Biskopsvalet i Växjö på djupet, del ett

Jag läste biskopsaspiranternas egna djuppresentationer. Visst måste något göras i mellanvalstiden men egendomligt blir det när aspiranterna ska skriva något som bara måste uppfattas vara "a job application". Väljarna hade haft mer nytta av en psykologs intervju med de återstående aspiranterna som därefter publicerat en analys av vars och ens starka och svaga sidor. Jag läste djupsinnigheterna och avser att kommentera och som alla fattar tänker jag vara grundlig. Källhänvisning:
http://svenskakyrkan.se/vaxjostift/pa-djupet-med-biskopskandidaterna

Jag anar att aspiranterna fått några frågor och tydligen ett utrymme mellan 1500 och 2000 ord.
Först handlar det om grundsynen.

Thomas Petersson är grundlig och börjar med Treenigheten för en teologisk grundsyn "bör alltid börja med Gud". Hans slutsats blir att det bara är "i relationen mellan mig och Gud som det kan behöva beskriva vem Gud är" - vad nu detta betyder - men slutsatsen blir en möjlighet för varje människa att själv "berätta sin erfarenhet eller upplevelse av vem Gud är." Vi är långt ifrån Kyrkans anförtrodda tro och djupt nere i borgarens själsliv.

"Tron på Jesus är en relation". Men inte bara väl? Den är väl också försanthållande - eller har jag missat något?

Anden driver oss närmare Gud, heter det. Men är inte Anden Gud hos oss, nära som luften vi andas?

Nå, "Bibeln är Guds ord tolkat genom människor berättelser och erfarenheter i möten med det heliga. Bibeln är varje kristens ursprungskälla", får vi veta. Här möter en egendomlig biblicism för just Bibeln är ett sentida påfund att varje kristen t ex ska äga. De flesta som kommer till himlen har aldrig ägt en bibel. De har hört Ordet och uppfattat Skriften som Guds tilltal och hopsatt just så som Gud ville ha den hopsatt för att vi skulle bli frälsta. "Bibeln är Guds ord tolkat" anger en annan bibelsyn än Kyrkans.

Beskrivningen av Kyrkan är också lätt överraskande: "De som söker, tvivlar och famlar, de är kyrkan." Jag tror en sådan syn på Kyrkan inte rätt uttrycker Kyrkans mysterium. Och de vackra orden övermannar biskopsaspiranten när han ska precisera sitt kyrkobegrepp: "Vi tror på människolivets okränkbarhet. Vi tror på individens frihet. Vi tror på människans lika värde. Vi tror på jämställdhet mellan kvinnor och män. Vi tror på solidaritet med svaga och utsatta."
Strunta i behandlingen av svenska språket - men så här står det och detta sägs vara vad Kyrkan tror. Vi lämnar här Petersson.

Aspiranten Modéus anlägger en personlig ton. "Det känns spännande att få skriva till dig." Han kommer i sin korta trosbekännelse fram till att Gud är vårt ursprung och vårt mål och är övertygad om att "en människas liv är meningsfullt." Riktigt vad det betyder, kan vara svårt att förstå för mycket är väl rakt upp och ner meningslöst. Vi är skapade med mening - jo. Men meningsfullt? Livet är också ett mysterium: "För mig som biskop skulle det betyda en grundläggande respekt för varje människas livstolkning. Jag vill närma mig din tro med respekt, hur den än ser ut." Här kan man med katekesens ord fråga: vad betyder det? Är inte biskopen den som försvarar den kristna tron och vill utbreda den i övertygelse att här är svaret på alla människors djupa längtan? Är inte biskopen en tiggare som visar andra tiggare var det finns bröd?

"Nästan dagligen" ställer sig biskopsaspiranten frågan "vad skulle Jesus ha gjort?". Det låter fint men slirar lite på det där "nästan" - frågar han inte så dagligen och om inte - vilka dagar och under vilka omständigheter frågan han inte så? Det vill man helst veta. I New York lärde jag mig fråga: WWJD? - What Would Jesus Drink? Så ofrom är jag dock att jag nästan aldrig frågar så.

Vi går vidare. "Genom min biskopsgärning skulle jag försöka predika evangeliet som svar på frågor som rör sig på djupet av vår existens". Det låter något och konkretiseringen är individinriktad: Du är förlåten, helad, upprättad. Det hade varit av värde att förstå hur just biskopsgärningen har detta fokus - och inte stiftet och Svenska kyrkan. Jag kan för egen del inte komma på någon biskopsgärning som tidigare haft detta fokus - och varför skulle det? Upprättelsen sker väl sakramentalt i lokalförsamlingen?

Vi kommer över till Anden - den gudomliga närvaron går i dagen på både ett osynligt och ett synligt sätt. Det kan jag förstå, men utöver mina fattningsgåvor går påståendet att Gud synligt möter i tystnad.

Jag orkar för stunden inte mer. Predikotönan hörs i ordsvallet och mest redovisas teologiskt osmält tankegods, halva tankar, vackra ord som döljer ett eventuellt innehåll och det djupaste i framställningen är insikten om två som gärna vill bli biskopar. Växjö stifts framtidsdag ter sig ljus och framförallt lång.

Denna morgon, stärkt av de många orden, kanske jag skulle fråga: WWJD?