Oavgjort

Kl 17 i går firades Bergunda församlings sista högmässa och vid nyår upphör församlingen. Series Pastorum börjar 1401, kunde jag se i vapenhuset, sedan stiftsadjunkten för gudstjänstfrågor påpekat saken.

Oavgjort betyder fem i betjäningen och fem som kom för att utgöra de församlade. Jaja. Stiftsadjunkten hade cyklat 15 km enkel resa för att följa den sista högmässan i församlingen men kom 8 minuter för sent. Länge in i högmässan stod det alltså 5-4 i betjäningens favör. 716 medlemmar har Bergunda församling. Tjänstgörande prästen, stiftsadjunkten och jag var alla utsocknes. Blir det inte 1% i högmässan? Så när upphör egentligen en församling.

Det var mässa med en ordning där tre läsningar staplades på varandra efter dagens bön. Vilken förnyelse finns i detta? Men högmässan var snart över. Jag trodde inte jag skulle få höra tre läsningar så entusiastiskt kastade jag mig över GT-läsningen och ägnade mig också något åt episteln. Det slog mig att i Apostlagärningarna talas om Mose som fick undervisning i "den egyptiska visheten" - utan ironi. Det är väl inget nytt att det finns vishet på andra ställen än i den kristna tron - men det är den vishet som läggs under Kristi lydnad som är vishet i eminent mening, om jag fattat saken rätt. Ingen polemik, dock. Den som är klok, ska kunna känna igen visheten där den finns - trygg i Sanningen, den uppenbarade.

Det var mässa - eller? Vad var det pastorn delade ut? Jag kom på mig själv med att drabbas av tvivel och sa inte "Amen" när han räckte mig det han sa var Kristi kropp. Kristus har lovat sin  närvaro i bröd och vin. Var det bröd jag fick - eller en blandning av potatismjöl, gurkakärnmjöl och en del annat? Var har Kristus lovat sin närvaro in en sådan blandning? Är det bara jag som ser problem här?

Min vän den fromme prästen överlämnar den sortens frågor till celebranten. Men vem i Växjö heliga samfällighet har fattat beslut om det glutenfria som är blandningen av konstigheter? Om celebranten tvekar inför mässan, vilka är alternativen? Ställs in mässan eller vad? Jag tror jag skriver till Domkapitlet, som väl ska värna mig och inte låta mig leva i sakramental osäkerhet. Eller köper ni blandningen? Med vilket teologisk argument då? Med ett argument hämtat från frikyrklighet med zwingliansk nattvardssyn, den Luther tog avstånd från, eller från argumenten i någon unierad tysk kyrkokonstruktion? Vart ska då vi evangeliska sakramentsrealister ta vägen, när vi inte kan leva tryggt och sakramentalt i Svenska kyrkan - det vi med gott samvete kunnat i alla år tidigare?

Und der Teufel lacht dazu, för att tala med Jackeléns.

Vi har kanske för stunden tröskat statskyrkosystemets förträffligheter färdigt? Något anslående är det förstås att tonvikten inte ligger på analysfrågor hur det egentligen är utan på frågor som ska bekräfta för-domen, dvs det som bestämts vara förhållandet och som frågan ska bekräfta.

Predikstolens frihet var oomtvistlig när jag var ung - till skillnad från frikyrkan, där styrelsen kunde gå in med synpunkter hade kyrkorådet inget att säga när det handlade om prästens förkunnelse. Nu kan den saken lätt regleras genom lokalanställning och stadganden i KO. Utsorteringsprocesserna är verkliga. Hade jag varit ung, hade jag inte prästvigts i denna kyrka. Och präster undertecknar papper på papper och vet precis vad som inte ska sägas. De säger det inte heller. De är väl i någon mening kloka och idkar teologisk självcensur. Ska de förresten gå emot demokratiskt fattade beslut?

Läronämnden är säkert en fantastisk uppfinning som värnar Kyrkans frihet och lärans primat över tidens växlingar. Kontrollfrågan blir den lilla enkla: Har Läronämnden vid något eller några tillfällen körts över när Kyrkomötet fattat beslut - för i så fall har Läronämnden en svagare ställning och betyder mindre än man kunde tänka? Har det hänt? Aj, tusan. Nå då så. Kritiken sätter inte in mot enskilda ledamöter i Läronämnden utan blir principiell. Läronämnden fungerar inte som någon form av konstitutionellt skydd för Kyrkans lära.

Detta sagt kanske man kan notera att den nyvalda Läronämnden har en vakans. Det fanns en kandidat som sattes åsido. Inte för att den professorns meriter var klena utan därför att han kunde misstänkas hysa meningar som professor Hamberg, som avgick. Och den sortens meningar vill Kyrkomötets majoritet inte ha i Läronämnden. Vakansen har något att berätta, med andra ord. Den andra kandidat som valberedningen förde fram ville ärkebiskopen inte ha. Det räckte som argument. I förberedelsearbetet inför kyrkomötet 2014 finns alltså ingen fulltalig läronämnd. Det går lika bra.

Diskussionen om högkyrkligheten som skulle räcka ut handen till samarbete är fullständigt obsolet.
Vad gäller saken? Var finns numera den högkyrkligheten? Och när vägrade högkyrkligheten - vad detta  med högkyrklighet nu är - att stå samman i den svenskkyrklighet som är det (dop-)vatten högkyrkligheten simmat i?

Gamla moderater talar helst ekonomi för de framträder som genuina materialister. Nu skulle det tydligen predikas utan lön - och pension! - samt reseersättning. Det hade tydligen Bengt Olof Dike inte varit med om? Nej, för välfärdssamhället tänktes inte fungera så att medborgarna skulle vara medellösa. Ingen totalt utfattig präst som dessutom ska betala reseersättningen själv har predikat för Dike. Men vid några tillfällen har Dike, vet jag, varit på högmässor där prästen inte haft ersättning eller reseersättning. Det gick det också. Och finessen är att Dike inte fattade att detta var förhållandet.

Rubriken "oavgjort" ska nog inte tänkas syfta på något annat än gårdagens sista mässa i Bergunda församling.

Har prästerna försett sig med flanellskjorta för den 2 januari firar vi Flanellskjortans dag. Inga prästskjortor då. Flanell! Och det 36-årsjubileum för firandet år 2014. Dressman har kampanj på flanellskjortor just nu. Dressman vet.