Gällivarehäng

Jag vet att gällivarehäng var modernt byxmode men nu är hänget ett annat - Luleå domkapitel hänger med och beslutar sig för att med finess hänga ett par anklagade präster i just Gällivare. De frias, för anklagelsen har inte kunnat styrkas - men de hängs ut. Luleå domkapitel visar välförhållande i tjänsten att utöva kyrkopolitisk justis. Och prästerna kan inte överklaga. Märkligt nog finns det en vers om att beslutet skulle gå att överklaga i beslutet men ändå inte eftersom beslutet inte gått prästerna emot. De hänger där de hänger till allmänt beskådande. Gällivarehäng, alltså.

Vad borde biskopen egentligen ha gjort?
Han skulle på sitt fromma sätt sagt som min kompanichef under den grundläggande befälsutbildningen sa: - Ge fan i mina grabbar. Det förmådde inte biskop Hans Stiglund. Han använder kräklan för att stödja sin i det kyrkliga haltande gång, inte för att försvara. Synd att en så trevlig karl och kvinnoprästmotståndare inte kunde samla sig. Men här kanske problemet ligger. Just som tidigare övertygad kvinnoprästmotståndare blir han lamslagen inför anklagelser för kvinnoprästmotstånd i stiftet. Då gäller det att hålla rågången klar - och då spelar frågor som de om rättssäkerhet eller att någon ärt oskyldig tills motsatsen bevisats ingen som helst roll.

Vad skriver domkapitlet?
Anklagelsen kommer ni ihåg. Tre präster anmäldes och frågan gällde om de skulle få ha kvar prästämbetet. Vi kallar dem korteligen  för R, L och O. Komminister F anmälde. Hon är kvinna, vilket i sammanhanget inte tycks oväsentligt.

O förnekade i skrivelse den 19 augusti 2014 vad som lagts honom till last. Han kunde omöjligen ta avstånd från F:s gudstjänster då han själv varit i tjänst i andra gudstjänster. Hans i sammanhanget klena ursäkt är att han omöjligt kunnat vara på två ställen samtidigt. Så helgad är han alltså inte att bilokationen är honom möjlig. Ett fall för domkapitlet det också?
Den 24 september inkom F med en skrivelse till domkapitlet i vilken hon återkallade sin anmälan i den del som avser pastor O. Hon begärde inte att O skulle praktisera bilokation, sålunda.

För R var saken tydlig. F for med lögn. Utredningsgruppen träffade honom den 22 september och R vidhåller vid samtalet att F:s påståenden är lögn. R har gjort mer för F än för någon annan av de anställda. Så här långt står ord emot ord, kan man se.

Vad lägger då utredningsgruppen R till last?
1. Han har i kyrkorådet sagt att F:s anmälan är lögn - och eventuellt detsamma till församlingsrådet sam,t den 16 september vid möte med F och KyrkA.s ombudsman Astrid Graf "medgett att han känner till L:s och O:s syn i ämbetsfrågan och uppgett att han inte tänker vidta någon åtgärd med anledning av den.
2. Han har vid kyrkorådssammanträde den 26 augusti 2014 blivit rasande samt börjat skrika och beskylla (en kvinnlig ledamot i kyrkorådet) för att bedriva häxjakt på honom, i syfte att få bort honom.

Den kvinnliga ledamoten hade inte pratat med F men via andra fått höra hur illa F mår.
Hon hade inte kontaktat tidningen utan tidningen hade kontaktat henne.
Hon ställde vid kyrkorådssammanträdet flera frågor och R uppförde sig då illa mot henne.
Hon menar i samtal med utredningsgruppen att "de behöver en kvinnlig präst till, helst en kvinnlig kyrkoherde." Nu är R kyrkoherde .... Reflektionerna göra sig själva - hade inte R rätt uppfattat vad som åsyftades.

Vad säger då domkapitlet om anmälan för uselt arbetsledarskap, det F anförde och R förnekade? Saken gäller sådant som domkapitlet inte kan pröva och R:s påstående att F:s uppgifter var lögn får "uppfattas som ett subjektivt uttalande".

Ja mycket ska man få höra i den kyrkliga rättsskipningen. Så då går han fri, då? Nja, ledamotens uppgifter kan läggas till grund för ett beslut men även om hans uppträdande kan kritiseras så är detta inte av den art att det ska föranleda någon domkapitlets åtgärd.
Ärendet avskrivs. Det han egentligen anklagats för blir det inget av. Så R åker dit för något som kommit till under resans gång när han upprörd försvarat sig och han fälls för något som han"delvis förnekat".

L då?
Han bestrider vad F påstått. "Han har dock, genom sina uttalanden under utredningen (sic! DS) gett uttryck för en ämbetssyn som inte är förenlig med den ordning som nu gäller inom Svenska kyrkan." Detta finner domkapitlet anmärkningsvärt och för dessa uttalanden (i utredningen! DS) kan L inte undgå kritik.
Man kunde säga det på EU:s mest utbredda språk: Die Gedanken sind in Luleå nicht frei.
Sedan kommer det:
"Det har emellertid varken påståtts eller visats i ärendet att L vid en konkret situation vägrat tjänstgöra med en kvinnlig präst. Han har således inte handlat på sådant sätt att han brutit mot 31 kap 12§ kyrkoordningen, vilket gör att domkapitlet inte kan vidta någon ytterligare åtgärd."

Så blev det med den uppmärksammade anmälan. Det R och L kunde fällas för var annat. R för en följd av anmälan, L för något han sagt i utredningen. Rättssäkert?

Det kommer mera. Till L och R skriver domkapitlet: "Domkapitlet vill dock betona att dess tillsynsansvar fortgår och uppföljning kommer att ske genom biskops och domkapitlets tillsyn." Hedningarna säger detta på ett enklare sätt. De säger: "Passa er jävligt noga!" Som vanligt är mina sympatier mer på de hedniskas än de kristligas sida

Jag ska inte med ett enda ord påminna om i vilka europeiska sammanhang rättsskipning av detta slag varit vanlig och inte heller påpeka att domkapitlets "friande men fällande" aldrig går att överklaga. För de är friade - men uthängda. Gällivarehäng. Och hur blir det med församlingslivet härefter? Vi vet ju nu att traktan är en kvinnlig kyrkoherde och att R ska bort - eller ska man hålla sig med två kyrkoherdar?

Men vänta nu!
Vi lever i Sverige och då värnas i grundlag yttrande- och religionsfrihet. Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor
...
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.
Regeringsformen 2 kap 1§

Denna frihet har vi övats att försvara med vapen i hand.

L är uppenbart av domkapitlet grundlagsstridigt anklagad - och hotad fortsättningsvis - för ett åsiktsbrott. Ska nu inte åklagarkammaren åtala Hans Stiglund. Signild Norrman, Eva Ersson, Anders Petterson, Gunnel Lagerkvist och Anna Hjärtberg Wernqvist inför allmän domstol för detta brott samt åtala Hans Brusewitz, juristen, och domprosten Charlott Rehman för att ha varit behjälpliga vid brottets begående. Dessa två senare var utredare men ej närvarande och deltagande i beslutet, vilket är en annan egendomlig ordning för att hantera det där att domkapitlet utreder, anklagar och dömer. Jag finner inte denna ordning särskilt mycket bättre, måste jag säga.

Finns det en författningsmedveten åklagare i Luleå, månne?
Anmäl förhållandet så får vi se.

Hade man inte kunnat komma åt L om han i predikan uttryckt tvivel om ämbetsreformens gudomliga legitimitet? Kanske. Hade han gillande fått citera Kyrklig Splittring  vid en församlingsafton? Tveksamt. Hade han fått läsa bibelord och förklara hur de förstods i Svenska kyrkan före år 1993? Sannolikt inte. Saken hade då kunnat prövas av domkapitlet.

Men inget av detta uppräknade har L gjort. Han har på förfrågan sagt sig inte gilla den reform han dock i praktiken är beredd att följa. Anklagelsen är att han gett uttryck för sin mening och uttryckt en negativ hållning. Vi är alla - L också - tillförsäkrade yttrandefrihet. Vi får i detta land uttrycka tankar, åsikter och känslor utan att jagas för det. Allra minst av organ som vill se sig som "allmänna". Gentemot domkapitlet har vi som medborgare försäkrats friheter!
Skriv till Åklagarkammaren.