Läsning inför kyrkomötet

Ni trodde förstås att jag nu syftar på läsning av handlingar inför kyrkomötet men, si, det var fel. Det finns en pärm med sådana handlingar. Jag har gått igenom pappersbibban. Men inför kyrkomötet kan man med fördel läsa böcker. Det skrivs sådana. I går slogs jag av insikten att Frimodig kyrkas folk skriver. Strunta i den bok jag skrev i våras just nu - men läs den och säg emot genom att förklara var jag har fel. Det är två andra författare jag tänker på.

Berth Löndahl skrev boken Mysteriet (Artos 2013). Kan man beskriva den som liturgisk teologi fast på annat s'ätt - för boken är ett möte med människans grundläggande frågor och en vägvisning in i mässan, som är svar på vår längtan. Berth har läst och kan ge referenser till skönlitteraturen. I allt arbetet med gudstjänstförnyelse är det livsviktigt att ha klart för sig vad vi gör när vi firar mässa och hur detta har med allt vår mänskliga att göra eftersom det är gudomligt.

Berth sitter i kyrkomötets gudstjänstutskott. Där blir det, trots allt, ett begränsat utrymme för sammanhängande tankar. Det blir mest repliker på framlagt material, skrivelser och motioner. I boken hänger tankarna samman och blir till både undervisning och själavård. Han är som sagt påläst och delar med sig av vad andra tänkt och anförtrott honom i sina böcker. Som det Georg Klein har klart för sig: "Men precis som bonden kan känna igen en ko när han ser en, kan vi vetenskapsmän känna igen en sanning när vi ser den." (i boken s 105). Berth är ute efter sanningen om människan i mötet med Mysteriet eller ute efter Mysteriet i mötet med människan, hon är Mysteriet är till för.

Dan Sarkars bok Men då kom nåden springande (Gaudete 2014) är en apologetisk troslära med många överraskande och roliga konstateranden. Dan är en erfaren undervisare och vet att vårda själar. Han är alltså rolig - eller fyndig om ni hellre vill. Hans genomgång om vad en präst är (s 99 och framåt) är något som det alltför sällan talas om och det påpekar jag gärna men slås av insikten att det egentligen alltför sällan undervisas i predikningarna. Jag har svårt att definiera det som sägs, genrebestämma alltså. När Dan skriver är det lätt att definiera: en präst som bryr sig - både om att ta reda på vad tron handlar om och att ge den vidare till människor han bryr sig om.  Hans undervisning blir därefter.

Jag var i Kalmar domkyrka i går för där var en högmässa kl 11. Pastorn hälsade vänligt men inledde med ett beklagande att vi var få. 75 personer, kanske. Möjligtvis några fler om alla som gick i procession räknades in. Jag såg fyra uttjänta präster, fem med mig. Någon pensionerad musiker, några pensionerade kantorer. Hälften i församlingen var 70+ eller 80+ så jag insåg att jag hörde till den yngre hälften. Hade jag räknat bort konfirmanderna och betjäningen, hade jag hört till den yngre tredjedelen, tror jag. Inte så lite högkyrkligt stuk över det hela. Och sådant ska få ske i Gustav II Adolfs land!

Jag passerade det hus som nog numera kallas Tidningshuset i Kalmar. I skyltfönstret låg Barometern från den 7 november 1989 med förstasidans text. Kyrkoherden Birgitta Friberg undrade: "Hur ska Sandahl klara kvinnorna?" för jag hade blivit kontraktsprost. Jag ska gräva fram artikeln. 38 präster och blivande präster krävde biskop Lindegårds avgång på grund av den prostutnämningen. Anklagelsen var att Lindegård inte tillräckligt tydligt stödde de kvinnliga prästerna. Artikeln finns någonstans i gömmorna. Det här kan bli intressant.