Jag ringde en avhållen vän, som i telefonsvararen meddelade att jag kommit till henne - vilket var precis vad jag INTE hade gjort. Som mest hade jag kommit till hennes pratmaskin. Det hela leder till en kunskapsteoretisk fråga, som just nu ter sig svårlöst för mig.
Samma kunskapsteoretiska problem uppstår när jag lyssnar på radio. Jag hälsas välkommen. Men jag har inte kommit någonstans. Jag sitter där jag sitter och som mest kommer programmet till mig. Vad menas? Ibland hör jag programledarna presentera sig som mina kompisar den närmaste timmen. Men jag är inte kompis. De är mig främmande människor som låtsas intimitet. Varför säger de då så? Ska vi inte vara kompisar på riktigt - eller inte kompisar alls?
Jag kan gå vidare i min dystra analys. Det händer att jag blir tackad för att jag lyssnat på et radioprogram eller sett ett tv-inslag. Varför det? Är inte rollerna ombytta? De som gör programmet eller inslaget gör det för att betjäna mig (med kunskap, insikter eller nöje) och jag ska möjligtvis tacka dem, inte de mig. De vet ju för övrigt inte om att jag har lyssnat - så hur kan de tacka mig då?
Det är mycket pensionärer i vardande har tid att fundera över - men medge att jag har några poänger! Och nu har jag inte skrivit något på tyska på jättelänge. Alltså: detta är filologische Übungen eller rein Wissenschaft.
F Dag du har under åren utvecklat (developed) en mångsidig förmåga att likt ett vindkraftverk fånga upp de hatstormar mot kristen tro i allmänhet och riktade mot Dig personligen och omvandla dem till förbönens välsignelser. A J borde lära av Dig nu när hon själv är utsatt.
SvaraRadera"överträffa varandra i ömsesidig aktning" Rom 12:10-11
SvaraRaderaDet är bra att radion hålelr sig ödmjuk och attde förstår, att det inte är självklart att gud och hela världen lyssnar och lyder. Det kommer de nämligen inte alltid ihåg. Man muss sich nicht ärgern -man kann sogar froh darüber sein! fm
Så där tänket jag hela tiden.
SvaraRaderaVälkommen åter!
Tack för att du sorterade soporna rått!!
Du är värdefull för oss!
Hjälp oss tömma affären!
För att nu inte nämna all förljugen reklam.
Men nu skall vi vara glada i antågande julefröjd.
Detta kommer mig att tänka på gubben, som när han hörde på radion "ni lyssnar nu på P 1" sa: hur kan de veta det? :-)
SvaraRaderafientiska yttranden, performativa påståenden
SvaraRaderaåkallan och löften
Herren är i sitt heliga tempel, hans tron är himlen, han är ock när dem som hava en förkrossad ande
välkommen till radioprogrammet
du har kommit till NN, lämna in ditt meddelande efter tonen
På tal om Stasi, såg du, Dag, denna artikel: http://www.publikt.se/artikel/han-var-stasis-spion-pa-universitetet-45944
SvaraRaderaJag vet inte om detta täcks i hans bok.
Frågan om vem som anser sig ha rätt att hälsa välkommen, gäller också vid gudstjänster. Menar präster och kyrkvärdar att det är deras kyrka, där alla andra är gäster? Kyrkan är ju hela församlingens hem. Egentligen borde väl någon representant för församlingen tacka prästen (om det nu behövs, när man avlönar honom) och tacka kyrkvärden (som man tackar andra, som gjort någon tjänst).
SvaraRaderaMöjligen anser man att man hälsar människor från andra församlingar välkomna. Men då har man väl ett kongregationalistiskt tänkande, som egentligen inte är Svenska kyrkans tradition (även om den i viktiga avseenden är förändrad genom gällande kyrkoordning).
Smått absurt kändes det när man som jag, som trogen gudstjänstbesökare och gift med kyrkoherden, blev hälsad välkommen till kyrkan av en gudstjänstvärd som aldrig satte sin fot i kyrkan om han inte "tjänstgjorde".
RaderaOm man nu måste säga välkommen så bör det väl vara "välkommen hem!"
RaderaNågra "stilla reflektioner" från en på kyrkgolvet som inte alls följt med i den hatpropaganda som riktats mot Antje Jackelen.
SvaraRaderaJag har läst rubriker som hatbrev, mordhot, nidskrifter mot den electa nya ärkebiskopen. Men jag har inte läst innehållet i dem, i den mån de finns publicerade.
Det är väl inte så roligt, åtminstone inte för henne. Men vad hade hon egentligen förväntat sig? Sticker hon ut hakan så som hon gjort och inte som "högste ledare" (jag skrev inte Führer) kan skilja mellan vad som är bäst för Kristi kyrka Kristus eller Muhammed, då vore det väl snarare underligt om skulle kunna undgå att möta kritiska röster. Hennes val av tveksamhet var tydligen alltför radikalt för ett sekulariserat folk. Jag förundras lite över detta tillstånd hos de många svenskar, som trots att de med sin lilla tro ändå har överlevt två radikala ärkebiskopar i form av K.G. Hammar och Anders Wejryd, ändå kan tycka att den här gången gick den tredje alldeles för långt. Kanske vi ändå skall se reaktionen mot Antje Jackelen som ett hälsotecken på att det ändå i folkdjupet finns kvar en hel del av nedärvd tro som man vill slå vakt om. Hit, men inte längre. Jackelen gick över den gränsen och för detta fick hon betala ett högt pris.
Frågan är nu, hur skall hon orka gå vidare? Skall hon överhuvudtaget gå vidare? Med en sådan start vore det väl ändå bäst, och jag säger det i all välmening, att hon träder tillbaka och tar vara på livet, än att utsätta sitt psyke och sin hälsa för de påhopp och bevakanden hon hela tiden måste vänta sig de år hon stannar på sin post. Är posten som ärkebiskop så åtråvärd att man verkligen vill utsätta sig för detta? Hon behöver väl inte oroa sig för ekonomin, hon får säkert tre årslöner vid avgång. Och åren som är kvar är ju inte så många. Finns det ingen som känner henne så väl som skulle kunna ge henne det rådet, för hennes egen skull men också för svensk kristenhets skull. Kan man inte skilja mellan Kristus och Muhammed, då passar man inte in som ärkebiskop. Tveksamhet till detta är rena hädelsen mot Kristus själv.
Nej, i hennes kläder skulle jag nog ta årslönerna och fara till Bahamas och njuta av livet där. Kanske det skulle bli lättare för henne att i denna miljön få fram konturerna av en Kristusgestalt som verkligen betyder allt för oss, och där Muhammed förbleknar.
"Präst från Skara stift"
Det heter reine Wissenschaft! (stark böjning i fem nom!) Skriv inte för mycket på tyska!
SvaraRaderaLG