Kretsarna

Svenska kyrkan har fått en ny forskningschef, Cecilia Nahnfeldt. Docenten doktorerade för nuvarande kyrkosekreteraren Cristina Grenholm och Grenholm hälsar utnämningen med entusiasm. Det kan det finnas skäl att göra.

Själv funderade jag bara över hur chefsposterna i Kyrkans Hus fördelas i ett genusperspektiv. Det finns det för den som är för jämställdhet också skäl att göra. De som är maktpolitiskt intresserade - och det brukar i alla system finnas sådana - funderar förstås över kretsarna. Stärker nu Grenholm sin position med att få sin förtrogna Nahnfeldt till huset för att balansera det maktcentrum som Antje Jackelén och hennes förtrogna utgör? Inte vet jag. Jag ger nu endast en enkel modell för maktanalys. Att saken egentligen gäller ett mycket större problem - att kretsarna i Svenska kyrkan är förunderligt små - vill väl ingen ta upp? En kompiskrets som enkelt definierar var de motkristna finns - är det det hela, det som  maskeras till öppenhet och tolerans och där egen- eller gruppintresset definieras som "Svenska kyrkan" och allt annat som något - annat!

Det kom en regnskur på förmiddagen i går och försatte mig i ett ambitiöst stämningsläge. Jag bestämde mig för en snabbgenomgång av Cecilia Nahnfeldts avhandling Kallelse och kön. Schabloner i läsning av Matteusevangeliets berättelser. Karlstads Universitet 2006:25

Om jag fattat Gadamer rätt så ska den här sortens hermeneutiska studier vara intersubjektiva för att ha något vetenskapligt värde. Häpen noterade jag alltså förekomsten ordparet "jag menar" på en mängd ställen i avhandlingen. Intersubjektivt på så vis att läsaren alltid ska stampa av här, kan jag undra. Men är avhandlingen den lämpligaste former för att berätta vad jag menar? Ska inte avhandlingen höja sig något över det subjektiva till det i vart fall konstruktivt intersubjektiva, det vill säga till att leda läsaren till nya insikter.

Några nya insikter fick jag förstås. I avhandlingen blir evangeliet text, inte till ett levande ord. Texten visar sig användbar. Jag tror evangeliet kom till som något annat än text. Nahnfledt ser inte saken riktigt så: "Jag menar också att det är möjligt att i evangeliet se en ökad involvering av läsaren. Läsaren blir direkt tilltalad genom evangeliets berättelser." (aa s 112) Det kan man tycka eller hoppas - men vart tar ledet "vet" i vetenskap vägen? Hur vet vi allihop att det är så? Skrev Matteus läsarvänligt på så vis eller hade han ett ärende och var det huvudsaken - egentligen oberoende av läsaren?

Därmed inget sagt om Nahnfeldts genrebeskrivning: Matteusevangeliet är en androcentrisk text som skildrar ett patriarkalt samhälle (s 116) men trots att det är så, kan hon positionera sig:  "anser jag ändå att texten inte är bunden till dessa synsätt". Berättelsen är mer självständig än vad en text kan fånga. (aa s 117) Berättelsen om hur Josef hanterar Marias graviditet är ett exempel på hur patriarkatet utmanas, får läsaren veta. Det finns en jordisk och det finns en himmelsk far. Läsaren anar här att avhandlingsförfattarens berättelse går utöver vad en text kan fånga.

Den rike unge mannan som går sin väg är inte främst en kritik av det kapitalistiska samhället (aa s 164 Heyward, Saving Jesus from Those Who are Right, 1999) Nej, för 2000 år sedan var det ekonomiska systemet inte kapitalistiskt, kanske feodalt om ens det. Man kan sin Marx - men då blir resonemanget minst sagt förbryllande. "I ett kapitalistiskt samhälle är rikedom ett effektivt medel för förnekande. Det är också av vikt för detta samhälle att det heliga inte upptäcks eftersom detta skulle underminera det kapitalistiska samhällets bas." (aa s 164) Rikedom i ett feodalt samhälle eller i ett stamsamhälle har alltså inte denna effekt?

Jag ska inte trötta med så mycket mer material ur avhandlingen. I Uppsala fanns professor Hedenius. I Uppsala finns Kyrkans Hus, som inte ska kallas något annat än just så. Professor Hedenius är död. Det händer att jag beklagar detta faktum - om det är ett faktum eller en tolkning? Men vad hade professorn sagt om han fått läsa avhandlingen? Gud delar våra liv som en oväntad Messias (fast var han inte väntad? DS) "En Messias som kommer både till kvinnor och män" (men kom han inte till hela skapelsen, den som kommit till genom honom och till honom? DS). "Det är därför alltid oroande när kallelsen utgör grund för att kvinnor och män ska bära olika." (aa s 245) Det kan man förstås tycka, för vi lever i ett på papperet fritt land. Det oroande ska väl uppfattas som vetenskapligt fastslaget numera.

Med detta är ett egentligen sagt: Svenska kyrkan har fått en ny forskningschef.