Nå ut

I novembermörkret uppsöker jag min postlåda som i den arla morgonen är en tidningslåda som tidningsbudet laddat. Smålandspostens uppföljning om Östers debacle och frågan om arenan där kommunen gått in med stora åtaganden men som nu är i ett par nummer för stor kostym, kunde vi följa denna morgon. Men det var sidan A12 som var värd att spara. Rubriken löd Hur ska kyrkan nå ut till fler? Reportaget var från Vislanda och Blädinge församlingar, där 83% är medlemmar ... Frågan skulle möjligtvis ställas annorlunda: Hur ska kyrkan nå in till fler?

Frågorna tidningen får fram är: "Hur kan bilden av kyrkan förändras så att den upplevs som angelägen? Hur ska kyrkan nå ut till fler församlingsbor?" Artikeln illustreras av en bild på tio församlingsanställda, några i jackor med Svenska kyrkans logga. Kyrkoherden har en sådan jacka. Och så får vi veta att någon timarvoderats för att sköta hemsida och annan information men nu ska det bli en tjänst. Facebook finns församlingen också på. "Vi märker att arbetet ger en väldig respons och det blir resultat. Fler vet vad som är på gång. Vi tror att bilden av kyrkan förändras när man märker att mycket är på gång i församlingarna. Folk kanske inte kommer, men de vet att vi gör mycket."

Tänk om ICA Grytan i Moheda skulle tänka så. Vi annonserar och skriver "träffas och trivs" i butiken (vilket man skriver!!), folk kanske inte kommer men vet att det finns en ICA-hall i samhället.

Bilden på de anställda säger mer än ord,  men bildtexten säger likväl rätt mycket: "Församlingsanställda vill ha mer kontakt med församlingsborna."
Och hur värderar man kyrkoherdens berömmande ord om att "våra förtroendevalda har varit förstående" för satsningen på information? Vad är subjekt, vad är objekt och var är egentligen församlingen?

I Vislanda ligger kyrkobyggnaden ett par kilometer utanför stationssamhället. Det har diskuterats att skaffa lokal i "centrala" Vislanda. Nu tycks de planerna skrinlagda. Taxi och hjälp med transporter samt hästskjuts kan församlingen erbjuda. Dessutom erbjuds enskilda samtal på Björkliden, som är äldreboendet, dvs ålderdomshemmet, får vi veta. "Med vår linje i dialog flyttar vi centrum till kyrkan", utbrister kyrkoherden. Han är uppenbarligen av jovialisk typ. Inför frågan "Finns det hinder för att nå ut med det kristna budskapet?" (som journalisten sammanfattar som "kyrkans kärnbudskap kärlek, barmhärtighet och hopp") svarar kyrkoherden: "Nej, det finns en landningsbana hos alla människor. Vi måste tro på att det finns en längtan hos varje människa. Hindret för att föra fram ett budskap beror på hur man gör det."

Det var en rolig bild, den där med landningsbana. Det finns en sådan i Öjaby. Ibland är den oanvändbar på grund av dimma eller oväder. Men den finns där. Det går bara inte att landa på den. Kan en kultur svepa in landningsbanorna så effektivt att evangeliet verkligen inte kan landa? Det kan man fundera över. Fast inte i Vislanda. Där finns det hästskjuts till kyrkan och centrum flyttas till kyrkan.
Riktigt hur det är med Blädinge, framgår inte.

Men hur eller hur - vi har fått en bild av läget i Svenska kyrkan.
Min förtroendevalde vän, som är C-märkt, menar att det är bra i Vislanda.
De anställda på Vida Timber är säkert glada över erbjudandet om enskilda samtal. De behöver bara kvista iväg till äldreboendet. Och den slogan som finns på en del trycksaker - "Öppenhet, dialog och handling"-  inspirerar säkert. Kan man träffas och trivas på ICA Grytan i Moheda så ...

Medge nu att det är lite spännande. Somliga uppfattar dagens reportage från Vislanda som lyckosamt medan andra ser det vara en patetisk katastrof. Med en linje i dialog kanske det skulle vara värt att fundera över de skilda bilderna.