Det var någon av professorerna i Lund som uppsöktes av någon som skulle hålla föredrag. Här behövdes lite idéer. Professorn talade utförligt och länge och hade på stående fot levererat föredraget för den häpne lyssnaren. Professorn avslutade med att säga: "Ja, detta var bara nönna tankar." Uttrycket användes gärna av prosten Pehr Edwall, när han utlagt något och alla fattade att det han just sagt var väl hopkommet.
Nönna tankar efter kyrkomötet handlar förstås om Läronämnden och ämbetsmagin. Fast egentligen kanske det handlar om den pågående maktkampen i Kyrkans Hus - om det pågår någon. Med allsköns argument skulle alltså professorn Car-Axel Aurelius hållas utanför. Det argument som slutligast levererades av Ragnar Persenius skulle inte, fast det lämnades i debatten, ha bäring på förslaget, men saken gällde att Aurelius är biskopsvigd. Här möter en sakramentsmagi. Konsekvensen borde bli att den en gång biskopsvigde inte kan uppträda någonstans för överallt är han, hon eller hen biskop. Också i radhusföreningen.
Nu gäller kanske saken till syvende og sidst att Aurelius kunde tänkas utmana konformiteten i Läronämnden. Hur eller hur så är det valen till Läronämnden som avslöjar den bräckliga konstruktionen. Som allra bäst är Läronämnden en ideologisk politbyrå. Det är bra att det demonstreras varje gång det ska väljas ledamöter.
Kyrkoherde Björndahl bad förresten. Han meddelade Den heliga Treenigheten att kyrkomötet skulle fatta viktiga beslut och behövde assistans. Jag sporde bänkgrannen prosten Isacsson vilka beslut som kunde uppfattas vara viktiga men prostens besked var att det inte fanns några sådana på listan. Jag tror att det var sant. Så vad med bönen? Men vad hade hänt om kyrkoherden i stället bett: "Gode Gud, ge oss för en gångs skull ärenden i kyrkomötet som är viktiga." Då hade han fått på moppo av de kyrkomötesledamöter som fått en föreställningsvärld krossad. Tanken att han skulle be annorlunda kanske är orimlig. Björndahl lever kanske i föreställningsvärlden att det kyrkomötet uträttar verkligen betyder något? Han kanske blir arg om detta viktiga arbete ifrågasätts? Eller skulle han kunna bli så där ledsen som en kyrkokristen kan bli och upptäcka att den sorgen var efter Guds sinne och "a blessing in disguise"?
Prosten Isacsson påpekade för mig att vi inte fått sjunga Som sådden förnimmer men inte heller Var dag är en sällsam gåva under kyrkomötesdagarna. Ett löftestecken om något eller ett rent förbiseende? Fråga mig inte. Jag vet inte.
Förmodligen missminner undertecknad sig, emedan undertecknad i vanlig ordning både formulerar sig obegripligt och idkar en elak hållning, på denna blogg, som ju inte är enligt uppgift "religiös", men min enkla undran är om det inte tidigare hävdats att biskopar inte får ex hålla föredrag via egen firma på denna blogg? Om mitt minne är korrekt, vilket det säkert inte är, så blir dagens beskyllning mot vad som kallas ämbetsmagi, för undertecknad obegriplig. Det är naturligtvis helt rimligt då undertecknad varken är doktor eller docent, men om nu också en blind höna kan picka rätt, så anhålles härmed om ett av alla talande men tysta svar på denna fråga. Uteblivet svar är således vad som efterfrågas, ety detta jag ingalunda vill avkräva begripliga och skriftliga svar, om detta kan orsaka någon kommentator obehaget att min fråga ger intryck av sådan tydlighet som inte utgör mitt tillskrivna signum. / Magnus Olsson
SvaraRaderaMaktkamper förekommer alltid. Även i organisationer på fallrepet. Det finns alltid fördelar med att vara i toppen. Så ock i SvK.
SvaraRaderaJ
-Som bäst . . .en ideologisk politbyrå, är - faktiskt förvånande nog - den ledande företrädarens i Svenska kyrkan omdöme om läronämnden, vars förkrossande majoritet består av kyrkans biskopar, alla prästvigda med det löfte detta innebär och med ansvar för att Guds ord, inte någon politbyrås, förmedlas klart och rent. Samt med ansvar för sitt respektive stifts präster, varav heller ingen mig veterligt är tillsatt av något politiskt parti, ännu mindre av den styrande instansen i det diktaturparti, där politbyrån är högsta instans.
SvaraRaderaDenna märkliga och - ursäkta nu ordet, herr Sandahl! - groteska beskrivning av den instans i Svenska kyrkan som har ansvar för samma kyrkas lärofrågor, inte för någon politbyrås politik, tjänar nog inte några andra än de kommentatorer på denna blogg, som älskar att excellera i slika omdömen och vars fördomar härigenom bekräftas. Nog bör vi kunna begära mer av den synnerligen mångårige, erfarne ledamoten och efter egen räkning ålderspresidenten i KM?
Nog bör också en disputerad akademiker och docent föra debatten på ett högre plan än de semantiska uppkastningarnas nivå i akt och mening att syresätta den djupt liggande fördomsfullheten hos den i antal begränsade grupp, vilken alltid ikläder sig hejaklackens persedlar och efter egna noter, där dissonansen är det genomgående och i våra öron djupt skärande ljudet, trampar på vår mer än tusenåriga kyrka. Han vet ju, att orden skrivs mot bättre vetande.
Låt oss därför, herr KM-ledamot, aldrig hädanefter se texter, där vår folkkyrkas läronämnd (när den är som bäst, hur är den då omvänt?) jämförs med kommunismens politbyrå, där besluten om död, terror, fängelse, övergrepp, ockupationer var legio.
Sådana liknelser bör ledamoten med varm, eller kall, hand överlåta till nämnda hejarklack, om vilken man i detta sammanhang knappast kan säga annat än det kända uttrycket att det ej går "att lära gamla hundar sitta!"
Hejarklacken kommer således ej att ändra sig.
Men ledamoten i KM bör ha stil och kurage nog att åtra sig.
BENGT OLOF DIKE
Tja. Problemet är väl rätt enkelt att se. Biskopsvalen är partipolitiserade i den meningen att partierna samlar sig kring sina kandidater och kan göra upp sinsemellan. Det är därför jag hört bedömningen att det blir Petersson i Växjö. Det beror inte på min fromhet och mitt nära kompanjonskap med Anden utan på vanlig ohelgad förmåga att lyssna. Har prästerna mot de politiska partierna röstat fram en biskop? Nj, och det har sedan 50 år tillbaka aldrig varit meningen heller. Valen till Läronämnden är en fars. Uttalandena från Läronämnden är lika farsartade. När jag inte längre upprepar det, beror det på att dr Alzheimer kommit till mig med en diagnos. Att Läronämnden använder de straffsanktioner som står den till buds, främst de som handlar om mental inlåsning och privatekonomi men inte andra, ska inte fördölja hur det går till. Jag som skriver detta har varit ledamot av det kyrkomöte som regeringen sammankallade 1979 och 1982 samt suttit i det andra under perioden 1983-2001 samt ånyo 2006-2014. Kanske längre om jag får leva. Om sådant folk uttalar sig kritiskt om situationen lyssnar man. I vanliga fall! Jag förstår att man inte vill göra det i detta fall, inte heller läsa min senaste bok, som alltså kom i sin andra upplaga nu. Den läses utan officiell uppmärksamhet - men den läses alltså. Vad säger jag: Det här går inte. Boken som Svenska kyrkan heter Inget för någon. Jag säger: det är kört. Det går att förstå varför det gick så illa. Om A så B, alltså.
SvaraRadera"Om A så B".
RaderaDeduktion, alltså tvingande slutledning.
Argus
SVEN DUVAs slutomdöme, efter en kamp, då han slutligen dog:
SvaraRadera"Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat det var gott..."
Hur kommer sådana citat upp, efter läsning av Dikes-krior???
Anonym!
SvaraRadera-Ja, det är väl för att Du själv inte har något sakligt argument att presentera.
BENGT OLOF DIKE