Noteringar

I går var det fotboll. IFK Berga, Kalmar, pojkar 01-02 skulle möta Östers 11-12-åringar i Tipshallen. Dottersonen Hugo var offensiv back. 6-4 till grabbarna från Kalmar och två av Östermålen kom på straff resp frispark och var så höga skott på mål att målvakten var chanslös. Allsvenskan är ett skit. Inga mål och långsamt. Här är det mål var 6:e minut. Ropen från de läktaranhöriga kunde sammanfattas med "bredda", "ryggen" och "hjälp honom" samt lite bra-rop då och då. Vi var inte många åskådare, kanske dubbelt så många som spelarna. Men jag såg integrationspolitik fungera på Kalmar-laget och funderade över om inte orden "bredda, ryggen och hjälp honom" är tre bra nyckelord också för en församling.

Till min heder ska sägas att jag höll tyst hela matchen -fast det fanns en Österanhängare i närheten. Men jag frestades - dock inte över min förmåga, konstaterar jag förnöjd - att skrika "I Växjö kan dom inte spela fotboll!" Mina sympatier var dock på Hugos lag och Kalmar är en framgångsrik fotbollsstad, som alla vet.

Gårdagens morgon ägnades åt en fundering kring Barometerns ledare, som ser luciafirandet som något "där det religiösa kulturarvet gör sig gällande". Nå, det var genom två tidningar i Stockholm, Stockholms Dagblad och sedan Stockholms-Tidningen (vill jag minnas), som Lucia-seden etablerades nationellt från att ha varit lokalt värmländsk. Mats Rehnberg kopplar samman denna ljussed med ljus på gravarna och påpekar att den härsortens seder uppkommer där sekulariseringen ter sig vara starkast. Försöken att fördjupa och ge perspektiv på Lucia, en kristen kvinna, är aktningsvärda men till det religiösa kulturarvet hör någon ändå inte Luciafirandet. Dock Lucia själv! Sin tids Sophie Scholl, kanske. Och den det vill noterar att här görs dopteologin tydlig. Vi talar om helgon, aldrig om honhelgon eller hanhelgon. Gal 3:28!

Denna dag skulle jag till kyrkan, såsom min sed är. Kl 10 ringde klockorna och jag steg ur bilen på för att inse att något inte var som jag trott det skulle vara. Ingen bil på parketringen, kyrkporten tillsluten för att hålla vildsvinen ute men kyrkporten in i den folktomma kyrkan öppen. För ett ögonblick for tanken genom mitt huvud: Kristus har hämtat hem de sina medan kyrkklockorna automatiskt ringer och ringer men de som är kvar, fattar inte för de bryr sig inte. Så slog det mig att jag var kvar - men jag hade ju åstundat mötet. Det mesta talade för att jag sett fel på tiden. Kl 12 blir det högmässa. Fördelen med att komma vid fel tid var att jag i P4 hörde en idiot tala. Han hävdade att vi inte kan veta när Jesus föddes men att vi kan veta att det inte var den 24-24 december. Men om vi inte kan veta - hur kan vi då veta vilka två dagar det inte var? Bara en idiot argumenterar så - i tanke på att radiolyssnarna är idioter. Officiella förolämpningar av förståndet ska uppfattas vara personliga. Och nu kommer det att tjatas om att julen är en hednisk högtid i Rom som Kyrkan tog över. Det lilla problemet, värt att lägga märke till, är att vi inte har belägg för någon Sol Invictus-fest förrän kristendomen stod stark i Rom. Vi som vet hur makt utövas, kan vända på resonemanget. Just när Kyrkans Kristusfest genom sin folkliga förankring tedde sig hotfull, behövdes en kejserlig ljusfest. Ungefär som ljusfesten kommer till som uttryck för sekularisering i Stockholm på 1920-talet.

Som vanligt skulle vi behöva lite mer kristen agit-prop-aktion. Agitation och propaganda. På kristet språk handlar det om evangelisatorisk iver. Lucia är alltid välkommen, som det heter i Barometern. Är den Herre hon vill följa, Jesus Kristus, välkommen också? Frågan är fri bara den är ärlig.