomötet av nya snittet som var med på två av de kyrkomöten som kom till när ståndsriksdagen avskaffades. Så gammal är jag. Och hade jag fått önska, hade kyrkomötet kunnat räknas från 1983 och Larsson blivit ålderspresident för det är skillnad på det kyrkomöte som var och den kongress, som under namn av kyrkomöte, nu sammanträder.
Har vi ordnat uppsamlingsheatet nu?
Vad är det för WITZ med att vara ålderspresident i den nya Svenska Kyrkan? Förmodligen kallar berörda höjdare all förändring för utveckling. Samtidigt ser verkligheten ut att avvakta avvecklingen. Bac to basic. Söndagskolan sitter i knoppen ännu.
SvaraRaderaOch jag fattar inte, att Dag ej vill fatta det andra med högst normal fattningsförmåga fattar: kovändningen i forskningsfrågan. Fattar inte Dag, att alla som läst KM-protokollet, fattar vad som däri står, även om Dag själv ej fattar sin ofattbara men avslöjande vändning?
SvaraRaderaDensamma enklast sammanfattad i vad som kan kallas en Dagparadox (genom åren har desamma blivit många):
-År 2000 välutvecklat verbalt försvar för biskoparnas Lindegårds och Carlzons DDR-aktiviteter! Inget att bry sig om, skedde i föreningsfrihetens namn, varför jaga dem?
Och om Aleksander Radler: -Jag vet vem det var. Jag tänker inte säga hans namn. Inget att bry sig om.
Alltså lämna dessa kyrkliga potentater i fred. De är ointressanta och deras aktiviteter uttrycker inte Svenska kyrkans hållning.
Vid Växjöseminariet var däremot trions göranden, när det begav sig, huvudfigurer för forskningen, hur det nu kan vara möjligt, när de var ointressanta. Vad skall man då forska på från Växjöstiftet? På handlingar, där herrarna inte nämns, eller på vad?
Den ibland ofattbare Dag fattar tydligen inte vad som av handlingar och vanlig sund fattningsförmåga är fattbart plötsligt blir ofattbart.
Men, som jag uttryckt tidigare, forskningen från Växjö välkomnar jag. Rätt steg i rätt riktning!
BENGT OLOF DIKE
Men snälla B O Dike, har du inte förstått att blir man på denna blogg, upptagen till ämne på en blogg och inte endast får dväljas i de nedre regionerna dvs kommentatorsfältet, då har man getts rätt, så nära det kan ges ety man inte fallit för frestelsen att där nere bekänna högt vad som där odlas, att bloggaren inte kan ha fel, det är helt enkelt en slags naturlag. Som
RaderaJag, detta bedrövliga ord påpekat förr så är bloggaren inte främmande för att använda den metod han ifrågasätter och idka den humor som passar honom
Närhelst han önskar undkomma, vad jag vill minnas att någon biskop tidigare kallade att sprattla som en kalv på isen. Nu tycker jag du skall göra som du blivit anmodad, tacka bloggaren för hans stora insats. Gör det! Låt oss alla tacka, hjärtligt och glatt på denna käcka och muntra blogg som den stundom kallas. Inte skall vi falla för den nedre regionens behov av thomismer och calvinismer utan uppstigna till de högre sfärerna, säga vi att allt står väl till, och inga kritiska röster må höras i de övre boningarna utan dessa lämna vi till dem därnere. Tillsist B O D, gör som jag, känn dig hedrad av att ha engagerat bloggaren. / Magnus Olsson med en snart utgången almenacka.
Nog är det så att "anklagaren" är aktiv här på jorden. Hen vet att hens tid är kort. Men med Job kan vi säga: Se redan nu har jag i himlen mitt vittne som skall tala för mig Job 16:19.
SvaraRaderaKan vi inte i alla fall på denna raka blogg låta "hen" stanna utanför!
RaderaÄr Jesus "hen"? Hur är det med Jungfru Maria? Och Fadern?
LG
Någon vindflöjel är f.Dag inte,så det är väl komplementaritet och kontrast som gäller. Däremot för tidens vindar hit och dit; och den vindflöjel Svenska kyrkan är, följer med, nu mera välsmort än någonsin. Under allt detta välsignar prästen. Välsignar och förbannar inte.
SvaraRaderaRätt snyggt, faktisk! Grattis,f Dag! fm
Hrr Andersson och signaturen "Anonym",
SvaraRaderaalltid redo att rycka ut till Dags försvar, vad denne än har sagt, gjort eller kanske tänker göra! Här gälla icke odiskutabel dokumentation - varken skriftlig eller muntlig - på densammes hel- eller kovändning (välj lämplig formulering! Här styr icke bokstävernas faktaredovisning och den odiskutabla vetskapen hos de alltid eftersägande rösterna i doakören! Här regerar i stället den inövade ryggmärgsreflexen: Dag har alltid rätt, kan aldrig någonsin ha fel!
Ack ja, vad göra åt slika förutsägbara reaktioner? Inte mycket, ty var och en lär ju bli salig på sin facon, som det plägar kallas.
Dag skriver ibland om vetenskaplig granskning och hur viktigt det är att den görs efter konstens alla regler. Jag håller med och föreslår därför att ni tar en lektion i förslagsvis "Konsten att avslöja vindflöjlar", alternativt ämnet "Kovändningen - en studie i dess estetik".
BENGT OLOF DIKE
Som jag brukar säga till min rare hund, när han inte vill släppa något:
Radera-Loss!
KJ