Djävulens advokat inför biskopsvalet

I morgon ska det väljas biskop i Växjö stift och jag är lite orolig eftersom jag uttryckt mitt gillande för samtliga kandidater - och för den som hoppade av. Det kanske är säkrast att låta Djävulens advokat få ett ord med i laget. Han får ta kandidaterna en efter en.

Anders Göranzon blev överraskad av frågan om kopplingarna till OAS-rörelsen och Gamla Hjelmseryd. Det väckte frågor. Vad var han oroad över - att kopplingar skulle avslöjas? Men kunde han inte ge svar på tal och säga vad sant var - att hans föräldrar ligger begravda i G Hjelmseryd och "vad är det för fråga jag ställs inför? Kan jag få veta vilken indebilicitet som frågar och hur kan journalister betalda för en hearing få för sig att välja att ställa den?" Hur det egentligen är med OAS vet jag inte. Har någon i familjen/släkten varit där - och i så fall?
Nå, hans arbetsledarskap i Kalmar var väl inte en framgångssaga, så han kanske ska slippa ta ansvar för stiftet? Är hans styrka just nu att han är långt från stiftet?
Göranzon är doktor i Sydafrika. Man behöver inte bråka om saken men en doktorsexamen där är lite klenare än en i Sverige. Och vad betydde avhandlingen i den vetenskapliga världen - eller den kyrkliga?

Christopher Meakin kommer från en stabil tradition av kvinnoprästmotstånd. Djävulens advokat skulle gärna vilja veta om han läst Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Är det så enkelt att bli svenskkyrklig efter att ha varit romersk katolik och sedan anglikansk? För så var det väl.
Han är doktor, men var avhandlingen epokgörande? Och blir det bra att på nytt få en biskop som gått och dragit i Växjö. Är det inte väldigt många i Växjö som tror att biskopen är deras just?
Till det riktigt illavarslande med Meakin hör att hedersprosten Elisabeth Lindow skrivit insändare för honom. Hon ville ha en radikalt kristen biskop, det är ett annat sätt att säga att ordet kristen kan böjas - kristnare, kristnast, eller? Djävulens advokat menar att varje biskopsaspirant som får Lindows förord bör undvikas.
Vill vi förresten ha en biskop som tillbringat ett antal år i Kyrkans Hus i Uppsala?

Martin, nej Fredrik Modéus ska disputera (jag rättar skyndsamt och har nu illustretat vilket problem det skulle bli med två modéuspojkar som biskopar, det blir ett elände utan slut och det är värre än ett slut på eländet. Tack Stefan som är i tjänst i Linköping och ser trots att han inte är så stark i tyska språket!). Fredrik anger ett datum. Det är som att säga att den och den dagen tar jag körkort - och då fattar alla att det kan man inte veta förrän i efterhand. Det kunde störa att han stiger fram som doktor i ett biskopsval som äger rum innan hans slutseminarium, första prövningen av hans arbete.
Djävulens advokat gillar att påpeka att karln fått 2.8 miljoner av stiftet för att skriva den avhandling vi ännu inte sett. Vem ordnade alla dessa pengar åt honom och hur kommer det sig att han till skillnad från andra doktorander fått rejält betalt under fem års tid.
Fredrik Modéus blev vare sig domprost eller biskop i Lund, det stift där han varit i 20 år. Vad säger det? Ska Växjö stift hålla till godo med vad Lund ratat?
Och vad ska vi säga om möjligheten att Svenska kyrkan får ett  par bröder Modéus som biskopar? Är sammanhanget så litet? Kanske.
På hans CV redovisar han sina feriearbeten när han var gymnasist ... Hur står det till med omdömet egentligen?

Thomas Petersson håller sig med en roll-up i Växjö domkyrkas vapenhus. Allt ljus på mig, kan man tänka. Men han har lämnat tillhörigheten till en av högkyrklighetens hårda kamporganisationer.
Domprosten går under namnet "Domprost Sufflé" vilket kanske är både elakt och träffande men det vet inte Djävulens advokat utan försöker inför roll-upen i vapenhuset förstå.
Petersson kan inte de grundläggande principerna för rättssäkerhet, vilket han visar i Domkapitlet. Bara en idiot till präst eller diakon kan ta risken att rösta på honom - för nästa gång kan det rättsosäkra drabba dem.
Ska man låta fryntlighet lura en - i så fall blir det fortsatt storpastorat och församlingar där gudstjänst firats sedan medeltiden som läggs öde. Petersson vet hur man gör. Han bygger. 100 miljoner för ett församlingshem i Växjö och av kyrkopolitiska skäl och för att tysta alla invändningar mot detta projekt 6 miljoner för att bygga församlingshem i Ör, där gudstjänst firas så sällan. Sådant övertygar inte.

Peter Wänehag är en snäll person som uppfattar ledarskap som att vänta in och fatta beslut efter väntan. Alla vet att de flesta beslut fattat sig själva då. Han skulle bli en biskop som Johansson, formad av Sven Lindegård och kanske lite förtjust häpen av den biskopstyp som salig Hellström var. Hans teologiska examen har inte fått universitetsvärlden att häpna men han är skolad som kurator och återvänder gärna till Lund när det stora kuratorskollegiet årligen möts. Detta kollegium startades av Tage Erlander år 1927 och kan resultera i några s-röster till Wänehag i valet. Här är dock ett problem. Kårlivet mer än fakulteten präglade Peter Wänehag.
Det finns några som undrar om Wänehag verkligen vigt samkönat. Har han inte "bara" välsignat partnerskap?
Med Peter Wänehag fortsätter biskop Johanssons värv med församlingsbesök och arbete för att folk ska trivas (kuratorshållningen!) - men bidrag till analyser ska man inte räkna med och kanske inte heller att Wänehag riktigt förstår sig på de utmaningar som kommer att möta.

Ingen av kandidaterna tror i någon rimlig mening av ordet "tro" på reformen med kvinnor i prästämbetet. Det ska man kanske notera?

Alla kandidater har nog missat att fundera över hur det kommer att kännas att vara biskop när han ensam sitter på Östrabo och ser det kyrkliga sönderfallet och fattar att han ingenting kan göra.

För egen del återgår jag till mitt grundtema. Biskopsaspiranterna, de kallades så i Kyrkans Tidning och det vete spörs om det är riktigt (officersaspirant, polisaspirant kan man vara, men nog är man biskopskandidat?) är alla ärans män. Det vet kanske Djävulens advokat också men han syssla är ju att ta fram det andra. Jag konstaterar på nytt att biskopskandidaterna alla är ärans män. Jag är glad att mitt tjänsteåliggande eller mitt uppdrag inte är att rösta på någon av dem. Vad ont ska man önska en ärans man - en biskopstjänst och därmed ett offentligt avslöjande av brister? Minns fallet Thidevall, det som ingen talat om i detta biskopsval.